Hårda paket

 med mjuka titlar

 

Portrait of Marie Jeanette de Lange  1900 

Jan Toorop

Marie Jeanette de Lange chaired the Vereeniging voor Verbetering van Vrouwenkleding (Association for the Improvement of Women’s Clothing), which propagated hygienic, loose-fitting, natural clothing that allowed women greater freedom of movement. In February 1900 she posed at home, seated and dressed comfortably, for Jan Toorop. Using tiny dots of colourful paint, the artist created a sparkling portrait of a modern woman on the threshold of a new century.              

Ett örngott och en Sammetsrock

       En gång förtroligt samtal hade,

       Då rocken, ibland annat, sade:

       (Ty Sammetsrockar tala ock)

Ack, hvad vår ägare bör säll och lycklig skatta!

       Han lefver ju de bästa dar;

Utaf allt jordiskt godt ej något honom fattas:

Hela dikten av Anna Maria Lenngren kan du läsa hos Litteraturbanken

 

Förutom en kudde med ett lagom slitet örngott, så finns det nog inte mycket som är mjukare än en katt — eller hund — därför börjar jag med ”The Dog Who Rescues Cats”, av Ginnys husse Philip Gonzalez och Leonore Fleischer, en rar liten bok, med sanna berättelser om katter som hunden Ginny räddat.

Jag är väl medveten om att moln inte alls är mjuka — men nog kan vita bulliga sommarmoln se väldigt inbjudande ut, därför väljer jag ”Clouds of Witness”, som på svenska heter ”En sky av vittnen” av Dorothy L. Sayers.  

En pikéblus är kanske inte lika mjuk som ett slitet örngott, i alla fall inte om det är äkta piké, men en blus tycker jag är mjuk nog för att passa in på dagens tema.

”Den lilla pikéblusen” av Eva Mattsson är en av de böcker som jag hittade i bokhyllan, och inte har en aning om hur den hamnat där — inte heller författarens namn sa mig något. Nu minns jag att jag, när jag läst boken, tänkte att jag måste läsa fler böcker av henne. Varför har jag inte gjort det. 

När Märit Dahlström plötsligt dött, försöker hennes man, och den vuxna dottern Bea, nysta i moderna liv — varför minns så få människor henne, och var finns alla vackra kläder hon designat?

 

förhäxad genom trollsånger

 

Ja, för så säger SAOB att galen betyder. Att jag slog upp ordet beror på att jag sedan tidigt i våras har varit omgiven av flera ovanligt högljudda och ihärdiga gökar. Så nu vet jag att galen har med ordet gala att göra — och även om vi nu för tiden bara anser att tuppar och gökar gal, så använde man gala om kvitter i största allmänhet.

”Lärkan drillar och göken han gal” sjunger Glunten, och det var Kellgren som konstaterade att ”Man äger ej snille för det man är galen”.

Ordet har hängt med sedan senare hälften av 1300-talet — men jag förmodar att vi människor var galna långt dessförinnan.

Fast att ”hoppa i galen tunna” lär vi ha börjat med först 1640.

Det finns en hel del, mer eller mindre (mest mer), märkliga dikter, essäer och noveller om galenskap. Förhoppningsvis ska jag få tid att ägna mig åt de skriverierna framöver.

Vill du ha liten galen förströelse, kan jag rekommendera ”Crazy Rhythm” av Frederick Shiller Faust.

Tåglektyr

Pullman — det hade man ju hört som ett magiskt ord ända sen man gick i andra förberedande ungefär. Och nu satt vi, Moster och jag, i en sån där komfortabel Pullmanvagn, som skulle vara vårt hem i mer än ett dygn. En mörkhyad Onkel-Tom-aktig porter tassade omkring som en blid och vänlig tomte och vakade över passagerarnas bekvämlighet. Man behövde bara trycka på en knapp, så kom han kyttande beredd att göra allt vad man ville, hjälpa en med bagaget, ränna efter tidningar, hämta en flaska öl, dräpa ens moster eller vad man nu kunde ha för önskemål. (Till tack gav man honom vid resans slut en dollar — när det var fråga om en så här pass lång resa alltså).

  ur ”Kati i Amerika”

  av Astrid Lindgren 

Var och varannan bok skriven under första hälften av 1900-talet tycks ha stora delar av handlingen förlagd till tågresor.

Inte så underligt eftersom det var det moderna transportmedlet då.

Hur det förhöll sig med säkerheten, rent statistiskt, vet jag inte, men nog förefaller stora tågolyckor ha varit vanliga — kanske var de mer frekventa i böckernas värld, än i levande livet. Låt oss hoppas att så var fallet, men dessa olyckor var ett bra sätt att försena passagerarna, och på ett enkelt vis krångla till handlingen. Väldigt många barn blev föräldralösa — vilket är ett bra sätt att få föräldrarna ur vägen och ge upphov till diverse förvecklingar.

