Trettioförsta augusti

The Corn Harvest (August), 1565

Pieter Bruegel the Elder 

Det var en dag i augusti, en sådan, då året liksom håller andan mellan sommar och höst.Inte en vindfläkt, inte en molntapp. Träden hade rätat på sig i det lena solljus, som rikt och ymnigt brann i löven och barren. De mejade sädesfälten stodo fulla av skylar i granngul mundering. 
                               ur Poesiens mystik (1935)
                                                     Hans Ruin

1238

dagar kvar

i

Trettionde augusti

Corn, 1958

Grandma Moses

The dark green summer, with its massive hues,
Fades into Autumn's tincture manifold;
A gorgeous garniture of fire and gold
The high slope of the ferny hill indues.
The mists of morn in slumbering layers diffuse
O'er glimmering rock, smooth lake, and spiked array
Of hedgerow thorns a unity of gray.
All things appear their tangible form to lose
In ghostly vastness. But anon the gloom
Melts, as the sun puts off his muddy veil.
And now the birds their twittering songs resume,
All summer silent in the leafy dale.
In spring they piped of love on every tree,
But now they sing the song of memory.

                                      Hartley Coleridge

1239

dagar kvar

i

Tjugonionde augusti

 Tea Cups, 1914

 Juan Gris 

Mist Valley

 At the end of August, when all

The letters of the alphabet are waiting,

You drop a teabag in a cup.

The same few letters making many different words,

The same words meaning different things.

Often you’ve rearranged them on the surface of the fridge.

Without the surface

They’re repulsed by one another.

Here are the letters.  

The tea is in your cup.

At the end of August, the mind

Is neither the pokeweed piercing the grass 

Nor the grass itself.  

As Tony Cook says in The Biology of Terrestrial Mollusks

The right thing to do is nothing, the place

A place of concealment,

And the time as often as possible.

                               James Longenbach

1240

dagar kvar

i

Ni vet hur det är

man vill läsa något — men vet inte vad.

Jag går runt mellan bokhyllorna, drar ut böcker på måfå — ställer tillbaks dem. Tittar på högen med olästa böcker, men går snabbt vidare till datorn. Klickar mig fram bland alla böcker jag samlat på ett ställe, för att läsa när jag får tid. Nu har jag tid, men nästan alla böcker verkar trista.

Säkerligen har jag för högt ställda förväntningar, jag letar efter en bok som ska öppna porten till ett förtrollat rike, ett  Shangri-La som får verkligheten att tona bort. 

Ägnar mig en stund åt "The Headswoman",  från 1898 av Kenneth Grahame, den är rolig men jag ger snabbt upp och ägnar mig åt de fina illustrationerna av Marcia Lane Foster.

Tittar istället på Herbert Jenkins böcker, Gutenberg har åtta av dem, och jag fastnar för den 99 år gamla Patricia Brent, Spinster. En bok som har sin Lord Peter, liksom sin något yngre namne har han gott om pengar och ett gott humör men även om boken är nöjsam har den inte samma litterära kvaliteter som Dorothy Sayers mycket mer kända böcker.

Men jag gottar mig åt det tidstypiska: "Bowen looked at her for a moment, then, getting out of the car, started the engine, and without a word climbed back to his seat." Undrar i mitt stilla sinne hur många som minns den tiden när man vevade igång sina bilar. Ett av mina allra tidigaste minnen är faktiskt hur vår Austin var utrustad med en vev, som man kunde nyttja om bilen inte behagade starta på det vanliga viset med en nyckel. Men jag minns bara att vi använde den en gång.

"Mrs. Mosscrop-Smythe was in curl-papers and a faded blue kimono that allowed no suggestion to escape of the form beneath." 

Och jag undrar hur många som har rullat upp sitt hår på papper eller trasor. Jag minns hur jag använde toalettpapper en gång, i brist på något bättre — jag var på en kurs, där det anordnades en maskerad, och jag valde att vara Xantippa på extra dåligt morgonhumör, med papiljotterna kvar i håret.

