The Street That Got Mislaid — novellutmaningen*

*
med tillägg: jovisst var han gift med Miriam. Jag hittar Miriams dödsruna, där nämns Patrick i förbifarten — men inte ett ord om att han var författare, nog verkar det lite skumt.
4. Läs en novell av en författare du aldrig tidigare läst — The Street That Got Mislaid av Patrick Waddington.

Fördelen med att inte hitta vad man söker på nätet, är att man hittar så mycket annat spännande. I min jakt på uppgifter om Patrick Waddington, hittar jag fantastisk konst, av för mig okända konstnärer, och intressanta artiklar. Men ingenting om författaren Patrick Waddington som skrivit den charmiga novellen jag nyss läst.

Så allt jag vet om honom är att han levde mellan 1913 och 1973, för det står efter hans namn — och jag anar mig till att han översatte ryska böcker till engelska. 

Den novell som jag väljer, utspelar sig i Montreal, vilket får mig att tro att han kanske var kanadensare. 

Så hittar jag en kvinna som hette Miriam Waddington, född Dworkin av ryska föräldrar i Winnipeg — och nu börjar jag gissa vilt. Kan hon möjligtvis ha varit gift med Patrick Waddington. Mycket passar in, hon flyttade till östra Kanada, hon var författare och även hon översatte från ryska till engelska. Kanske kan jag återvända till Miriam, även hon skrev noveller, men jag har inte lyckats hitta några av dem — inte än.

"The Street That Got Mislaid" är en historia som utspelar sig på kortregistrens tid — en rätt otrolig historia, som ändå verkar plausibel medan man läser den. Så gör det, om du inte, i motsats till mig, föredrar att läsa med öronen — i så fall kan du lyssna till novellen här, det tar en kvart.

En presidentkandidat

passar väl utmärkt att presentera i tider som dessa. Och nu talar jag om en man som jag, trots att jag ibland nämner honom vid namn, aldrig hört talas om, förrän alldeles nyligen. 

Jag talar om Winfield Scott (1786 – 1866), en general i den amerikanska armén. Det var en färgstark man som tjänstgjort länge i armén och fått många utmärkelser, så 1852 när det politiska partiet "the Whigs" gjorde en kraftansträngning för att behålla en plats i det politiska livet, nominerades Winfield till partiets presidentkandidat.

General Scott,  tyckte själv att han var den bäste kandidat som någonsin kandiderat till presidentposten, vilket fick hans motståndare att göra narr av honom,  genom att kalla honom Great Scott — vilket alltså fortfarande lever kvar i uttrycket Great Scott!

Winfield var dessutom lång snudd på 196 cm. 

Är du road av krigshistoria så läs hela Wikipedias artikel om honom – han tycks ha varit en god strateg. Men valet förlorade han stort till demokraten Franklin Pierce, som blev U.S.A:s fjortonde president.

The Inconsiderate Waiter — novellutmaningen

29. Läs en novell med ett yrke i titeln — THE INCONSIDERATE WAITER, By J. M. BARRIE från "Stories By English Authors: London"

She had stood thus for perhaps ten minutes when 

I became aware that some one was leaning over 

me to look out at the window. I turned round. 

Conceive my indignation on seeing that the 

rude person was William.

 The Inconsiderate Waiter, Amedee Forestier

Han skrev ju så mycket mer än Peter Pan, James Matthew Barrie — ändå är det nog för böckerna om Peter Pan, Wendy, Captain Hook och Tinker Bell, som han är ihågkommen, om han alls är ihågkommen.  Ett öde han delar med en del andra författare, som man mest tänker på som barnboksförfattare, trots deras stora produktion av vuxenlitteratur.

Jag har inte tidigare läst några av James Matthews noveller, så när jag upptäckte att han har  en novell med i serien "Stories by English Authors", som passar in i novellutmaningen, kastade jag mig över den.

Jag blev lätt chockad när jag läser alla nedsättande kommentarer som novellens jag lät undfalla sig, om de "lägre klasserna", i början av novellen. Naturligtvis ett medvetet grepp av författaren, för att få läsaren att undra var i all världen berättelsen ska sluta — och det fungerade, jag läste nyfiket vidare.

lästa noveller:
39. Läs en novell med en huvudperson som har ett husdjur —  "Cats", ur novellsamlingen ""Be Good to Yourself. A Book of Short Stories" (1930), av Nellie McClung (en spännande och intressant bekantskap).

