Calbet och Penelope

och en odyssé på nätet.
Under min lördag med Gutenberg hittade jag Odysséen på franska med illustrationer av Antoine Calbet — och det blev början på en konstodyssé på nätet. Alla dessa spännande konstnärer som jag aldrig hört talas om, får mig att glömma tid och rum.

 Men för att börja med Antoine, så kan jag läsa att han hade en förkärlek för loja nakna damer, en böjelse som väl är tämligen vanlig bland manliga konstnärer — många av hans målningar får mig att tänka på Zorns kullor.

I Odysséen, finns det ju gott om sirener och andra fala kvinnor att avbilda, så det måste ha varit ett uppdrag i hans smak. Men om vävning visste han nog inte mycket. Sedan kan man förstås fråga sig hur mycket Homeros kunde om vävning — att under flera år ta upp det man vävt under dagen — kräver en varp, som ännu inte är uppfunnen. Eller kanske finns det i dag moderna syntetgarner som skulle klara det?

Eftersom Penelope ser ut att hålla en spole med garn i handen, så förmodar jag att den där brädan (som jag först trodde var en dörr), är sidan på en högvävstol. 

 Här ser det ut som Penelopes tjänarinnor bär fram färdigspolat garn  till Penelope — en service som skulle vara trevligt att ha, eftersom det finns det som är roligare, än det tidsödande arbetet att spola garn.

Det var nog klokt av honom att bara låta oss ana vävstolen där till höger i bild.

Hos Gutenberg kan du läsa L'Odyssée på franska. Behöver du friska upp minnet så finns hela Odysséen på svenska hos Runeberg — känns det oöverkomligt så har Wikipedia en artikel om eposet. Visserligen kallar de, på ett ställe, Penelope för Odysseus mor, men det var som sagt bara på ett ställe, så det var väl någon som slant på tangenterna.

De andra intressanta konstnärerna som jag hittade på min odyssé, får jag återkomma till.