Valborgstroll

Jag hade verkligen inte tänkt ägna Valborgsmässoafton ett inlägg — en snabbtur på nätet visar att sådana finns det redan ett i överflöd. För att inte tala om oräkneliga bilder av tårtor, men där går gränsen valborgstårtor överlåter jag åt mina läsare att avnjuta, utan kamera, i hemmets sköte.
Men så kom jag att tänka på Tenggrens Valborgstroll, och kunde inte låta bli att lägga ut den.

Valborgstroll

Gustaf Tenggren

Vårbild

Hög rullar älven mellan våta slätter,

Björkarnas sav ur borrad näver sprutar.

Bergtraktens uv sin kärlekslängtan tutar

lidelsefullt och hemskt i svala nätter.

Huj, över heden far den glada sunnan!

Snart i festlig afton skall han bära

lustigt kring nejden till skön Valborgs ära

doftande tjär-rök från den tända tunnan.

Tiggarn går lätt och svänger vandringspåken.

Skoflickaren flyttar verksta'n ut i solen,

beckar med lust, som spelman hartsar stråken,

griper den näverbottnade fiolen.

Borta på vägen hörs en kärra skramla — 

rusthållarsonen vänder hem från kvarnen;

redan vid grinden gapa alla barnen,

och invid fönstren kvinnorna sig samla.

Flickan som kommer i den branta dälden

upp från strömmen med vattenfora

följer med ögonen längtande och stora.

bredaxlad yngling, vit av damm från mälden.

Men där i fjärran ovan herrgårdsröstet

bergåsen ligger som en dunkel dimma,

ser han i soln en stugas rutor glimma,

drömmer om Emma med det höga bröstet.

                                         E. A. Karfeldt

Dagens ord

betyder inte vad jag tror.
Det vill säga, det har ytterligare en betydelse, utöver den jag känner till. Den sortens upptäckt som förgyller dagen, även om ordet inte längre är gångbart.

 Two women running on the beach  (The race)

Pablo Picasso

Mon wij den Södra Hamn wed Tafle-bärget nåå; 

Där friske Kiällor fins, där Hottentottar Stöna. 

                                                 Gunno Dahlstierna

Tilläggas bör att ordet hottentott kanske borde få samma giftstämpel på sig som n-ordet. Å andra sidan hör väl också det till de i det närmsta utdöda orden.

STÖNA, v.2

Etymologi

[jfr nor. nn. støne, fara vilt l. fjolligt omkring, leva ett vilt liv, tumla om; sannol. avledn. av det ord som föreligger i STO, sbst.2]

(†) springa vilt omkring, fara omkring som en tok.

265

dagar kvar 

i

Mer kvackande

 Man (må) akta sig för qvacksalfvare och skojare, 

som utgifva sig kunna bota alla sjukdomar, 

och dertill vanligen bruka de skadligaste saker

                        ur   Läsebok i naturläran för Sweriges Allmoge, 1852

                                                       av Nils Johan Berlin

The quacksalver, 1679 

Jan Havickszoon Steen

Precis som Karin säger (i en kommentar) är ordet kvacksalvare inte särskilt intressant, men för den vetgirige lägger jag ändå ut ett par förklaringar:

quack (n.1)"medical charlatan," 1630s, short for quacksalver (1570s), from obsolete Dutch quacksalver(modern kwakzalver), literally "hawker of salve," from Middle Dutch quacken "to brag, boast," literally "to croak" (see quack (v.)) + salf "salve," salven "to rub with ointment" (see salve (v.)). As an adjective from 1650s. The oldest attested form of the word in this sense in English is as a verb, "to play the quack" (1620s). The Dutch word also is the source of German Quacksalber, Danish kvaksalver, Swedish kvacksalvare.

och en svensk variant:
 kvacksalvare (troligen till tyska qua(c)ken ’kväka’, ’prata’, ’mumla’; ordets ursprungliga betydelse torde vara ’en som mumlar besvärjelser över sina salvor’), äldre benämning på utövare av folkmedicin och alternativ medicin (jämför botare).Den vardagliga formen kvackare betecknar också en dålig läkare och allmänt någon som fuskar i något han inte behärskar. Jämför kvacksalveri.

Jag tackar min lyckliga stjärna

att somliga kurer blivit omoderna!

