Sittmöbler

 Man sitter alltid bäst på egen bänk.

 Väl suttet är hälften spisat.

A Comfortable Chair, 2017   

Mary Mabbutt

 Det mesta kan man ju sitta på — sin nästa till exempel, vilket inte rekommenderas — då är nog en "promenadkäpp vars handtag kan fällas ut o. tjäna till att sitta på" bättre, man kan sitta efter rang — i katedern — till bords, om man inte väljer att sitta på det — att sitta emellan är aldrig bra, men i knäet på någon, eller i tankar, är bättre varianter — fast det var inte vad jag tänkte på när jag började skriva. Det jag hade i tankarna då var lite bekvämare sittmöbler.

The Artist's Sister at a Window 1869,   

Berthe Morisot 

Se äfven der, försjunken i en stor  Emma – lik en fågel i sitt bo – muntra fröken Hellevi Husgafvel.

                                                skrev Fredrika Bremer i "Grannarne"

Emma ett slags stoppad vilstol (med hög rygg); fåtölj.

Men varför den kommit att kallas för emma, tycks ingen veta säkert. Jag läser:

"emma, helstoppad fåtölj i nyrokoko med rundad rygg och korta armstöd. Namnet har ovisst ursprung och tycks endast förekomma i Sverige. I ett modereportage från Paris i tidskriften Konst- och Nyhets-Magasin för Medborgare af alla Klasser (1821) används Emma som färgangivelse: ”Blonda Damer nyttja Flors-Turbaner af Emma-färg (et slags röd brunt)”. Som stolsnamn är termen känd sedan 1830-talet och uppträdde under århundradets andra hälft även i sammansättningarna hopslagsemma, kungsemma och vilemma, ingendera med klarlagd innebörd".

Det finns en teori om att den saknade armstöd, därför att armstöd var till hinders för damer i krinolin. En av mina gammelmostrar köpte en emma därför att armstöd hindrade henne från att sticka, vilket hon alltid gjorde framför teven.

Vi kröpo upp i Causeusen, vi talte, vi greto, vi skrattade tillsammans, och Serenas ömma och kloka ord lättade betydligt mitt  hjerta.  

                                      också detta från "Grannarne"

Kåsös är ett annat lustigt namn på en sittmöbel:

(i kulturhist. fackspr., i sht förr) liten, för två personer avsedd, stoppad o. helt överklädd soffa (att sitta i vid samspråk o. d.); särsk. om dylik möbel så inrättad att de båda personerna sätta sig på var sin sida om det S-formiga ryggstödet o. därvid komma att sitta med ansiktet mot varandra. 

Avsikten var tydligen att man skulle föra spirituella samtal med sin partner för namnet kommer från"fra. causeuse med samma bet.; till kåsera, sedan 1837".     

Riktigt bra målningar av soffor med s-format ryggstöd är svåra att hitta. Men jag inser när jag far runt på nätet att många kallar även små soffor för kåsöser — och jag inser att även jag har en utemöbel som ibland kallas för kåsös, fast den såldes med det "nysvenska" namnet "love-seat"

 Och nu har det blivit dags att sitta kväll — vilket jag nyss lärde mig är att "sitta uppe om aftonen.

Mirakler

Under the trees in the wood, 1893 

Berthe Morisot

Miracles

Why, who makes much of a miracle?
As to me I know of nothing else but miracles,
Whether I walk the streets of Manhattan,
Or dart my sight over the roofs of houses toward the sky,
Or wade with naked feet along the beach just in the edge of the water,
Or stand under trees in the woods,
Or talk by day with any one I love, or sleep in the bed at night with any one I love,
Or sit at table at dinner with the rest,
Or look at strangers opposite me riding in the car,
Or watch honey-bees busy around the hive of a summer forenoon,
Or animals feeding in the fields,
Or birds, or the wonderfulness of insects in the air,
Or the wonderfulness of the sundown, or of stars shining so quiet and bright,
Or the exquisite delicate thin curve of the new moon in spring;
These with the rest, one and all, are to me miracles,
The whole referring, yet each distinct and in its place.

To me every hour of the light and dark is a miracle,
Every cubic inch of space is a miracle,
Every square yard of the surface of the earth is spread with the same,
Every foot of the interior swarms with the same.

To me the sea is a continual miracle,
The fishes that swim-the rocks-the motion of the waves-the ships with men in them,
What stranger miracles are there? 

                              Walt Whitman 

Grattis Édouard

självporträtt

Édouard Manet

23 januari 1832 – 30 april 1883

Den förste impressionisten kom han att kallas, Édouard Manet, killen som gav blanka 17 i föräldrarnas önskan att han skulle utbilda sig till advokat eller något annat respektabelt yrke.

Pierrot dancing 1849

A woman pouring water 

(Study of Suzanne Leenhoff)  1858

A young man peeling a pear 

(Portrait Of Leon Leenhoff), 1868

Boy Blowing Bubbles, 1867

Portrait of Eva Gonzales  1870

The Monet family in their garden at Argenteuil, 1874

The laundry  1875

The conservatory  1879

 Bundle of aspargus 1880

 Woman with a Cat   1880

 Young woman in the garden, 1882

Young woaman in negligee 1882

The House at Rueil, 1882

och så ett porträtt av vännen

Berthe Morisot

som målade Èdouard 

Èdouard Manet and daughter at Bougival.

Tisdagstanke

Young Girl Writing  

Berthe Morisot

"The act of putting pen to paper encourages pause for thought, this in turn makes us think more deeply about life, which helps us regain our equilibrium."
                                                                   Norbet Platt

Grattis Berthe!

Berthe Morisot
14 januari 1841 – 2 mars 1895

målat av hennes svåger

Édouard Manet

.

Ännu en konstnär som inte togs riktigt på allvar — därför att hon var kvinna. I sin anteckningsbok skrev hon "Jag tror inte att någon man någonsin skulle behandla en kvinna som sin jämlike, men det är allt jag begär, för jag vet mitt eget värde."

En konstkritiker sade en gång om henne: "Hon är exceptionell Det är synd att hon inte är en man."
.

Young Girl with Cat (Julie Manet), 1889

Lady at her Toilette, 1972
.

Critics on Morisot

I think one of the best works is the woman at her dressing table, seen from behind, whose ambered white skin is seen against a background almost as light.
Armand Silvestre, La Vie Moderne, 24 April 1880

The same impossibilities, the same seduction [exist] in the Femme a sa Toilette. She is an ashblonde with a lost profile. The entirety is in gray tones spotted here and there with touches of pale pink.
Paul Mantz, Le Temps, 14 April 1880

Berthe Morisot is French in her distinction, elegance, gaiety and nonchalance. She loves painting that is joyous and lively. She grinds flower petals onto her palette, in order to spread them later on her canvas with airy, witty touches, thrown down a little haphazardly. These harmonize, blend, and finish by producing something vital, fine, and charming that you do not see so much as intuit. . . . Here are some young women rocking in a boat on choppy water; there are some picking flowers; this one walks through a winter landscape; that one is at her dressing table. All are seen through fine gray tones, matte white, and light pink, with no shadows, set off with little multi-colored daubs, the whole giving the impression of vague and undecided opaline tints.
Charles Ephrussi, Gazette des Beaux-Arts, 1 May 1880