37. Läs en novell med en titel som består av ett enda ord — Cheese av Ethel Lina White, 1941.

10. Läs en novell som utspelar sig på hösten — A Word for Autumn, av A. A. Milne.

28. Läs en novell med ett lyckligt slut – Aunt Maryfrån Collected Short Stories av Fred M. White

25. Läs en kuslig novell — Cambric Tea av Marjorie Bowen 

Ytterligare ett par födelsedagar

Nej, det är inte Doris som fyller år, utan Vincent Houmans (27 september 1898 - 5 april1946), mannen som skrev musiken till "Tea for Two".

Den andre jubilaren är Joseph McCarthy (September 27 september 1885 –  18 december 1943), som skrev texten till "You Made Me Love You".

Grattis Grazia!

Grazia Deledda

27 september 1871- 15 augusti 1936  

Kanske skulle jag ge Grazia ännu en chans. Jag har försökt att ta mig igenom några av hennes böcker, vid ett par tillfällen, men gett upp. 

Nu när jag söker information om henne på nätet, blir jag nyfiken eftersom det finns så lite skrivet om henne — och det verkar inte som om någon är entusiastisk över varken henne, eller det hon skrivit. 

Någon hävdar att hon inte var feminist — men hur många var uttalade feminister vid förra sekelskiftet? Så värst många var de nog inte — i synnerhet inte i en trakt där männen och traditionerna alltid hade sista ordet, och där vendettor var en del av vardagen.
Och att vara feminist, var säkert inget som gav extra poäng för en nobelpriskandidat!

Men jag läser också att Grazia beskrev svårigheterna att leva i ett samhälle med strikta moraliska värderingar och normer. 

Ska se vad biblioteket kan skaka fram, jag har lånat några av hennes böcker där tidigare, men långt ifrån alla hennes böcker är översatta, varken till svenska eller engelska.

Hennes sista bok handlar om en kvinna som accepterat sin bröstcancer, själv dog Grazia, 64 år gammal, av bröstcancer.

Grazia erhöll Noblpriset 1926 med motiveringen: 

för hennes av hög idealitet burna författarskap, som med plastisk åskådlighet skildrat livet på hennes fäderneö och med djup och värme behandlat allmänt mänskliga problem. 

Lilla Sarah

Jag kan inte läsa om lilla Sarah och hennes mormor utan att ora mig för att de kommer att svälta ihjäl. Eller rättare sagt, jag misstänker att de svalt ihjäl, för boken om Sarah och hennes mormor är gammal — hur gammal vet jag inte, varken författare eller tryckår finns angivet.

Det är en pedagogiskt bok, som får mig att tänka på "Pelles nya kläder", där vi får lära oss hur en kostym blir till. Men Pelle får ju till slut sin kostym — Sarahs mormor får aldrig sin frukost. Nu kan man ju tycka att det är i senaste laget att börja odla majsen före frukosten, när man vill ha sinna Johnny-kakor, just till frukost!

 Little Sarah she stood by her grandmother's bed,
"And what shall I get for your breakfast?" she said;
"You shall get me a Johnny-cake: quickly go make it,
In one minute mix, and in two minutes bake it."

So Sarah she went to the closet to see
If yet any meal in the barrel might be.
The barrel had long time been empty as wind;
Not a speck of the bright yellow meal could she find.

But grandmother's Johnny-cake—still she must make it,
In one minute mix, and in two minutes bake it.

She ran to the shop; but the shopkeeper said,
"I have none—you must go to the miller, fair maid;
"For he has a mill, and he'll put the corn in it,
And grind you some nice yellow meal in a minute;

Så fortsätter Sarah att jaga runt, från handelsboden, till mjölnare och bönder, medan mormor ligger där i sin säng och längtar efter sin frukost.
Då var det mer reda med Pelle, som såg till att det hände något med hans ull, och som vid behov bytte tjänster med de som visste hur det gick till att spinna, färga, väva och sy.

