Portrait of Alyson Walsh, Founder of ThatsNotMyAge
Portrait of Alyson Walsh, Founder of ThatsNotMyAge
Inte alltid så lätt att fånga trista dagar, men att dricka gott te ur kopp & kanna med Clarice Cliffs design kan minska tristessen en gnutta — särskilt om man har en chokladbit tillhands.
Musik och litteratur är ett andra humörhöjande medel — i dag får det bli Chopin och en bok av G. K. Chesterton. Många av Chestertons böcker hittar du hos Gutenberg och FadedPage, hans berättelser om ”Father Brown” förmår alltid att engagera mig.
Något vackert att vila ögonen på, behöver man alltid, jag väljer en målning av Marc Chagall från 1917.
Poets have been mysteriously silent on the subject of cheese.
G.K. Chesterton
Så rätt han hade — det vill säga, jag kan inte komma på ett endaste poem som handlar om ost. Det är något jag ska kika närmare på när tekniken är med mig.
Men väljer man någon av alla goda sorter, som börjar på C, så slipper jag vänta tills vi hunnit till bokstaven O.
Ett inlägg i Klimakteriehäxans kampanj för att visa på allt positivt som finns här i livet — i dag på bokstaven C.
Jane Austen, i Pride and Prejudice
men först till ett av de sammanträffanden, som är så vanliga här i livet — jag hade inte mer än publicerat mitt A-inlägg, så trillade det in ett poem i inkorgen, ett poem som heter ”Abecedarian Beginning with Alif”.
får samsas om en plats — i min värld är de ju snudd på synonyma.
Brahms.
Det finns många fantastiska kompositörer vars namn börjar på B — jag kan inte rangordna dem — en av dem jag gärna lyssnar till är Brahms.
Just nu slår det mig att det finns en bok som har Brahms i titeln.
Lilian Jackson Braun skrev 29 böcker i en serie som ofta kallas ”The Cat Who” böckerna där det inträffar osannolikt många mord (mord utan alltför läskiga detaljer). Mord som seriens huvudperson Jim Qwilleran löser tillsammans med bokens huvudkatter Koko och Yum Yum.
Brownies
Jag bakar ytterst sällan nu för tiden, men aviserat någon sitt besök kan det hända att jag snor ihop en sats med brownies. Att det är något som förgyller vardagen inser jag när jag ser om jag flera gånger bloggar om olika slags brownies.
I bokens första essä ”Penguin Persons”, berättar författaren om hur Ruskin, när han är arg och upprörd, i ett brev säger att han för att kyla ned sig besöker the British Museum för att titta på pingvinerna, som är de enda som kan skänka honom tröst:
One feels everything in the world so sympathetically ridiculous; one can't be angry when one looks at a Penguin.”
Hos Robert kan du läsa mer om den meningsfulla meningen.
glädjeämnen och uppmanar oss att med alfabetet som riktlinje dela med oss av vad som gör tillvaron lite ljusare. Så presenterar hon tre positiva företeelser som börjar på A — och har så lagt rabarber på tre ting som jag kunde tänka mig att komma med.
Annars är de saker jag först kommer att tänka på, sådant som jag önskar inte fanns — som ABC-stridsmedel och abstrus.
Nu gäller det att tänka om, och min blick dras till aklejan som förmodligen kommer att spränga min cementrappa där en akleja bosatt sig i en spricka.
When skies are gentle, breezes bland,
When loam that's warm within the hand
Falls friable between the tines,
Sow hollyhocks and columbines,
The tufted pansy, and the tall
Snapdragon in the broken wall,
Not for this summer, but for next,
Since foresight is the gardener's text,
And though his eyes may never know
How lavishly his flowers blow,
Others will stand and musing say
"These were the flowers he sowed that May."
ett kort stycke ur Vita Sackville-Wests långa poem ”The Land”.
De promiskuella aklejorna har alltid varit mina favoriter, när de tidigt på försommaren lyser upp trädgården med nya varianter i stora mängder.
Ett exempel på mitt nästa val, hittar jag i ”Hávamál” i Åke Ohlmarks översättning.
Erik Brates översättning finns här.
Givmild och djärv gynnsammast lever,
sällan slites av sorg:
ovis man ängslas för allt,
grämer sig gridskt för en gåva.
Det handlar alltså om allitterationer, det medryckande och livgivande versmåttet.
2 x Allingham är mitt tredje glädjeämne — ett äkta par som länge varit mina favoriter.
Helen Allingham är en av mina favoritakvarellister, vars teknik skiljer sig från hennes kollegors.
En rikligt illustrerad biografi om henne finns hos Gutenberg.
Helens porträtt av maken William.
Ett av hans mest kända poem är ”The Fairies”
The School Room
Andre Henri Dargelas (1828 - 1906)
Och vad hände sen, tänker jag, efter att ha läst igenom anteckningar jag gjorde som vikarie i en skolmognadsklass, för osannolikt länge sedan.
Det var ett korttidsvick, så även om jag minns situationerna väl, har jag inget ansikte på ungarna, och inget minne av deras personligheter — minns bara att det var rara ungar.
JOHAN: Jag ska skriva snyggt och ordentligt, inte fort alls.
JOAKIM: Ja, då kan man bli millionär.
JOHAN: Millionär‽
JOAKIM: Ja för om man jobbar och är duktig och får bra betyg, så får man bra jobb när man slutar skolan. Och kan man inget, så får man inget jobb alls.
PER: Va’ bra, då slipper jag jobba.
JOHAN: Får inte jag något jobb så gör jag självmord.
KENT: Då kommer du i fängelse.
JOAKIM: Och kanske inte får något att äta på en månad eller så.
PER: Kanske bara lite vatten.
NILS: Då borrar jag ett hål i golvet och får vatten.
k
JOHAN: Vicket tycker du är bäst, sommaren eller vintern?
NILS: Sommaren.
KENT: Sommaren för då kan man bada och sånt, bara att hoppa i, plask.
JOHAN: Och sitta i gummibåt och sånt.
JOAKIM: Ja, men tänk på getingarna.
JOHAN: Ja, men då hoppar man bara i. Vet faktiskt inte vilket jag gillar bäst, sommaren är kanske lite bättre.
NILS: Vintern är bäst, vet ni varför?, då kan man ha snöbollskrig.
k
KENT: Är det nån som sett poliostjärnan?
NILS: Ja, den går jättefort.
KENT: Ja, man hinner knappt se den. Ibland går jag ut på balkongen och tittar på stjärnorna.
k
KENT: Alla i vår klass kommer att gifta sig med nån.
NILS: Jaa
PER: Nej, det är inte säkert.
KENT: Jo, det är bara nu vi säger så, när vi blir vuxna kommer vi att gifta oss.
JOHAN: Nehej, för min pappa känner en farbror som inte är det. Han vill gifta sig men han har ingen att gifta sig med, så han har inget att göra, så han jobbar även på lördagar.
NILS: Han går väl hem och äter.
KENT: Man kan väl äta på jobbet.
JOHAN: Ja, det gör han. Men dom flesta gifter sig nog, det är bara nu man säger att man inte ska det, så enkelt är det.
NILS: Om man fick gifta sig med killar skulle jag göra det.
PER: Jag ska bli hilikopterförare (helikopterförare).
KENT: Jag ska bli raketförare.
PER: Det har Sverige inte råd med.
k
Jag fascineras av de snabba kasten mellan ämnena, som är så typiska för barn, och undrar om sju-åttaåringar, skulle uttrycka sig på samma sätt i dag.
Vid det här laget är de män i staten (gifta, och kanske skilda). Jag kan bara hoppas att det gått bra för dem.