fredag 14 juli 2023

Stopp och belägg

A Months Darning, 1876

Enoch Wood Perry


”She pulled a basket containing balls of differently colored wools and a pair of stockings which needed darning towards her, and began to set her fingers to work; while her mind, reflecting the lassitude of her body, went on perversely, conjuring up visions of solitude and quiet, and she pictured herself laying aside her knitting and walking out on to the down, and hearing nothing but the sheep cropping the grass close to the roots, while the shadows of the little trees moved very slightly this way and that in the moonlight, as the breeze went through them.”

       från ”Night and Day

         av Virginia Woolf


Visst vet jag vad en stopp är, men vad är belägg — har en känsla av att jag tagit reda på det tidigare, men hellre än att tänka själv beger jag mig ut på nätet.


Javisst ja, det är en sjöterm 


”Det kommer från sjömansspråket. Ordet belägga betyder ’fastgöra (ett tåg e.d.)’. När man belägger ett tåg eller en tross kan man behöva använda en särskild stopp- eller fästanordning: en stoppareStopp och belägg betydde alltså ’gör fast tåget och sätt på en stoppare’. Har man gjort fast på det sättet så sitter tåget eller trossen stadigt.

I allmänspråket används Stopp och belägg! ungefär liktydigt med Nej, stopp där!, Nej, låt bli det där!”



Vad väntar jag på?


Jag har trasiga strumpor och sockor, jag har stoppgarn och stoppnål — lägg därtill tre (3) stoppsvampar.

torsdag 13 juli 2023

Regn

 

Sommar


Sorlar, sorlar, susar
sommarregnets sorl
alla trädens våta
blad och knoppar gråta
dropp – dropp – dropp
och därnedan rusar
bäck i sorl och porl
bäck i sorl.

       Gustaf Fröding 


Rain

Aksel Waldemar Johannessen -1915 -


 

Även om solen skulle råka skina också hos dig i dag, så tycker jag att du ska sitta ned några minuter, och läsa Folke Isakssons prosadikt ”Olika slags regn”. Mer än ett par minuter behöver du inte för att läsa de två sidorna — men sitt gärna kvar en stund och filosofera över regnen i ditt liv!


Olika slags regn


Det finns olika slags regn. Ett återhållet eller beräknande, ett regn av semikolon eller decimalkomman. Ett ironiskt, kommenterande regn; det knäpper retsamt på rutan, det sätter tre punkter på fönsterblecket, det förbehåller sig rätten att återkomma, att fylla källarna, att spola ditt hus ned i floden, att lösgöra jorden kring trädens rötter och vräka landskapet över ända, men just nu sätter det bara sin signatur här, en oläslig släng av läkarens penna på receptblanketten. 

 

måndag 10 juli 2023

Sommar

 om den varmaste, mellan vår o. höst inträffande årstiden (varunder vegetationen når sin höjdpunkt o.) vartill i Sv. normalt räknas månaderna juni, juli o. augusti; äv. (numera i sht i fackspr.) om mera exakt avgränsad sådan årstid, särsk. dels om den kalendariska perioden mellan sommarsolståndet o. höstdagjämningen (på norra halvklotet från den 21—22 juni till 23—24 september), dels om meteorologiskt (efter temperaturen) bestämd period (nu om period varunder dygnets genomsnittstemperatur är lägst +10° C); äv. med (numera i sht mer l. mindre omedvetet) inbegrepp av vår (o. höst): sommarhalvår; äv. med särsk. tanke på väder o. värme l. växtlighet som kännetecknar årstiden sommar. 


Så förklarar SAOB ordet sommar — men nämner inte med ett ord att det är en årstid mycket väl lämpad för att läsa utomhus.


Madame Guillaumin Reading in the Garden

Jean Baptiste Armand Guillaumin, 1895


 

Det tycks finnas oändligt många böcker med sommar i titel och/eller i handlingen. Jag hittar massor med passande böcker som jag aldrig hört talas om tidigare — många ser lovande ut, kanske hamnar några av dem i inlägg framöver.

I dag ägnar jag mig åt nostalgiska skildringar av barndomsskildringar i Sverige.