Blood letting, from 'Tractatus de Pestilencia'

M, Albik

A Lady Fainting after Bloodletting  

Eglon Hendrik van der Neer

A physician administers leeches to a patient

A Belgian woodcut dating from 1639 depicting a 

woman placing leeches on her arm. On the table 

next to her is a large jar  containing leeches.

Guillaume van den Bossche

The Quack Doctor's Surgery 

Adriaen Rombouts

266

dagar kvar 

i

267

dagar kvar 

i

Tron verkar allt

Nöjde du dig med att ge Biliousine till din docka, så var ingen skada skedd — förhoppningsvis, en celluloiddocka kanske löstes upp av alkoholen. För alkohol var det för det mesta i universalmediciner, eller patentmediciner som de också kallades, trots att det sällan fanns patent på dessa mirakelmediciner — helt naturligt eftersom man ju inte ville lämna ut sitt recept.

Vad Biliousine innehöll vet jag inte, men alkohol och opium var vanliga i den sortens mediciner.

Exakt vad som mer ingick i "Hunt's Remedy", annat än Apocynum cannabium — en oleanderväxt — har jag inte kunnat lista ut, men vad det än var så var medicinen mycket populär, under en lång tid, för vem vill inte vinna en närkamp över liemannen‽ Hos "Peachridge Glass" kan du läsa mer.

Och vem vill inte hålla sig i god form,

både inuti och utanpå — fast jag undrar om man avser tarmar eller själ, med "inner health".

Och att bli så här piffig och smärt var säkert lika eftertraktat, då som nu. 
Det exotiska sålde tydligen bra, för i reklamen påstod man att "Bile Beans" innehöll ett hittills okänt ämne som utvanns ur en växt som bara de australiensiska urinnevånarna kände till, men som nu tack vare Charles Forde, en påhittad kemist, hade blivit tillgängligt för allmänheten. Trots att firman blev fälld för bedrägeri redan 1905, fortsatte man att sälja sina piller ända in på 1980-talet. Wikipedia har en lång artikel om detta underpiller. 

268

dagar kvar 

i

I dag, en dag med två dagar

Jag skulle för ingen del i verlden vilja fängsla er dyrbara  tid genom mina radoterier. Emellertid, om J viljen tro mig, så har jag  icke längesedan gått uti en skog, och deri fördjupat mig ända till den  förskräckliga grad, att jag gick vilse. Jag ämnade visst icke det i början; jag var endast ute i en af våra pittoreskaste lundar för att litet  promenera mig, jag hade en känning af min lilla hufvudverk, som  jag ville förskingra.
                                                            ur "Hinden" av Carl Jonas Love Almqvist

The Walk, 1914 

 August Macke

Jag börjar med den enkla lättfattliga: promenadens dag. Här har vi det ju bra, trots att många av oss sitter i ofrivillig karantän får bi ju gå ut. Jag hör på radion att i andra länder springer man maratonlopp mellan kök och vardagsrum, det slipper vi — fast så nära varandra som på bilden får vi förstås inte gå!

Advertisement for Fritz Schulze walking clothes, c.1910  

Av Fritz Schulze finns inga spår på nätet — en namne berättar om sin uppväxt under kriget, men om han var släkt med klädeshandlaren, så berättade han det inte.

Old Woman with a Walking Stick, 1913 (bronze)

Ernst Barlach

Så era sportkläder får ni fixa på egen hand, om ni inte gör som Barlachs fantastiska skulptur, som liksom jag, förefaller att ha tagit vad som fanns till hands i klädväg.

 Ladies Walking Dress, illustration 

from 'Journal des Dames et des Modes', 1800 

Pierre de La Mesangere

De mer klädmedvetna kanske kan låta sig inspireras av ovanstående, modeplansch — men det krävs nog en piga därhemma om man ska kunna sköta det här släpet. Hur det ser ut efter en promenad vill jag inte se.
Nu hoppas jag att du låter dig inspireras och "promenerar dig" i dag.

 Lady in White Reading

Emilie Caroline Mundt 

Har du svårt att slita dig från boken därhemma, så gör inte det — ta den med dig!

A WALKING-STICK CAMERA.

This ingenious invention consists of a hollow walkin-stick, having a band of sensitized celluloid passing round a pulley (B), which is turned by a button (f). In order to take a picture the cap (r) is opened in front of the lens(q), and by pressing the knob (p) an aperture in the screen (E) is opened and exposure made. The cap is then replaced, the button(f) turned, and another portion of the bandis brought into position for the next operation.

