Det var hackspetten

 (den har redan börjat trumma!)

Making Native Tapestry, 1905 

Nico Jungman

som fick mig att minnas några rader ut ”Kalevala”. Det vill säga jag mindes inte alls, så det blev till att leta rätt på boken. 

Tro nu inte att jag kan långa stycken ur olika böcker, att jag minns just den här versen beror på att jag grunnat en del över den poetiska friheten skalden tog sig när det kom till vävningen.

Nästa gång han kom till gården, gick utefter åkerrenen, 

såg han henne samla måra, gå och leta lav på heden,

reda rödfärg i en kittel, koka gulfärg i en gryta.

När han kom för tredje gången, for inunder flickans fönster,

hörde han hur ungmön vävde , skeden sjöng i hennes händer,

sp Nästa gång han kom till gården, gick utefter åkerrenen, 

såg han henne samla måra, gå och leta lav på heden,

reda rödfärg i en kittel, koka gulfärg i en gryta.

När han kom för tredje gången, for inunder flickans fönster,

hörde han hur ungmön vävde , skeden sjöng i hennes händer,

spolen spratt emellan sprången likt en lekatt i ett stenrös; 

skedens tänder knäppte kraftigt som en hackspett i en trädstam,

bommen vände sig och vred sig som en furufnatt i skogen.

Jag har vävt en hel del i mina da’r, men så här vildsint glad har varken jag eller någon vävstol varit — spritter spolen, betyder det att jag får krypa ned på golvet och leta efter den, och vrider sig bommen, så får man i regel pensionera den stolen.

Men ett nytt ord fick jag med mig:

FURUFNATT, (starkt bygdemålsfärgat i vissa trakter) ekorre. 

Och som så ofta förr fick jag anledning att förundra mig över hjärnans krumsprång, hur den på en millisekund, fiskar upp minnet av något som hänt för länge sedan. Oftast något rätt obetydligt, men så gör jag något, ser något eller smakar på något som skickar iväg mig i tid och rum.

Just nu kommer jag varken ned eller upp för min kulle — det vill säga, om jag kom ned, skulle jag inte komma upp för backen, som är som en bättre rodelbana. 

Det går ingen nöd på mig mig, men färska grönsaker har jag ont om just nu. I morse saknade jag något grönt på mackan, och kom på att jag kunde ju klippa av bladen på en fänkål som jag har kvar.

Det var då som minnet ramlade över mig — även det ett vävrelaterat minne — från min tid i Lübeck, när jag arbetade hos en konstväverska.

Verksta’n var inrymd i stadsmuren, och en våning upp kunde man gå ut på muren, där en liten trädgård var anlagd. Där i värmen mellan murarna kom blommor och grönsaker upp redan i mars. 

”Die Meisterweberin” tyckte att det var spännande att jag var vegetarian, och att jag alltid hade med mig ”Schwarzbrot” till lunch, så hon erbjöd mig att gå ut i hennes trädgård och knipsa av lite av den fänkål som börjat sticka upp. 

I morse när jag klippte fänkål, kom alla dessa minnen från tiden i stadsmuren farandes. 

Fennel on book

Monika Beck

Minnet av vårt

hugger till

när jag eldar med enris

när smaken av fänkål

när jordbruna färötröjan

när skymningens iskras och

Spica i oxeln

när spoven

när sandgräsfjärilens vinge

när tjärade förstutrappen

när målarskärmmössan

med Jansson & Carnelid på

       Ur ”Skogen i trädet”(1981)

       av Ingrid Sjöstrand

Är det fler än jag som plötsligt har flera hundra besökare, mer än vanligt, om dagen, på bloggen?

Fasters födelsedagsalbum

 

På dagens datum finns en vers av Atterbom:

”Hvad den skugga, som vi lifvet kalla,

Det gyckel, som vi nämna sorg och fröjd,”

resten besparar jag er eftersom min personliga uppfattning är det därefter bara går utför.

Däremot är dagens födelsedagsbarn, en intressant kille, som jag inte hört talas om tidigare — varför kan jag inte räkna ut.

28 januari - november 1870

Carl Johan Billmark var en välkänd och skicklig litograf — och akvarellist, som tyvärr började måla akvarell så sent i livet att det inte finns så många av hans akvareller kvar.

Läckö slott

Växtstudier

Konung Erik XIV:s fängelse Gripsholm

Klostercellsinteriör

Värdshuset Blå Porten

För den intresserade finns det mycket av hans konst att se på nätet.

