'När började man med oskicket

Nurse: Calendar 1899

att klämma in patientens förnamn minst en gång, i varje mening? Det är säkert mer än tjugo år sedan jag la’ märke till det första gången. I början är det mest skrattretande, men efter en stund blir det enbart irriterande.
Inte ens om man, som min mor, fräser ifrån och ber dem säga du och dig, så ger de sig.
Det känns mest som kosmetik, för att dölja bristfällig vård försöker man inbilla patienten att man åtminstone är vänlig och empatisk.

Lagom läsportioner

Om människorna tråkar ut dig genom sin nyfikenhet, så tråka ut dem genom att inte vara nyfiken. Ingenting retar som likgiltighet, och det går mycket lättare att tiga ihjäl än att hata ihjäl en människa. Hat är dock liv. Negligering är död.
                         Ur ”Trasmattan” av Bo Bergman


 Läser just nu om (ånyo), Bo Bergmans ”Trasmattan” från 1964. En bok med korta och tänkvärda små stycken. Utmärkt läsning för den som räknar med att bli avbruten ofta, eftersom man inte behöver hålla reda på en handling och ett personregister.

Bo Bergman dog den 17 november 1967, kanske var det på kvällen den 18 eller 19 november, som jag var ensam hemma, och som vanligt vände upp sista sidan på tidningen för att se hur vädret i Stockholm var. Och där bredvid det internationella vädret stod en pytteliten notis som meddelade att Bo Bergman dött.  
Först flera dagar senare kom brevet från min mor med samma nyhet.

Skrapnos

Skrapnosspel från 1884 

Älsklingen kommer hem på morgonkulan med en skrapa på nosen — ett stackars byte som kämpat emot, anta’r jag. Och känner jag vår bålde jägare rätt, så avgick han med segern. Jag har försökt att resonera med honom, om det där med jakt — men det är lönlöst.
Nu sover han den rättfärdiges sömn i mitt knä, allt under det att regnet vräker ned och jag blir lätt nostalgisk när jag tänker tillbaka på barndomens (och i viss mån även ungdomens) sommarregn.
Vi har aldrig varit särskilt begivna på spel i vår familj, men visst hände det att något sällskapsspel kom fram när det regnade som värst — till exempel plockepinn, som är en sentida variant av skrapnos. Första gången jag stötte på skrapnos, var nog hos Fredrika Bremer i ”Grannarne” eller kanske ”Hemmet”.

 Wikipedia skriver som följer om skrapnos:
"Skrapnos" kallas en tidigare variant på plockepinnspel där pinnarna utgörs av miniatyrer av arbetsredskap i trä eller, senare, av plast, till exempel yxa, spade, stege och räfsa. Miniatyrerna som kan vara cirka 10 cm långa kastas i hög på ett bord, varefter det gäller för var och en av de spelande att med en sticka försedd med en krok lyfta bort en efter en, utan att någon av de andra förändrar läge. I motsatt fall blir den skyldige skrapad på näsan med den sticka som orsakat rörelse i högen.

Grattis Aldous!

"A bad book is as much of a labour to write as a good one; it comes as sincerely from the author's soul."

 Aldous Huxely

Aldous Huxley

26 juli 1894 - 22 november 1963

Så värst många som heter Aldous finns det inte, så jag anta’r att du fick en poäng där Olgakatt!

De av er som är bloomsburyfantaster, har kanske träffat på Aldous i en gruppens utkanter — som författare hör han väl knappast till de mest aktuella. Vilket inte innebär att han inte är läsvärd — långt därifrån, jag rekommenderar honom verkligen!  För ett par år sedan sjöng jag också hans lov.

Bokus har många böcker av och om honom, både på engelska och i svensk översättning. Gutenberg har bara tre av hans böcker, däribland ”Crome Yellow”, som är en av mina favoriter. Ett kapitel ur den kan du läsa här.

