Hur kunde jag glömma iskarlen? Måste bero på min ärevördiga ålder.
På Sofiagatan, runt hörnet från vår port, fanns en fiskaffär — i min tidiga barndom minns jag hur fiskarna låg uppradade på isblock där. Hur ofta iskarlen kom vet jag inte, men det var en tämligen vanlig syn att se hur han lastade av isblock från sin lastbil. Över ena axeln och ned på ryggen bar han ett stort “läderförkläde”. Med en stor tång tog han ett isblock i taget, hävde upp det på ryggen och bar in det i affären.
Jag har också sådana minnen men också en sågspånshög utanför anrika Societetshusets baksida där jag vandrade förbi på väg mot simstranden. Undrade varför de hade så "sopigt" på baksidan...det var isen som gömdes därunder förstås.
SvaraRaderaDet måste nog förstås ha varit i en tidigare inkarnation, helt klart:)
tror Karin
Karin,
SvaraRaderaIslador har jag nog bara läst om, kan inte påminna mig att jag sett någon. Mina inre bilder försöker få mig att tro att jag har upplevt dem i verkligheten. Men jag tror att det är de bilder jag gjort mig när jag läst om dem.
Margaretha
här och ni i
denna inkarnation
Häftigt, det var kanske före min tid för någon iskarl har jag inget minne av att sett. Ha en fin fredag! Kramar
SvaraRaderaMagdalena,
SvaraRaderaDet här måste ha varit precis innan frysboxarna och kyldiskar gjorde sitt intåg - se'n gick utvecklingen snabbt. Men det är roliga minnen.
Ha det så gott!
Margaretha
Det var litet andra tider det. Och ändå var det inte särskilt länge sedan. De som är i 80-årsåldern idag har verkligen varit med om mycket och sett många förändringar. Till och med jag tycker att det är en mycket annorlunda värld jämfört med hur det var när jag var barn på 60-talet.
SvaraRaderaAnne-Marie,
SvaraRaderaJag har också tänkt så - de största kontrasterna måste det väl ha varit för dem som föddes före elektricitetens och moderna transportmedels tillkomst. Tänk att ha varit född i ett enkelt timmerhus med utedass, hästskjuts och självhushåll, och senare i livet flyga och hälsa på barnbarnen.
M