Det roliga med böcker är ju att det får en att associera åt båda hållen, så att säga. Det får mig att tänka på händelser i mitt liv — medan händelser i livet får mig att minnas sådan jag läst om. 

Jakten på den perfekta boken, går vidare; jag nosar på Allan McAulays böcker, för jag vet att jag läst något av honom tidigare, men han faller mig inte i smaken. Fast innan jag lämnar honom ger en av hans meningar mig anledning att konsultera en etymologisk ordbok.
"'Oh, Lord, child!' said Mrs. Maclehose, 'who doesn't, dear? He has stumped the streets of Edinburgh, and every sizeable town in the country, in search of a wife this twenty years and more! Jimmy Cheape! No, Alison (for you'll let me call you Alison? I like you, child, and will love you, I know—'tis all arranged by our Fates). No, no! 'tis not you that are destined for Mr. Cheape; never think it!'

'I would not think it, if I could help it,' said the literal Alison. 'But 'tis all arranged—indeed it is—and my mother set upon it in her mind, and nothing will turn her.'

'I will turn her!' cried the lively little grass-widow, with her charming smile and a flash of her dark eyes."

                                    ur "The Rhymer " från 1900, av Allan McAulay

Visst har jag hör några olika skämtsamma förklaringar på ordet gräsänka, men jag har inte vetat vilken som kom sanningen närmast, och hur länge vi använt uttrycket.

Så här säger NE:

grä`sänka subst. ~n gräsänkor 
ORDLED: gräs--änk-an
• gift kvinna vars make är tillfälligt bortrest
HIST.: sedan 1738; urspr. efter lågty. grasswed(e)we 'förförd och övergiven flicka

Och på engelska har man använt det ännu längre:

grass widow (n.) 

1520s, the earliest recorded sense is "mistress;" the allusion to grass is not clear, but it commonly was believed to refer to casual bedding (compare bastard and German Strohwitwe, literally "straw-widow," and compare the expression give (a woman) a grass gown "roll her playfully on the grass" (1580s), also euphemistic for the loss of virginity). Revived late 18c. as "one that pretends to have been married, but never was, yet has children;" in early 19c. use it could mean "married woman whose husband is absent" (and often presumed, but not certainly known to be, dead), also often applied to a divorced or discarded wife or an unmarried woman who has had a child. Both euphemistic and suggestive.

[G]rasse wydowes ... be yet as seuerall as a barbours chayre and neuer take but one at onys. [More, 1528]

---

GRASS WIDOW, s. a forsaken fair one, whose nuptials, not celebrated in a church, were consummated, in all pastoral simplicity, on the green turf. [Rev. Robert Forby, "Vocabulary of East Anglia," London, 1830]

widow (n.) 

Old English widewe, wuduwe, from Proto-Germanic *widuwo (source also of Old Saxon widowa, Old Frisian widwe, Middle Dutch, Dutch weduwe, Dutch weeuw, Old High German wituwa, German Witwe, Gothic widuwo), from PIE adjective *widhewo (source also of Sanskrit vidhuh "lonely, solitary," vidhava "widow;" Avestan vithava, Latin vidua, Old Church Slavonic vidova, Russian vdova, Old Irish fedb, Welsh guedeu "widow;" Persian beva, Greek eitheos "unmarried man;" Latin viduus "bereft, void"), from root *weidh- "to separate" (source of second element in Latin di-videre "to divide;" see with).

Extended to "woman separated from or deserted by her husband" from mid-15c. (usually in a combination, such as grass widow). As a prefix to a name, attested from 1570s. Meaning "short line of type" (especially at the top of a column) is 1904 print shop slang. Widow's mite is from Mark xii.43. Widow's peak is from the belief that hair growing to a point on the forehead is an omen of early widowhood, suggestive of the "peak" of a widow's hood. The widow bird (1747) so-called in reference to the long black tail feathers of the males, suggestive of widows' veils.