Läsandets magi

Study of a Girl Reading

Valentine Cameron Valentine Cameron 

Det finns så många anledningar till att vi läser — från att vi söker kunskaper till att vi vill fly från vardagen.
Det är bokens funktion som ett kryphål till världar bortom här och nu, som fascinerar mig. Hur är det möjligt att 29 bokstäver (eller 26, beroende på vilket språk det gäller) i ett otal kombinationer, kan försätta oss i alla tänkbara sinnesstämningar och förflytta oss i tid och rum?
Jag förmodar att det är kopplat till vår förmåga att dagdrömma. Åtminstone jag har i hela mitt liv, berättat historier för mig själv, när jag inte haft en bok till hands — vilket fyllt samma funktion.
Läsa, drömma och hítta på berättelser sätter alltså igång en rogivande process hos mig. Är det hjärnans kemi som påverkas? 
Vad krävs en bok för att den ska få dig att för en stund glömma var du befinner dig — och vad som eventuellt tynger dig?

Att ha ordentligt på fötterna

Den blöta dagen

Regnet som daskar i markens lera

Och gör lantmannen våt i hans nyttiga kall

Väcker ej glädje i stugorna mera

Men framkallar jubel hos Vattenfall.

Icke regnar det bröd eller rosenrabatt.

Det regnar megawatt.

                 Alf Henrikson

Jag var så övertygad om att jag skrivit om galoscher, bottiner och pampuscher tidigare, men hittar det inte. Antingen har jag fel för mig för första gången i mitt liv!), eller också är det blogger som drabbats av minnesförlust. Det är ju inte så viktigt att jag tänker läsa igenom över tvåtusen inlägg bara för att ta’ reda på vem av oss som har bäst minne.

galosch [-å]  subst. ~en ~er 
ORDLED: galosch-en
1 enklare yttersko som skyddar mot väta vanl. av gummi {pampusch}: ta på ~erna för säkerhets skull; iklädd regnrock och ~er
IDIOM: drag under ~erna fart på en (trög) verksamhet eg. bildäcken; spec. som pol. slagord med tanke på Sverige, dess näringsliv, politik etc.; om (det är så att) inte ~erna passar om du inte är nöjd; trycka ned ngn i ~erna få ngn att helt förlora självförtroendet vard.
HIST.: sedan 1768; av fra. galoche 'träsko; galosch'

2 (i vissa uttr.) person vard.: moster Mia var en glad ~; hej på dej din gamla ~!

HIST.: sedan 1886; se galosch 1

varken den här färgen eller slika 

klackar kommer någonsin  i min ägo

pampusch´ subst. ~en ~er 

ORDLED: pampusch-en

• (fodrad) skaftad yttersko som används till skydd mot väta och kyla {SYN. bottin} {galosch 1}: han trädde ~erna över sina blankputsade svarta skor

HIST.: sedan ca 1875; av ty. Pampusche, fra. babouche med samma bet.; av persiska p[pcsh 'fotbeklädnad'

så här piffiga var inte mina bottiner,  de hade 

varken klack eller pälsbräm och  istället 

för knappar, hade de dragkedja mitt fram

botti´n subst. ~en ~er 

ORDLED: bott-in-en

• skaftad galosch ofta med dragkedja; särsk. förr för damer {SYN. pampusch}: ett par bruna ~er med pälskant

HIST.: sedan ca 1845; av fra. bottine med samma bet., diminutiv av botte 'stövel'; jfr boots

har väl aldrig sett någon gå på händerna med

bottiner, men nog ser det ut som det är en 

hand nedstucken i dessa

Galosher har inte alltid betytt ytterskor av gummi. Sådana kunde inte börja tillverkas  förrän man, tack vare Charles Goodyear i USA, hade lärt sig att härda gummi elasticum - det var 1844 som Goodyear tog ut patent på sin vulkaniseringsmetod. Först på 1850-talet började man i Europa på allvar framställa gummigalosher. I Frankrike ärvde de då det gamla franska namnet galoshes, men de kallades också caoutchoucs.

Ordet galosch kan i franskan beläggas så tidigt som 1351 och avsåg då en sko med särskilt tjock sula. Det anses av romanisterna härstamma från Normandie eller Picardie, alltså norra Frankrike, varifrån det har spritt sig jämte själva skotypen över landet. Men det har också trängt utanför Frankrikes gränser: det blev på italienska galoscia, engelska galosch och tyska Galosche, där känt redan på 1400-talet. I tysk dialekt i Elsass, Lothringen och Bayern lever det ännu, levde åtminstone 1918, i betydelsen grov lädersko med träsula, lämplig att användas av folk som arbetar på våt mark. En variant Kalosche förekommer också i tyskan. Därpå beror ryska kalosja liksom H. C. Andersens ”Lykkens Kalosker”, sagan från 1838, i svensk översättning ”Lyckans Galoscher” (1850).

