Bara bröllop — inga begravningar

 DANSK GIFTAS

omkring 1/2 kg kryddlimpa

1 1/2 msk smör

2 dl hallon eller körsbärssylt 

1 hg sockrad choklad

4 dl grädde

Limpan rives samt fräses med smöret tills brödet är poröst och genomstekt. Chokladen rives och grädden vispas till hårt skum. I en glasskål lägges varvtals alla ingredienserna med brödet i botten, sylt, grädde och choklad. Överst skall vara gräddskum och detta garnerad med små klickar av sylt.

      ur Brogårds Receptsamling, (1938

     Dessert Still Life, 1855 

     John F. Francis

Bröllop och begravningar är denna tisdags tema, som Ugglan  anmodar oss att skriva om.

Som vanligt spårar jag ur när jag med August (Ågust, alltså) som utgångspunkt börjar fundera på ordet giftas — och kommer att tänka på den numera så sällsynta efterrätten giftas.

Annars visar det sig att det är gott om både bröllop och begravningar i den litterära världen, så det blev lika svårt som vanligt att bara välja tre böcker.

Sara Pfeiffer (1829-1913) var en, på sin tid uppskattad författare av underhållningslitteratur. Som så många kvinnor, på den tiden, tog hon till skrivandet, för att försörja sig, när maken kom på obestånd. Dessutom öppnade hon ett lånebibliotek på Hornsgatan, åtog sig renskrivningsarbeten och hade inneboende — det har aldrig varit enkelt att vara fattig!

1877 gav hon ut ett tunt häfte, med två korta berättelser: ”På Söder samt Onsdags-bröllopet”. Jag fastnar för den senare — och är så okunnig om vår svenska historia att det tog en stund innan jag fattade att det handlade om en historisk händelse. 

Här kan du läsa om det.

Mitt nästa val är även det en tunn liten bok  (93 sidor), så tunn att jag inte ens såg den när jag nyligen letade efter tunna böcker.

”Jolanthas bröllop”, 1892, av Hermann Suderman — även han en populär författare på sin tid. Humoristisk berättelse kallas den — och är onekligen aningen sär.

Boken inleds med en begravning, det får kompensera att jag inte fick med någon av alla böcker som har begravningar i titeln.

Och så till slut ännu en bok av en i det närmaste bortglömd författare — Karl August Tavaststierna var en av sin tids mest framstående författare, och anses ha infört realismen i litteraturen. Lite osäker på hur realistisk hans ”Korta bref från en lång bröllopsresa”, 1893 är. Men jag tycker den är nöjsam och läser vidare om hur det nygifta paret börjar sin resa på en båt från Finland till Sverige, en gropig resa, visar det sig, där de båda blir rejält sjösjuka. 

Vi följer resan genom parets ögon, där den unga frun skriver brev till sin syster, medan hennes make redogör för deras resa i brev till en god vän.

Det som slår mig som anmärkningsvärt, med våra nutida ögon sett, är hur lite de tycks känna varandra när resan börjar. Men också hur självständig den unga frun är.

Grattis Sylvia!

 

Sylvia Townsend Warner

6 december-1893-1 maj -1978

Ännu en av alla bortglömda författare som är läsvärd.

Redan i en tidig ålder utmärkte hon sig genom att härma sina lärare i förskolan, vilket gjorde att hon inte var välkommen där. Sedan blev det ingen mer skolgång för Sylvia, utan hennes far undervisade henne i hemmet.

Hon skrev både poesi, noveller och romaner, och lämnade ingen i tvivelsmål om sin syn på kyrkan, som hon ansåg förtryckte folket, och hon var kritisk till vedertagna sociala normer. Som feminist ville hon naturligtvis se en förändring av traditionella kvinnonormer.

Hon berättar att det var en slump som fick henne att börja skriva poesi: ”she was given paper with a “particularly tempting surface”.  På nästan samma vis kom hon att skriva sin första roman ”Lilly Willowers”, hon “happened to find very agreeable thin lined paper in a job lot.”

Skaffa vackra skrivvänliga papper — och se vad som händer.

Man får leta ordentligt för att hitta hennes böcker på nätet, men hos Internet Archive finns såväl noveller av henne, och böcker om henne.

Lördag med Gutenberg

som i dag förefaller försöka kompensera för att det en tid varit glest mellan de riktigt intressanta böckerna — från min synpunkt sett.

                Woman Looking at Books

                Henry Straker (1860-1943)

“No matter how busy you may think you are, you must find time for reading, or surrender yourself to self-chosen ignorance.” 

      Atwood H. Townsend

Högt upp på dagens läslista står Charlotte Perkins Gilman.

Jag har en känsla av att hon uppmärksammats en hel del på sista tiden, att hennes novell ”The Yellowjackets Wallpaper”, läst i radion. Det är en rätt otäck historia, baserad på hennes egna erfarenheter av en postpartum psykos, en novell som jag skrev om i novellutmaningen.

