John Theodora

En alldeles för spännande bild för att inte ta reda på mer om personen — i synnerhet som jag upptäckte att hen bar både ett mans- och ett kvinnonamn.

Det finns en hel del skrivit om henne, för det är en kvinna, det mesta från tidigt 1800-tal, ibland går uppgifterna isär om denna Chevalier John Theodora De Verdion, som hon kallade sig. Men det tycks vara klart att hon föddes i Leipzig 1744 och dog den 15 juli 1802 i London. På ett ställe sägs det att hennes far var en arkitekt vid namn Grahn, en man som ritade flera ståtliga byggnader i Berlin, bland annat St. Peterskyrkan, (som jag inte hittar på nätet).

I en annan bok uppges att hennes far, prins Henry, var bror till Fredrik II av Preussen (Fredrik den store). Vem som än var hennes far, var det känt att hon växte upp i en högre stånds familj, och rörde sig, och klädde sig därefter.

Hon var bildad och talade, förutom sitt modersmål, italienska, franska och italienska. Hur, när och varför hon kom att bosätta sig i London är det ingen som med säkerhet kan säga, men man vet att det var i samband med den flytten som hon började gå klädd i manskläder. 

 In her exterior, she was extremely grotesque, wearing a bag wig, a large cocked hat, three or four folio books under one arm, and an umbrella under the other, her pockets completely filled with small volumes, and a stick in her right hand.

Så beskrivs hon, och undrar även du vad en bag-wig är så hittade jag följande beskrivning på nätet:

A wig with the back hair encased in a small silk sack, worn in the 18th century.

John Theodora försörjde sig genom att ge lektioner i språk och sälja böcker. Böcker som hon inhandlade på auktioner, ofta i stora mängder — vagnslaster — och sedan sålde vidare. Londons bokhandlare hade stor respekt för hennes kunnande och både rådfrågade, och köpte böcker av henne.

Det var väl känt att hon hade en olycklig svaghet för starka drycker, på ett ställe får jag veta att det var det som ändade hennes liv, när hon föll utför en trappa, och strax därefter dog av vattusot. En annan källa uppger att bröstcancer var hennes dödsorsak. Vid sin död hade hon varit bosatt bortåt 30 år i London.

295

dagar kvar 

i

Mont Blanc eller Observatoriekullen

det är bara att välja.

A WALKING MACHINE

This apparatus has been designed by an ingenious Frenchman to afford the advantages of mountain climbing without leaving one's apartment. The illustration will make the method obvious. As the walker moves the rollers on which he is supported revolv, so that he is continually climbing without progressing a foot. A screw enables the incline to be adjusted at pleasure, so that the user may fancy himself either ascending the easiest gradient or toiling up the peaks of Mont Blanc.

Tänk så glad denne genialisk fransman skulle ha varit om nätet hade funnits på hans tid. Då hade han kunnat nå alla presumtiva bergsbestigare som behövde komma i form inför sitt mandomsprov!

Mirakler

Under the trees in the wood, 1893 

Berthe Morisot

Miracles

Why, who makes much of a miracle?
As to me I know of nothing else but miracles,
Whether I walk the streets of Manhattan,
Or dart my sight over the roofs of houses toward the sky,
Or wade with naked feet along the beach just in the edge of the water,
Or stand under trees in the woods,
Or talk by day with any one I love, or sleep in the bed at night with any one I love,
Or sit at table at dinner with the rest,
Or look at strangers opposite me riding in the car,
Or watch honey-bees busy around the hive of a summer forenoon,
Or animals feeding in the fields,
Or birds, or the wonderfulness of insects in the air,
Or the wonderfulness of the sundown, or of stars shining so quiet and bright,
Or the exquisite delicate thin curve of the new moon in spring;
These with the rest, one and all, are to me miracles,
The whole referring, yet each distinct and in its place.

To me every hour of the light and dark is a miracle,
Every cubic inch of space is a miracle,
Every square yard of the surface of the earth is spread with the same,
Every foot of the interior swarms with the same.

To me the sea is a continual miracle,
The fishes that swim-the rocks-the motion of the waves-the ships with men in them,
What stranger miracles are there? 

                              Walt Whitman 

296

dagar kvar 

i

Våren är i faggorna

och i dag möttes jag på min promenad av en tussilago, en krokus och en knipa.