Också hos oss var den äldre betydelsen yttersko av läder. ”Fruntimers Galosche” nämns i Göteborgs Tidningar (1788), ett av de äldsta tryckta beläggen. Då Dalin i sin svenska ordbok (1850) återger galosch med ”öfversko” så kan man utgå från att det ännu inte var fråga om gummigaloscher.

    Ur ”Ord med historia” av Gösta Bergman (1966)

Någon gång i en avlägsen framtid, när jag lyckligen har återvänt till nutiden med alla sina tekniska finesser, ska jag visa en bild av mina engelska träskor. Sådana som fabriksarbetarna i norra england bar. Svarta läderskor med snörning och träsula med läderskoning på kanterna.

Dialektalt?

Var en gång i tiden skolkamrat med Lotta från Öland. En dag när vi fikade, berättade hon om den gången hon fått så ont i magen att hennes föräldrar ringt efter ambulans. Men när de kom fram till sjukhuset hade smärtan ”gått om”, vilket Lotta fann pinsamt. 
Jag hade aldrig hört uttrycket ”gått om” tidigare, men eftersom Lotta tyckte det var så pinsamt kunde det ju inte betyda att smärtan tagit i, börjat om, som jag först trodde. 
Jo, jag insåg snart vad det betydde — men har bara hört det ytterligare ett par gånger i mitt liv. 
Någon som använder uttrycket?

Grattis Edward!

Edward Hopper

22 juli 1882 – 15 maj 1967

självporträtt 1925-1930

Study of a Seated Woman, 1899

 Untitled, 1900

  Stairway at 48 rue de Lille Paris, 1906

The Bridge Of Art, 1907

  

 Bistro, 1909

 Squam Light, 1912

Queensborough-Bridge, 1913

 Blue night, 1914

 Elizabeth Griffiths Smith Hopper, 

The Artist's Mother, 1915-1916

 The Monhegan Boat, 1918

 East Side Interior, 1922

New York Restaurant, 1922

Lighthouse and Buildings, Portland Head, 

Cape Elizabeth, Maine, 1927

 Freight Car at Truro, 1931

 Room in Brooklyn, 1932

 Cobb's Barns, South Truro, 1933

Sun on Prospect Street 

(Gloucester, Massachusetts), 1934

 Gas, 1940

  Cape Cod Morning, 1950

  Carolina Morning, 1955

Chair Car, 1965

 Compartment Car

Girl at a Sewing Machine

Grattis Isaac!

Isac Stern

21 juli 1920 - 22 september 2001

Klassiskt

strawberries  cirka 1905

Pierre-Auguste Renoir

Tappade två jordgubbar när jag packade upp dem. Den ena hittade jag på en gång — men den andra var som uppslukad av köksgolvet. Så råkade jag titta rakt ned, och där i det ena upprullade byxbenet vilar sig gubben.

Sådant har jag bara läst om i böcker — böcker som är så gamla att man på den tiden hade byxor med slag — och då faller portnyckeln ljudlöst i den mörka höstkvällen. Naturligtvis är det en ung flicka som löser gåtan.

Modet med slag på byxorna lär ha kommit till på 1850-talet, när en engelsman skulle bevista ett bröllop i New York. Det regnade och han vek upp byxorna för att slippa ha dem slafsande kring vristerna. Eftersom han var sent ute, glömde han att vika ned byxorna när han kom fram — så föddes det modet.

Från min hängmatta

Lättja

Robert Thegerström

Sommarens sista hängmatta — resten av sommaren tänker jag vara ohängd. Och alla böcker jag tänkt presentera som sommarläsning, kommer kanske till vintern — som braslektyr.

Jag är rädd för

att varken dagens kundtjänster eller reklamfolk, skulle vinna något pris i en stavningstävling.

Som jag skrivit om tidigare får jag passande (passande?) reklam tillsammans med posten som ramlar in på mitt googlekonto. 
Vad jag eller någon annan skrivit om som får storebror att tro att jag är intresserad av "ett ankringsområde utanför hamnen", kan jag inte räkna ut. Men att förlägga den dåliga andedräkten till redden är kanske ett gott förslag — för alla utom för dem som vistas där.

Från min hängmatta

In the Hammock, 1884

Giuseppe de Nittis

  

Considering how foolishly people act and how pleasantly they prattle, perhaps it would be better for the world if they talked more and did less.