Sedan kan man ju fråga sig om en Johnny-kaka är värd den långa väntan som mormor fick stå ut med. Personligen tycker jag inte det, men så är jag ingen pannkaksfantast heller — och det är väl närmast vad dessa kakor kan liknas vid. 
Namnet är lite av en gåta, det finns ett otal regionala namn, och lika många teorier om varifrån namnet kommer: Johnnycakes, johnny cakes, jonnycake, ashcake, battercake, corn cake, cornpone, hoecake, hoe cake, journey cake, mush bread, pone,  Shawnee cake, jonakin, och jonikon.  Det enda lingvisterna tycks vara överens om, är att det inte finns någon koppling till en person med namnet John. 
Man tror att nybyggarna som kom till Plymouth 1620 lärde sig konsten att odla majs, och mala den till mjöl, av Pawtuxet indianerna.
Det finns otaliga recept på nätet för den som vill prova en av de enkla rätterna som pilgrimerna fick hålla till godo med under de första åren. Förmodligen fick man klara sig utan mjölk, och nöja sig med bara vatten. Här är ett av dem:

Johnnycake Recipe

1 cup white cornmeal
3/4 teaspoon salt
1 cup water
1/2 cup milk
Bacon drippings

Instructions:
In a medium bowl, place cornmeal and salt.

In a medium saucepan over high heat, bring water to a rapid boil; remove from heat.  With the saucepan in one hand, let the boiling water dribble onto the cornmeal while stirring constantly with the other hand.  Then stir the milk into the mixture (it will be fairly thick, but not runny).

Generously grease a large, heavy frying pan (I like to use my cast-iron frying pan) with the bacon drippings and heat.  When pan is hot, drop the batter by spoonfuls.  Flatten the batter with a spatula to a thickness of approximately 1/4 inch.  Fry until golden brown, turn, and brown on the other side (adding more bacon drippings as needed).

Serve hot with butter, maple syrup, or applesauce.

Makes 4 servings.

Gör varje vecka till en bokvecka!

“Give me the book, and let me read;

    My soul is strangely stirred—

They are such words of love and truth

    As ne’er before I heard!”

                           Mary Howitt

Lite varstans på nätet dyker det upp en uppmaning till att "citera femte meningen på sidan 52, ur första bästa bok du får tag i". Ibland står det att man inte ska uppge bokens titel och författare — ibland att man ska det, och även att man bör diskutera bokens för- och nackdelar. 

Detta för att tredje veckan i september sägs vara en bokvecka. Men en tur på nätet får mig att förstå att det inte finns någon bokvecka, vilket inte betyder att vi inte kan skapa 52 sådana. Jag vet ju att många av er som brukar titta in här är lika "bokveka" som jag, så kosta på era bloggar ett bokligt inlägg i veckan (varje vecka alltså!) — en bild, ett citat, en tanke, eller vad 17 som helst bara det har med böcker att göra!

Själv kommer jag att fira veckan med att på torsdag köpa några bokhyllor. Jag kommer förmodligen inte att kunna avhålla mig ifrån att, här på bastmattan, gny över hopsättningen av dessa, och min vånda över att inte veta hur jag ska organisera böckerna på hyllorna. 

Mitt citat ur en bok som jag kanske kommer att tala om vid ett annat tillfälle:

Det blir mer intensitet och en djupare ton av lycka och liksom förklaring i allt de sjunger  medan de fullgör sin gärning.

Och glöm inte bort att det faktiskt finns en officiell internationell bokdag — den 23 april!

Ute och cyklar

Girl on a Bicycle C1896 

Joseph Crawhall

BICYCLING.

As to rules of politeness for bicyclers, one who is a true lady will show herself to be one as surely when riding a wheel as at any other time, not only by her costume, which will be unobtrusive in color, cut, and adjustment, but by her manner, which will be even more quiet and self-possessed than usual, as she well knows that by mounting a wheel she makes herself more or less conspicuous. It goes without saying that she will not ride fast enough to attract undue attention; that she will not chew gum; and that she will not allow advances from strangers, who may, like herself, be on a wheel, and, to all appearances, may be gentlemen. Neither will she ride off alone after dark, nor take long rides in the evening attended only by an escort. In the daytime, when out only with a man friend, she will avoid stopping to rest under the trees and in out of the way places. Too much care cannot be taken, especially by young girls, as to appearances. Their very innocence and ignorance lays them open to criticism.

