Utan mål och mening

 

An Autumn Stroll

 Daniel Ridgway Knight  

det skulle kunna vara jag i mina 

bekväma och lappade kläder

tänker jag när jag på min promenad stannar och tittar hur en robotgräsklippare planlöst far runt på en stor gräsmatta — åtminstone förefaller det helt planlöst. Den stannar, backar och tar ny sats, men det vill sig inte så den backar ytterligare några centimeter, tar ny sats — men inte heller nu går det, så gräsklipparen gör helt om och kör i vad som ser ut som ett ärevarv. Och så börjar den om från början — det ser ut som om den mest står och buttar på några grässtrån innan den ger upp och tar en sväng mitt på gräsmattan innan den börjar om.

Chambermaid

 Henri Boutet

tycker hon ser mer ut som en sömngångerska 

än en kammarjungfru, vilket jag förmodligen 

också gör när jag velar runt med dammtrasa 

och vattenkanna

Det slår mig att det nog är så jag ser ut när jag velar runt — i regel blir jag inte hejdad av grässtrån, men väl av blommor som behöver vattnas eller planteras om, och på väg därifrån tar det stopp vid något annat, kanske något som ska bäras upp på övervåningen. Om jag nu får till det och verkligen kommer upp för trappan kan jag ge mig på att det finns något annat som får mig att byta riktning och fortsätta det planlösa hushållsarbetet. 

Det enda som hjälper är att sätta sig ned med en bok — så då gör jag det.

Lesende Frau im roten Sessel

August Macke    

Avund

Stilleben mit Begonie, Äpfeln und Birne, 1914

August Macke

The Pear Fights Back  

says the apple to the pear:  

so will you stop 

aping me?   

And says the pear:  

Oh, shut up 

You rotten apple 

You're just jealous 

Of my sexy curves  

                     Raj Arumugam

Hostlindring

gamla skyltar

läs mer sist i inlägget

Man skall näppeligen bland invånarna i  Stockholms nyare stadsdelar anträffa någon individ, som icke är anfäktad af snufva och  hosta, och detta är ju också oundvikligt, när  de ständigt måste röra sig på oblygt öppna  gator, som skära hvarandra i räta vinklar,  hvaraf det naturnödvändigt uppstår ett olidligt korsdrag. En liten krökning här, en liten  svängning där, en parkanläggning till vänster,  en fontän till höger, och Nissens bröstkarameller skulle sjunka i pris! I min födelsestad finna de sannerligen inte många afnämare, ty där har stadsplanen allt ifrån början varit ägnad att afvärja förkylningar. Där skall man aldrig  lyckas skåda tvänne parallella husrader, som i oändlighet draga sig fram, tills de försvinna i det blånande intet och på regelbundna distanser korsas af andra lika beskaffade rader, som förlora sig i ett likadant intet. Nej då, för det första stå inte husen så där hopkörda och hålla  hvarandra under armen gatan utefter, utan de samla sig i smärre slutna sällskap, allt efter sina personliga sympatier, eller dra sig misstroget ifrån hvarandra med litet plank och småsaker emellan. Inte häller stå de och fåna på samma linje, utan somliga spatsera ett stycke  ut på trottoaren för att se sig om och delta i världsvimlet, under det andra, som äro blygare af sig, förskrämda hoppa tillbaka och gömma sig innanför ett staket eller några popplar.

Straße mit Kirche in Kandern, 1911 

August Macke

För tillfället läser jag Klara Johanson, en synnerligen intressant och läsvärd författare. Citatet ovan kommer från hennes "En stadsplan utan vinklar".  Jag gör en paus och letar fram mina anteckningar om bröstkarameller. För det var inte så länge sedan ett gammalt minne — när jag blev bjuden på kandisocker — trillade över mig. Tror inte jag sett den sortens godis sedan dess, och naturligtvis undrar jag vad det egentligen var. Så här säger Wikipedia:

Kandisocker (Kandi, fr. candi, av arab. kand, sanskr. khanda), även kallat bröstsocker, är ett godis som huvudsakligen består av kristalliserat rörsocker, och har stora gulbruna kristaller av varierande storlek.  Kandisocker har tillverkats sedan mycket länge i Indien och Persien, normalt genom att trådar hängs ner i en övermättad sockerlösning, varefter kristallerna växer kring dessa trådar. Redan i äldre tid förekom att tillsatser användes som gav sockret färg eller aromer.

Jaha, då fick jag veta det, och tänkte inte mer på saken förrän jag vid ett besök hos Runeberg trillar över en läcker kokbok från 1896:

"HUSMANSKOST En hjälpreda för sparsamma husmödrar. efter mångårig erfarenhet författad af A. H." med förord af Onkel Adam.

Här finns många intressant recept, där husmodern förväntas ha grundkunskaper i matlagning, här är inget daltande med steg för steg instruktioner. 

