Kattkul

Glöm inte att frysa pumpamoset när ni gröpt ur, eller lekt färdigt, med era pumpor. Så kan ni baka både paj och annat gott till Tacksägelsedagen och jul!

Grattis Ezra och Gilles

Ezra Pound

30 oktober 1885-1 november 1972

.

Middle-Aged

,
‘Tis but a vague, invarious delight
As gold that rains about some buried king.
.
As the fine flakes,
When tourists frolicking
Stamp on his roof or in the glazing light
Try photographs, wolf down their ale and cakes
And start to inspect some further pyramid;
.
As the fine dust, in the hid cell
Beneath their transitory step and merriment,
Drifts through the air, and the sarcophagus
Gains yet another crust
Of useless riches for the occupant,
So I, the fires that lit once dreams
Now over and spent,
Lie dead within four walls
And so now love
Rains down and so enriches some stiff case,
And strews a mind with precious metaphors,
.
And so the space
Of my still consciousness
Is full of gilded snow,
.
The which, no cat has eyes enough
To see the brightness of.
............. ............ Ezra Pound

Georges Albert Édouard Brutus Gilles de la Tourette

30 oktober 1857-26 maj 1904

Soppan blev för tunn

Still life of Vegetables for the Soup, c.1732
Jean-Baptiste Simeon Chardin

Ja, så kan det gå när man lagar mat på en höft, sa' jag när jag serverade maten. Så var dagen middagstema klart — NE kom fram, och vi lärde oss:

.

1höft subst. ~en ~er
ORDLED: höft-en
• högra eller vänstra sidan av det ngt utskjutande kroppspartiet med ytliga skelettben strax ovanför benens fäste och nedanför midjan; på människan: han stod med handen stödd mot ~en; han hade en revolver vid ~en; byxorna hängde löst kring ~erna; hennes svängande ~er; ~er fäst!
HIST.: sedan 1538; av lågty. hüfte med samma bet.; samma ord som lat. cubitum 'armbåge'; besl. med kub

2höft subst., ingen böjning, n-genus
• i frasen på en ~ utan noggrannare bedömning eller beräkning
HIST.: sedan 1559; trol. bildat till hov 'måtta; anpassning', i hovsam; jfr hövas

höf`ta verb ~de ~t
ORDLED: höft-ar
SUBST.: höftande, höftning
• göra ett snabbt påstående eller en snabb uppskattning som inte kan grundas på ngn mer noggrann kunskap eller bedömning: på frågan vad det skulle kosta ~de han till med ett fyrsiffrigt belopp
KONSTR.: ~ (till) ngt, ~ (till) med ngt
HIST.: sedan 1965; sv. dial. höfta; till 2höft

.

Det är inte min soppa som syns på bilden — om nu någon trodde det — nej, jag höftade till min standardsoppa på bakad potatis.

Lördag med Gutenberg

Jo, jag tillbringar fortfarande lördagsförmiddagarna med Gutenberg — fast jag varit för slö för att berätta om mina fynd på sistone.
I dag tragglade jag mig igenom en del artiklar i L'Illustration.
Visst är det roligt att få lära sig när telefonkioskerna kom till Stockholm, i en fransk tidskrift! Jag småler när jag förstår (tror mig förstå) att skribenten anser att det är en förträfflig uppfinning — för männen!

La téléphonie pratique à Stockholm.

Heureux habitants de Stockholm et que leur sort nous apparaît enviable!

Alors que, chez nous, pour téléphoner à notre femme que nous ne rentrons pas dîner, à un ami que nous venons dans une demi-heure le surprendre et partager son brouet, il nous faut courir à la recherche d'un bureau de poste, solliciter l'employé embusqué derrière son grillage, subir l'interminable attente d'un tour problématique, si bien que le mieux que nous ayons à faire est souvent de prendre une voiture,--ils ont, là-bas, le long de promenades, de commodes cabines pas beaucoup plus décoratives, évidemment, que les kiosques de nos boulevards, mais ingénieusement disposées, avec leur partie inférieure à claire-voie, pour qu'on puisse voir, en passant, si elles sont occupées. Et de là, moyennant dix centimes glissés dans une fente semblable à celle de nos distributeurs automatiques, on met en branle la sonnette d'appel et,--qui sait,--peut-être a-t-on immédiatement, sans poser si peu que ce soit, la communication demandée.

......................... ur L'Illustration, No. 3237, 11 Mars 1905

Grattis Internet!

Leonard Kleinrock och den första

Interface Message Processor

Den 29 oktober 1969, 22:30 sändes det första meddelandet via Internet.
Det var Leonard Kleinrock som sände ett meddelande från en Sigma-7 dator på UCLA till en SDS 940 dator som fanns på Stanford Research Institute i Menlo Park i Kalifornien. Meddelandet blev inte så långt, Leonard Kleinrock avsåg att skriva "login", men systemet kraschade efter två bokstäver, så Internets första meddelande kom att bli "lo".

Tuff tuff tåg

Den här fina skylten finns efter Fryksdalsbanan

— jag vet inte om det finns så många av det slaget

kvar i landet.

.
Kanske säger man inte tuff tuff tåg längre — säger jag som aldrig sagt det. Men jag vet i alla fall varför man sa' så, även om jag aldrig upplevt ånglok i Sverige. Däremot har jag rest med sådana i Polen, och lärde mig efter första resan att i fortsättningen inte ha vit blus på resdagarna!
Nu för tiden när vi (det vill säga inte jag) reser med X2000 tåg, så kanske man inte heller säger dummare än tåget?