Se'n läser jag en rätt förfärlig historia om en bortbyting. Jag minns inte ens vad boken heter eller vem som skrivit den, fast det bara var några dagar sedan. Flickan från den "fina familjen" växer upp i ett hederligt arbetarhem, och alla undrar hur denna förfinade vackra flicka kan vara dotter till den präktiga men fattiga sömmerskan. Naturligtvis råkar hon hamna i samma stad som  sina biologiska föräldrar och allt uppdagas. Men innan hon flyttar till sin "rätta" familj väljer denna nobla femtonåring att stanna hos sin döende fostermor tills slutet kommer (för fostermodern alltså).

"Breed is stronger than pasture." skrev George Eliot någonstans, för det var väl vad man ansåg.

Så äntligen får denna långrandiga historia ett lyckligt slut. Jag lyckas snoka reda på en sida med Josephine Teys böcker om Inspector Alan Grant. Tey hör till mina favoriter, men hennes böcker är så nya (1930-talet och framåt), att i synnerhet femtiotalsböckerna inte har gått att hitta på nätet tidigare. Men här finns de!

1241

dagar kvar

i

1242

dagar kvar

i

Lördag med Gutenberg

den äldsta jordglob man känner till, vill 

du se den får du bege dig till  

Germanisches Nationalmuseum i Nürnberg.

Gutenberg gav mig en hel del att tänka på i dag — mer än jag kan redovisa i ett enda inlägg. Den kanske roligaste boken är nog "One Hundred Proofs that the Earth is Not a Globe", från 1885, av William Carpenter. Nu var förstås Williams avsikt med boken inte att vara rolig för, som Wikipedia uttrycker det var Carpenter "a passionate advocate of the flat earth theory, which holds that the earth is not a globe, but a flat square which revolves on a central axis with the sun stationary over the center", och hans hundra teser var avsedda att omvända oss "globalister".

Här följer några av Williams bevis:

1. The aeronaut can see for himself that Earth is a Plane. The appearance presented to him, even at the highest elevation he has ever attained, is that of a concave surface—this being exactly what is to be expected of a surface that is truly level, since it is the nature of level surfaces to appear to rise to a level with the eye of the observer. This is ocular demonstration and proof that Earth is not a globe.

5. The lights which are exhibited in lighthouses are seen by navigators at distances at which, according to the scale of the supposed “curvature” given by astronomers, they ought to be many hundreds of feet, in some cases, down below the line of sight! For instance: the light at Cape Hatteras is seen at such a distance (40 miles) that, according to theory, it ought to be nine-hundred feet higher above the level of the sea than it absolutely is, in order to be visible! This is a conclusive proof that there is no “curvature,” on the surface of the sea—“the level of the sea,”—ridiculous though it is to be under the necessity of proving it at all: but it is, nevertheless, a conclusive proof that the Earth is not a globe.

10. That the mariners’ compass points north and south at the same time is a fact as indisputable as that two and two makes four; but that this would be impossible if the thing were placed on a globe with “north” and “south” at the centre of opposite hemispheres is a fact that does not figure in the school-books, though very easily seen: and it requires no lengthy train of reasoning to bring out of it a pointed proof that the Earth is not a globe.

15. The idea that, instead of sailing horizontally round the Earth, ships are taken down one side of a globe, then underneath, and are brought up on the other side to get home again, is, except as a mere dream, impossible and absurd! And, since there are neither impossibilities nor absurdities in the simple matter of circumnavigation, it stands, without argument, a proof that the Earth is not a globe.

19. Every man in his senses goes the most reasonable way to work to do a thing. Now, astronomers (one after another—following a leader), while they are telling us that Earth is a globe, are cutting off the upper half of this supposititious globe in their books, and, in this way, forming the level surface on which they describe man as living and moving! Now, if the Earth were really a globe, this would be just the most unreasonable and suicidal mode of endeavoring to show it. So that, unless theoretical astronomers are all out of their senses together, it is, clearly, a proof that the Earth is not a globe.

20. The common sense of man tells him—if nothing else told him—that there is an “up” and a “down” in nature, even as regards the heavens and the earth; but the theory of modern astronomers necessitates the conclusion that there is not: therefore, the theory of the astronomers is opposed to common sense—yes, and to inspiration—and this is a common sense proof that the Earth is not a globe.