Illustration av Eric Palmquist


— Jag har tänkt, på att när man går på luffen, då rår man egentligen om alltihop som man ser.

— Ja, i så fall har du inte bytt bort dig, sa Oskar. Inte ifall du rår om allt det här, sa han och pekade ut över landskapet, som låg där nytvättat i morgonljuset.

Han stannade ett ögonblick och såg sig omkring.

— Levandes Gud, vad det är grönt och vackert så här års! Det är inte underligt att man vill vara ute och gå.

Rasmus hoppade muntert bredvid honom.

— Och alltihop är vårt. Alla björkarna är våra och skön är vår och hagen är vår och alla blåklockorna och vägen är vår och vattenpölarna är våra.

                 ur Rasmus på luffen

 


Astrid Lindgren skriver om sommaren i så många av sina böcker, att jag inte kan bestämma mig för bara en av dem. Läsa alla hennes böcker!

  




En av Astrids generationskamrater är Edith Unnerstad, lika stor som författare, men som tyvärr har hamnat i skuggan. 

Det är lika svårt att välja bland hennes böcker, så även nu uppmanar jag er att läsa hela hennes produktion.  


”Under tiden var Folke nere i källaren och hämtade en flaska björnbärssaft, medan farmor klöv några färska bullar och bredde honung emellan. Så radade hon ned dem i en korg och räckte den till Pelle Göran.

- Lite matsäck åt två hungriga karlar och ett magert flickebarn, sa hon.

Två hungriga karlar! Pelle Göran sträckte på sig. Det lät något det. Och så gott det doftade ur korgen sen.

Folke och barnen följde en gångstig som slingrade sig snett nedåt bäcken genom den branta liden, där ungbok och hasselsnår växte så tätt att man ibland gick i mystisk halvskymning och fick böja grenarna åt sidan för att komma fram. På de öppna fläckarna dit solen nådde ner lyste smörblomma, gökärt och förgätmigej i det mossiga gräset. Det hördes ett sorl och ett sakta risslande från bäcken. Själva ljudet lät svalkande.

_ _ _


Då satte de sig bland förgätmigejerna och åt honungsbullar och drack björn-bärssaft. Det smakade härligt. Och solen lyste på deras ryggar och i hasselsnåren sjöng småfåglarna och i vattnet kilade små fiskar förbi. Och bäcken porlade och kluckade och allt kändes så märkvärdigt skönt.”


Ur "Farmorsresan" av Edith Unnerstad med illustrationer av Iben Clante.

 



”Broby låg i en backsluttning, som sakta sänkte sig ned mot sjön. Mellan byggnaden och stranden sträckte sig gården med sandgångar, gräsplaner, almar och lindar; bakom byggningen låg trädgården, den stora präktiga trädgården med körsbärslund, bärbuskar, bersåer, jasmin-och syrénhäckar, grönsaksland, jordgubbsland och gräsmattor med vilda smultron, fruktträd, mossbänkar, vilsäten, kägelbana och ett det allra trevligaste lilla lusthus, enkom uppfört för barnens räkning.

_ _ _


Pratande gingo de vägen framåt, ibland stannade de för att betrakta en stor spindel, som spann sitt nät mellan gärdsgårdstörarna, ibland för att plocka ett lockande smultron eller lyssna till något ljud. Än funno de en glittrande sten, som måste gömmas, ett vackert blad, som kunde passa som plym i dockans hatt, än något annat, som väckte deras nyfikenhet. Greta tyckte om stensöta och hade funnit några stånd i en bergskreva. Vanda brydde sig ej om stensöta utan ville hellre gå upp till moster Annie.

Greta stannade och grävde med fingrarna, obekymrad om hur de började se ut, och Vanda klättrade ensam uppför bergstigen. En och annan lingonkart frestade henne ibland, men de voro ju så sura, att ej ens hon kunde tycka om dem. Hon hade knutit handduken kring halsen för att slippa bära den och gick och roade sig med att försöka, hur mycket hon kunde draga till utan att strypa sig. Vanda hade sådana besynnerliga lekar ibland.”