Det allra miljövänligaste sättet att resa måste vara med den sortens tåg vi tågade på barnkrubban, allt under det vi sjöng:
Plingelingeling nu tåget går
ut i vida världen,
den som 50 öre har
får följa med på färden

Se Kalle, se Kalle,
nu köper han biljett,
nu stiger han på
och vinkar så nätt.

Hittade sångleken i några olika varianter på nätet, förvanskade så att rimmen försvunnit. Frågan är, om man ens då — i hedenhös — kom särskilt långt för 50 öre. Nu när slanten är avskaffad, måste man väl köpa två biljetter för att få till det. Ungefär som det i min barndom fanns ½-öres bilar i godisaffären — men inga ½ ören.

Har vi kommit närmare freden?

Aktuella ansikten

Den stora fredsorganisationen Joint Peace Council har utsänt ett mycket uppmärksammat fredsmanifest med följande slutkläm: "Bort med militariseringen! Bort med värnplikten! Fostra ungdomen till mänsklighet och fred!" Manifestet är undertecknat av en rad ledande kulturpersonligheter världen runt, bland vilka märkas Selma Lagerlöf, Rabindranath Tagore, prof. Thomas Mann,och prof. Albert Einstein.

Detta läser jag i nr 43, 1930 av Svensk Journalen — ett nummer som utkom den 25 november, alltså för tämligen exakt 70 år sedan. Men inte känns det som vi kommit närmare den efterlängtade världsfreden.

Singing in the rain

På hela den våta trottoaren låg lönnlöven utspridda — det var så vackert, och så höstigt. Trots att det var röda löv på gatsten så kom plötsligt en strof ur Beatrice Aurore för mig:
"Vi gingo i en lindallé
på gula, våta blad,"
Det var länge se'n jag hörde den, så jag började lite trevande att nynna melodin. Vid bankomaten, dit jag var på väg, var det bara en person före mig, så jag ställde mig en bit ifrån honom och försökte erinra mig hela texten och melodin. Eftersom min sång inte lämpar sig för offentligt bruk, så gnolade jag så tyst, så tyst — men rätt som det är stämmer en vacker baryton in:
"Ta fatt mig då! hon ropade
och slank i dörren in."
Jag skvatt, som de säger här, hade ingen aning om att det stod någon bakom mig, och inte heller att det hördes att jag gnolade (gnölade?). Samtidigt tyckte jag inte att det var illa att han hade uppfattat vilken melodi jag sjöng!

Visste du
4 att bankomaten ser ut så här från insidan?

4 att världens första uttagsautomat installerades

i Enfield i London den 27 juni 1967.

4 I Sverige kom den första automaten

bara en vecka senare på Upsala Sparbanks

kontor på Stora Torget i Uppsala den 6 juli 1967.

4 Tekniken med sedelutmatare vidareutvecklades

av den svenske uppfinnaren Leif Lundblad

i början/ mitten på 1970-talet.

Försumligt!

Grattis Charles William!

Reklam för Postum i

Svenska Journalen 1933

.
Visst har jag sett reklamen för Postum (med betoning på första stavelsen) i gamla tidskrifter, men jag har aldrig smakat drycken — och naturligtvis hade jag ingen aning om när, var och hur den tillkom. Men så läser jag i dag att det är C. W. Posts födelsedag. Det säger mig inte ett dugg, men så börjar jag läsa artikeln och en namn som Postum, Postum Cereal och Grape Nuts låter bekant.
Mina föräldrar kände mycket väl till drycken gjord på rostade cerealier, melass och maltodextrin. I U.S.A. fanns den på marknaden ända till 2007, då den plötsligt försvann från hyllorna till mångas stora förtret. Särskilt bland mormoner och sjundedagsadventister tycks Postum ha varit en mycket populär dryck, eftersom de varken dricker te eller kaffe.




Charles William Post
26 oktober 1854-9 maj 1914
.
Det här fotot av Charles William tillsammans med dottern Marjorie är det enda fotot jag hittar av honom på nätet. Desto fler finns av dottern. Den som har tid, och är intresserad av societetsliv, enorma egendomar, privata tågvagnar, och lustjakter kan ägna sig åt att läsa om henne.

Reklam för Postum i

The Technical World Magazine 1910
.

Charles inte bara grundade Post Foods, som köpte upp Jell-O, Baker's chocolate, Maxwell House och lite annat smått och gott och bytte namn till General Foods Corporation. Vilket köptes av Philip Morris, och gick ihop med Kraft Food och köpte in Nabisco... Inte lätt att hålla reda på vem som äger vem i den här branschen!
Han grundade även 1907 en mönsterstad i Texas, Garza County, från början hette den Post City men heter numera bara Post. Alkohol och bordeller var förbjudna — men jag kan hitta hitta någon uppgift om huruvida förbudet fortfarande gäller. År 2000 hade Post 3708 invånare.

Det ena leder till det andra

Terror or Fright, 1815

Henry Singleton

.

Men skraj då, tänkte jag när jag klarat av byxis, och rådfrågade den här gången NE, som gav den här förklaringen:

skraj´ adj. ~t
• rädd ⟨vard.⟩: hon blev ~ för något
KONSTR.: ~ (för ngn el. ngt)
HIST.: sedan 1909; ev. sammanblandning av skrämd och haj 'ängslig'; jfr haja till

haja till´ verb hajade hajat
ORDLED: haj-ar
• rycka till av förskräckelse eller obehaglig överraskning: han hajade till när han såg sitt sönderslagna ansikte i spegeln
KONSTR.: ~
HIST.: sedan 1838; till haj 'rädd', trol. urspr. utrop av förskräckelse

.