51. A “Standing Order” exists in the English Houses of Parliament that, in the cutting of canals, &c., the datum line employed shall be a “horizontal line, which shall be the same throughout the whole length of the work.” Now, if the Earth were a globe, this “Order” could not be carried out: but, it is carried out: therefore, it is a proof that the Earth is not a globe.

62. It is commonly asserted that “the Earth must be a globe because people have sailed round it.” Now, since this implies that we can sail round nothing unless it be a globe, and the fact is well known that we can sail round the Earth as a plane, the assertion is ridiculous, and we have another proof that Earth is not a globe.

85. There are rivers which flow east, west, north, and south—that is, rivers are flowing in all directions over the Earth’s surface, and at the same time. Now, if the Earth were a globe, some of these rivers would be flowing up-hill and others down, taking it for a fact that there really is an “up” and a “down” in nature, whatever form she assumes. But, since rivers do not flow up-hill, and the globular theory requires that they should, it is a proof that the Earth is not a globe.

100. The Sun, as he travels round over the surface of the Earth, brings “noon” to all places on the successive meridians which he crosses: his journey being made in a westerly direction, places east of the Sun’s position have had their noon, whilst places to the west of the [26]Sun’s position have still to get it. Therefore, if we travel easterly, we arrive at those parts of the Earth where “time” is more advanced, the watch in our pocket has to be “put on,” or we may be said to “gain time.” If, on the other hand, we travel westerly, we arrive at places where it is still “morning,” the watch has to be “put back,” and it may be said that we “lose time.” But, if we travel easterly so as to cross the 180th meridian, there is a loss, there, of a day, which will neutralize the gain of a whole circumnavigation; and, if we travel westerly, and cross the same meridian, we experience the gain of a day, which will compensate for the loss during a complete circumnavigation in that direction. The fact of losing or gaining time in sailing round the world, then, instead of being evidence of the Earth’s “rotundity,” as it is imagined to be, is, in its practical exemplification, an everlasting proof that the Earth is not a globe.

Och som kronan på verket avslutas boken med klipp från positiva recensioner av en tidigare upplaga av boken.

Med tanke på att Martin Behaim redan 1495 tillverkade den äldsta bevarade jordglob vi känner till, förefaller det märkligt att "pannkaksteorin" har varit så svårutrotad. 

1243

dagar kvar

i

Husmorstips

Undrar om det finns husfarstips också — men "en bra karl reder sig själv" förstås.

  Boken från 1916, som jag hittade hos Gutenberg vänder sig visserligen till hushållen i största allmänhet, men det räcker med att titta på omslagsbilden, så förstår man att den vänder sig till kvinnor som inte ens har vett att bära en bricka med två händer.

Även om många av tipsen hunnit bli inaktuella på de hundra år som gått sedan boken gavs ut, så finns det en del som fortfarande är användbara — och andra som verkar direkt farliga.

 Vem har inte tvättat händerna otaliga gånger i hopp om att lökdoften ska försvinna, nu vet jag hur man gör:

Mustard for Removing Odors from the Hands—Ground mustard is excellent for cleaning the hands after handling onions and other things with disagreeable odors.

 Interior with a Woman Washing her Hands 

Eglon Hendrick van der Neer - 1675

Däremot är jag inte helt säker på att jag kommer att prova det här:

To Prevent Stains Under the Nails—Dip the ends of the fingers in melted tallow before beginning a task which is likely to stain them.

Och på tal om lök så har jag en känsla av att jag sett det här tipset tidigare, även om jag aldrig provat det:

To Prevent Onions from Making the Eyes Water—Scalding water poured over onions will keep the eyes from watering.

Peeling Onions 

Theodor van der Beek 

Boken heter 

• Fowler's Household Helps
  Over 300 Useful and Valuable Helps About the Home, Carefully Compiled and Arranged in Convenient Form for Frequent Use (English) (as Author)

och författaren, som jag inte lyckats ta reda på någonting om, har för säkerhetsskull klämt in ett förbehåll i början:

To the many efficient and up-to-date housekeepers of our land this book is respectfully dedicated, in the hope that they may find something herein to further increase their efficiency. While the author does not guarantee the reliability of these household helps, they have been carefully compiled from reliable sources and are believed to be efficient if directions are carefully followed.