Det är så tryggt att veta hur man ska uppföra sig. Bara ett klick, och jag får svar på alla mina undringar — den här gången i boken  "Practical Etiquette", by Cora C. (N. C.) Klein, 1899, som Gutenberg tillhandahåller.

Cambric Tea - novellutmaningen

25. Läs en kuslig novell — Cambric Tea av Marjorie Bowen 

Published in The World's Best 100 Detective Stories, 

Vol. Two, Funk & Wagnalls Company, 1929

Marjorie skrev sin första novell när hon var 16 år — en våldsam historia som ett antal förlag tackade nej till, för det ansågs inte passande att en ung flicka skrev sådant! 

Men hon fick sin novell publicerad, och fortsatte att skriva — och skriva mycket, i ett flertal genrer, under ett antal olika pseudonymer.

"Cambric Tea" är väl inte den kusligaste berättelse jag läst — men det räckte gott och väl åt mig, som inte gillar kusligheter.

Man kallar drycken "Cambric Tea" av samma skäl som vi kallar det för silverte på svenska — den blaskiga färgen förmodas likna ett tunt ljust tyg (linne eller bomull), vilket kanske är en bättre liknelse än den svenska, med silver.

Cambric tea, sometimes called "nursery tea" was hot water and milk, was an American slang term referring to a drink of hot water, milk, and a dash of tea, sometimes sweetened. It is also described as hot water with a little milk or cream and sugar, without any tea at all. It was given to children, supposedly to give them energy, or to help them feel grown up during tea time. It was also often served to the elderly.

Cambric tea got its name from cambric fabric, which was white and thin, just like the tea. Cambric fabric gets its name from the French town of Cambrai, a textile center. Cambric tea was popular during the late 19th to early 20th centuries. It was also known as white tea, or hot water tea.

In later times, after coffee became popular, cambric tea gave way to "coffee milk" which was a similar drink with more milk and sugar than coffee. In some regions of the South, children are given coffee milk at an early age, and the amount of coffee is increased as they grow older. It is possible that Cambric tea was used in the same way, and Laura Ingalls Wilder, who mentions cambric tea in her book The Long Winter, claimed that the drink was indeed developed by temperance crusaders as a way of introducing stimulants to the young.

Cambric tea was popular at a time when cold beverages were discouraged and believed to be bad for the digestion. It was even advised to forgo any drink during mealtime, but when a drink was taken, a hot drink was considered more healthful and natural, and even plain hot water was often prescribed. As such, if any other elements were added to the hot water, they should be minimal. Such drinks, including cambric tea, were considered better choices for children, the elderly, or the ill.
cambric (n.) 
late 14c., from Kamerijk, Flemish form of Cambrai, city in northern France where the cloth was originally made, from Latin Camaracum. The modern form of the English word has elements from both versions of the name.




lästa noveller:
39. Läs en novell med en huvudperson som har ett husdjur —  "Cats", ur novellsamlingen ""Be Good to Yourself. A Book of Short Stories" (1930), av Nellie McClung (en spännande och intressant bekantskap).




37. Läs en novell med en titel som består av ett enda ord — Cheese av Ethel Lina White, 1941.





10. Läs en novell som utspelar sig på hösten — A Word for Autumn, av A. A. Milne.





28. Läs en novell med ett lyckligt slut – Aunt Maryfrån Collected Short Stories av Fred M. White

Go'morron

 Känns melodin igen?



Förmodligen måste man ha nått en mogen ålder för att minnas vilket program som hade den här signaturmelodin.

Grattis Mickey!

Mickey Rooney 

23 september 1920 – 6 april 2014

Vådan, eller turen, av att ha ett stort kök

Den här bilden har jag sett hos många bloggare, där den alltid tycks representera det goda livet i ett hemtrevligt kök. Varenda gång jag ser den, går mina tankar till Birgit, en dam som raskt närmar sig de nittio — vi lärde känna varandra på en av mina promenader, när hon bjöd in mig.