Hon var en hängiven feminist som förespråkade total jämställdhet mellan könen: There is no female mind. The brain is not an organ of sex. Might as well speak of a female liver."

För henne var det en självklarhet att det inte skulle vara någon skillnad i klädseln för män och kvinnor, och att jämlikhet förutsatte att man var ekonomiskt jämlik.

Moving the Mountain, 1911

Charlotte Perkins Gilman

En annan feminist och suffragett var Alice Duer Miller, som finansierade sina matematik- och astronomistudier med sitt skrivande.

Things, 1914

 Alice Duer Miller

Redan i inledningsscenen, kan många känna igen sig i Mrs. Royces tankar om dagens ungdomar — i det här fallet, unga flickor.

 

Jag erkänner på en gång att jag inte är någon stor Katherine Mansfield fantast. Nu tänker jag ge henne en ny chans, för dagens bok är en samlingsvolym, med alla hennes noveller.

 The Doves' Nest and Other Stories, 1923

Katherine Mansfield

En finländsk författare finns med bland dagens utbud, Yrjö Hirn, som var en välkänd, kunnig och aktad konst- och litteraturvetare. Han var inte bara kunnig, han ville dela med sig av sina kunskaper, och var en förespråkare av folkbildning, och 1919 reste han som delegat med till fredskongressen i Versailles.

The origins of art; a psychological & sociological inquiry, 1900

Yrjö Hirn

Om Sinclair Gluck vet jag näst intill ingenting, men tänker ge honom en chans — trots att jag inser att att ”Shadow in the House” är en deckare, eftersom redan innan boken börjar, finns där en planritning av ett hus.

Shadow in the House, 1929

Sinclair Gluck

               Musical on the way home 

               Hugo Mühlig

Why does a person love his sweetheart, his food, his safety, his social fellowship, his communion with nature, his God, approaches to the ultimate goals of truth, goodness, and beauty? The answer to each of these is a long story, involving not only common sense and scientific observation but a profound intuitive insight, a self-revelation. In all, it will be found that love is a favorable response, a reaching out for the satisfaction of a fundamental human need, an effort to secure possession, and a willingness to give an equivalent, indeed a more or less unconditional surrender.

Så inleder svenskamerikanen Carl E. Seashore (ja, just det, född Sjöstrand). Kanske ligger den på en för hög nivå för mig, men som jag ofta har grunnat på varför en del musik berör mig djupt, medan jag är likgiltig för annan, så får boken ligga kvar på läslustan.

.Why We Love Music, 1941

Carl E. Seashore

En bok med den ödesdigra titeln ”1914”, tycker jag nog kräver lite uppmärksamhet. 

En intressant författare, som jag inte läst något av tidigare, om man inte räknar med tidskriften ”The Idler”, som han startade 1892, tillsammans med Robert Barr — och där också Jerome K. Jerome fanns med på ett hörn.

”1914”

John Oxenham

Det blir en diger läslista idag, men Inte kan jag gå förbi en av mina favoritförfattare — jag har ju skrivit om honom tidigare, men inte om den här boken.

 The Autobiography of Upton Sinclair

“Kissing your hand may make you feel very good but a diamond bracelet lasts forever.”

Visste du att det var Anita Loos som myntade begreppet ”Gentlemen Prefer Blondes”?, det gjorde inte jag.

”Gentlemen Prefer Blondes"

The Illuminating Diary of a Professional Lady

Anita Loos

“He sent me a set of books by a gentleman called Mr. Conrad. They all seem to be about ocean travel.”

Dagens övriga fynd får jag presentera en annan dag.

Mer deckarprat

Man hör så sällan talas om Rex Stout nu för tiden att jag vill slå ett slag för honom på hans födelsedag. Jag har skrivit om honom tidigare, så det upprepar jag inte.

Däremot vill jag berätta att jag nyss upptäckte att en av hans böcker finns hos Gutenberg, ”Under the Andes”.

Och hos  Internet Archive finns böcker både av och om honom.

Förra veckans mord

Inlägget om tunna böcker står kvar där jag förlade det förra tisdagen.

Reading gives us someplace to go when we have to stay where we are.” 

                    Mason Cooley

Reading By The Fire

George Willoughby Maynard

Medelst en nästan övermänsklig ansträngning har jag avhållit mig från att decimera landets läkarkår den senaste veckan.

Istället kommer jag dragandes med några vänliga (ok, nästan vänliga) mord — det är nog allom bekant att spänning inte är något jag gillar. Fast jag får väl erkänna att jag har ovanligt många deckare, för att inte samla på den sådana. Å andra sidan är jag inte ens säker på att deckarfantaster skulle räkna mina småtrevliga mord till deckargenren. Det de alla har gemensamt är att miljön och personteckningarna är det väsentliga.