1244

dagar kvar

i

Tjugofjärde augusti

An August Night. Study from North Norway

Anna Boberg

Hårderup d. 22 Aug. 85.

När jag skrifvit datum satte jag mig och betraktade det med förvåning. Inte mer än Augusti! Jag tycker att det ligger en kulen Oktoberstämning öfver allting. Är det ställets skull eller vädrets?

Hårderup, Augusti 1885.

Det fina regnet dref som en rök ned öfver trädens toppar och föll med ett sakta, oaflåtligt sus ned öfver jorden. Höstluften kom kall in genom det öppna fönstret. Det låg som en ljusgrå slöja öfver alla aflägsnare föremål.

                               ur Stora Boken II. Dagbok 1884–1886             

                                                      av Victoria Benedictsson 

1245

dagar kvar

i

Grattis Ernst!

Ernst Krenek

23 augusti 1901 - 22 december 1991

Triophantasie, Op.63 från 1929 hör till hans senare — kanske sista — komposition, innan han övergav neoromantisismen för tolvtonsmusiken.  

Trots att han inte var jude betraktades han som sådan av nazisterna som kallade hans musik för degenererad, och i mars 1933 emigrerade han till U.S.A.

1246

dagar kvar

i

Grattis Emil!

 Emil von Qvanten

22 augusti - 5 december 1903

Ännu en av alla dessa bortglömda författare — i alla fall bortglömda av den breda massan, dit jag räknar mig. Det var herr Gutenberg som presenterade mig för honom vid en av våra lördagsträffar. 

I den här finska artikeln om honom står det att han var född den 23 augusti, men alla andra källor säger att det var den 22 auguati.

Emil von Qvanten är född i Björneborg den 23 Augusti 1827. Han blef student i Helsingfors 1846, men hade redan dessförinnan gjort sig känd såsom lyrisk diktare, samt utgifvit: Lärkan. Poetisk kalender. H:fors 1845. En annan årgång af denna kalender utgafs af honom 1849 dersammastädes. År 1851 anträdde t. Qvanten för sin helsas skull en sjöresa, som sträckte sig ända till  Kaplandet o.oh Ostindien. Återkommen år 1853 till Europa, bosatte  han sig i Stockholm, der han fortfarande verkat såsom litteratör och publicist, och sedan någon tid är anställd såsom vice-bibliothekarie vid konungens privatbibliothek.
En samling Dikter af Emil v. Qvanten utgafs i Helsingfors år 1851, då förf. redan var frånvarande från hemlandet. En af honom sjelf omredigerad och beriktigad upplaga deraf har sedermera utkommit, under titel: Lyriska Dikter. Stockholm 1859.

Dersammastädes, vilket underbart ord!

Dikterna i Lärkan, är skrivna av tolv olika författare — tyvärr inte namngivna, utan bara undertecknade med ett par bokstäver, förmodligen initialer, så det kommer att ta mig en stund att klura ut vilka författare de står för. Kanske står Zt för Zacharias Topelius. Jag har i alla fall förstått att Q står för Emils dikter. 

Hvar är Friden?

Tystnen, o böljor!

Tystnen, o vindar!

Hvarföre sucken j så?

Hjertat det suckar,

Söker sig friden,

Finner den ej! —

Finnen j något

Då för er längtan?

Ägen j något

Mål, dit j styren?

Intet, ack intet!

Hvarföre sucken j då?

Stranden ar hög, —

Böljorna sjunka tillbaka;

Rymden är evig, —

Böljorna ila

Evigt, o evigt!

Tystnen då böljor och vindar!

Jag vill ha ro.

Slumren, ack slumren!

Ensamt, allena

Hjertat vill söka

Friden, blott friden!

Slumren j tyst? —

Slumren!