Och genast inställer sig nästa fråga, att haja snacket, det kan väl ändå inte ha med att haja till att göra? Nej då, säger NE:

haj`a verb ~de ~t
ORDLED: haj-ar
SUBST.: hajande
• förstå ⟨vard.⟩
KONSTR.: ~ (ngt)
HIST.: sedan 1847; av romani haja med samma bet.; av ovisst urspr.

.

Men fisken då, tänker jag och fortsätter min utfrågning av NE:

1haj´ subst. ~en ~ar
ORDLED: haj-en

1 typ av ofta stor och glupsk rovfisk med spolformig kropp, spetsig nos och asymmetrisk stjärtfena mest förekommande i varma hav {¯brugd, håbrand, håkäring}: blåhaj; gråhaj; hammarhaj; pigghaj; tigerhaj; turisterna höll sig till simbassängen eftersom de var rädda för ~ar; ~en är en broskfisk
HIST.: sedan 1667; av nederl. haai med samma bet.; identiskt med sv. dial. hå 'haj'; trol. samma ord som isl. hár 'årtull'
2 (mest i sms.) person som för egen vinning slugt och hänsynslöst utnyttjar andra: hyreshaj; narkotikahaj; svartabörshaj
BET.NYANS: mer neutralt person med stor skicklighet på visst område, särsk. spel e.d. {se 2haj}: pokerhaj
HIST.: sedan 1847; se 1 haj 1

I broken hoos tigh häffuan boor

Vi konstaterade nyligen att det var länge se'n vi hörde någon använda ordet byxis. Och varifrån kommer uttrycket? Elof Hellquist vet:

Byxångest (vulg.) har uppkommit ur uttr. ss. ä. nsv. släppa hjärnan i sina byxor 1647, bli utom sig av rädsla, jfr: 'han bär hiertat itämeligen lågt i böxorne' C. Gyllenborg 1737, 'hiertat låg i brook' Moræus o. 1685, 'I broken hoos tigh häffuan boor' Messenius 1612, osv., ävensom nsv. (vulg.) tappa byxorna m. m. motsv. ty. 'das herz ist ihm in die hosen gefallen'. Härtill (i slanspr.) byxis
.
byxa (jämte vard. byx), P. Brahe, ä. nsv. även böxor (regelbundet ännu hos Bellman) = no. buxa, da. buxer, från mlty. buxe, av buck-hose, benkläder av bockskinn, jfr mlty. lêrse, läderbyxa, av lederhose (o. ä. nsv. skinnbracka, se bracka). — Den senare leden är germ. *husōn = mlty., ags., eng. hose, fhty. hosa (ty. hose), isl., fsv., ä. nsv., sv. dial. hosa (resp. husa), strumpa, långstrumpa, i vissa språk även: byxa, som bl. a. kan stå i avljudsförh. till hus el. höra till samma rot som lat. cutis, hud, i båda fallen med betyd. ’den betäckande’. Till ordets inre historia se Schlutter ZfdW 14: 159. — Ett inhemskt nordiskt ord för ’byxa’ är brok, vartill även det besl. lånordet bracka. — Byxor tillhöra ej den äldsta germanska dräkten; ännu i eddadikten Hárbarðsljóð hånas Tor därför att han är berbeinn, dvs. barbent, bär brautinga gervi, dvs. landsstrykares dräkt, o. icke har brǿkr, alltså möjl. syftande på det tidigare brukade skynket kring höfterna, varur sedermera benkläderna utvecklat sig; jfr bracka.

Deppig

Old Man in Sorrow , 1890

(On the Threshold of Eternity)

Vincent van Gogh

.

Förmodligen har de flesta av oss nå'n gång, lite slarvigt, sagt att vi är deppiga. Men, tack och lov, avser vi oftast att vi "bara" är ledsna och nedslagna.
Jag är lyckligtvis befriad från alla anlag för klinisk depression — men jag har smakat på det under tre veckor när en ny medicin sänkte min serotoninhalt så till den milda grad att allt blev nattsvart och jag inte kunde ta' mig för något vettigt.
Så när jag läser (hos BBC) att försök med möss visar att genterapi kanske kan komma att bota kliniska depressioner, förstår jag vilken lättnad det skulle vara för många människor. Men än så länge har man bara testat på möss, och det dröjer många år innan det kan bli aktuellt att behandla människor.
Innan det blir aktuellt har alla vi som tycker att genterapi låter som trollkonster, och inte vet hur vi ska ställa oss till det, kanske fått tillräckligt stora kunskaper i ämnet för att förstå och bejaka den sortens terapi.

Grattis Pablo Diego José Francisco de Paula Juan Nepomuceno María de los Remedios Crispiniano de la Santísima Trinidad

Självporträtt, 1901

.

Pablo (eller Pablito) Diego José Francisco de

Paula Juan Nepomuceno María de los

Remedios Cipriano de la Santísima Trinidad

Mártir Patricio Ruiz y Picasso.

25 oktober 1881-8 april 1973

Legal smuggling?

The Smugglers Cave

Alfred Pearse

.

"Den illegala smugglingen ökar", hörde jag på nyheterna i dag!