Och glöm för allt i världen inte kameran hemma! 

Den andra dagen som firas i dag är "Världsdagen för intellektuell äganderätt".
 Denna dag är instiftad av FN:s Världsorganisation för intellektuell äganderätt. Genom denna temadag vill WIPO framhäva den avgörande betydelse som kreativitet och uppfinningar har för ökat välstånd och välbefinnande i hela världen.
Jag får erkänna att jag ännu inte hunnit sätta mig in i vad det egentligen innebär, men tänkte att jag skulle ägna kvällen åt det.

Också en kur

A certain cure for corns

William Heath

Samma sorts kur borde väl också funka på huvudvärk.

269

dagar kvar 

i

Efter karantänen

Många tycks använda sin karantäntid till att skriva poem. Det är välgörande omväxling att läsa dem.

Summer, The Dance, 1912

Pierre Bonnard

After The Quarantine 

The sky will be clear 

After some day 

And we will come out 

To dance and play 

We will run in the streets 

Chasing each other 

And go to sleep on sands 

By the river

The devil will go away 

Just wait and see 

We will come out of our 

Homes and feel free 

A fresh air will blow from 

The country side 

Laughter of joy will spread 

Far and wide  

             Tiku akp

270

dagar kvar 

i

Avvintring

                                        Söndagen den 25:e April

Hvilka dagar jag har upplefvat! Jag lefver igen! I morgse tog jag ut ett innanfönster och lät vårluften  strömma in! Isen var borta från viken dernere och solen sken så herrligt! Alla klockorna sjunga jublande öfver takåsarne upp till mitt vindsfönster — och vinden hviskar något bakom gardinen — takflöjeln som tröttat mig med sina klagovisor hela vintern gnisslar nu så muntert på sina hakar — fartygen flagga nere vid hamnen allt är ju glädje och solljus och vår och åter hör jag den underbara musiken som jublande sjunger i mitt hjerta, mitt i förtid gamla förtorkade hjerta — Elisabet! Elisabeth!

                                  så skriver August Strindberg i ett brev 1875

"By the open window", 1910

 Konstantin Yegorovich Makovsky  

eller möjligtvis afvintring — och ja, jag vet att ordet inte finns, men likväl finns företeelsen.  Nu när rödhaken har anlänt är det hög tid att avlägsna fönstervadden, från det enda fönstret där jag sätter in ett innanfönster på hösten, och återbörda det till sin sommarplats. 

Det är dags att öppna dörrarna till de rum som gått på sparlåga under vintern, ta ned några draperier som hjälpt till att hålla kylan stången.

Tanken var förstås att jag skulle snygga till lite grand, när jag ändå var i farten, men jag fastnade bland "aforden", kom på afvägar. Så många användbara sådana det finns, varför afpratar vi aldrig någon nu för tiden (föga br.) gm prat frånnarra l. aflocka (ngn ngt)? Eller afokar (mindre br.) befria från oket. Oxarnes afokning) oss en börda — i brist på oxar menar jag, för i min bekantskapskrets finns inga oxar — för visst måste man kunna använda ordet i överförd betydelse? Tyvärr hittar jag mest negativ ord, att afmuntra (föga br.) betaga (ngn) hopp l. lust, göra (ngn) håglös l. modfälld; söka att hos (ngn) dämpa intresset l. ifvern för en viss sak.) någon är väl inte så snällt, så det är kanske bättre att gå in för att uppmuntra sina vänner. Men att afpensla sitt tak är väl en neutral handling (föga br.) medelst pensel (fullständigt l. vederbörligen) bestryka l. öfverdraga (ngt med ett ämne). Taken böra strykas i råväder samt straxt efter afpenslas med tunnare takbruk.)

271

dagar kvar 

i

Ett sliskigt & pladdrigt inägg

Mellan frukter och blommor stå nötförsäljarena  med sina korgar. Amerika är nötternas forlofvade land. Här finnas kokos- och valnötter, ärt-, smör-, hassel- och hickorynötter. Synnerligen omtyckta äro ärtnötterna och gatpojkarna här ha lika stor  skicklighet i att under tuggandet spotta ut skalen, som  ryssarna ha att befria sig från skalen af solrosfröna.  Öfver allt på New-Yorks gator hör man knastrandet  från de små kolugnarna, i hvilka ärtnöttena rostas. En lika omtyckt läckerhet är „popcorn“, rostad majs.