Jag som aldrig provat på den här konstformen, passade på att läsa om hur det går till, och är ohyggligt imponerad av Carl Johan Billmarks konst.

Ordterapi

 Om konsten att bota läsapati

 "Woman Reading", 1908

Emily Clayton Bishop 

När tekniken ånyo drämmer till mig, och allt jag kan göra, är att invänta hjälp från en tekniker — då är det lätt att tappa läslusten. 

Men jag samlar mig och börjar läsa i en tunn liten bok — en 10-öres bok från 1912.

Missromaner är ett osvikligt hjälpmedel, när man behöver fly från verkligheten, men först när jag kommer till följande stycke, återfår jag ordsamlarlusten:

”Sven, du vet att jag älskar dig, att jag håller för den högsta lycka på jorden att få bli din hustru, men icke ett solgrand av denna lycka vill jag smyga mig till.”

Solgrand, vilket härligt ord att lägga till samlingarna!

SOLGRAND. (1578)

[fsv. solgrand, solagrand] (numera bl. i vitter stil, ålderdomligt)

1) stoftkorn l. dammkorn o. d. (som syns i luften i solsken), grand

2) i utvidgad l. mer l. mindre bildl. anv. av 1, om ngn l. ngt som är mycket liten (litet) l. obetydlig(t).

Läs mer om solgrand, och om alla sammansättningar med sol, hos SAOB.

Frukt eller bär

”A Girl Reading A Book In A Library”

Peder Jacob Marius Knudsen (1868-1944)

 Frukt eller bär tycker Helena är ett lämpligt tema för dagens tre boktips.

Crimson in a background of green: 

A sign, not of Yuletide, but of Harvest time.

At the touch of one's tongue, 

Ripened red clusters detonate 

Bursts of sweet juicy goodness, 

Awakening taste buds

And firing the synapses

With undulating waves of pleasure! 

A deluge of deliciousness! 

       Moira Cameron 

Jag börjar med ett favoritbär — så goda är bären att det nästan är synd att göra sylt av dem. 

”Raspberry Jam” från 1919 av Carolyn Wells är inte världens bästa deckare, det är en helt otrolig historia, som trots en omöjlig intrig får ett (nästan) trovärdigt slut. Jag minns att jag tyckte den var rolig, och att jag inte kunde sluta läsa — jag var ju bara tvungen att få veta hur hon skulle kunna få ihop historien.

Idag är kanske Carolyn Wells bäst ihågkommen för sina humoristiska verser, men hon skrev även mycket annat, deckare, noveller, barn- och ungdomsböcker och en bok om hur man skriver deckare.

Låter namnet bekant, kanske är det därför att jag  har skrivit om henne tidigare. De inläggen hittar du om du skriver in hennes namn i sökrutan ovan till vänster.

Du hittar många av hennes böcker både hos Gutenberg Faded Page och Internet Archive.

Goblin Market var vad jag först kom att tänka på, när jag såg dagens tema — främst därför att så gott som varenda slag av frukt och bär som finns, nämns denna dikt av Christina Rossetti — men också därför att det ger mig en anledning att slå ett slag för Christinas diktning.

GOBLIN MARKET

Morning and evening

Maids heard the goblins cry:

'Come buy our orchard fruits,

Come buy, come buy:

Apples and quinces,

Lemons and oranges,

Plump unpecked cherries,

Melons and raspberries,

Bloom-down-cheeked peaches,

Swart-headed mulberries, 

Wild free-born cranberries,

Crab-apples, dewberries,

Pine-apples, blackberries,

Apricots, strawberries;—

All ripe together

In summer weather,—

Morns that pass by,

Fair eves that fly;

Come buy, come buy:

Our grapes fresh from the vine, 

Pomegranates full and fine,

Dates and sharp bullaces,

Rare pears and greengages,

Damsons and bilberries,

Taste them and try:

Currants and gooseberries,

Bright-fire-like barberries,

Figs to fill your mouth,

Citrons from the South,

Sweet to tongue and sound to eye; 

Come buy, come buy.'

Läser på Svenskans nätupplaga att delar av Christina Rossettis poesi nu översatts till svenska — äntligen! En god översättning säger Josefin Hallström som gjort anmälan. 

Christina Rossetti hör till mina favoriter, och jag vet att jag skrivit om henne tidigare, många tolkningar har gjorts av hennes dikter — tolkningar som jag högaktningsfull gett 17 i. Jag är kanske naiv, men jag lägger inte in något alls i vad hon skrivit, jag njuter bara av det skrivna, kanske främst rytmen, som många gånger är suggestiv, och får mig att andlöst läsa vidare.

