skottdagen

 

Quiet life on the leap day

Paul Klee

Ja, ett stillsamt liv är precis vad jag njuter av denna skottdag, medan jag låter tankarna ströva som de vill — snarare än som jag vill. För när jag slog mig ner i min sköna blå fåtölj, var min avsikt att mentalt inventera mitt skottårsförråd. 

Nu har jag ingen vidare pli på mina tankar, de strosar runt i loj maklighet (som Tegnér skrev någonstans) — rätt som det är upptäcker jag att jag vandrar i Schweiz, bara för att i nästa minut vara på min sommarö.

Med en viss möda föser jag ihop tankarna, för det finns faktiskt en hel del skrivet om skottår, inga litterära mästerverk, för att vara rolig är en svår konst. Och rolig är precis vad en del karlar försöker vara — på damernas bekostnad. Som Albert Engström i sin novell ”Skottår”:

”Det fördömda gamla missbruket att ge damerna rätten  till initiativ i vissa afseenden under skottåren har jag  äfven i år haft obehag af.”

Skottdagen har flyttats runt och ibland har en extra dag skjutits in, och några gånger helt hoppats över — det är lätt att bli förvirrad när man läser om skottdagen.

Men också roligt att läsa om avsomnade traditioner. Som skottårsbal, ofta en maskeradbal — aldrig har jag fått en inbjudan till en sådan tillställning.

Och aldrig har någon skickat ett skottårskort, för det har funnits skottårsbrevkort, att skicka till sina vänner. 

Dessutom finns (fanns?) det skottårsråg:

”under skottår skördad råg (förr ansedd ss. sämre än annan råg). 

”Skottårs rågen .. hålles före wara oduglig.”

Skottårsdamen.

Hvart fjerde år har hon, rätt att gilja, 

Får oblyg vara, just som en karl;

Hvart fjerde år har hon egen vilja 

Att göra frågor och äska svar.

Ja så är lagen, fast ej den aktas 

Uti vår laglösa slappa tid.

Om tösen icke af mamma vaktas 

Hon ränner ofta till gossen blid.

Det år hon icke har rätt att fria 

Hon «blygsamt kryper i bladet in».

Om det skall kosta min pung en tia 

Jag tar en gosse som skall bli min.

Ja, så hon sjunger ibland i buren,

Ej längre friare vänta kan;

Nog fjerde året för mig är turen,

Men jag i år vill ha mig en man.

Dock sådant borde väl icke hända,

Till slut hon friar hvart enda år; 

Då ungersvennen till mö skall lända 

I förväg flickan till honom går.

Så skaldade August Olsson, något som inte renderade honom ett nobelpris— men, jag läser hos Litteraturbanken: ”han

intar en självklar plats på pekoralets parnass, men det har blivit allt svårare att få syn på honom där, trångt som det har blivit. Nuförtiden är det lätt att kväka ur sig några dumheter på sociala medier, men att August Olsson över huvud taget kunde åstadkomma några böcker, även om de är tunna, är imponerande.”

Detta är bara ett axplock av av skottdagen inspirerat till, mycket mer, och mycket värre, hittar du på nätet

Tre noveller som handlar om skottår:

”Skottår” av Albert Engström

”The Genial Idiot Discusses Leap Year” av John Kendrick Bangs

”Leap Year Advice” av O. Henry

Snö

Kontrapunkt

Bomberna falla. Och nu igen! Varje minut stupar en människa — eller många.

Djuriskt sirenerna skria.

Här faller 

daggen bara. Och längst ute där gräsbranten 

stupar i klarhet

svindlar en skriande mås —

Carrie Ann Grippo-Pike

Det snöade i morse, vilket fick mig att plocka fram Lars Englunds ”Snö i juni”, denne lågmälde poet, som dog alldeles för tidigt — och som det inte finns så mycket skrivet om.

Säg du till livet —

Lägg bort titlarna med tillvaron. Säg du!

Varför leva som en främling här i detta hem bland mjukt vanliga ting —

lönnarna i parken,

rummets vita skymning, och vatten att svalka pannan.

Varför orda stort om Liv och Död?

 

Trädgård, skog eller park

är dagen boktema som Ugglanoboken gett oss.

 

“If you have a garden and a library, you have everything you need.” 

               Cicero

Roses, or The Artists Wife in the Garden at Skagen 

Peder Severin Krøyer

När jag strövar runt bland bland nätets böcker får jag en känsla av att varenda författare, värd att läsa, har skrivit om sin trädgård. 

Naturligtvis är det roligt att det finns så många trädgårdsböcker kvar att läsa, även om det inte gör mitt val enklare.