.

smugg`la verb ~de ~t
ORDLED: smuggl-ar
SUBST.: smugglande, smuggling; smuggel, smuggleri
• olovligt och i smyg föra (förbjuden eller tullpliktig vara) över (riks)gräns: ~ sprit
BET.NYANS: allmännare: ~ flyktingar över gränsen; ~ ombord en sprängladdning
KONSTR.: ~ ngn el. ngt (ADVL)
HIST.: sedan 1840; av lågty. smuggeln med samma bet.; besl. med smyga

.

smy`ga verb smög smugit smugen smugna, pres. smyger
ORDLED: smyg-er
SUBST.: smygande (till 1 och 2), smygning (till 1 och 2)


1 (ofta refl.) röra sig tyst och smidigt i skymundan för att undgå upptäckt om varelse {→2lista 2, 1slinka 1, 1smita 1}: han lyckades ~ (sig) in bakvägen; katten smög omkring i buskarna
BET.NYANS: överfört hålla hemligt: de fick länge ~ med sitt förhållande
KONSTR.: ~ (sig) (ADVL), ~ (med ngt)
HIST.: sedan yngre fornsvensk tid; fornsv. smiugha; gemens. germ. ord, besl. med smuggla


2 finnas (och öka) nästan utan att märkas om föremål el. företeelse: sidenscarfen smyger mjukt runt halsen; en ~nde rethosta; en ~nde oro kom över dem
KONSTR.: ~ (ADVL)
HIST.: sedan 1827; se smyga 1


3 (ofta med partikeln ner) omärkligt låta glida: han smög ner ett hemligt meddelande i kamratens ficka
KONSTR.: ~ (ner) ngt (ADVL)
HIST.: sedan 1723; se smyga 1

Eta kan

Byt ut namnet, och alla som har haft med barn att göra känner igen orden. Om ni inte som jag, rent av minns det från er egen barndom.

Jag blev varm om hjärtat när jag nyligen var på byn för att hämta ett paket. Där var en mamma med sin lilla kille, han var kanske fyra år och skulle nödvän-digtvis bära paketet som de hämtat. Ett paket som nästan var lika stort som han själv, kanske inte så tungt, men svårmanövrerat. Mamman bara visade honom bästa sättet att hålla i paketet — se'n väntade hon, och väntade, för grabben behövde massor med tid att baxa paketet till dörren och se'n ut till bilen. Det var många pauser, och mycket stånkande — men hela killen sken av lycka när han hade klarat det.

Då kom jag att tänka på den gången jag skulle bära en bricka. Skulle tro att jag då var i samma ålder som den här pojken med paketet.
Mor och jag skulle fika, och hon gjorde i ordning en bricka i köket. Exakt vad som fanns på den minns jag inte, kan tänka mig att det var en kaffekopp, ett saftglas och ett par assietter med något att äta. Bric-kan var en hiskeligt stor grön sak av någon slags me-tall, och tung var den. Och den skulle jag naturligtvis bära. Mor försökte avstyra det, men jag visste ju att jag skulle klara det. Då lyfte mor av en del saker från brickan — och jag blev naturligtvis arg. Jag kunde ju bära brickan med allting på den!
Jag kom ut i serveringsrummet innan brickan började luta betänkligt, innan jag tappade den. Naturligtvis gick någonting sönder, jag minns inte längre vad. Men jag minns hur ledsen jag blev.

För 72 år sedan

gjorde Chester Carlson den första fotostakopian på det som senare kom att kallas Xerox.

The first xerographic copy ever made, as

created by Chester Carlson and his assistant.

.

Nog låter det som om han var svenskättling, hans far hette Olof Adolph och hans mor Ellen.

Oöversättbart

Medical Dictionary

Artery........................The study of paintings
Bacteria.....................Back door to cafeteria
Barium.......................What doctors do when patients die
Benign........................What you be, after you be eight
Caesarean Section....A neighborhood in Rome
Catscan.......................Searching for Kitty
Cauterize.....................Made eye contact with her
Colic..............................A sheep dog
Coma............................ A punctuation mark
Dilate............................To live long
Enema..........................Not a friend
Fester............................Quicker than someone else
Fibula............................A small lie
Impotent.......................Distinguished, well known
Labour Pain.................Getting hurt at work
Medical Staff................A Doctor's cane
Morbid...........................A higher offer
Nitrates..........................Cheaper than day rates
Node...............................I knew it
Outpatient....................A person who has fainted
Pelvis..............................Second cousin to Elvis
Post Operative..............A letter carrier
Recovery Room............Place to do upholstery
Rectum..........................Nearly killed him
Secretion.......................Hiding something
Seizure...........................Roman emperor
Tablet.............................A small table
Terminal Illness..........Getting sick at the airport
Tumor............................One plus one more
Urine..............................Opposite of you're out

Vänskap

What a thing friendship is —
World without end!
............................. Robert Browning

Så här såg bussarna ut på den tiden.

.