Jag vet att vår svenska kungafamilj har (hade?) egna tågvagnar men jag har aldrig hört talas om att rika familjer i Sverige höll sig med egna vagnar. I USA däremot var det tydligen rätt vanligt, i alla fall i böckernas värld. Skulle man ut på vift var det bara att få sin vagn kopplat till de ordinarie tågen. Råkade man träffa på trevliga medresenärer, hände det att de blev inbjudna till den ofta lyxigt inredda vagnen — och inte sällan uppstod ljuv musik.

Jag kan tänka mig att det fanns (finns?) flera skäl till att förlägga en boks handling till tåg och tågresor. 

Nu när det är dags att bestämma vilka tre ”tågböcker” jag ska presentera, önskar jag nästan att jag valt ett smalare ämne än tåg, man reser ju med tåg i var och varannan bok.

För den som vill veta mer om tåg och Pullmanvagnar finns massor att lösa på nätet — för att inte tala om alla fotografier av lyxigt inredda kupéer.

The Travelling Companions Augustus Leopold Egg

Hedvig hade en släng af jernvägssjukan. Det kändes, som hon ingen hvila kunde få, som satt hon ännu i en vaggon med skallrande  fönsterrutor och matt ljus. M

 från Oscar Levertins novellsamling ”Konflikter”

Men långtifrån alla tågresor var lyxiga, men mor har berättat att hon alltid blev åksjuk när hon reste 3:dje klass.

Agatha Christie, som själv gjort många långresor med tåg, tycks ha använt sig av sina erfarenheter av tågresor, för bara hennes böcker skulle räcka till flera tisdags inlägg

— tilläggas bör att resandet inte alltid syns i bokens titel.

Ett skäl till att jag väljer ”The mystery of the Blue Train” beror på att den finns att läsa på nätet. 

Har du inte läst Edith Nesbits ”The Railway Children”, så har du något kvar att se fram emot!

”Her Passing Aquaitance” av Virna Sheard, är en aningens sentimental, och förutsägbar, novell som handlar om en flicka som gör en tågresa på julafton.

 The Journey

 Julie Held

Lantlig järnvägsstation 

Äppelträdens romerska arkader 

spännas över gångar och rabatt. 

Under valven sväva tätt i rader 

tusen änglabarn med runda vader, 

klara ögon, kinden full av skratt 

och vid halsen grönskande kravatt. 

Mellan blad och kvistar silar ljuset 

över riddarsporrars blåa vakt. 

Vinden mässar i det gröna huset. 

Över gräset far det tunga suset, 

famlar klumpigt kring en fjärils prakt, 

svänger med en högröd ros i takt. 

Bakom häcken stiger rök och ånga; 

loket stampar invid stinsens kök, 

finner dessa väggar alltför trånga, 

uppehållen rent olidligt långa. 

Ständigt väntar detta vilda ök 

nya världar bakom varje krök. 

Och det börjar fräsa med pistongen. Angan sveper kring en röd pion. 

Medan tåget glider från perrongen 

falla fyra äpplen ner på gången, 

vart och ett med tung och mäktig ton 

dovt mot marken på en grön station. 

  Olof Lagercrantz 

SOMMERKVETTER

 

SOMMERKVETTER

Nu sjonger foggla på gröna grenar

å bia dia på rosaspenar

å blå ä lofta å sola het

å en ä gla för dä att en vet,

att dä ä sommer

å dä ä blommer 

uti hvarendaste lita vret.

Nu ska vi knoga å binna kransa 

te messffiersstånga , där vi ska dansa 

å tala kärlekens lena ol 

tess gläjjen luser som ena sol , 

för dä ä sommer 

å dä ä blommer 

å flecker finns i hvarenda kjol . 

Å minns du, Maja, i fjol på backen, 

hvad du mej loffte allt bakom stacken, 

du lofte då te å blifva min 

å bjö på brölloppastass mej in. 

Då va dä sommer 

å dä va blommer 

å öppen stog ho, kärlekens 

grinn.

Nu ä dä sommer igen mä blommer

ty den förgår sej å återkommer, 

men vänta längre jag ej förmår 

om inte dej jag till maka får. 

Nu ä dä sommer

hvem vet om blommer 

för oss oppspirar te nästa år! 

Axel Engdahls 

ur ”Ord och visor” (1912)

Ja, visst är det sommar — en typisk svensk sommar, i dag med hela 13 grader och en gnutta sol mellan regnskurarna.

Att läsa ute kräver vantar, vilket komplicerar bladvändandet.