I mean real cats, the furry ones who lie before the fire or sit in windows and brighten the world with their cosy pleasant ways. I like them because they are so composed and self-sufficient and entirely right in their own eyes; so sure of themselves and the justice of their cause that they never need to repent and are never sorry for anything they have ever done; never want to tell you their troubles and never have any desire to do better. I like them but I have no illusions about them. I like best of all the common cats, the alley breed, who think a family tree is the thing you run up when the airedale is in pursuit!
The End of the Story
Marcus Stone
Så inleder Nellie McClung sin novell "Cats", från 1930. Som så ofta, både i levande livet och i böcker, så så bara hampar det sig så att bokens jag, och katten Annie Gray råkar varandra — eller hade Annie planerat det?
About five years ago a little cat just came to us. She walked in with the calm assurance of a paid-in-advance roomer. She was a square-jawed, blunt little cat without one distinguishing feature except her air of confidence. She came in at the front door and walked through to the kitchen and I gathered from her air of self-possession that the Billeting Committee or the Employment Bureau or some other authoritative body had given her our address and asked her to call; and just for a moment I wondered if I had put in a requisition somewhere for a cat. To relieve the embarrassment of the moment, which, however, was all on my side, I offered her a saucer of milk, which she accepted graciously and without haste; and then came and sat on my knee and gave me a careful scrutiny which ended in her jocosely biting my hand and I knew then that all was settled and she considered that my application had been accepted.
Det är inte en berättelse som får mig att skratta högt — men jag läser den småspinnande, och med ett leende på läpparna.
En av mina självpåtagna begränsningar i den här utmaningen, är att inte läsa två noveller av samma författare — jag vill ju vidga mina vyer! Men det skulle inte vara svårt att använda många av Nellies noveller i novellutmaningen, de är ju så bra!
En av mina självpåtagna begränsningar i den här utmaningen, är att inte läsa två noveller av samma författare — jag vill ju vidga mina vyer! Men det skulle inte vara svårt att använda många av Nellies noveller i novellutmaningen, de är ju så bra!
Läs om novellutmaningen hos "Ugglan & boken".
Låter spännande! Och helt nytt för mig, så tack för tips!
SvaraRaderaHelena,
RaderaJag rekommenderar yttets sällan böcker, för vi har alla så olika smak - så jag nöjer mig med att säga att jag tycker hennes noveller är mycket läsvärda.
Ska kika på hennes romaner så småningom.
Margaretha
Så fulländat beskrivet hur det är att umgås med katter! Jag var kattvakt i helgen och eftersom jag var den enda tillgängliga tvåbenta varelsen fick jag väl duga. Men när jag inte ville släppa ut de två kattsystrarna i går förmiddag förrän de ätit tyckte de jag var korkad. Den mer försigkomna föste mig till verandadörren. Hoppade upp på fönsterbrädan och visade mig var handtaget till verandadörren finns!
SvaraRaderaKarin,
RaderaJag är tämligen övertygad om att hon varit ägd av flera katter!
Katter är smarta, och ser medlidande och överseende, på oss korkade människor.
Margaretha