Hon är jätterar, vi har väldigt trevligt tillsammans trots att vi egentligen inte har några gemensamma intressen. I hennes kök finns inte en pinal framme, som inte ska vara framme — inte så mycket som en odiskad tesked ligger och skräpar. I mitt kök blir jag tvungen att flytta på bokstaplar och diverse högar med "viktiga papper", om det skulle råka komma en gäst, som behöver en sittplats och en tom yta att ställa temuggen på. Och så lär det förbli, för så länge det går att vara ute kommer husets inre att gro igen.

 För ute är jag, i min trädgård som är i ungefär samma skick som huset.

Där jag går bakom gräsklipparen tänker jag att Karin säkert är tacksam för att hon inte är granne med mina maskrosodlingar — visserligen blåser jag inte på mina maskrosbollar, det klarar vinden på egen hand (lunga?). Jag känner inte heller något behov av att blåsa på dem — känner mig ändå full av majnd*. 

Skulle någon till äventyrs besiktiga mina mossmattor, är risken stor att de skulle misstänka mig för att vara något beskänkt, ity jag kör slalom mellan vackra öar av allehanda blomster. Inte några av dem är sällsynta, det är bara skönheten som styr.

_ _ _

Upptäckte detta opublicerade och ofärdiga inlägg, när jag letade efter något helt annat i min dator — bortsett från att maskrosorna är utblommade, så är innehållet skrämmande aktuellt. *Fast vad den fördubblade stavningkontrollen menade med majnd, är mer än jag förstår, jag kan inte gärna ha känt mig full av majvind i juni — och jag kan inte heller erinra mig att jag någonsin känt mig full av majvind!

När jag nyss skyndade igenom köket, tänkte jag att det är, om inte ett välstädat, så ett levande rum. Strykbrädet mitt på golvet är belamrat med tygprover, och böcker. Bandvävstolen, som står bredvid väntar på att få bandet nedvävt, så jag kan börja på ett nytt — problemet är att jag tycker det är så förtvivlat trist att väva band.

Brickor med torkade päron finns överallt där det får rum en bricka, och de ännu otorkade päronen finns även de lite varstans. (Och ännu fler päron finns kvar på trädet).

Müslin som väntar på att få ännu mer godis nedrört i sig, är utbredd på brickor och plåtar.

Och jag är fortfarande hellre ute än inne.

Köksbordet har ovanligt många tomma ytor kvar.

Vilka hakar?

 en sådan?

 eller en sådan här? fast det kallar jag hasp

 eller en sådan här?

och är det något att haka upp sig på?

Det är skillnad på olyckor och olyckor — och som bekant är det väldigt irriterande när man själv förorsakat olyckan. 

Alla som vet något om vävning, vet förmodligen att det är ett område där möjligheterna att schabbla till det är i det närmaste oräkneliga. Under alla år i yrket har jag nog provat på de flesta misstagen som går att göra — men tack och lov gör jag sällan om samma dumhet — och jag har lärt mig de flesta genvägar som finns, när man ska rätta till något. Fast det händer förstås att jag chansar på att vågade räddningsinsatser ska gå bra.

I dag insåg jag att jag solvat tuskaften på skaft tre och fyra, istället för på andra och tredje (ursäkta om jag blir lite teknisk, man måste inte förstå vad jag talar om för att hänga med i tankegången). Sålunda beslöt jag mer för att byta plats med skaften, istället för att göra om en dryg timmes arbete. Eftersom stolen är en liten Lervad med kontramarch, var det lite pilligt att frigöra topplattorna — och naturligtvis gled ett skaft mig ur händerna. Ett skaft med solvade trådar, vilket medförde att skeden föll ned, men blev hängande. (Jag solvar och skedar samtidigt). För erfaren klanskalle som jag är, hade jag garderat mig, genom att knyta ihop alla skedade trådar, och solven var ihopknutna. 

Och nu äntligen kommer jag till saken, när jag insåg att skadan var obetydlig, så behövde jag inte ta till några kraftuttryck, utan nöjde mig med ett milt 17 hakar — och började genast fundera över vad det är för hakar. NE nämner uttrycket, men går inte närmare in på vilka hakar det rör sig om. En snabbtur på nätet ger inte heller svar på min undran. 

ha`ke subst. ~n hakar 
ORDLED: hak-en

1 vinkelböjt, krokliknande föremål för fästande eller upphängning av ngt {→2häkta, krok 1}: fönsterhake; karbinhake; spärrhake; han drog igen dörren och lade på ~n
BET.NYANS: om vissa krokliknande skrivtecken under bokstäver (som modifierar uttalet): det isländska "o med ~", alltså o̧
HIST.: sedan äldre fornsvensk tid; fornsv. haki; gemens. germ. ord; jfr ty. Haken, eng. hookmed samma bet.

