Strutspolitik

eller möjligtvis kattpolitik.

Ser inte jag dig, så ser inte du mig.
Ser jag inte dammtussar, ogräs, räkningar och trettionitton andra saker som borde åtgärdas NU — så finns de inte.
Så har jag resonerat på sistone, och nu senast angå-ende gräsklipparen. Jag satte kontakten i väggen för att ladda den, men se'n vågade jag inte prova om den startade. Korkat, jag vet — men att behöva ta' itu med en trilskande gräsklippare var mer än jag orkade tän-ka på. Egentligen är jag inte ointresserad av teknik, men tekniska prylar har en tendens att lägga av samtidigt, och SÅ stort är mitt intresse inte, att jag kan meka med flera saker samtidigt — särskilt inte som livet rusar framåt i full karriär.
Älsklingens sändare behöver justeras — teoretiskt sett är det är inte svårt, kruxet är jag inte klarar av det. Så nu är den postad till Followit, där jag köpt den. Om alla firmor hade lika god service som de har, skulle vi bloggare inte ha något gnälla över i våra kontakter med olika företag.
Är det något jag tycker illa om så är det att ringa till olika instanser för att få hjälp att lösa tekniska prob-lem. Dels för att det för det mesta ta'r halva dagen att komma fram till en levande människa, och dels för att den levande människan och jag oftast inte talar samma språk.
Därför blev jag så glad när min pump kom tillbaka från sin årliga service häromdagen, och hade samma inställning som när jag lämnade den i från mig. (Kan det ha berott på att det var en tjej som servade den?) Det har aldrig hänt förut — jag brukar få sitta med manualen och pilla på knapparna tills jag får till det, vilket för det mesta tycks vara en ren slump eftersom jag aldrig kan göra om konststycket.

Men nu var det gräsklipparen jag skulle tala om — den startade! Så nu har jag shinglat valda delar av (den så kallade) gräsmattan. Jag har inget emot att klippa gräs, det är en meditativ sysselsättning som inte är alltför ansträngande. Det går utmärkt att filosofera över livet och skriva mentala brev och blogginlägg medan man går efter klipparen och njuter av vårens dofter. Mitt problem är att när jag väl sätter mig ned, så minns jag inte ens hälften av allt jag tänkt skriva.

Fler klipptankar – om än inte klipska

0
När jag återvände till klippningen efter sista pausen såg den klippta delen av sluttningen nästan oan-ständigt naken ut, i kvällsbelysningen. Och jag mindes pudeln jag hade som barn – 2 cm för hög för att vara dvärgpudel, men 2 cm för låg för att vara mellanpudel. Herr Philip kom hem och klippte vår flåsande lilla jycke på diskbänken i köket. Jag vet ingenting om herr Philip, som barn undrar man inte över människors öden, jag vet att han kom från Österrike och jag kan tänka mig att han var flykting.
Så varför började jag fundera över herr Philip? Jo, när jag såg den stackars shinglade gräsmattan kom jag att tänka på den nyklippta hunden som alltid såg lätt förvånad ut när all pälsen försvunnit. En gång gick när han nyligen hade blivit lejonklippt gick ett par gossar bakom oss, varvid den ene sa': "stackars jäkel, han har ju tappat brallerna".

Två goda skäl att inte använd åkklipparen

0
1. Den startar inte.
2. De stora ytorna, där den skulle vara bra, är för branta.

Nummer ett borde jag ha åtgärdat för länge se'n. Det vill säga, inte jag men jag borde ringa gossen som kan åtgärda det.
Nummer två är det inte så mycket att göra åt.