Mina favoriter finns alla under den perioden som går under namnet ”Golden Age of Detective Fiction". Men de är tämligen välkända, och lätta att hitta, så jag tänker peka på några som jag sällan hör talas om i Sverige.

Känner du Agatha Raisin, den medelålders, rätt buffliga och inte alltid sympatiska pr-kvinnan som när hon blir misstänkt för att ha begått ett mord, bestämmer sig för att ta reda på vem som är mördaren.

Jag läser att den gått på TV4, men att den  versionen skiljer sig väsentligt från originalet i böckerna av M. C. Beaton (pseudonym för Marion Chesney).

Jag läser att det finns 31 böcker om Agatha, förutom några noveller.

”Agatha Raisin and the Quiche of Death” är seriens första bok.

I ”Fax me a Bagel” av Sharon Kahn är det Ruby, änka efter en rabbin, som löser en mordgåta. Förutom ”Fax me a Bagel”, finns det ytterligare fem böcker om Ruby.

Jag har skrivit om Veryl A. Grace tidigare, hon är textilare, så när hon började skriva deckare, var det självklart att förlägga handlingarna i textila miljöer. Tre böcker om Martha, och hennes djur, har det blivit hitintills. Är du intresserad av textila fibrer, spånad, vävning och färgning kommer du att känna dig hemma i miljön — liksom man genast känner sig hemma i den amerikanska småstadsmiljön, med sitt sociala liv.

Visst förekommer det mord i böckerna, mord som Martha lyckas lösa, men bara som en del i det textila livet på Marthas gård.

På tal om mord

det blir fler mord i morgon.

“I just love family meetings. Very cozy, with the Christmas garlands round the fireplace and a nice pot of tea and a detective from Scotland Yard ready to arrest you.” 

                         Rick Riordan

           Reading lady on red sofa

           Curt Herrmann

Att välja ut bara tre mord, kändes (till min stora förvåning) omöjligt, så här kommer ett kort inlägg om en av mina favoritförfattare. När jag behöver muntra upp mig återvänder jag alltid till Lord Peter. Han får mig alltid på gott (eller åtminstone bättre) humör.

         Dorothy L. Sayers 

         13 juni 1893 - 17 december 1957

Jag kan inte välja ut en bok som är bättre än de andra, men ”Busman’s Honeymoon” hör till en av de böcker jag återvänder till. Lord Peter och mr Puffett (sotaren) som utmanar varandra i ett slags citattävling, är obetalbara.

För att inte tala om Lord Peters ”Cattery”, en agentur, eller snarare skrivbyrå där han anställer självförsörjande kvinnor — ger dem riktiga arbeten med löner som det går att leva på. Där finns miss Katharine Climpson, som återkommer i flera böcker, en härlig pålitlig ungmö som många gånger hjälper Lord Peter i hans artikel bete att lösa mordgåtor. 

Hennes insatser i ett av fallen där hon iscensätter seanser, för att få tillgång till material, som hjälper till att lösa ett mord, är dråpliga.

Hos Fadedpage hittar du många av Sayers böcker, läser du hellre böckerna på svenska, så finns de flesta av hennes böcker översatta.

Hon var en högt begåvad, mångsidig person, som skrev flera böcker om teologi.

”Bunter," he said, as they walked through the streets of the old city, "is my manner really offensive, when I don't mean it to be?"

"It is possible, my lord, if your lordship will excuse my saying so, that the liveliness of your lordship's manner may be misleading to persons of limited----"

"Be careful, Bunter!"

"Limited imagination, my lord."

"Well-bred English people never have imagination, Bunter."

"Certainly not, my lord. I meant nothing disparaging.”

Ibland, men bara ibland, önskar jag att jag hade en Bunter (Peters butler).

Tacksägelsedagen som Truman Capote minns den

 Breakfast was our principal meal; middag dinner except on Sundays, and supper were casual menus, often composed of leftovers from the morning. These breakfasts, served promptly at 5:30 A. M., were regular stomach swellers. To the present day I retain a nostalgic hunger for those cockcrow repasts of ham and fried chicken, fried pork chops, fried catfish, fried squirrel (in season), fried eggs, hominy grits with gravy, black-eyed persedel, collards with collard liquor and cornbread to much it in, biscuits, pound cake, pangande and molasses, honey in the comb, homemade jams and jellies, sweet milk, buttermilk, coffee chicory-flavored and hot as Hades.

    Ur ”The Thanksgiving Visitor” av Truman Capote

Thanksgiving Day - The Dinner, 1858.   Winslow Homer

Så här på ”Thanksgiving” har jag läst Truman Capotes ”The Thanksgiving Visitor” som är en fristående fortsättning på ”A Christmas Memory”, som vi talade om för några år sedan. 

Båda novellerna är självbiografiska — och väl värda att läsa.  Så har du klarat av disken vill jag rekommendera dig att läsa en, eller båda, novellerna, medan du smälter maten.