Jag var 19 år och var på väg från min tant i San Diego till Walnut Creek — en dagsresa norrut med buss. På den tiden checkade man in sitt bagage på busstatio-nen och även om man bytte buss behövde man inte tänka på sina väskor förrän man var framme vid slutmålet. För mig var det bussbyte i Los Angeles, jag visste att jag hade god tid på mig så jag gjorde mig ingen brådska till informationen för att ta' reda på från vilken utgång min buss skulle avgå. Men när jag kom fram till disken, så sa' killen bakom disken "spring, spring, så hinner du" och så pekade han mot min utgång. Och jag sprang, nästan framme vid utgången sprang jag nästan omkull en tjej som kom i samma höga hastighet som jag. Vi hade uppenbar-ligen samma mål, så det var inte tid för några artighetsfraser, utan vi fortsatte tillsammans — jag med hennes jacka i handen som hon tappat vid vår nästan-krock. Väl på bussen fick vi de två sista platserna bredvid varandra och började skratta. Det var som om vi känt varandra i hela livet, resan till Walnut Creek blev plötsligt väldigt kort. Under resans gång insåg jag att jag hunnit med en tidigare buss än planerat, och därför skulle få vänta i 40 minuter, både på bagaget som jag förstod inte hade hunnit med den här bussen och på mina kusiner som skulle möta mig. Min nyvunna vän Q, bestämde sig då hastigt och lustigt för att kliva av bussen och vänta tillsammans med mig, för att fortsätta med nästa buss. Och glad var jag, på den tiden var Walnut Creek en håla med en ynklig liten busstation vid en mörk landsväg. Inne på stationen satt ett gäng karlar — vi tyckte inte att det verkade så attraktivt, så vi slog oss ned på en bänk utanför, i den ljumma novemberkvällen.
Se'n den kvällen har vi hållit ihop. Periodvis har vi träffats ofta, men ibland går det åratal mellan våra möten. Det kan gå långa tider utan att vi varken talar i telefon eller skriver, men när vi väl träffas så fortsätter vi bara där vi var senast.
Efter att ha bott i Sverige en tid är Q nu tillbaka i USA, inte ett helt frivilligt val från hennes sida, men jag vet att hon snabbt anpassar sig. Hon har nämligen en unik förmåga att acklimatisera sig så att folk tror att hon alltid har bott på den plats hon råkar befinna sig.
Jag har lovat henne att inte tala om hur trevlig hon är eller säga något om att hon är bra på det mesta — så det gör jag inte.

Ett oförglömligt minne

Det var en mörk höstkväll någonstans utanför Winnipeg, fråga mig inte var, som vi beslöt oss för att äta på en drive-in-restaurant. Jag minns inte längre var vi hade varit, men jag vet att vi var på väg hem när vi praktiskt taget snubblade på den lilla restaurangen, som föreföll utslängd mitt i Ingenstans.


Jag var inte hungrig, så jag roade mig med att titta ut genom bilfönstret medan de andra åt. Så värst mycket såg jag inte, men det fanns några gatlyktor närmast huset. Då såg jag Djuret. Det var stort som en bäver och när det vände så jag såg den bakifrån såg jag att silhuetten nästan var trekantig. Vad i all världen är det som kilar runt där, frågade jag mina kompisar. Då kom det en till, och de kom närmare bilen och vi kunde konstatera att det var råttor.
Det måste väl vara det perfekta stället för en rått-koloni att etablera sig — men den kan inte ha varit roligt att jobba där!

Två råttor

Vincent van Gogh

.

Det här minnen gjorde sig gällande i morse, eftersom jag drömde att jag hade en stor råtta som keldjur. I drömmen var råttan och min älskling samma varelse — såsom det plägar vara i drömmar, utan att man för den skull tycker att det är konstigt.
Jag kan tänka mig att drömmen orsakades av Christinas följetong om kampen att avhysa mössen som ockuperat stationen.

OK, jag vet att det här är en jordekorre — men

de är ju faktiskt släkt med Stationens ockupanter.
.

Som vanligt inser jag att det är det lätt att gå vilse på nätet — eller ska jag säga att det är omöjligt att inte gå vilse — när man börjar leta efter information. Jag hittade massor med spännande, ibland förfärliga, artiklar och bilder om råttor. En som enbart var trevlig att läsa var den om råttorna som kan spåra tuberkulos. Något som jag läst om tidigare men totalt glömt bort.

Kommunikation

The smoke signal is one of the oldest forms

of communication in recorded history.

.
Inte kommunicerade man lika mycket med varandra för, låt säga, 15 år se'n. Då talade vi fortfarande med varandra — eller framförde budskap. Jag menar inte att kommunicera är ett onödigt ord, men jag tycker att det används onödigt ofta, när det finns bättre uttryck.
Vilket ord vi än använder så är det väsentligt att vi är så lyhörda att vi försäkrar oss om att det vi vill fram-föra verkligen går fram.
Inom sjukvården är det väsentligt, för att inte säga livsviktigt — men inte alltid självklart.
För mig blev det aktuellt i förra månaden när min mor låg på sjukhus. Den unge läkaren som tog emot på akuten var rar och charmig men talade dålig svenska. Jo, jag förstod honom, men det var inte helt enkelt. Värre blev det när det var dags för utskrivning, då var det en annan gosse, förmodligen från ett annat land än den förste läkaren — och han talade ännu sämre svenska. Kom in med en medicinlista och talade i tvåords satser: du förstår? Han talade korthugget och högt och lyssnade inte till vad jag sa'. Det är säkert jättejobbigt att vara läkare när man inte behärskar språket — och jag fick en känsla av att den här läkaren försökte att dölja sin osäkerhet med att vara extra manlig och befallande.
Jag tycker att det är utmärkt att vi kan ta vara på alla våra invandrares kunskaper — men det är inte problemfritt när språket sätter krokben.
I min del av landet talas en dialekt med många specialuttryck, inte ens svenskar från andra delar av landet förstår den alltid. Den äldre befolkningen här har haft problem med inhyrda skånska läkare — för att inte tala om de danska. Jag satt en gång utanför ett mottagningsrum, och hörde vartenda ord som sades därinne. Det var tragikomiskt att höra hur både patienten och läkaren bara höjde rösten för varje gång motparten inte förstod den andre.
.
Röksignaler är en sorts visuell kommunikation som kan användas över relativt långa avstånd. Den har använts både i Nordamerika och Kina.