  Old Tramp

Isabel Codrington 

Visst är våren i faggorna, men varifrån uttrycket kommer har jag inte funderat över förrän jag i morse läste ett meddelande från en kvinna till en annan: "om du har faggorna förbi så kan du väl titta in". Nog låter det lite underligt så jag började grunna över ordet.

På nätet tycks alla auktoriteter anse att det bara finns en betydelse och en konstruktion som är korrekt:

fagg`orna subst., best. f. plur. 
ORDLED: fagg-or-na
• i frasen i ~ i antågande
HIST.: sedan 1839; urspr. '(gömt i) kläderna'; till sv. dial. faggor 'paltor; klutar'

så säger NE.

Hos SAOB kan du få en betydligt längre förklaring, så lång att jag överlåter åt var och en att själv läsa och begrunda det. 

Grundordet är substantivet fagga, " från sv. dial. bet.: klädestrasor, paltor, ”klutar” o. d. "

297

dagar kvar 

i

298

dagar kvar 

i

Reklam

Medan jag irriterat klickar bort reklam som dyker upp på skärmen, så fascineras jag av gammal reklam som ofta finns på sidor tillsammans med mer etablerad konst. Den är inte alltid särskilt konstnärlig, men i gengäld ofta rolig och färgglad. Många gånger föreligger det inte något som helst samband mellan bild och text, men förvånansvärt ofta går det att spåra varan eller firman man gör reklam för.

 Vad Stockholm har med Liebig köttextrakt att göra, har jag inte lyckats lista ut, men Wikipedia har en lång artikel om firman och dess historia. Liebig har jag aldrig hört talas om, men i gamla böcker, dricker trötta och/eller nedkylda personer ofta buljong gjort på en "Oxo-tärning", och jag läser att Oxo var en av firmas produkter.

Gamla Katarinahissen 1886

 Bilden är uppenbarligen målad innan den nu gamla Slussen byggdes, och på gamla Katarinahissens tid. Den invigdes 19 mars 1883, och revs 1933, så någon gång däremellan måste bilden ha målats. 

Fem öre för uppfärd och tre öre för nedfärd kostade det att åka med hissen när den var ny. Hur länge det varade vet jag inte, men jag tror att priset var detsamma för upp- och nedfärd i min barndom — men jag minns att man köpte polletter i en automat i gatuplanet.

299

dagar kvar 

i

Minnen, lånade och upplevda

Memories

Frank Dicksee

IX

Utan lösenord

drar jag vidare

Det vore kanske enklare

och viktigare

att ingå i ett räddningsprojekt

Stora djursläkten

har redan förgåtts

Riktigt unga målvakter

tar ofta ett steg tillbaka

när de fångat bollen

som om de ville in

i en grotta med sitt byte

Gränsen är här otydlig

mellan frihet och tvång

som i dikten

Fotbojor är inte lätta

att dra genom byxben

Ibland behöver ögonen

bindas upp som juver

Verkligheten fyller på

Vissa slutsatser är svårare

att acceptera än andra

Tiden kan också förväxla ord

som stannat kvar i hjärnan

och som ligger där

och nöter sönder minnesbilderna

som till exempel när någon dör

eller somnar in

med ett oförklarligt epitet

på sina läppar

ur en muntlig dikt

”Vad pratar han om nu?”

Möjligen rör det sig

bara om fragment

ur ett förlorat sammanhang

om en skapelseberättelse

av en stormdriven främling

en sista stapplande storhet

ur en väldig, sammanhållen

följd av minnen

lånade och upplevda   

                     Gunnar D Hansson

300

dagar kvar 

i

Om vår tids irrgångar

 Window in Spring, 1992

Timothy Easton

VII

Katten sover i fönstret

fåfäng och lugn

Jag väntade på det oundvikliga

Det är svårt att leva

för något som bara utlovas

I stort som i smått

kan möjliga helveten

förberedas lite varstans

I stort som i smått

kommer något att hända

som redan tagit sin början

just här eller i en annan världsdel

genom oklara beslut

Mycket måste rivas ner

för att något verkligt nytt

skall uppstå:

namn, ansikten, dialekter

utplånas för stunden

i tron att den hemliga kontinuiteten

för en tid kan upphävas

Jag betraktar mig från sidan

för att se om jag är

ett möjligt spår

en siffra i ett minne

på väg över en bro

till ett annat sammanhang

VIII

Ingen kan vara alla

mer än en kort stund

Också de som känner sin tids

alla irrgångar

är längst inne i en punkt

anonyma

utan då och nu

och lånar bara tillfälligt

sitt namn åt något

Hundrafalt, tusenfalt

verkar den punkten

i en rörelse framåt

Den hoppfulla vinden

som blåser varje vår

och får buskarna

att närma sig husen

rör också vid mig

som vid en blödarsjuk

              Gunnar D Hansson

301

dagar kvar 

i

Om Nymans flora

Water Lilies 

 Constance Dutton Thompson, (1882–1952)