Ur "Barnen på Broby" av Amy Palm (1859-1916)



Upptäckte nyligen att Litteraturbanken lagt ut två av Amy Palms böcker, ”Barnen på Broby” och Borta och hemma eller Mera om barnen på Broby” (1894).


Böckerna om Greta och Vanda av Amy Palm hörde till mina favoriter som barn. Böcker som min mamma läste i sin barndom och som var gamla redan då – den första kom 1892. De var uppskattade när de kom men fick senare hård kritik av Gurli Linder, som kallade dem bland annat snömos. En del av kritiken rörde den borgerliga miljön – familjen var välbeställd och det saknades inte tjänstefolk. Som sju-åttaåring brydde jag mig inte ett smack om familjens sociala ställning. Jag identifierade mig med flickorna, att språket var ålderdomligt störde mig inte det minsta. Men oj, så jag avundades dem lekstugan – ett riktigt litet hus med en riktig vedspis!


Men det tycks som böckerna fått upprättelse på sistone.


 SOMMERKVETTER


Nu sjonger foggla på gröna grenar

å bia dia på rosaspenar

å blå ä lofta å sola het

å en ä gla för dä att en vet,

att dä ä sommer

å dä ä blommer 

uti hvarendaste lita vret.


Hela Axel Engdahls dikt hittar du hos Litteraturbanken.



 I samma stund som jag skulle lägga ut det här inlägget, slog det mig att ”Pellas bok” av Claque (Anna Lisa Wärnlöf), borde var med bland de somriga böckerna.

Claques kärva humor väger upp de gulliga barndomsskildringarna jag började med. 


Ulrika Knutson gjorde för några år sedan ett 10 minuters radioprogram om Claque och Pella, läs, eller lyssna på det!





 

onsdag 5 juli 2023

Bikinin

  

Kioskliv, billiv, lanthandelsliv.

Fet dam — shorts

mager dam — shorts

korpulent man — shorts

hårig man — shorts.

Försök till nakenhet långt upp i Norden

ljusrött kött.

Ensam dam med lornjett — bortkommen.

Distingerad herre, ljusgrå kostym, slips

— alldeles svettig.

Tonår. Bikini. Massvis.

Hur het var inte solen den här dagen

knappt en vindbris ens

— som en bild ur hedenhös ett hölass släntrar förbi

med körare i väst och rutig skjorta.

            ur dikten ”Semester” 

                 av Lennart Sjögren



Att det redan för omkring 1500 år sedan fanns plagg, som vi idag skulle kalla bikini, är en annan historia. 



I dag för 77 år sedan visade mannekängen Micheline Bernardini det senaste, och mest vågade, på baddräktsfronten — en tvådelad baddräkt av Louis Réard.

Visserligen hade en annan designer, Jacques Heim, visar upp en liknande minimal baddräkt, en månad tidigare, och då kallat den Atome, världens minsta baddräkt.

Réard byggde vidare på Heims namn, och kallade sitt minimala underverk för Bikini, och alluderade på de atomsprängningar som nyligen ägt rum på Bikiniatollen.


Redan på 30-talet lanserades tvådelade baddräkter, men de dolde helt sedesamt naveln, som det inte ansågs comme il faut  att visa.


Europeiska kvinnor var snara att använda denna nyhet, medan man i det pryda USA väntade till 60-talet med att visa upp sig i näst intill ingenting. Men då slog den igenom ordentligt och Brian Hyland befäste populariteten genom att 1960 sjunga in  “Itsy Bitsy Teenie Weenie Yellow Polka-Dot Bikini”.


I sin läsvärda essäsamling ”Världen skapas varje dag”, från 1960, skriver Östen Sjöstrand i ”Har orden förlorat sin mening i vår tid?”:


”Hur har det gått med ordet ”Bikini”? Denna ö där en atombombs verkningar uppmättes och registrerades är nu genom språkmissbruk, jag vill säga genom ett demoniskt språkmissbruk, berövad sitt namn och allt vad det namnet skulle innebära. Och hur många sjukdomsmärkta, epidemiska benämningar finner vi inte på de moderna förstörelsevapnen!”