Det hette fortfarande examen när jag gick i skolan, även om det inte var frågan om examination så fick vi svara på en del frågor.
Eftersom mor som lärare, inte kunde gå ifrån sin klass, så hade far tagit ledigt för att vara med på min första examen. Klänningen av nylon (hua!) hade puffärmar och var en klassisk prinsessmodell med rynkad kjol på ett slätt liv. Den var smalrandig, vit och röd, så smala ränder att den på håll verkade mer skär (hua igen!) än rödrandig.
Först lättade vår lärare upp stämningen med lite småprat, hon vände sig till mig och frågade vad jag haft för tankar på morgonen, så här på min första examensdag. Vår lärare, modell äldre, hade kanske väntat sig ett mindre uppriktigt svar – "jag var för trött för att tänka" sa' jag.
Se'n fick vi alla några frågor var – nu minns jag inte frågan verbatim, men det var en krystad fråga som gick ut på att om jag hade fyra tjugofemöringar i en påse och 100 ettöringar i en annan påse och ett litet barn skulle få välja påse, vilken påse skulle barnet ta'. Som förväntat svarade jag att barnet nog skulle vilja ha ettöringarna – och på följdfrågan varför, svarade jag lika "korrekt" att ett litet barn trodde att många slantar var mer än bara fyra mynt. Naturligtvis framkallade svaret skratt bland föräldrarna – klassens yngsta (ännu inte fyllda sju år) och minsta (125 cm) elev såg väl själv ut som ett litet barn.
Efter frågorna följde underhållningen – jag läste en vers som jag nu bara minns början på:
Klöverblomma heter jag
blommar flitigt varje dag
Se'n följde något om att jag var binas bästa vän. Om någon har hela versen skulle jag bli jätteglad. Vi har tonvis med gamla läseböcker, men jag har inte hittat den någonstans.