Varken ordning eller reda

 Det är trösterikt att läsa Karins inlägg, och alla kommentarer det genererade, om våndan över att fatta (eller inte fatta) beslut beträffande våra jordiska ägodelar.

Mina tappra försök att reducera tingen pågår på många plan — de två huvudgrupperna (som båda har oräkneliga undergrupper) är 1. ärvda och 2. självförvållad. I dag tänkte jag ägna mig åt den senare, även om bilden ovan tillhör den första gruppen.

 Vid den första titten i lådan som inte varit öppnad på 30 år, och som visade sig innehålla tidskrifter, kvitton och diverse lösa pappersbitar från en usa-resa, var min första tanke att om jag inte saknat detta en enda gång under alla dessa år, så vore det lika bra att bära det till soporna innan jag hann att ångra mig. Jag är glad att jag inte var så radikal, för även om en inträdesbiljett från Sagamore Hill, eller en gul lapp som bekräftar min "special meal order" på flyget kan gå direkt i papperskorgen, så var det tidskriften som visade sig vara intressant. Först trodde jag att jag sparat den för artikeln om Åke Sjöbergs skull, eller kanske snutten om alkometrar och svenskarna och deras exotiska vana att straffa folk som kör bil berusade.

Nej, det var intressant, men jag insåg snart att jag sparat tidningen för artikeln om Beate och Serge Klarsfelt. Beate, tyskan som gifte sig med fransmannen Serge, och därmed insåg att hon visste näst intill ingenting om vad nazisterna ägnat sig åt under kriget. Paret har kommit att ägna sig åt att spåra de nazister som flytt från Tyskland för att leva i trygghet i länder där ingen frågade efter deras förflutna. 

Jag skulle vilja läsa hennes självbiografi: "Wherever They May Be", men jag är inte säker på att den fortfarande  går att få tag på. En bok på tyska finns både hos adlibris och bokus, men inte biografin.

På ett ställe i artikeln citeras Beate: "I detest the acts of certain people, but I don't hate. I am trying to change things. It is impossible to change mentalities if you hate".

Det får mig att tänka på debatten om att förlåta, som pågår nu — men den får jag kanske återkomma till en annan gång.

Hvem sa det?

 Hvem sa det?  

 

Hvem sa at dagene våre  

skulle være gratis?  

At de skulle snurre rundt  

på lykkehjulet i hjertet vårt  

og hver kveld  

stoppe på gevinst?  

Hvem sa det?  

Hvor hadde vi det fra? 

 

Hvem sa at livet vårt  

skulle være lett å bygge ferdig?  

At mursteinene var firkantede ballonger  

som føk på plass av seg selv?  

Hvem sa det?  

Hvor hadde vi det fra? 

 

Der var piller for alt: nerver,  

vedvarende hoste og anemi.  

Men hvem sa at snarveiene  

støtt var kjørbare? At fjellovergangene  

aldri snødde til? Og at nettopp 

vi  skulle slippe å stå fast i tunnelen?  

Ja, hvem sa det?  

Hvor i all verden hadde vi det fra?   

                        Kolbein Falkeid

Lurigt

Tanken var nog god. För att slippa få sendrag och nackspärr, hade någon tänkt ut att den här mackapären skulle underlätta för den som brukade knipa fast luren mellan örat och axeln. Ja, jo, lite underlättade det väl, men man satt ändå i en märklig spänd ställning, för att luren skulle stanna kvar i närheten av örat.

Jag tog flera självporträtt, men lyckades inte pricka in luren och örat, innan jag tappade luren.

Bildgåta

Vet du vad detta är — kanske har du en likadan (numera oanvändbar) pryl därhemma?

Svar kommer i morgon (för den som inte vet).

Är du en klicktivist?

Jag vet inte om ordet nått oss än — det återstår att se om det kommer att slå igenom.

"clicktivism"

activism enacted by clicking on a web link

clicktivism \KLIK-tih-vih-sihm\ (noun) - activism or charity enacted from the comfort of your home by clicking on a link on the Internet. 

"The most retweeted tweet of 2011 was one in which Wendy's promised to send 50 cents to children in foster care with every retweet, ultimately raising $50,000, a prime example of clicktivism and perhaps the best use of Twitter ever." 

Svar på tal

¹tack subst. ~et ibl. ~en, plur. ~ 
ORDLED: tack-et
• artig fras eller handling som uttrycker uppskattning med anledning av gåva, tjänst e.d.: tackbrev; tacktal; hon fick en bukett blommor som ~ för hjälpen; du skall ha ~ för ditt inlägg; jag är dig stor ~ skyldig;hon fick aldrig ett ord till ~; ~ ska du ha!
BET.NYANS: ibl. i iron. anv. om bristande uppskattning e.d.: ska det vara ~en efter allt jag har gjort för dig?
IDIOM: ~ vare på grund av ngn gynnsam omständighet e.d.
HIST.: sedan runspråklig tid; fornsv. þak 'tack; tacksamhet'; gemens. germ. ord, urspr. 'tanke'; bildn. till tänka; jfr täck

Det lilla ordet tack, kan vålla oss en del huvudbry — vad svarar man egentligen, när någon säger tack. Varsågod kan låta töntigt i vissa sammanhang. Om någon tackar för att jag håller upp en dörr, så räcker det ju med ett leende tillbaka, liksom i många andra sammanhang när man ser varandra. I radio däremot kan man höra en hel del genanta och aviga svar mumlas fram — en för mig ny anglicism hörde jag häromdagen, när programledaren tackade för en persons medverkan, svarade denne, "det var mitt nöje". 