Med hjälp av ett lexikon, för här var google

translate inte till någon större nytta, så säger

den pyttiga texten under bilden ungefär:

Vi lägger i en uns lakrits, femton gråsuggor ... 

en aning malva en gnutta brunt socker ... 

så återstår bara för oss att lägga till två sniglar 

och en charmig ödla ... när det kommer i 

dagstidningarna görs vår förmögenhet! ..

Det som fångade mitt intresse var recepten på "medel mot hosta" och "bröstkarameller":

Medel mot hosta

2 lit. (1 kanna) stark vört kokas med 500 gr. (1 1/2 skålp.) bröstsocker tills hälften är kvar. Häll upp det i burkar och bind väl öfver. Man tager vid behof en tesked däraf i munnen några gånger om dagen.

Bröstkarameller

25 centilit. (10 kubiktum) rostadt kornmalt kokas med 25 centilit. (10 kubiktum) vatten, till hälften inkokat, hvarefter massan vrides genom rent linne och därefter filtreras; vörten sättes sedan på elden med 400 gr. (1 skålp.) hvitt socker. Detta får nu koka tills, då en träsked doppas däri, sockret som fastnar på den ser klart ut och springer sönder, då det brytes af. Massan slås då på en med olja eller tvättadt smör smord plåt, och med en smord knif skäres massan i remsor, hvilka vridas, eller ock klippes den i små bitar.

Råkar du ha stark vört och rostat kornmalt hemma, så kan du ju prova, så länge du inte drar ned hostmedicinen i lungorna är jag övertygad om att det är mindre skadligt än desinfektionsmedel.

Har du varken kornmalt eller charmiga ödlor till hands, så finns en hel mängd recept på bröstkarameller på nätet.

Hos norrkopingprojekt´s Blog hittar jag följande information om Nissens karamellfabrik:

Fabrikören Carsten Nissen hade startat Nissens Manufacturing redan 1867, men företaget blev aktiebolag när Nissen dog 1898 och etablerades i Kneippen.   Bild: Google bilder  Doften från karamellfabriken spred sig över samhället. Man gjorde choklad, konfekt, marmelad och lakrits och Nissens bröstkarameller var rent av berömda. Fabriken hade 100 anställda, men hårdare tider kom och 1966 lades fabriken ner. Ruljansen hade övertagits av Cloetta.  Efter Nissen kom Sangfab AB, som gjorde sängkläder, men 1979 flyttade Sangfab till Butängen. Den gamla godisfabriken revs och man byggde radhus på marken.

I dag, en dag med två dagar

Jag skulle för ingen del i verlden vilja fängsla er dyrbara  tid genom mina radoterier. Emellertid, om J viljen tro mig, så har jag  icke längesedan gått uti en skog, och deri fördjupat mig ända till den  förskräckliga grad, att jag gick vilse. Jag ämnade visst icke det i början; jag var endast ute i en af våra pittoreskaste lundar för att litet  promenera mig, jag hade en känning af min lilla hufvudverk, som  jag ville förskingra.
                                                            ur "Hinden" av Carl Jonas Love Almqvist

The Walk, 1914 

 August Macke

Jag börjar med den enkla lättfattliga: promenadens dag. Här har vi det ju bra, trots att många av oss sitter i ofrivillig karantän får bi ju gå ut. Jag hör på radion att i andra länder springer man maratonlopp mellan kök och vardagsrum, det slipper vi — fast så nära varandra som på bilden får vi förstås inte gå!

Advertisement for Fritz Schulze walking clothes, c.1910  

Av Fritz Schulze finns inga spår på nätet — en namne berättar om sin uppväxt under kriget, men om han var släkt med klädeshandlaren, så berättade han det inte.

Old Woman with a Walking Stick, 1913 (bronze)

Ernst Barlach

Så era sportkläder får ni fixa på egen hand, om ni inte gör som Barlachs fantastiska skulptur, som liksom jag, förefaller att ha tagit vad som fanns till hands i klädväg.

 Ladies Walking Dress, illustration 

from 'Journal des Dames et des Modes', 1800 

Pierre de La Mesangere

De mer klädmedvetna kanske kan låta sig inspireras av ovanstående, modeplansch — men det krävs nog en piga därhemma om man ska kunna sköta det här släpet. Hur det ser ut efter en promenad vill jag inte se.
Nu hoppas jag att du låter dig inspireras och "promenerar dig" i dag.

 Lady in White Reading

Emilie Caroline Mundt 

Har du svårt att slita dig från boken därhemma, så gör inte det — ta den med dig!

A WALKING-STICK CAMERA.

This ingenious invention consists of a hollow walkin-stick, having a band of sensitized celluloid passing round a pulley (B), which is turned by a button (f). In order to take a picture the cap (r) is opened in front of the lens(q), and by pressing the knob (p) an aperture in the screen (E) is opened and exposure made. The cap is then replaced, the button(f) turned, and another portion of the bandis brought into position for the next operation.