”I går morgse blef du nästan öfvertygad om att du var blifven gammal, derför att du kände dig rörd, då du såg stockrosor hos skogvaktaren. Hvad du fann dem vackra, dessa din ungdoms blomster, som stodo skyldrande för rabatternas öppna leder din faders trädgård! Men du skämdes också litet smått i går morgse öfver att du vågade tycka stockrosorna vackra, dessa omoderna pappersblommor, som du lärde dig förakta när du blef man, och som du förmådde inbilla dig att de voro fula!”

Det finns väl inte ett ämne som August Strindberg inte hade en åsikt om — och nog verkar det som han var kunnig i botaniken.

Hans ”Min trädgård”, ingår i ” Blomstermålningar och djurstycken”.

”Beatrix Potter's Gardening Life, the plants and places that inspired the classic children's tales” har jag skrivit om tidigare, men det är en bok som jag plockar fram då och då — och inte alltid ställer tillbaka, för just nu hittar jag den inte.

Här kan man läsa om trädgårdar som Beatrix anlagt, eller som hon bara råkat hamna i.

Willard Huntington Wright, och hans deckare Philo Vance har jag skrivit om flera gånger, så nu när jag ramlar över en av böckerna där den rätt stroppige Philo Vance löser ännu en mordgåta, kan jag inte låta bli att ta med den. Nu handlar det om hästkapplöpningar och hur man satsar pengar — stora pengar — hästar, något som inte intresserar mig ett smack. Och inte förstår jag terminologin, men insåg snart att man inte behöver förstå den.

The Garden Murder Case

av S. S. Van Dine

Namntakar

 

Why don't you remember my name

 Benny Arte

Att göra världen gripbar genom att namnge, åkalla, binda, finna lösenord och sammanhangsord. Ordlösa skulle vi vara helt och hållet oskyddade. Men det finns en vila, en märkvärdig trygghet i det motsatta, när vi uppger vår lystenhet efter ord och kunskap och betraktar världen 

med djurens tomma, enbart speglande ögon. ”Fattiga de människor som i sitt innersta tänker med ord”, heter det.

 Ur ”Motsägelser”

 av Werner Aspenström

Sophie Elkan har kommit i skymundan bakom väninnan Selma Lagerlöf, vilket är synd för hon är läsvärd. I helgen ägnade jag mig åt hennes första bok ”Dur och moll”, en novellsamling där novellen ”En liten historia utan namn” ingår. 

Den fascinerade mig, delvis för att jag har upplevt en liknande situation, men också därför att hennes kvinnosyn intresserar mig.

Jag inser nu att det finns många böcker där ”namn” ingår i titeln. Många av dem så intressanta att min läslista blivit ännu längre än den var i förra veckan.

Gott att veta att jag aldrig blir sysslolös!

Vad namnkunnig betyder tror jag vi alla vet, men att ordet ”onamnkunnig” existerar, visste jag inte. Fast det är markerat med (†) så det är nog en obrukbar kunskap.

Så här säger SAOB om ordet ”föga l. icke alls bekant l. känd; äv.: känd ss. otrevlig l. dålig o. d.; illa beryktad;” och ger som exempel:

Bedröfwelige och Onamnkunnige (tider).   Den lilla onamkunniga Ön. 

Moderiktiga tankar

 

Fashion window 

August Macke

THOUGHTS THOUGHT ON AN AVENUE

There would be far less masculine gaming and boozing.

But for the feminine approach to feminine fashions, which is distinctly confusing.

Please correct me if, although I don’t think I do, I err;

But it is a fact that a lady wants to be dressed exactly like everybody else but she gets pretty upset if she sees anybody else dressed exactly like her.

Nothing so infuriates her as a similar hat or dress.

Especially if bought for less.

Which brings up another point which I will attempt to discuss in my guttural masculine jargon;

Her ideal raiment is costlier than her or her dearest friend’s purse can buy, and at the same time her own exclusive and amazing bargain.

Psychologists claim that men are the dreamers and women are the realists,

But to my mind women are the starriest-eyed of idealists,

Though I am willing to withdraw this charge and gladlynt eat it uncomplaineously

If anyone can explain to me how a person can wear a costume that is different from other people’s and the same as other people’s, and more expensive than other people’s and cheaper than other people’s, simultaneously.

             Ogden Nash

Det är svårt att inte gilla Ogden  Nashs poesi — just den här dikten framkallar alltid ett minne från min barndom.

Det var sommar och vår familj promenerade mot Slussen på Katarinavägen när vi möter ett par.

Mor bar en färgglad sommarklänning, och damen vi möter bar en exakt likadan klänning, under en lätt kappa — mor som var en utåtriktad person, tyckte uppenbarligen att det var ett lusigt sammanträffande och log stort mot kvinnan. Men den damen var av en annan uppfattning och svepte sin kappa om sig, så att klänningen inte syntes, och snörpte på munnen.