Förutom de sexuella tolkningar som gjorts (säger kanske mer om uttolkaren än poeten) så är mångas reaktion: "men hon är ju så morbid". Visst handlar mycket om döden, men hon levde nära döden i hela sitt liv — gör vi inte alla det?

Tyvärr minns jag inte författarens namn, till den utomordentliga biografi om Christina, som jag läste för bortåt tjugofem år sedan. Minns bara att den var mycket intressant, och jag tror att den var i två band.

Hos Gutenberg kan du hitta ett par av hennes diktsamlingar, bland annat Goblin Market, The Prince's Progress, and Other Poems. Till stor del innehåller de samma dikter.

Skulle tro att de flesta av er läst Helene Hanffs bok ”84 Charing Cross”, om inte läst den, så (suck) sett filmen eller hört talas om brevväxlingen mellan Helene Hanff i New York och Frank Doel som arbetade i en bokhandel i London.

Handlingen rör sig mest kring böcker, men eftersom brevväxlingen skedde under efterkrigstiden, då många varor fortfarande var ransonerade i England, skickade Helene Hanff matpaket till personalen i bokhandeln.

Fullt så känd är nog inte Helen Hanffs bok ”Apple of My Eye", en bok om New York. En bok som jag gärna rekommenderar till dem ska ska resa till New York, och som vill se sådant som man inte alltid hittar till på egen hand.

Vid det här laget har boken några — rätt många — år på nacken, så jag kan inte garantera att allt finns kvar på samma plats, som när boken skrevs. 

Men det är en underhållande (och lärorik) bok som det är ett nöje läsa med, eller utan, en karta över New York City tillhands.

Vad allt

ryms inte i en bok‽ 

gamla ord — okända ord — uttryck — och inte minst bokmärken.

Särskilt i böcker inköpta på antikvariat kan man hitta spännande bokmärken. Det här låg i ”Elfenbensasken” av Vera von Kræmer — men det var inte det enda fyndet. Flera oväntade ord kom i dagen — ord som jag just då, inte alls var ute efter. För några år sedan läste jag Vera von Kræmers ”Brantings på Norrtullsgatan”, och blev ännu mer intresserad av henne än tidigare, så nu när jag var hänvisad till stillhet, tyckte jag det skulle vara lämpligt att återvända till en del av hennes böcker. Det blev en glad överraskning, för nu upptäckte jag sådant jag inte tidigare lagt märke till. 

Björntråd vet jag ju mycket väl vad det är — eller ska jag säga var? Men kinatråd har jag inte hört talas om tidigare:

”Det var inte slarv, som då ni flickor går med snörp på edra strumpor med kinatråd eller vad ni annars fått fatt i . . . ”

”TRÅD. [jfr d. kinesergarn, kinesisk traad; tråden har urspr. tillvärkats i Kina] (i fackspr.) ett slags mycket stark lintråd. För fastsyendet av knappar begagnar man sig av stark lintråd, även kallad kinatråd.”

Boken kom ut 1933, så jag blev lite förvånad över att författaren fann sig föranledd att förklara ordet populär:

”Så Rut var inte »populär», som man sade om folk vid revyerna eller om skivor och radiocabareter — man kunde kalla det att vara »jätterar» eller »jättesmidig» eller bara» gränslöst snäll och trevlig».”

Nog har jag haft kamrater som kallat nästan allt gulligt för puttinuttigt, eller bara nuttigt, men trott (eller inte ens tänkt) att det var ett tillfälligt modeord — så möter jag det här, när man talar om en hund:

”— Hör på henne, sade Rut och lade armen om halsen på modern. Stora ting, helle duttane då. Puddinuttane då! 

— Det var inte något dumt namn, Puddinuttane — sade fru Hedin. Det ska hon få heta till en omväxling.”

Men inte ett ord där jag hittar något om dess ursprung. 

För flera år sedan försökte jag hitta ursprunget till ”jättebalbo tomtekofta”, nu försöker jag ånyo att hitta något mer om uttrycket, men blir inte klokare. Och inte lyckas jag rätta till ett fel i ordföljden på detta gamla inlägg:

” Poldi fick gå i den teaterskola som Nanna sett annonsen på, hennes kamrater ansågo att hon var »underbar», »jättetomte», som man sade just det kvartalet”.

