Bär, frukt

  och grönsaker ska det handla om i dag, för så har Robert bestämt.

därför börjar jag med en grönsaksbild, för att kompensera avsaknaden av grönsaksböcker i inlägget.

för, hur gullig den här boken än är, så räknar jag inte in de i trion.

Varför finns det inte

bananer med blixtlås?

När man bara äter en halv

kan man aldrig stänga till om resten.

Jag tror jag ska fixa fast ett blixtlås

med häftapparat till exempel

på en banan

och så äta den på bussen.

Dra ner blixtlåset

käka lite

och så dra upp det igen.

Smart va!

Och va folk skulle glo! 

Det visste dom inte

att det fanns bananer med blixtlås.

 ur Ingrid Sjöstrands diktsamling ”Vanjopp”

 Ännu en banandikt hittar du i Grönköpingsdikter: ”Sång till Fyffe-bananen”

 

Jag får erkänna att jag inte längre kastar mig över varje berättelse om Sherlock Holmes, som när jag var tio år. Vilket inte hindrar att de ofta korta styckena om Sherlock och hans småkorkade kompis doktor Watson, kan vara nöjsam läsning

— nån gång ibland.

”The Five Orange Pips” ingår i ”Adventures of Sherlock Holmes”, som finns att läsa hos Gutenberg. Även den svenska översättningen ”De fem apelsinkärnorna”, finns på nätet

 Det var en gång ett berg,  som låg i utkanten av en stor skog. Ett väldigt trevligt berg var det. Jag har själv sett det en gång, och jag tyckte alldeles det liknade en sån där snäll gammal farbror, du vet, som tycker om att barnen klättrar på honom och rufsar om i hans hår och som alltid har fickorna fulla med godsaker åt dem. Ett bättre bärställe än det berget finge man då leta efter! Från fot till topp växte de härligaste blåbär, och sicksack och fläckvis lyste lingonen så röda och frestande.

Putte i blåbärsskogen är många av oss uppväxta med, men har du läst Elsa Beskows saga ” När stora blåbärsberget kom till stan”?

Den hittar du i ”Tomten i leksaksfönstret och andra sagor”.

Sist, men verkligen inte minst, har vi de vackra och C- vitaminrika rönnbären som vi sällan tänker på som matnyttiga. Men ge dig ut på nätet så hittar du intressanta rönnbärsrecept!

Litterära rönnbär behöver inget sötningsmedel — inte ens när de berör svåra ämnen. Jag har flera gånger skrivit om Margot Benary-Isbert, som i det flesta av sina böcker talar om efterkrigstiden — något som hon själv har upplevt.

Här passar ”Rönngården” in, den bok som följer på ”Arken” (”The Ark” och ”Rowan Farm”). Barn, några utan en eller båda föräldrarna, bor tillsammans med vuxna och försöker bygga upp ett nytt liv, i det fattiga Tyskland, där det mesta man behövde var svårt att få tag på.

Just de här två böckerna hittar jag inte på nätet, men många av hennes andra böcker finns att läsa hos InternetArchive. Böcker jag varmt rekommenderar.

Ditt bibliotek kan säkert leta upp dem i något magasin.

N

SAID Spinach: “In my dress of green

I’m just as happy as a queen.

I’m truly glad that I am good

For little babies’ early food.”

För det första

Allting har ju en början — en första gång — frågan är hur många av dem man minns. Det är just det som Klimakteriehäxan försöker ta reda på i dag. 

 First day of spring 

Pierre Bonnard

Inte nog med att jag jag inte delar så många ”första minnen” med dig, när jag lyckats pressa fram några, så svalde någon illvillig bloggätare snabbt mina svar. Så det här är inte mitt första svar.

 First steps (after Millet) 

Vincent van Gogh

Visst har jag sett andras ungar smaka olika saker för första gången — men det som kommer närmast din 

wienerbrödssituation är nog när ett mig närstående barn fick en liten chokladkaka av en gäst. Hon tryckte ivrigt in det mesta av den i munnen, bara för att göra en grimasch och säga ”not, NOT yummy!”.