 I Vestern ser man ofta öfver ingångar till parker och  allmänna promenader följande varning: — Inga påsar  få medtagas. Äten era ärtnötter och ert popcorn  utanför! — Främlingen underkastar sig tåligt nötskalen som beteckna amerikanarens väg. Deremot har han  svårt att fördraga tobakstuggandet, som är allmänt  bland männen, och idislandet af gummikarameller hos  fruntimmer och barn. Lyckligtvis för honom hafva  på senare tid nykterhetsföreningarna begynt en energisk kamp mot den förra, och skolorna ett lika ifrigt  härnadståg mot den senare ovanan. 

                 ur "Ett halfår i Nya Verlden"  av Alexandra Gripenberg

Ärtnötter och gummikarameller! Jag kunde inte motstå det här citatet från Alexandra Gripenbergs bok "Ett halfår i Nya Verlden" från 1889, trots att jag inte avsåg att skriva varken om jordnötter eller tuggummi.

I synnerhet inte om tuggummi, däremot finns jordnötssmör med i periferin. Hur länge man kunnat köpa jordnötssmör i Sverige är jag osäker på, i min barndom gjorde vi vårt eget jordnötssmör, och så sent som på 80-talet fanns det bara en eller två sorter att köpa— i alla fall där jag bodde. Så när en väninna sorgsets sa att hon saknade sin dagliga smörgås med jordnötssmör och sylt, så började jag göra både jordnötssmör och sylt åt henne. 

Det här kom jag att tänka på när jag i min matkällare hittade två burkar med mörkrött innehåll — först kunde jag inte förstå vad det var, men så gick det upp för mig att det måste vara sylt från den tiden jag försåg Kath med jordnötssmör och sylt. Jag såg inget mögel, så jag öppnade (med visst besvär) en av burkarna och insåg att det här var drygt 30 år gammal sylt, som smakade och såg ut som när den var nykokt. Jag är nästan säker på att jag använde Hirams recept på "Hirams svartavinbärssylt", ibland kallad marmelad. Det innehåller mer socker än bär, så det är inte underligt att den hållit sig så länge, och uppskattar man inte att bli bedövad av en sockerchock, så gör man klokast i att inte äta av den.

pbj

Tom Brown

 Så det gjorde jag inte, men började fundera över varför Märit Huldt valde ett mansnamn som pseudonym — det har jag undrat över förr, men det var före internets tid, så jag brydde mig aldrig om att forska i saken. Nu vet jag, När hon började att arbeta som matskribent på Svenska Dagblade var det bara de manliga, väletablerade skribenterna som fick skriva under eget namn — kvinnor som skrev om hus och hem, skulle ha en signatur. Märit grunnade på vad hon skulle välja, när hon kom att titta på sina hundar, och hon beslöt sig för att ett namn som var gott nog åt hennes ena kungspudel, var gott nog åt henne — Hiram fick det bli. (Kung Hiram I, som omnämns i  Andra Samuelsboken 5:11). Och här fick jag en bonuskunskap, hennes pudlar blev klippta av en man som hon kallade Monsieur Philipp — i vår familj kallade vi honom herr Philipp, han klippte nämligen också vår pudel. En man som jag funderat över under årens lopp, ja även nämt honom i ett inlägg. Jag vet bara att han var österrikare, och att han tyckte om att laga mat, tror att vi har ett recept på Gugelhupf från honom. 

Tidigare har jag skrivit en hel del om jordnötssmör och alla dess nyttigheter — så jag tänker inte upprepa mig, och inte heller tänker jag fortsätta att skriva om alla associationer som det här inlägget genererat.

Däremot repriserar jag ett recept på pålägg för de som liksom jag inte vill ha det för sött:

2 msk jordnötssmör
½ tsk curry
½ tsk ingefära
vitlök efter smak

272

dagar kvar 

i

273

dagar kvar 

i

274

dagar kvar 

i

275

dagar kvar 

i

Söndag morgon

Sunday Morning, 1831

William Henry Hunt 

The Morning Light

Say hello to the dawn’s arrival
Open your eyes to a brand new day
Lift your head to feel the sun’s blessing
The morning light will show you the way
The morning light will show you the way
Each gentle ray blesses the living
We all reach out for its energy
Its gentle warmth it will caress you
The morning light will show you the way
The morning light will show you the way
For every tree and every flower
That dances in the sun
For children playing in the daytime
And having their fun
For every broken heart that sees the
Light of day
The morning light will show you the way
The morning light will show you the way
Illuminating all that it touches
Brings out the color of the world
Its warmth it gives us good feelings

The morning light will show us the way
The morning light will show us the way
For every tree and every flower
That dances in the sun
For every childhood smile
That touches everyone
For every life that we are given
For every dream realized
The morning sun will show you the way
The morning sun will show you the way 
                              William Lindenmuth

276

dagar kvar 

i

Stoppa strumporna

så att de inte springer sin kos!