Genom att täcka över en brasa med en filt och snabbt dra bort den kan en rökpuff skapas. Med lite träning kan man styra rökpuffarnas storlek, form och timing. Rökpuffar kan observas från långa avstånd och är tydliga för den som kan se dem. Detta gjorde att signalstationer ofta placerades för att maximera synavståndet. Stengrytor som användes av de nordamerikanska indianerna samt tornen på Kinesiska muren är exempel på signalleringsstationer.

Modern röksignalering kan ske med rökburkar och röken kan vara färgad för att lättare upptäckas eller utskiljas från annan rök.

Det finns ingen standard för röksignaler; signalerna utgjorde bestämda mönster som var kända för både sändare och mottagare. Röksignaler användes endast för att koda enkla meddelande och är därför en begränsad form av kommunikation.

Det finns så mycket intressant att läsa om röksignaler, att jag inte kan kopiera det här. Wikipedias engelska artikel hittar du här.
.
kommunice´ra verb ~de ~t
ORDLED: kom-mun-ic-er-ar
SUBST.: kommunicerande, kommunicering; kommunikation (till 1 och 2)
.
1 överföra budskap (till ngn) med viss typ av meddelelsemedel: han har svårigheter att ~ med omvärlden; de ~de på bruten engelska; ~ med gester; de ~de mest brevledes
KONSTR.: ~ med ngn el. ngt (med el. på ngt)
HIST.: sedan 1635; fornsv. communicera; av lat. communicare 'göra gemensam', till communis, se kommun
.
2 vara i (fysisk) förbindelse med ngt annat ⟨särsk. fys.⟩: ~nde kärl
KONSTR.: ~
HIST.: sedan 1736; se kommunicera 1
.
3 ta emot nattvarden
BET.NYANS: dela ut nattvarden
KONSTR.: ~ (ngt) (till ngn)
HIST.: sedan yngre fornsvensk tid; se kommunicera 1
.
4 delge (part) skriftligt yttrande särsk. från motparten ⟨jur.⟩
KONSTR.: ~ (ngt) (till ngn)
HIST.: sedan 1680; se kommunicera 1

Alla gör det

utom jag

Complicated Chinese Characters Harder To Text, Easier To Forget
A survey of Chinese youths has found that 83% of them have struggled to remember the precise format of their language's characters when writing, old school style, with a pen or pencil. Computers and phones are to blame.
The so-called "character amnesia" is caused by the modern tech world's dependence on Western alphabet-based systems, leading some to fear for the future of the country's writing system. It could also jeopardise the future careers of the Western world's bad tattoo artists.

But in a rather ironic twist, phones are also coming to the rescue—"When I can't remember, I will take out my cellphone and find it (the character) and then copy it down" said 21-year-old student Li Hanwei. So we're not sure if computers and phones are supposed to be good or evil today.

Att skriva med tungan blir kanske framtidens melodi.

Här kan man spela ett spel där man ser hur mycket ens reaktionsförmåga försämras medan man SMS:ar.

Tonåringar mellan 13 och 17 år, sänder i snitt 3339 SMS i månaden. Det blir över sex meddelanden i timmen, under dygnets vakna timmar — hur man nu vet hur lite, eller mycket, dess ungdomar sover. Kanske frågade man i samma undersökning som man frågade om deras SMS-(o)vanor.
Tjejer skickar fler meddelanden än killar, 4050 mot killarnas ynkliga 2539. Om man nu anta'r att, åtminstone en del av dem, inte SMS:ar på lektionerna, så får de förfärligt snärjigt att få ihop sina SMS på resterande tid.
Eftersom detta är en främmande värld för mig, så gav en rundtur på nätet mig en hel del ny information.

Man skriver SMS dikter
Man broderar SMS meddelanden
Det säljs "texting gloves", vilket är vanliga halvvantar
Man kan ha SMS sex

Den påhittige kan säkert komma upp med många fler användningsområden. Själv gjorde jag genast ett par vävnotor.

Här använde jag mig av "Short Message Service", och tycker väl inte att det är någon höjdare. "Texting" gav en enklare, och bättre vävnota på tre skaft.

Önska i Önska i P2

Portrait of Mariano Goya
Francisco Jose de Goya y Lucientes .
.

Under vecka 44 (första veckan i november, för alla er som liksom jag inte har en aning om veckornas num-mer) har barn och ungdomar upp till 20 år förtur hos Önska i P2. "Nu vill vi göra höstlovet till en vecka när det är barn och ungdomar som ger lyssnarna guidning!" Skriver producenterna för programmet och ber ungdomarna att berätta vilka tre musik-stycken som de tycker om, och som kanske varit inkörsporten till klassisk musik för dem.
Eftersom jag inte har några barn i min närhet tänkte jag sprida budskapet här — och hoppas att någon, eller ännu hellre några, av er känner något barn som vill passa på att önska musik.

Eftersom jag passerat åldergränsen med råge får jag väl nöja mig med att berätta om mitt första klassiska musikminne här. Förmodligen var jag i femårsåldern, när Dukas "Trollkarlens lärling" spelades på radion, och min mamma återgav stycket innehåll för mig.
Vad som får vissa stycken att stanna i minnet är svårt att säga — för mig tycks den verbala berättelsen i musiken haft betydelse. För av samma anledning minns jag "Danse Macabre" av Camille Saint-Saëns. I de yngre tonåren var jag på en kurs för ungdomar, där en musiklärare presenterade just det musikstycket, och redogjorde för det makabra innehållet medan vi lyssnade till musiken.