2 liten detalj som försvårar eller omöjliggör ngt: planen var skarpsinnig men det fanns en ~
KONSTR.: en ~ (i el. med ngt)
HIST.: sedan 1749; se hake 1

3 i frasen för tusan hakar! för sjutton! ⟨ett kraftuttryck⟩
HIST.: sedan 1838; se hake 1

och jo då, även den mänskliga hakan har förmodligen med hake att göra:

haka

1ha`ka subst. ~n hakor 
ORDLED: hak-an
• underkäkens främre, under munnen framskjutande del: hakskägg; hakspets; dubbelhaka; han har en grop i ~n; en rak höger mot ~n
BET.NYANS: särsk. med tanke på utseendet, ibl. tolkad som tydande på viss karaktär e.d.: en kraftfull ~; en bestämd ~; han bar skägg för att dölja en svag ~
IDIOM: tappa ~n öppet visa sin förvåning eller bestörtning; upp med ~n! se ljusare på situationen!
HIST.: sedan yngre fornsvensk tid; fornsv. haka; nord. ord, trol. besl. med hake och med bet. 'som har form av en hake'

Och även fisken kummel, som heter hake på engelska, har tydligen med vårt fornsvenska ord att göra:

hake

(hāk)

n. pl.  hake or hakes

Any of various marine food fishes chiefly of the genera Merluccius and Urophycis, closely relatedto and resembling the cods.

---

[Middle English, possibly from Old English haca, hook (from the shape of its lower jaw); see keg- inIndo-European roots.]

Och hos Wikipedia lär jag mig att det finns en del hakar som jag inte tänkt på:

Hake var ett ytmått i östersjöprovinserna, ursprungligen ett så stort jordområde (hakeland), som kunde skötas av en bonde med ett par oxar, sedermera så mycket jord, att en bonde (hakebonde) därpå kunde vara fullsutten. Under 1500-1700-talen bodde vanligen flera bönder på en hake. I början av 1900-talet var en hake ett jordområde, som lämnade 500 rubel i avkastning.

En hake, háček (tjeckiska för 'liten krok', diminutiv av hák^[1]) eller caron, med utseendet ˇ, är ett diakritiskt tecken som används huvudsakligen i de baltiskaspråken och i de slaviska språk som skrivs med latinskt alfabet. Tecknet ser ut som ett brevis men har en skarp spets likt ett uppochnervänt cirkumflex medan brevis är rund. I tryckta texter och i kombination med några bokstäver kan det istället ta formen av ett litet kommatecken. Det är dock mer ovanligt i handskrivna texter.

Vanligtvis markerar hake ett palatalt, iotafierat eller postalveolart språkljud.

Hake var enligt Heimskringla för en tid sveakung. Enligt Snorre angrep Hake kung Hugleik i Gamla Uppsala och dödade både honom och hans två söner, och styrde sedan svearna över tre vintrar. Hans kämpar for under färden bort i viking, och han blev då angripen av Hugleiks kusiner Jörund och Erik. I striden fällde Hake Erik, och Jörund flydde till sina skepp. Hake skall dock ha varit så illa sårad att han visste att han skulle dö, och lät göra i ordning ett skepp med alla döda män och vapen, rigga dess segel och göra fast rodret, och anlägga ett bål på det. Hake lade sig på bålet, och skeppet seglade brinnande ut på havet.

Hake efterträddes av Jörund.

Aunt Mary – novellutmaningen

28. Läs en novell med ett lyckligt slut – Aunt Mary från Collected Short Stories av Fred M. White

THE spirit of spring was in the air; a thrush piped with full-throated melody from a swinging blackthorn. Over beyond the water-meadows a ridge of larches gleamed with the tenderest green, save where their crests flamed into the sunset. A March evening full of light, a sky wind-swept and saffron to the zenith, crisp and cold, and yet it had been the sort of day when Nature turns in her sleep. There was a jingle of harness somewhere, the bleat of lambs; a long thread of noisy rooks melted into the flaming-red furnace of the west.