                                         W. Somerset Maugham 

Från min hängmatta

The Hammock

James Jacques Joseph Tissot

Läser man länge så lär man sig någonting, eller glömmer sorgen, eller somnar — man vinner alltid något.
                                                Henryk Sienkiewicz

Från min hängmatta

In the Hammock", 1933

Zygmunt Waliszewski

It is impossible to enjoy idling thoroughly unless one has plenty of work to do.

                                                       Jerome K. Jerome

Grattis Ginger!

Ginger Rogers 

 16 juli 1911 –  25 april 1995

Den som lagt ut det här filmklippet måste vara ännu sämre i matte än jag. Ginger dog ännu inte fyllda 84 år. Kanske var hon 82 år, vilket även det är beundransvärt — om klippet inte är ett budskap från andra sidan...

Från min hängmatta

The Hammock

Gustave Courbet

SOMMAR:  årstid som följer efter våren och som kännetecknas av ljus och värme samt frodig växtlighet!

Ja, nog är det frodigt alltid, och ljust... 

sommar [såm`-] subst. ~en äv. ~n, somrar; obest. f. sing. genitiv somras i ett uttr. 
ORDLED: somr-ar
• årstid som följer efter våren och som kännetecknas av ljus och värme samt frodig växtlighet: sommardag; sommargrönska; sommartorka; sommarvärme; försommar; regnsommar; en fin ~; huset var uthyrt varje ~; i somras hade han en månads semester
BET.NYANS: bildligt om lycklig period e.d.: en evig ~ av fred
KONSTR.: (om el. på el. under) ~en, (i) ~, (till) ~en, i somras
HIST.: sedan äldre fornsvensk tid; fornsv. sumar, somar; gemens. germ. ord med grundbet. 'halvår'

Från min hängmatta

Red Hammock

John Lavery

In a somer season, whan softe was the sonne.
                                               William Langland

Från min hängmatta

The Hammock

Jan van Beers

Summer time an' the livin' is easy
                      Du Bose Heyward & Ira Gershwin

Från min hängmatta

Two Idler

Robert Blum

If you are idle, be not solitary; if you are solitary, be not idle.
                                                             Samuel Johnson

Nysvenska?

Merlin's wheelchair

Mors nya rullstol är så exklusiv och modern att den inte förstår svenska. Man lutar inte sitsen — man tiltar den! 

Från min hängmatta

The Hammock

Henri Gaston Darien

Många böcker hör ihop med solsken och bör läsas utomhus.
                                                     Francis Bacon


Frågan är om boken inte passar ihop med sol och frisk luft — eller om tösen bara behöver smälta innehållet.

Att se hela människan

och hennes behov, är kanske för dyrt och besvärligt.

IN THE SUMMER OF 1869, SHE PAYS A KINDLY 

VISIT TO AN OLD FOLKS' HOME IN LYON

men vem hon är, framgår inte av bildtexten

Har ni tänkt på så många gulliga bilder man visar, när det kommer till vård och omsorg? Leende kvinnor som lägger pussel med lika leende barn, eller ger fart till en storskrattande unge i en gunga. Kärleksfulla kvinnor som kramar om söta små tanter och farbröder i rullstolar. Visst finns de, vårdpersonalen som nästan sliter ihjäl sig för att göra ett gott arbete trots personalbristen. Men de ser nästan alla slitna ut, och leendena blir ofta mekaniska.

Vi vet ju alla att det är stor skillnad på vårdsi-tuationen mellan olika orter, själv kan jag bara uttala mig om min lilla ort. Här ser man väl till de sina när det gäller det lekamliga — förmodligen därför att det är lagstadgat. Men när det kommer till resten av människan är det sämre. Fast de tror nog att de gör vad de kan, problemet är bara att man lever kvar i den villfarelsen att alla äldre gillar Jularbo (och liknande) och att de helst av allt dricker kaffe med andra åldringar.

Stimulans har man uppenbarligen inte hört talas om — och har man det, så har man inte trott att det behövs för de allra äldsta. När jag påpekade att det är förödande för en människa att sitta stilla hela dagarna utan att kunna läsa eller göra något vettigt, hade en handledare mage att säga att många äldre vill ha det så. Jag hoppas innerligt att hennes sista år kommer att vara så trista och innehållslösa!