Men det som jag verkligen vill veta, hittar jag inte någonting om.

Vad i all världen är en ”ahlarock”?

”Och så var det det, att fru Hedin, som gjorde nästan allt själv, var van att få gå och se litet »stökig» ut, gå och slita på ett par beigefärgade sommarskor, gå i ahlarock, sätta sig att sy och laga då hon inte var fullt färdig, för att sedan få vara i fred för sömnad och få klä sig prydlig med ens — allt det där gjorde att hon kände sig förlägen för dessa långa flickor, som stodo i dörren och nego för henne och sågo så ogenomträngliga ut. 

Jag har hittat ordet i ett par andra böcker från samma tid — men vad det var (är?) har jag inget begrepp om.

Överst på ”kortlistan”

  “There are perhaps no days of our childhood we lived so fully as those we believe we left without having lived them, those we spent with a favorite book.”

Marcel Proust, Days of Reading

Portrait of Katie Lewis 

Sir Edward Burne-Jones

Skulle tro att jag var elva eller tolv år, när jag först hittade Elizabeth Enrights böcker. Den där sortens böcker, som fick mig att glömma tid och rum — och, upptäcker jag nu, fortfarande har den förmågan. 

Jag har letat efter hennes böcker på nätet, men bara hittat några få av dem — och inte just de böcker jag letat efter. Men i går hittade jag de två böckerna om ”Gone-Away Lake”. Se’n blev inte mycket gjort.

Gone-Away Lake

Elizabeth (som var Frank Lloyd Wrights systerdotter) , började som illustratör, men gick snabbt över till skrivandet, och blev omgående mycket uppskattad och prisbelönt.

Andra författare (E. Blyton & M. Dickens, är ett par jag just nu kommer på) har också skrivit om barn som hittat övergivna byar, där de, mer eller mindre, klarat sig själva — men ingen har som Elizabeth gjort det så trovärdigt och roligt.

.                        Return to Gone-Away

Lördag med Gutenberg

 “Oh for a booke and a shadie nooke,

Eyther in doore or out;

With the grene leaves whispering overhead

Or the streete cryes all about.

Where I maie read all at my ease,

Both of the newe and old;

For a jollie goode booke whereon to looke,

Is better to me than golde.”

Old English Song

 Woman Reading (Madame Rysselberghe), 1899

Theodore Van Rysselberghe 

Teet är (för länge sedan) urdrucket och radion avslagen ( vem är inte avslagen), så nu tänker jag bara ägna mig åt Johannes. Men jag har redan insett att dagens skörd är så stor att många av böckerna direkt hamnar på att-läsa-listan. Vid det här laget en rätt ohanterlig lista, så jag grunnar på om jag ska ta efter de litterära bjässarna, och inrätta en ”kortlista”.

Om reklam vet jag inte mycket — oftast bläddrar jag snabbt förbi den — men visst finns det gånger som reklam kan få mig att stanna upp. Som i dag när Johannes bjuder på ”The Story of the House, Being Some Suggestions in Brickwork from the Catalogue of O. W. Ketchum”, med illustrationer av arkitekten Henry Loomis Curtis.

“The crowded line of masons with trowels in their right hands, rapidly laying the long side-wall

The flexible, rise and fall of backs, the continual click of the trowels striking the bricks,

The bricks, one after another, each laid so workmanlike in its place, and set with a knock of the trowel handle”

              “Song of the Broad Axe”

                     Walt Whitman.

Vacker reklam finns det nog gott om, men att en firma tar till poesi, förutom läckra teckningar, för att få sälja sitt tegel, till presumtiva husbyggare, det har jag aldrig stött på tidigare.

I would have, then, our ordinary dwelling-houses built to last and built to be lovely; as rich and full of pleasantness as may be within and without: ✠✠✠✠ with such differences as might suit and express each man’s character and occupation, and partly his history.

“Seven Lamps of Architecture”

               Ruskin

“How beautiful is this house! The atmosphere

Breathes rest and comfort and the many chambers

Seem full of welcomes.”

“The Masque of Pandora”

Longfellow

“To thy cool shadows, and to thee,

When thou to birds dost shelter give,

Thou music dost from them receive;

If travellers beneath thee stay

Till storms have worn themselves away,

That time in praising thee they spend,

And thy protecting power commend.”

Lady Winchilsea

“Houses are built to live in, not to look on, therefore, let use be preferred before uniformity, except where both may be had.” “Essays—of Building” Bacon

Mamma, pappa, barn

 är veckans tisdagstema på Ugglans lista.