His first working day 

Hamlet Bannerman

Inte heller din andra situation delar jag. Det söps ohyggligt mycket bland mina kompisar — och jag förstod aldrig vad som var vitsen med det.

Så jag avstod, och avstår fortfarande.

His first tail coat.

 Wladimir Jegorowitsch Makowski

Min första eltandborste, la snabbt av, och det gjorde även den jag fick i utbyte — och den jag fick när också den tröttnade på livet. Tröttnade gjorde även firman och gav mig pengarna tillbaka.

The first flowers 

Paul Gauguin

Varför jag aldrig hoppar från ett hopptorn är mer än jag förstår — det fanns ju ett på Medis där jag lärde mig simma. När det blev dags för kandidaten i Dalälven, hoppade vi från taket på en färjas styrhytt. Det var nog inte särskilt högt, men av hoppet minns jag inte mycket.

The First Flirtation 

Adolf Lins

Minns inte min första stickning, men min första uppläggning har jag bloggat om.

The first sewing attempts 

 Alexej Alexejew Charlamoff

en lördagsmening

 

Garden of Sleep at Cromer, Norfolk

När jag nån gång i tonåren upptäckte Florence L. Barclays böcker, läste jag dem rakt av, som den underhållningslitteratur det är. Lärde mig en del om den tidens sätt att tänka, men skyndade snabbt vidare till nästa fynd.

Nu när jag i övermogen ålder återupptäcker henne, har min inställning inte förändrats, men jag läser på ett annat sätt, fortfarande snabbt, men jag slukar inte längre böckerna. Jag stannar upp, slår upp mer och försöker sätta in handlingen i dåtidens sätt att betrakta världen. 

Det gör att när boken är utläst har jag rätt många anteckningar — till exempel om företeelser och platser jag aldrig hört talas om tidigare. I ”The Wall of Partition” får jag lära mig om ”The Garden of Sleep”, en plats i Norfolk på Englands östkust, där havet obevekligt gnager i sig kusten. Många har skrivit dikter om platsen, och mycket finns att läsa om platsen på nätet.

Men den mening som fick mig att stanna upp har inte ett dugg med ”The Sleeping Garden” att göra:

”It is one thing to be confronted with an awful event which touches you nearly when you can turn at once and discuss it with another mind; it is another thing to have to realise it, look at it in all its bearings, taking a sane and reasonable view, when absolutely alone.”

Det är Robert som initierat de meningsfulla lördagarna — läs om det hos honom.

Svar till sol och vår

 

Ett alternativ till att annonsera är att själv söka upp sitt hjärtats utvalda — hur det går till kan du läsa om i Randolph Caldecotts bok ”A Frog He Would A-Wooing Go”.

Alla kan väl inte, likt jungfrun i går, dikta en rimmad kontaktannons, och nu för tiden använder man sig av tjänster på nätet, har jag förstått. Men så fanns ju en tid mellan vers och tinder då man fick hålla till godo med dags- och veckopressen.

Inte alltid lyckat — men lustigt

Jag visste inte ens att det fortfarande förekommer kontaktannonser i somliga tidningar. Själv har jag aldrig annonserat, men ofta läst annonserna — ibland roliga, andra gånger med syftningsfel, som gjorde dem ännu roligare.

Läser på Wikipedia det var en bekantskapsannons som 1916 gav uttrycket sol-och vår, en Karl Vesterberg annonserade efter damer, som helst skulle ha en förmögenhet.

En metod som forfarande är gångbar, fast den sker på asociala medier nu för tiden — och förefaller mer lukrativ än på Gustav Raskenstams tid.

Han lär ha varit förlovad med över hundra kvinnor och lyckades inkassera 100 000 kronor på 30-talet.