Den svenska varianten är väl, "nöjet var helt på min sida" vilket i somligas öron nog kan tyckas lite väl ålderdomligt. Tack själv, är en annan variant — kanske motsvarar den, i viss mån, det engelska "thank you".

Vad säger du? Inte "du är välkommen", hoppas jag!

 

Old English þancian, þoncian "to give thanks, thank, to recompense, reward," from Proto-Germanic *thankojan (cognates: Old Saxon thancon, Old Norse þakka, Danish takke, Old Frisian thankia, Old High German danchon, Middle Dutch, Dutch, Germandanken "to thank"), from *thankoz "thought, gratitude," from PIE root *tong- "to think, feel."

Related phonetically to think as song is to sing; for sense evolution, compare Old High German minna "loving memory," originally "memory." Related to Old English noun þanc, þonc, originally "thought," but by c.1000 "good thoughts, gratitude." In ironical use, "to blame," from 1550s. To thank (someone) for nothing is recorded from 1703. Related: Thanked; thanking.

Känner du Bobby?

Om inte, kan jag rekommendera boken "Katten Bobby vandrar söderut" av Catarina Kruusval. På bokens baksida läser jag att det är författarens första bok för något äldre barn — och jag inser genast att jag är ett något äldre barn. 

 En lagom spännande bok, tycker jag som inte gillar spänning, med ett utmärkt språk, och charmiga bilder. 

 Fast gillar du inte berättelser om djur som talar både med varandra och människor, så ska du kanske inte läsa om Bobby — då kan du istället läsa om Holly som på egen tass letade sig hem, trots att de innebar en trettiomilafärd.

Eller om Mayhem, som letade rätt på sin forna ägare, trots att han aldrig varit i hennes nya hem.

Bössa

böss`a subst. ~n bössor 
ORDLED: böss-an

2 slutet skrin för (tillfällig) förvaring av mindre penningsummor mest mynt; i många olika utformningar {→sparbössa}: 

bössinsamling; kollektbössa; är bössorna ordentligt förseglade?
HIST.: sedan yngre fornsvensk tid; fornsv. byssa, bössa 'burk, ask; kassaskrin'; av lågty. büsse, eg. 'cylindriskt träkärl'; av medeltidslat. buxis 'dosa av buxbom'; jfr ¹box,bussning, buxbom

I samma veva som jag hittar min gamla sparbössa och börjar fundera över ordet bössa, upptäcker jag att det pågår en utställning om sparbössor på Myntkabinettet. Det låter spännande — varför inte gå dit, så att ni kan berätta om den för mig!

Hur gammal min bössa är, har jag ingen aning om — minst hundra år skulle jag tro, vet bara att min mor fick den som barn. Den är så finurligt konstruerad att det inte går att lirka ut sina femöringar med en bordskniv, vilket är synd, för jag har ingen aning om var nyckeln är.

Jag ska fortsätta att hålla utkik efter en passande nyckel — kanske kommer jag då att hitta det lilla sparröret för tjugofemöringar. Till den hade jag ingen nyckel, för den skulle tömmas på posten när den var full, och summan fördes in i postsparbanksboken. 

1 (jakt)vapen särsk. hagelvapen {→hagelgevär} ngt vard.: bösskott; enkelbössa; 
flintbössa; fågelbössa; korkbössa
HIST.: sedan yngre fornsvensk tid; fornsv. byssa, bössa 'bössa; kanon'; av lågty. büsse'dosa; gevär', urspr. om järnröret; samma ord som bössa 2

Live each season as it passes; breathe 

the air, drink the drink, taste the fruit, and 

resign yourself to the influences of each.                                         

                                      Henry David Thoreau

Sol, sommar och bad

 När använde du senast ordet soldräkt — och badskor, och badväska? Det slog mig, när jag bläddrade i "No Children No Pets"* av Marion Holland, att soldräkter nog hör till det förgågna. Badskor har jag bara träffat på hos Eunice, en äldre släkting, född på 1880-talet, badskor, simdyna (ormen långe) och en tvål avsedd för saltvatten, hörde till hennes badattiraljer. Badmössa har jag aldrig använt, även om jag ägt ett par, men jag har sett att några bloggare efterlyst badmössor, och en sökning på nätet visade att det visst finns att köpa.

 Eunice och hennes systrar skulle aldrig ha kommit på tanken att bara snörpa ihop en väska, av ett tygstycke, när de behövde en väska — den inneboende kreativiteten svämmade över, och det var helt självklart att den skulle dekoreras, så man såg vad den var avsedd för.

*Boken är från 1957, med läckra femiotalsillustrationer, av icke namngiven illustratör.

För kropp och själ

"Bondpionen är eldig och har en

förnämlig läkekraft, exempelvis 

mot tredje- och fjärdedagsfeber,

om roten krossas och läggs i 

honung och äts."

                             Hildegard av Bingen

Läs Nordiska Museet sammanfattning om pioner.

pio´n subst. ~en ~er 
ORDLED: pion-en
• typ av ört eller halvbuske med fingrade blad och stora, röda, rosa eller vita blommor vanl. som prydnadsväxt {ranunkelväxt}: bondpion;luktpion
BET.NYANS: ibl. i liknelser: han var röd som en ~ i ansiktet
HIST.: sedan yngre fornsvensk tid; fornsv. pion; via lat. av grek. paiania med samma bet., till Paion, namn på gudarnas läkare