Den här novellen, som utspelar sig på Grey Gables, ett gods på engelska landsbygden, bjuder förutom på lyriska naturbeskrivningar, på ekpaneler, lungsot, ung romantisk kärlek, nattsvarta hemligheter, sheffieldkandelabrar, tavlor av George Romney , John Hoppner, Sir Joshua Reynolds och Thomas Gainsborough, Spodeporslin, teservis i chelseaporslin, läderinbundna böcker av Shakespeare, Bacon, Tupper och linne som doftar lavendel. Vad kan man mer begära av en en novell med lyckligt slut?

Pair of Old Sheffield Plate Telescopic Candelabra c. 

1795 Sheffield

kanske såg de ut så här, novellens kandelabrar

lästa noveller:
39. Läs en novell med en huvudperson som har ett husdjur —  "Cats", ur novellsamlingen ""Be Good to Yourself. A Book of Short Stories" (1930), av Nellie McClung (en spännande och intressant bekantskap).

37. Läs en novell med en titel som består av ett enda ord — Cheese av Ethel Lina White, 1941.

10. Läs en novell som utspelar sig på hösten — A Word for Autumn, av A. A. Milne.

Inhöstat

Sommarens sista skogshallon

敬老の日

Tredje måndagen i september högtidlighåller man Keirō no hi (intressant läsning) i Japan, en dag då man hedrar sina gamla.

Ett gott råd

"Talent is God-given. Be humble. 

Fame is man-given. Be grateful. 

Conceit is self-given. Be careful." 

Nystavningens faror

Hittar ett urklipp från DN, 30 november 1985:

Kaffe kräva dessa bullar, annonserade nyligen vårt lokala kondis på ett textat plakat i skyltfönstret.

Förklaringen är förstås en mekanisk kopiering av det berömda "Kräftor kräva..." Mer uppseendeväckande är att ett storföretag som Ikea inte skäms för att publicera helsidesannonser i fyrfärg med samma slags rotvälska: "Tomten äro en ljusets herre — som om tomten själv voro här."

Detta är alltså resultatet av en omstridd stavningsreform, en generation efteråt. Dagens skribenter har inte en aning om att det är pluraländelse de använder när de försöker imitera "gammalsvenska".

Begrunda detta, ni som ivrar för en ny reform med ljudenlig stavning och genomgående "mej", dej", "dom". Några år till, sedan finns ingen kvar som vet att nominativformen var "de", och när någon försöker skriva som man gjorde på 1980-talet blir det bara pidginsvenska: "dem vara här".

     Gun-Britt Sundström

Det behövdes inte ens en stavningsreform, för att Gun-Britt Sundström skulle får rätt!

Så sant!

Labels are for filing. Labels are for clothing. 

Labels are not for people. 

                                        Martina Navratilova

Advertising Label - the Cock the Cat and the Mouse 1900

Vad den här etiketten egentligen gör reklam för har 

jag inte lyckats lista ut — men visst är den fin‽

Och var är tuppen?

label (n.) 

c. 1300, "narrow band or strip of cloth" (oldest use is as a technical term in heraldry), from Old French label, lambel, labeau"ribbon, fringe worn on clothes" (13c., Modern French lambeau "strip, rag, shred, tatter"). This is perhaps, with a diminutive suffix, from Frankish *labba or some other Germanic source (such as Old High German lappa "flap"), from Proto-Germanic *lapp-, forming words for loose cloth, etc. (see lap (n.1)).

Meanings "dangling strip of cloth or ribbon used as an ornament in dress," also "strip attached to a document to hold a seal" both are from early 15c. General meaning "tag, sticker, slip of paper" affixed to something to indicate its nature, contents, destination, etc. is from 1670s. Hence "circular piece of paper in the center of a gramophone record," containing information about the recorded music (1907), which led to the meaning "a recording company" (1947).

label (v.) 

"to affix a label to," c. 1600, see label (n.); figurative sense of "to categorize" is from 1853. Related: Labeled; labeling; labelled; labelling.