V

Paradiset som semesterort

är den mest enkelriktade trafikmiljö

man kan tänka sig

och påminner på så sätt om historien

eller om den vita näckrosen

i Nymans flora från 1867,

Kapitalets år:

” ’Vaknar’ kl. 7 på morgonen

(på mindre soliga ställen kl. 8–9),

reser blomstängeln

och höjer den öppnade blomman

något öfver vattnet

(’på det pollen må oskadadt kunna nå märket’)

sluter blomman,

men löst, kl. 3–4 e.m.

och sänker den åter

till vattenytan (’somnar’).

Icke sällan träffar man

neruti blommorna

smärre insekter döda,

hvilka troligen omkommit

genom den kolsyra,

som lärer ymnigt utvecklas

i densamma.”

Liknelser utvecklas lätt fel

ett ’som’ eller ett ’såsom’

med brister som förstoras

på omvägar som en återkommen lust

en fruktansvärd glädje

en kolsyrestorm

och för många cigarretter

eller tankar eller ord

VI

Varje pilgrimsled

eller dygdeväg

har sina opålitliga ställen

som är välbekanta

Det märkliga är att dysterhet

så lätt kan slå över

i skamlös fröjd

i diktade rader

och att det är så svårt

att kontrollera

när det sker

Det sker till exempel

inte just här

En sluttande väg håller

tröttheten borta

Det triviala och det ofattbara

håller jämna steg

                 Gunnar D Hansson

om kasussystemets sammanbrott

 Language Flow  

Steven McDade

IV

Också i språken

är det svårt att avgöra

vad som är orsak och verkan

vad som är makt, öde och bestämmelse

bland osynligt verkande lagar

I svenska läroböcker av enklare slag

skylls ofta Hansan och Digerdöden

för kasussystemets sammanbrott

att ’maÞer’ ersätts av ’man’

att ’man’ och ’människa’

får leva kvar

uteslutande i objektsform

Något yttre får bära

en förklaring av något inre

som redan långt innan

tagit sin början

som en psykisk försvagning

av kasuskänslan hos de talande

något som hade pågått

under lång tid

som en smygande benägenhet

att noggrannare beakta

det enskilda ordets

ställning i den avgränsade satsen

Eller ett halvt årtusende senare

med den bundna versens upplösning

då radernas överraskande

tystnader ibland omärkligt

ibland brutalt och sönderslitande

började överta det arbete

som så länge utförts

av de rimmade radsluten

och av den regelbundna rytmen

för att tvinga tanken

på nya vägar dit den inte ville

                        Gunnar D Hansson

302

dagar kvar 

i

Grattis Fanny!

Fannie Merritt Farmer 

23 mars 1857 – 16 januari 1915

De av er som vistats i USA känner förmodligen till Miss Farmers kokböcker, några av dem har getts ut ända in i modern tid.

Fanny växte upp i en familj där det ansågs självklart att även flickorna skulle få studera. Tyvärr fick Fanny avbryta sina studier som 17-åring då hon blev sjuk, i vad man tror var polio. Det tog många år innan hon kunde gå igen, men i 30-års åldern kunde hon börja vid Boston Cooking School. Hon kom snart att bli en av de bästa eleverna, och när hon avslutat sin kurs blev hon biträdande föreståndare vid skolan.

Så småningom öppnade hon en egen skola där hon lade stor vikt vid näringslära och att laga dietmat. Hon anses vara den som införde recept med exakta mått, och såg till att det fanns standardiserade mått.

I hennes "A New Book of Cookery" hittar jag det här receptet på "Rasped Rolls", med ett något ovanligt tillagningssätt.