The Dance of Death (1493) by Michael Wolgemut,

from the Liber chronicarum by Hartmann Schedel..

..

Just de två styckena har jag inte spelat för barn, men väl mycken annan musik. En grupp med åttaåringar målade till musik en gång i veckan. Jag berättade först efteråt vad styckena hette eftersom jag inte ville ge dem verbala bilder.
Jag minns en kille som fyllde hela pappret med glada färger, tog ett steg tillbaka och sa' "det här är eskimå-ernas himmel". Den dagen spelade jag en skiva med musik ur Franz Lehárs "Leendets land".

En annan skiva som de gillade och bad att få höra flera gånger var "Lappo-operan". Lappo-operan skrevs av författaren Arvo Salo, med musik av Kaj Chydenius. Kalle Holmberg regisserade. Skådespelet handlar om Lappo-rörelsens tidiga dagar.
Länken leder till en sida där man kan höra ett avsnitt ur operan och Kaj Chydenius, Arvo Salo och Kalle Holmberg tala om operans tillkomst. Jag har just lyssnat till det nästan 10 minuter långa klippet och känner hur musiken, och naturligtvis innehållet, griper mig lika mycket som när jag såg operan.

För dem som inte läst Goethes dikt Trollkarlens lärling, som ligger till grund för musiken i Dukas stycke med samma namn, kommer den här — på tyska, eftersom jag inte hittade den i översättning.

.

Der Zauberlehrling

.
Hat der alte Hexenmeister
sich doch einmal wegbegeben!
Und nun sollen seine Geister
auch nach meinem Willen leben.
Seine Wort’ und Werke
merkt ich und den Brauch,
und mit Geistesstärke
tu ich Wunder auch.

Walle! walle
manche Strecke,
daß, zum Zwecke,
Wasser fließe
und mit reichem, vollem Schwalle
zu dem Bade sich ergieße.

Und nun komm, du alter Besen!
Nimm die schlechten Lumpenhüllen;
bist schon lange Knecht gewesen;
nun erfülle meinen Willen!
Auf zwei Beinen stehe,
oben sei ein Kopf,
eile nun und gehe
mit dem Wassertopf!

Walle! walle
manche Strecke,
daß, zum Zwecke,
Wasser fließe
und mit reichem, vollem Schwalle
zu dem Bade sich ergieße.

Seht, er läuft zum Ufer nieder,
wahrlich! ist schon an dem Flusse,
und mit Blitzesschnelle wieder
ist er hier mit raschem Gusse.
Schon zum zweiten Male!
Wie das Becken schwillt!
Wie sich jede Schale
voll mit Wasser füllt!

Stehe! stehe!
Denn wir haben
deiner Gaben
vollgemessen! -
Ach, ich merk es! Wehe! wehe!
Hab ich doch das Wort vergessen!

Ach, das Wort, worauf am Ende
er das wird, was er gewesen!
Ach, er läuft und bringt behende!
Wärst du doch der alte Besen!
Immer neue Güsse
bringt er schnell herein,
ach! und hundert Flüsse
stürzen auf mich ein.

Nein, nicht länger
kann ichs lassen;
will ihn fassen.
Das ist Tücke!
Ach! nun wird mir immer bänger!
Welche Miene! welche Blicke!

O du Ausgeburt der Hölle!
Soll das ganze Haus ersaufen?
Seh ich über jede Schwelle
doch schon Wasserströme laufen.
Ein verruchter Besen,
der nicht hören will!
Stock, der du gewesen,
steh doch wieder still!

Willsts am Ende
gar nicht lassen?
Will dich fassen,
will dich halten
und das alte Holz behende
mit dem scharfen Beile spalten.

Seht, da kommt er schleppend wieder!
Wie ich mich nur auf dich werfe,
gleich, o Kobold, liegst du nieder;
krachend trifft die glatte Schärfe.
Wahrlich! brav getroffen!
Seht, er ist entzwei!
Und nun kann ich hoffen,
und ich atme frei!

Wehe! wehe!
Beide Teile
stehn in Eile
schon als Knechte
völlig fertig in die Höhe!
Helft mir, ach, ihr hohen Mächte!

Und sie laufen! Naß und nässer
wirds im Saal und auf den Stufen.
Welch entsetzliches Gewässer!
Herr und Meister! hör mich rufen! -
Ach, da kommt der Meister!
Herr, die Not ist groß!
Die ich rief, die Geister
werd ich nun nicht los.

“In die Ecke,
Besen! Besen!
Seids gewesen.
Denn als Geister
ruft euch nur, zu diesem Zwecke,
erst hervor der alte Meister.”

Johann Wolfgang von Goethe (1749-1832)

Gränslös vänskap

The language of friendship is not words, but

meanings. It is an intelligence above language.
............................................Henry David Thoreau

Thoughts of Friendship
Sylvia Goebel.

Anne-Marie hade tidigare i veckan ett par listor över vad hon gillar och vad hon tycker är svårt att begripa sig på i det amerikanska samhället.
Det var intressant läsning och jag kunde konstatera att listan på det som var svårt att förstå mest rörde sig kring företeelser, medan det positiva mer hade att göra med attityder.

