För några år se'n fick jag en avläggare till en av min väninnas lite ovanligare växter — som jag naturligtvis glömt vad den hette. Den har fört en tynade tillvaro och inte riktigt velat ta' sig — och tidigt i våras la' den av helt. Men samtidigt stack det upp ett par små ljusgröna hjärtblad ur krukan, bredvid den döda plantan. Klart jag blev nyfiken på vad det kunde vara, så jag fortsatte att vattna. Den lilla plantan blev långsamt, mycket långsamt, större och i augusti upptäckte jag små blomknoppar. De tog också god tid på sig, men så en vacker dag slår den första blomman ut — och så den andra. Det är då jag inser att det är en paprikaplanta. Jag tror i alla fall att det är en paprika. Så synd att den stått inne hela säsongen, jag misstänker att insekterna inte haft en chans att göra sin plikt. Förresten är det för sent på hösten för att det skulle kunna bli någon frukt nu.
Sade jag! Tittade just på min planta — och vad skådar jag? En paprika, en pytteliten — men ändock en paprika!
Ja, den typen av planta är jag bekant med efter den här sommaren ;)
SvaraRaderaFör det är väl inte en chiliplanta?
SvaraRaderaChristina,
SvaraRaderaKan tänka mig det! Hinner ni äta upp dem alla, eller får du använda dem i "sparbara" rätter och inläggningar?
Borde ha känt igen den tidigare, far odlade många olika sorters paprikor.
Renée,
Exakt vad det är för sort vet jag inte - men den ser ju ut att bli klassiskt rund om magen.
Margaretha
Härligt! Ska bli spännande att se vad det är för en sorts paprika planta!
SvaraRaderaKarlavagnen,
SvaraRaderaOm det överhuvudtaget blir något av den. Det är ju, som sagt, sent på säsongen och solen lyser inte ens.
Margaretha
Lapprika, papprika! Mina tomater mognar på fönsterbänken, så kanske din lilla rundmagade kan göra det också...
SvaraRaderaMira,
SvaraRaderaFörst tänkte jag ha lappricka pappricka som rubrik.
Lite mer sol skulle nog behövas om jag ska få en god paprika! Men jag försöker.
Margaretha