Rasped Rolls

1 1/2 cups scalded milk

2 tablespoons butter

1/2 tablespoon sugar

3/4 teaspoon salt

1 yeast cake

2 tablespoons lukewarm water

3 1/2 cups flour

Add butter, sugar, and salt to milk, and when lukewarm add yeast cake dissolved in water, and three cups flour. Beat five minutes, cover and let rise until mixture has doubled its bulk. Cut down, add remaining flour and beat five minutes. Cover and again let rise. Toss on a slightly floured board and knead thoroughly. Shape in biscuits, then roll from centres, using the hands, forming rolls four inches long and pointed at ends, arrange on a buttered sheet, cover, let rise, and bake in a hot oven. Cool slightly, remove outside crust with grater, return to oven and bake five minutes.

Här just nu

Geraniums  

Ethel Louise Rawlins

II

Ingen kommer bortom det beboddas ändlighet:

början och slutet utgör bestämda gränser

också för tanken på döden efter livet

eller omvänt även om ögonen försöker

att dra sig utåt tinningarna

för att de på sina givna platser

inte vill frambringa fler entydiga bilder

av det som kommer att förintas:

skräcken över skräcken, det verkliga just nu,

och börjar bulta av vad de ser

på var sitt håll, konkret, fördjupat

III

Här just nu

omges jag av krukväxter

med rötter som trängs

Någon talade om form

i ett radioprogram

och jag förstod

på ett nästan omhändertaget sätt

att många rötter måste skäras av

även när gravar grävs

                Gunnar D Hansson

303

dagar kvar 

i

The Quarantine at Alexander Abraham's

I refused to take that class in Sunday School the first time I was asked. It was not that I objected to teaching in the Sunday School. On the contrary I rather liked the idea; but it was the Rev. Mr. Allan who asked me, and it had always been a matter of principle with me never to do anything a man asked me to do if I could help it. I was noted for that. It saves a great deal of trouble and it simplifies everything beautifully. I had always disliked men. It must have been born in me, because, as far back as I can remember, an antipathy to men and dogs was one of my strongest characteristics. I was noted for that. My experiences through life only served to deepen it. The more I saw of men, the more I liked cats.
                                 ur "The Quarantine at Alexander Abraham's"
                                                                                       av L. M. Mongomery

  Driving On 

Robert Yonke

Så länge vi har elektricitet har de flesta av oss det bra — försvinner den försvinner för det mesta även vatten och värme, och då har vi anledning att vara bekymrade. Mycket annat som vi inte gärna vill försaka försvinner också, för min personliga del tycker jag att det skulle vara trist att i ett slag förlora tillgången till alla böcker som finns på nätet. Visserligen har jag "riktiga" böcker att ta till — men då blir det till att läsa på dagtid, innan mörkret sänker sig.

För den som inte hörde Helena von Zweigbergks kåseri i morse, kan jag rekommendera det. 

Vill du läsa om en medsyster som hamnade i ofrivillig karantän, så finns L. M. Montgomerys novell "The Quarantine at Alexander Abraham's" att ta till.

Om livets uppkomst

och annat tänkvärt.

 Vögel (1914)

Franz Marc

I

Fåglar (åter dessa fåglar

som flyger tvärs över alla spår)

talar med röster

som kommer någonstans bakifrån kulisserna

och min tid kommer tillbaka

som glömska

som en förhistorisk föda

Allt utspelas

mellan honung och tobak

mellan sedvänjor och faktiska drömmar

utspelas som nyheter utan motstycke

ända till slutet

och inte nödvändigtvis bittert

Allt börjar utan människor

och slutar utan människor

allt gäller en övergående

mening däremellan

som till exempel gökens mening

att den är grå och äter larver

och gal om försommaren

ko-ko och dess motsvarigheter

på alla språk

som i en annonskampanj

för något övergående

En enda vild cell i en kropp

börjar en helt annan färd

ännu osynlig för den bereste
som livets uppkomst ur aminosyror

så småningom ett grönt skum

som bara breder ut sig

utan plågor vid stränderna.

                          Gunnar D. Hansson

I dagar som dessa undviker jag nätet, där bara ett eda ämne ältas i det oändliga. Därför missade jag att det var världspoesins dag i går, vilket känns betydligt mer konstruktivt att deltaga i, än att grotta ned sig i vad som kunde ha varit annorlunda - om inte om hade varit hade som bekant gumman skjutit björnen med kvastskaftet. 

Gunnar D. Hansson är en intressant poet, som förhoppningsvis kan få läsaren att vända tankarna från sin egen navel för ett ögonblick. "Ofta förbliver" är en dikt, i flera delar, från diktsamlingen "Otid" som kom ut 1985.