A Months Darning, 1876

Enoch Wood Perry

Fullt så många sockor att stoppa har jag inte, men tillräckligt många av mina raggsockor är i behov av en stunds omsorg, innan hålen blir större. Men jag får erkänna att det inte hör till favoritsysselsättningarna.

Det svenska ordet stoppa är ju enkelt och lättfattligt som inte behöver någon förklaring, men jag har under årens lopp funderat över engelskan "darning", och svärordet"darn", istället för starkare uttryck.

Det visar sig att det senare helt enkelt är en eufemism för damn, som sägs ha uppkommit i slutet på 1700-talet i New England, där det då var straffbart att svära.

Stoppningen är man inte helt säker på, men det finns en teori:

darn (v.) "to mend (fabric) by interweaving yarn or thread to fill a rent or hole," c. 1600, of unknown origin. Perhaps from Middle French darner "mend," from darne "a piece, a slice," from Breton darn "piece, fragment, part." Alternative etymology is from obsolete dern "secret, hidden." Related: Darned; darning. 

Strumpor måste stoppas, och det är en konst att stoppa på det sätt att en känslig fot .. vid stor ansträngning fördrager stoppningen.

277

dagar kvar 

i

278

dagar kvar 

i

Jag tror att amerikanerna långleds

"MY, but it's nice an' cold this mornin'! The thermometer's done fell up to zero!"

Mrs. Wiggs made the statement as cheerfully as if her elbows were not sticking out through the boy's coat that she wore, or her teeth chattering in her head like a pair of castanets. But, then, Mrs. Wiggs was a philosopher, and the sum and substance of her philosophy lay in keeping the dust off her rose-colored spectacles. When Mr. Wiggs traveled to eternity by the alcohol route, she buried his faults with him, and for want of better virtues to extol she always laid stress on the fine hand he wrote. It was the same way when their little country home burned and she had to come to the city to seek work; her one comment was: "Thank God, it was the pig instid of the baby that was burned!"

So this bleak morning in December she pinned the bed-clothes around the children and made them sit up close to the stove, while she pasted brown paper over the broken window-pane and made sprightly comments on the change in the weather.

                                                         ur Mrs. Wiggs of the Cabbage Patch
                                                                                av Alice Caldwell Hegan

 Ennui, 1917-18 

Walter Richard Sickert 

varför skulle jag annars ha flera hundra amerikanska besökare, mer än vanligt på bloggen, varje dag?

Ja, också i inboxen — men det är mer begripligt att vänner just nu vill kolla läget. De här trevliga kontakterna betyder inte enbart att jag har fullt upp med att besvara både mejl, och en del "riktiga" brev — jag får också en god inblick i hur mina vänner tacklar sin ofrivilliga karantän. Lite förvånad är jag över att mina vänners bild av livet inte stämmer med den bild okända människor målar upp på nätet och i diverse radioprogram. Ingen av mina vänner tycks vara i behov av att "ta katten i rumpan och köra", visst blir de otåliga ibland, men alla tycks vara fullt kapabla att roa sig själva. 

Alla kan ju inte vara lika optimistiska som mrs Wiggs — tycker du att hon har en irriterande och odrägligt ljus syn på livet, så är boken förmodligen inget för dig, men uppskattar man hennes aningen lättsinniga inställning till livet så kan jag rekommendera "Mrs. Wiggs of the Cabbage Patch", av Alice Caldwell Hegan.

För den som hellre grottar ner sig i allt elände och läser om all världens farsoter kanske "A Collection of Seven and Fifty approved Receipts Good against the Plague" från 1665, ett bättre val. Vem behöver inte ett tillförlitligt medel mot diverse farsoter, i tider som dessa

An approved Remedy against the Pestilence be it never so vehement.  