“We don't need to have at a particular stage in our lives. And our lives change. We have other favorites that give us what we most need at that particular time. But we never lose the old favorites. They're always with us. We just sort of accumulate them.” 

    Lloyd Alexander

   

Girl Reading, 1882

Charles Yardley Turner 1850–1918 

Och tro mig, det är precis lika svårt som vanligt, att välja bara tre böcker — och jag är rädd för att jag tänker tänja lite på begreppen, för att få med favoriter.

En av favoriterna är Chestertons ”Father Brown”.

” The Innocence of Father Brown” av G. K. Chesterton.

Och låt mig säga på en gång att jag talar om böckerna. Böcker och film är två helt olika uttrycksmedel, min privata uppfattning är att det är synnerligen fantasilöst att göra film av ett bokoriginal. Vill man göra en film, så hitta för 17 på något nytt!

Har du ännu inte läst någon av de 48 novellerna om Father Brown, så varför inte börja nu‽

”The Innocence of Father Brown” inleds med ”The Blue Cross”, den första av novellerna om den knubbiga intellektuella katolska prästen, som löser mordgåtor genom att tänka sig in i mördarens sätt att tänka och agera.

Gillar du vad du läser, så tycker jag att du ska läsa någon av Chestertons andra noveller, till exempel ”The Man Who Was Thursday, A Nightmare”. eller ”The Man Who Knew Too Much”. Att 

Den som ännu inte läst något av G. K. Chesterton, har något att se fram emot.

Gilbert hade många strängar på sin lyra, först tänkte han ägna sig åt konst och gick på Slate School of Art och läste litteraturhistoria på universitetet, men avlade inga examina. Istället började han arbeta som journalist och konst- och litteraturkritiker. Och i den litterära sfären blev han kvar i resten av sitt liv. Han skrev omkring 80 romaner, 200 noveller, bortåt 4000 essäer och ett antal skådespel och dikter.

Han skev flera biografier, bland annat om vännerna Bernhard Shaw och Hilaire Belloc samt Charles Dickens, Robert Browning och R. L. Stevenson. Mest känd är han kanske för sina böcker om Fader Brown, den katolske prästen som löser kriminalfall på löpande band. Han skrev även andra deckarnoveller, noveller där Basil Grant och Mr. Pond löser olika slags problem.

Du kan hitta flera av hans böcker hos Gutenberg, en del som talböcker.

Wives and Daughters, An Every-Day Story

 Elizabeth Cleghorn Gaskell

 

Såvitt jag vet kallade Elizabeth sig varken för feminist eller suffragist, men det framgår av hennes böcker att hon stod på kvinnans sida — och framför allt på de fattigas sida. Efter en skyddad uppväxt, i en medelklassfamilj på landsbygden, blev det en chock för henne, när hon som ung och nygift flyttade till Manchester, att se hur grymt livet kunde vara för dem som befann sig på samhällets botten. 

Många av personerna i hennes böcker är baserade på personer som hon mött i sitt sociala arbete. I boken "Ruth" går hon till angrepp på samhällets syn på fallna kvinnor, och hävdade det oäkta barnets rättigheter. Boken blev inte väl mottagen, hon angreps hårt för sina synpunkter, vilket fick henne att tappa självförtoendet och gå in i en depression. 

I övrigt var hon en uppskattad författare, med en stor produktion. Trots detta glömdes hon snabbt bort efter sin död, och blev mest omtalade i nedgörande ordalag, tills hon togs till nåder igen på 1950-talet, då man återupptäckte hennes kvaliteter och insåg vilka utomordentliga skildringar hon gav av sin tids sociala liv. Den enda av hennes böcker som aldrig glömdes helt var "Cranford", vilken till stora delar var baserad på hennes egen uppväxt. (En bok som jag skrivit om tidigar .

Och så ännu en stor favorit.

”Daddy-Long-Legs” av Jean Webster, med hennes egna illustrationer — en begåvad och socialt engagerad författare som dog, alltför tidigt, i barnsängsfeber. Detta mer än 50 år efter det att Ignaz Semmelweis teorier blivit accepterade.

Jeans böcker är lätt underhållning, men har rätt ofta en allvarlig underton när hon talar om kvinnors situation, barnhem och vård för mentalt sjuka människor.

Flera av Jeans böcker finns översatta till svenska, ”Pappa Långben” finns i minst två olika översättningar. Jag föredra’r Helge Åkerhielms trogna översättning.