En hel del på båda listorna, håller jag med om, medan jag funderat kring andra punkter.
Jag blev förvånad över att så många (av de som kom-menterade) höll med om att det är svårt att etablera vänskapsförhållanden med amerikaner. Därför har jag talat om saken med flera vänner som har bott i båda länderna under lång tid. En av dem, en ame-rikanska, tyckte att det var knepigt att få vänner i Sverige och ännu svårare i Danmark, där hon bor nu. Ingen av de andra tyckte att det var någon skillnad. Vi har stött och blött frågan, definierat begreppet vän-skap, varit djupsinniga och ytliga — men egentligen inte kommit fram till hur man kan tycka så olika.
Något som många upplever — och som är svårt att klä i ord — är att vi förändrar oss beroende på vilket språk vi talar. Det är inte fråga om stora förändringar men man blir svenskare på svenska och mer amerikansk eller brittisk när man talar engelska. Q som talar en himla massa språk, säger att hon blir mer känslosam när hon talar polska och mer organiserad på tyska. Vi funderade på om det har något med saken att göra, om de som känner så möjligtvis inte tänker på mot-parten som någon av en annan nationalitet, och därmed har lättare att acceptera de skillnader som naturligtvis finns.
Vi nordbor som inte alltid visar känslorna tror, innan vi lärt oss bättre, att om någon säger "let's keep in touch", så betyder det början till något som kan utvecklas till en vänskap. Då känner vi oss kanske försmådda när vi aldrig får svar på våra brev — men när vi lärt oss att sålla agnarna från vetet så hittar man alltid de potentiella vännerna, var i världen vi än befinner oss.

Vi har också talat om det faktum att många ameri-kaner har lätt för att uttrycka sig eftersom man tidigt uppmuntrar barnen att göra det. Fast det gäller långt ifrån alla — det spelar ingen roll i hur många år man tvingats stå framför klassen och berätta om sin hobby eller älskingsdjur — är man blyg så är man. Och det finns rätt många osäkra och blyga amerikaner, fast de kanske kommer i skymundan av sina mer framåt landsmän. Jag känner en amerikansk kvinna som i sitt arbete måste tala inför mindre grupper, rätt ofta. Hon får diarré varje gång. Hennes syster är bland de mest utåtriktade och frejdiga personer som jag känner.
Efter ett antal konferenser och föredrag i USA har jag insett att det inte är någon skillnad på de goda föredragshållarna — men så usla föredragshållare som "över där" har jag aldrig stött på i Sverige. Minns en kvinna som visade skitiga diabilder och alla fakta drunknade i "hoppsan, den bilden har jag bestämt visat förr eller oj, den kom upp och ned eller nej men, den skulle ju inte vara med". Ibland kanske vår nordiska självkritik är av godo.

Anne-Marie tog även upp, det för oss märkliga feno-menet, att många hus och lägenheter inte har någon hall eller tambur. Jag har mentalt besökt alla bostä-der jag kan dra mig till minnes, och till min stora förvåning insåg jag att jag nog besökt lika många hus med som utan hall. Kanske trodde jag att de hall-lösa var i majoritet eftersom det är de husen som sticker ut för oss som är vana vid tambur med klädhängare. Så slog det mig att i många hem i Storbritannien lägger man fortfarande ytterkläderna på värdparets sängar.



När det gäller affärernas öppettider, så har ju vårt facket alltid stretat emot för mycket kvälls och helg arbete. Kanske är det priset vi betalar för ett starkt fack — att vi inte kan handla dygnet runt?
Visst var det trevlig när mjölkbudet knallade in i min tants kök, ställde in mjölkflaskan i hennes kylskåp under det att vi småpratade med honom — bland annat om hans och hans fru reumatism. Jag kan inte tänka mig att den både branta och långa trappan upp till köket kändes bra i hans gamla knän. Och jag tror inte längre att den sortens trogna bud längre finns ens i USA. Här har vi aldrig haft den servicen, så något fack för mjölkbud har väl aldrig funnits, men våra brevbärare slipper, tack vare facket, mer och mer ifrån liknande trappspring.

USA är ökänt för sina usla tvättmaskiner, och efter-som det är ett känt faktum kan man undra varför ingen gör något åt det. I synnerhet som amerikaner tvättar stup i kvarten — många anser ju att man inte kan ha samma kläder på sig två da'r i rad i skolan eller på arbetet. Och man kan inte lägga en använd tröja i byrån.
Nu har vi inte det klimatet som de har på många håll i Staterna, ibland behöver kläderna faktiskt tvättas efter bara en dag i hög luftfuktighet och bastuvärme.
Kanske är det en av orsakerna till amerikanarnas besatthet av våtservetter, luftrenare och bakterie-dödare. Vilket inte betyder att det berättigar överanvändningen av kemiska rengöringsmedel.

Oj, så ordrik jag blev — bara en sak till. Om alla håller med om att svenskarna i gemen är avundsjuka på varandra, de själva undantagna, så borde det ju inte finnas så många avundsjuka människor kvar?

Grattis Eugene

Eugene Gladstone O’Neill
16 oktober 1888 - 27 november 1953

Höger eller vänster?

det var frågan den 16 oktober 1955.


Då hölls en rådgivande folkomröstning beträffande vilken sida av vägen vi skulle köra på.
Röstdeltagandet blev lågt, bara 53%, men det visade sig att en majoritet ville fortsätta att kära till vänster. Nej till höger fick 82,9% av rösterna, medan bara 15,5% tyckte att vi skulle byta sida. 1,6% röstade blankt.

Jag minns inte omröstningen, men jag minns det blå-gula V som var klistrat på vindrutan. Det fanns ett åkeri på Närkesgatan och alla deras lastbilar hade detta V. Kanske satt märkena kvar långt efteråt, för jag minns att jag frågade vad märket betydde, och fick till svar att de som hade märket hade röstat nej till högertrafiken.