Take an Ounion and cut him overthwart, then make a little hole in each peece, the which you shall fill with fine Triacle, then set the pieces together again as they were before, then wrap them in a white linnen cloth. Putting it so to Roast in the Embers and Ashes, then when it is Roasted enough press out all the juice of it: and give the patient a spoonful thereof to drink, and so by Gods help he shall feel ease and most undoubtedly be healed.

 Det finns många fler, men de fordrar oändligt många fler ingredienser — och inte sådana som de flesta av oss har i våra gömmor.

Eller varför inte läsa en novell, Robert Hichens "The Spinster", hör kanske inte till hans mest minnesvärda berättelser, men lagom för den som vill ha en stunds förströelse. 

279

dagar kvar 

i

Hötad potatis

Mor där på taflan vid disken,

Stryk ut två öre för fisken;

         Dito, det öret 

         För gamla smöret;

         Noch för den ålen

         I gröna skålen;

Noch för den där Potates, som jag i mig drar,

Hvad den var rar

Och trind

och platt.

          ur Fredmans Epistel N:o 79

Stilleben mit Kartoffeln in gelber Schüssel, 1888

Vincent van Gogh

Kokböcker kan man läsa på många sätt, man kan låta sig inspireras (och slipper då besväret med att följa ett recept), titta på bilderna, eller låta sig berusas av språket. Till det senare är gamla böcker bäst, vackra bilder dräller det av i nyare böcker med ovanliga ingredienser och komplicerade recept, och för inspiration duger nästan vilken kokbok som helst.

På försättsbladet i min präktiga och pålitliga finska kokbok har mor skrivit "Vaasa den 15 juli 1965". Där står också priset, 13:30 mark. 

Jag kan inte påstå att de svartvita fotona, som illustrerar rätterna, är vackra — men de försätter mig i en nostalgisk sinnesstämning när minnen från barndomen ramlar över mig. Och rätt som jag bläddrar lite planlöst, och minns, så dyker det upp ett spännande ord: hötad. 

Hötad potatis

Potatisen sjöljes väl, avtorkas, saltas och stekes i ugn eller i het aska. Den ätes med skalen på. Den kluvna potatisen, vars snittyta penslats med matolja eller smör, blir fortare färdig (de hela på omkr. 1 t., de kluvna på omkr. 1/2 t.).

Enkelt och gott, men här är det ordet och inte potatisen som är spännande. Ordet finns med hos SAOB, där det står :

sv. dial. (Finl.) höta, av fin. hautoa, upphetta, basa, badda m. m.]

1) uppvärma (i het vätska), badda (ngt med het vätska). 1745.

2) (förr) vid tillagning av foder åt nötboskap: slå hett vatten på (hö) som beströtts med salt.(1837).

3) steka (rotfrukter, i sht potatis l. rovor) mellan upphettade flata stenar i en vanl. med torv övertäckt grop l. i askmörja.  (1872). 

Ssgr (i Finl.): (3) HÖT-FÄRD. [sv. dial. (Finl.) hötan(de)färd] (förr) skolelevers utfärd på hösten till landet för att ”höta” potatis (l. rovor).   

Eftersom det är ett ord med finsk ursprung, så vänder jag mig till 

Institutet för de inhemska språken, där jag hittar ett intressant svar på en läsarfråga.

Frågan lyder:

Kan man verkligen baka potatis och fisk? Det undrar en, som han själv säger, minst sagt irriterad läsare som har studerat en nyss utkommen svensk kokbok. ”Att baka (bröd, en kaka m.m.) betyder hela processen från att knåda en deg eller röra ihop en kaksmet tills produkten är färdig. Det som sker i själva ugnen heter att grädda (bröd, kaka). Beträffande fisk, kött, potatis m.m., som tillreds i ugn, skall väl verbet vara steka, t.ex. ugnsstekt braxen, ingalunda ugnsbakad braxen”. ”Det måste vara fråga om ett försvenskat engelskt uttryck; i USA och England ’bakar’ man uppenbarligen allt möjligt i ugnen.”

Arbeiter und Bauern die Kartoffeln pflanzt 1884

Vincent van Gogh

Jag lämnar åt den vetgirige läsaren att följa länken ovan för att läsa det rätt långa svaret.

När jag läser det kommer jag att tänka på hur man uttrycker sig i somliga värmländska dialekter; där man använder ordet steka istället för grädda — man steker alltså sockerkakan.