På spaning efter den sommar som flytt

HÖSTSÄDET

Odlaren strör i mörka mullen
fröets sådd för kommande skörd.
Däröver vandra höstens skurar,
däröver bäddas vintrens snö.
Han gör som jag: begraver sitt hopp.
Han tror som jag på sol och vår.
0000000000000 Erik Gustaf Geijer

Nej, så värst mycket sommar hittade jag inte — men hoppfulla tecken på att det så småningom kommer en ny sommar. Har vi något att lära där? Det är bara att gå vidare, det stundar alltid en ny vår. Det är nog en riktigt dålig liknelse när jag tänker efter. Vi människor har ju en fri vilja som naturen inte har.

och råg blir råg och tall blir tall

i frihet utan val

00000000000000 Karin Boye

När jag inte har varit ute och jagat sommaren så har jag försökt att hinna ikapp mig själv. Utnyttjade det utmärkta torkvädret idag och hoppas det blir lika fint i morgon. Och så är det äpplen och päron — torkapparaten går för fullt. Ett par kakor har det blivit vilket var lite korkat av mig eftersom jag behöver skohorn för att trycka in något i frysen. Några burkar äpplesmör och päronsmör har det också blivit.

Kanibal-vegetarian?

En väninna berättade att hon varit på konferens nyligen — som väldresserad vegetarian anmälde hon i god tid att hon inte äter kött. Så blir det dags för lunch och alla serveras kyckling. Eva påpekar försynt att hon är vegetarian — och att hon talat om det i förväg. "Det är vegetariska kycklingar" fick hon till svar. När hon ifrågasatte detta förklarade man för henne att kycklingarna var uppfödda på vegetarisk foder — alltså vegetariska kycklingar!!
Många varianter har jag hört förut men den här var ny — och oslagbar. Det får mig att undra om jag som varit vegetarian i så gott som hela mitt liv skulle duga som middagsmat åt en annan vegetarian?

Livets matematik

Efter en viss tvekan bestämde sig dagen för att bli en klassisk vacker septemberdag.
Efter att ha lyssnat på CD-revyn fanns det ingen återvändo - gräset behövde klippas. Bara de nedre gräsmattorna — är alltid lite tveksam om vad jag ska kalla dem för. Gräsmattor låter tjusigare än vad det är — mossmattor är nog en mer korrekt benämning. Men vad man än kallar dem så är det stora ytor och på sina håll växer gräset så högt och tjockt att den stackars gräsklipparen nästan storknar medan andra ställen mer liknar en tonårsgosses första glesa skägg.

Försöker att räkna ut hur jag ska lägga upp klippningen så att jag ska komma undan med så kort gångsträcka som möjligt — vilket för tankarna till skolmatten. Av vilken endast rudimentära reminiscenser kvarstår. Den som vet hur begränsade mina matematiska kunskaper var från början förstår då hur illa ställt det är nu. Fast geometri var jag bra på och det är väl det som jag har mest glädje av när jag ska räkna ut hur jag ska planera klippningen. Algebra tyckte jag var kul — fast jag aldrig förstod vad man skulle ha det till och det binära talsystemet var jag en hejare på. Idag kan jag knappt redogöra för vad det innebär. Min fasa var räntetal och hastighetstal — eller vad de nu heter. Den där typen som säger: om Erik startar klockan sju med att gräva ett dike öster om vedboden och hans hustru cyklar till handelsboden en halvtimme senare hur dags blir då middagen färdig?

Jag är så blödig att jag har svårt att meja ner vackra blommor och svampar som mitt i mattan står. Den här fibblan fick stå kvar i en ö av gräs. Blir lite fundersam på vad det är för en fibbla — ser ut som en rödfibbla varit ute och slarvat.

Hemma!

Mina illegala rödlönnar börjar skifta färg. varje år är jag lika fascinerad av hur individuella träden är — det är alltid samma träd, till och med samma gren, som blir röd först. Eller gulnar när vi talar om björkarna.

Kom hem i förrgår och ramlade i säng så snart vi släpat in alla prylar vi fått oss lite till livs. Resan blev längre än tänkt eftersom vi först tog en tur till "stenarne". Man ska aldrig återvända till smultronställen — det var intressant att se hur mycket man kan förändra (och inte till det bättre) om än en aning sorgligt.
Se'n lyckades jag köra fel i virrvarret av vägbyggen — efter en halvtimme var jag tillbaka på samma ställe! Det här är vägar som jag kört (åkt) i hela mitt liv annars hade jag säkert villat bort mig ännu mer.

Märkligt med vägar som man åkt så mycket, jag har minnen från snart sagt varje kurva. Minnen som faller platt till marken om man ska försöka dela med sig av dem; det var här vi körde fel eller minns du den otäcka trafikolyckan här?

Flera av er har påpekat att de varit problem att lämna meddelanden på bloggen — det tyx inte vara helt ovanligt. Själv lämnade jag ett meddelande på en blog som aldrig kom fram, men den hamnade på min egen blog efter några da'r. Och i dag har jag haft problem med att bifoga bilder.
Hur som helst, jag ger mig och kommer att fortsätta att väva på den här mycket glesa bastmattan. Men först ska jag försöka att hitta några gamla hjulspår att rulla vidare i.

Det blir inte alltid som man tänk sig

Från The Peter Patter Book of Nursery Rhymes av Leroy F. Jackson med illustrationer av Blanche Fisher Wright

000000

MULE THOUGHTS
A silly little mule

Sat on a milking stool

And tried to write a letter to his father.

But he couldn’t find the ink,

So he said: “I rather think

This writing letters home is too much bother.”

0000000

Blogga var det sista jag skulle göra — varken på svenska eller engelska — trodde jag.
Så lät jag mig ändå förledas att börja. Först på svenska och se'n på engelska. Nu har jag förstått att de av er som hejade på mig när jag började med bastmattan även läser min engelska blogg och jag funderar på att rulla ihop bastmattan för gott. Det känns inte roligt att skriva det samma på två bloggar och jag hinner helt enkelt inte skriva flera olika inlägg.

Och på tal om att hinna; på radion talar man sig varm över allt man kan göra om man går in på de olika programmens hemsidor, man kan lyssna på alla möjliga program och man kan läsa om dem. (Om man råkar ha en uppkoppling som tillåter det — och att en del inte ens har en dator verkar det inte som om alla har fattat). Men när i all världen ska man göra det? Jag som har mindre att göra än de flesta människor jag känner, får inte till det.