Gäller att passa på att klippa gräset medan det är någorlunda torrt, så fast det finns annat att göra och trots att jag inte är i form så ta'r jag itu med nedre planen. Medan jag går där så slår det mig hur samma tankar kommer för mig varje gång jag går efter gräsklipparen. Visst är det är spännande hur den mänskliga hjärnan fungerar – att den fungerar – och många gånger inte alls fungerar – jag har så ofta funderat över vilka banor tankarna ta'r, och varför.
För några år se'n kunde jag inte sätta mig i en av vävstolarna utan att en passage i en Agatha Christie bok kom för mig. Nu har jag glömt vilken bok och vilket stycke – och jag kunde aldrig komma på kopplingen mellan väv och bok. Efter ett tag blev jag naturligtvis medveten om fenomenet och det var inte längre en spontan reaktion.
Minnen som dyker upp utan synbar anledning fascinerar mig – varför kan man mitt i brödbaket komma att tänka på något en lärare sa' i små-klasserna, eller varför kommer man att tänka på någon man inte tänkt på sedan man sågs senast för en halv evighet se'n?

Och varför kan jag inte komma ihåg en så'n enkel sak som att jag ännu inte fått igång min skanner? I går ägnade jag en stund åt att rita en illustration till ett inlägg – bara för att upptäcka att jag inte kunde skanna den!

Bilden är från förra sommaren – jag blev tvungen att be mor ta' en bild av mig i den situationen efter så många av mina vänner och bekanta envisades med att placera mig i det ljuva facket.

Livets matematik

Efter en viss tvekan bestämde sig dagen för att bli en klassisk vacker septemberdag.
Efter att ha lyssnat på CD-revyn fanns det ingen återvändo - gräset behövde klippas. Bara de nedre gräsmattorna — är alltid lite tveksam om vad jag ska kalla dem för. Gräsmattor låter tjusigare än vad det är — mossmattor är nog en mer korrekt benämning. Men vad man än kallar dem så är det stora ytor och på sina håll växer gräset så högt och tjockt att den stackars gräsklipparen nästan storknar medan andra ställen mer liknar en tonårsgosses första glesa skägg.

Försöker att räkna ut hur jag ska lägga upp klippningen så att jag ska komma undan med så kort gångsträcka som möjligt — vilket för tankarna till skolmatten. Av vilken endast rudimentära reminiscenser kvarstår. Den som vet hur begränsade mina matematiska kunskaper var från början förstår då hur illa ställt det är nu. Fast geometri var jag bra på och det är väl det som jag har mest glädje av när jag ska räkna ut hur jag ska planera klippningen. Algebra tyckte jag var kul — fast jag aldrig förstod vad man skulle ha det till och det binära talsystemet var jag en hejare på. Idag kan jag knappt redogöra för vad det innebär. Min fasa var räntetal och hastighetstal — eller vad de nu heter. Den där typen som säger: om Erik startar klockan sju med att gräva ett dike öster om vedboden och hans hustru cyklar till handelsboden en halvtimme senare hur dags blir då middagen färdig?

Jag är så blödig att jag har svårt att meja ner vackra blommor och svampar som mitt i mattan står. Den här fibblan fick stå kvar i en ö av gräs. Blir lite fundersam på vad det är för en fibbla — ser ut som en rödfibbla varit ute och slarvat.

Två tranor på ett gärde — inte någon ovanlig syn men jag tycker alltid att det är lika roligt. Jag kunde stanna bilen och få min bild från vägen. För mig är det något magiskt med tranor — men det är inte alla som ser det så. En av mina taxi-killar tycker inte alls om dem "de ser så slarviga ut". Så pedantisk är inte jag!

Ljuvliga sommarvarma dagar, svårt att förstå att vi bara är i början av maj. Klippte gräset i början av veckan — så tidigt har jag väl aldrig förr varit ute med gräsklipparen — och de behöver klippas igen. Vilken ände av trädgården jag än arbetar känns det som jag borde vara på tre andra ställen...

Har fortfarande en del problem med datorn — det är därför det inte blivit mer "patientprat". Dessutom har jag en känsla av att det kommer att bli glest mellan inläggen så här i sommartid.