Och glöm för allt i världen inte kameran hemma! 

Den andra dagen som firas i dag är "Världsdagen för intellektuell äganderätt".
 Denna dag är instiftad av FN:s Världsorganisation för intellektuell äganderätt. Genom denna temadag vill WIPO framhäva den avgörande betydelse som kreativitet och uppfinningar har för ökat välstånd och välbefinnande i hela världen.
Jag får erkänna att jag ännu inte hunnit sätta mig in i vad det egentligen innebär, men tänkte att jag skulle ägna kvällen åt det.

fler pelargoner

Geranium am Fenster

Auguste Macke

Från C. C. Gjörwell till fru Lindahl.

Stockholm, den 3 juni i 8o8.

Tusen tack, bästa Stafva, för ditt sista kära bref och den vackra blomman; — men jag skall väl också skicka dig en blomma,

säkerligen oss bägge ganska kär. Jag har plockat den med sitt blad af en Geranium, som söta mor skött och hållit vid lif hela vintern. Den står nu uti full grönska och fägring uti mitt fönster samt fyller det liksom det vore ett vinträd. Det gläder mig otroligt; jag sitter och skrifver bredvid detsamma alla dagar, äfven dessa rader, liksom uti dess skugga, åtminstone ännu uti ett lycksaligt lugn. Måtte detta aldrig af brytas, nej, blifva långvarigt!!

                                       ur Svenska memoarer och bref II (1900)

Ljuvliga sommar

 Garden with Woman Reading 

Auguste Macke

One benefit of summer was that each day we had more light to read by. 
                                                   Jeannette Walls, The Glass Castle

Mina omhuldade neuroser

Picnic on the Beach (Picnic after Sailin) 1913 

August Macke

Läste för en tid sedan en artikel som uppmanade läsarna att vara personliga och att bjuda på sig själva. Varför framgick inte, men jag har insett, både när jag lyssnar på radio och läser diverse skrifter, att ju trasigare inre, desto flera sjukdomar och dödsfall i den närmaste kretsen, som man kan prestera, desto fler tycka-synd-om-poäng får man. Nu har jag inte så mycket att komma med i den vägen, men jag tänkte att mina båda neuroser kanske kunde resultera i några igenkännande leenden.

Min picknickneuros, får mig att packa tre gånger så mycket mat som jag kan förtära. Jag vet det så innerligt väl, ändå står jag där och brer mackor som om det gällde att utfordra ett kompani utsvultna beväringar. För säkerhets skull, tänk om bilen går sönder, eller vi träffar på trevligt folk, som vi vill bjuda in till vår måltid — ingendera har hitintills inträffat. 

 Bokneurosen är en variant på den nyss nämnda neurosen — bara allvarligare. Jag ägnade praktisk taget hela gårdagen åt att välja ut, och ladda ner böcker, så att jag ska ha något att läsa när jag sitter ute i naturen helt avkopplad från världen och tekniken.  Jag vågar inte ens räkna hur många böcker jag petat in — och än är jag inte färdig. Där finns allt från bilderböcker, till handböcker, lyrik läskiga romaner och god litteratur. Det finns inte ens skuggan av en chans att jag kan läsa dem alla, men tänk om jag blir sittande där ute, längre än planerat, eller somliga av böckerna inte är så bra som jag trodde, eller — ja, jag vet faktiskt inte vad mer som skulle kunna hända, jag vet bara att jag inte tänker riskerar att bli utan läsvirke.

P. S.

Naturligtvis tar jag med mig "riktiga böcker" också.

Koklåda

Landscape with Cows and a Camel
August Macke

Man skulle ju kunna tänka sig att det är vad en stackars kossa med nässelutslag har.

Undrar om någon fortfarande använder sig att denna fiffiga och energisnåla metod?

.

ko`klåda subst. ~n koklådor
ORDLED: kok--låd-an
• värmeisolerande anordning avsedd för efterkokning utan värme t.ex. en trälåda med hö el. tidningspapper ⟨mest histor.⟩
HIST.: sedan 1883

Pausmusik

The Lute Player, 1910

August Macke

1887-1914

Nu ger jag upp

Elizabeth Reading

August Macke

0

För en tid se'n vägrade min "minne-pinne" att ge ifrån sig sin information — mest bilder. Och i dag skulle jag bara hämta några bilder från den externa hårddisken innan jag klickade på "publicera inlägg", när jag får ett kryptiskt meddelande som säger nå't i stil med att hårddisken inte fungerar — varefter allt blir vitt — och jag förlorar allt som inte var sparat...
Hårddisken har tydligen lagt av — och det gör jag med. Kommer att göra som Elizabeth här ovan, läsa och kanske titta på fler favoritbilder.