Nej! j slumren ej! — Nej! —

Hjertat kan icke slumra;

Evigt dess vindar ila,

Evigt dess vågor slå;

Friden söka de alla, — alla, —

Evig är saknadens rymd,

Längtans böljor ej hvila;

Hvar är då friden — friden?

                      Q.

Snöflingor

Snowflake Edge 

Jefunne 

Jag fortsätter på Karins tema om snöflingor för plötsligt minns jag att Longfellow har skrivit en dikt som heter "Snow-flakes.

Snow-flakes

Out of the bosom of the Air, 

      Out of the cloud-folds of her garments shaken, 

Over the woodlands brown and bare, 

      Over the harvest-fields forsaken, 

            Silent, and soft, and slow 

            Descends the snow. 

Even as our cloudy fancies take 

      Suddenly shape in some divine expression, 

Even as the troubled heart doth make 

      In the white countenance confession, 

            The troubled sky reveals 

            The grief it feels. 

This is the poem of the air, 

      Slowly in silent syllables recorded; 

This is the secret of despair, 

      Long in its cloudy bosom hoarded, 

            Now whispered and revealed 

            To wood and field. 

                                Henry Wadsworth Longfellow

snö subst. ~n [snön´] 
• nederbörd i form av vita, mjuka, löst sammanfogade iskristaller som faller under den kalla årstiden i st. f. regn{→hagel 1, regn, snöregn}: snöfall; yrsnö; ~n föll i stora flingor; det är ~ i luften det verkar kunna börja snöa
BET.NYANSER: a) om större mängd av (nedfallna) sammanpackade iskristaller av detta slag {→is}: snötäcke; nysnö; skotta ~; ~n låg länge det året b) utvidgat om likn. vitt pulver: kolsyresnö c) spec. om kokain ⟨vard.⟩: sälja ~ på gatan
IDIOM: den ~ som föll i fjol ngt som inte längre är aktuellt; det som göms i ~ kommer upp i tö ingenting kan döljas i längden; ha ~ i håret vara vithårig
HIST.: sedan äldre fornsvensk tid; fornsv. snio(r), snö; gemens. germ. ord, besl. med bl.a. lat. nix 'snö'

snow (v.) 

c. 1300, from the noun, replacing Old English sniwan, which would have yielded modern snew (which existed as a parallel form until 17c. and, in Yorkshire, even later), from the root of snow (n.). The Old English verb is cognate with Middle Dutch sneuuwen, Dutch sneeuwen, Old Norse snjova, Swedish snöga.

Also þikke as snow þat snew,
Or al so hail þat stormes blew.
[Robert Mannyng of Brunne, transl. Wace's "Chronicle," c. 1330]

The figurative sense of "overwhelm; surround, cover, and imprison" (as deep snows can do to livestock) is 1880, American English, in phrase to snow (someone) under. Snow job "strong, persistent persuasion in a dubious cause" is World War II armed forces slang, probably from the same metaphoric image.

snow (n.) 

Old English snaw "snow, that which falls as snow; a fall of snow; a snowstorm," from Proto-Germanic *snaiwaz (source also of Old Saxon and Old High German sneo, Old Frisian and Middle Low German sne, Middle Dutch snee, Dutch sneeuw, German Schnee, Old Norse snjor, Gothic snaiws "snow"), from PIE root *sniegwh- "snow; to snow" (source also of Greek nipha, Latin nix (genitive nivis), Old Irish snechta, Irish sneachd, Welsh nyf, Lithuanian sniegas, Old Prussian snaygis, Old Church Slavonic snegu, Russian snieg', Slovak sneh "snow"). The cognate in Sanskrit, snihyati, came to mean "he gets wet." As slang for "cocaine" it is attested from 1914.

flake (n.) 

"thin flat piece of snow; a particle," early 14c., also flauke, flagge, which is of uncertain origin, possibly from Old English *flacca "flakes of snow," or from cognate Old Norse flak "flat piece," from Proto-Germanic *flakaz (source also of Middle Dutch vlac, Dutch vlak "flat, level," Middle High German vlach, German Flocke "flake"); from PIE root *plak- (1) "to be flat." From late 14c. as "a speck, a spot."