EN SORGLIG MODEBILD UR VERKLIGHETEN
Det var en tös som hette Pauline,
hon levde endast för att vara fin.
Hon följde noga modets minsta nyck.
och journalernas konstifika tryck.
Ack, vore jag så spänstig, slank och smal
som bilden här i denna modjournal!”
Så bad hon högt. — Den lede stod på lur,
och bums han gav henne en så’n figur.
Vid spegeln stod hon nästa ögonblick
med burrigt hår och i en klänning chic.
Så korta armar förr hon aldrig haft,
men benen voro långa liksom skaft.
Och hennes ögon — tänk, ett sånt format! —
hon sökte sluta dem, men hon vart flat.
Det stramade för hårt i nackens skinn,
men i sitt öra kunde hon se in.
Gud give hennes armar räckt dithän,
att hon fått knäppa dem kring sina knän!
Hon kunde aldrig sina fötter nå,
och ännu mindre kunde hon dem två.
Och hennes mun — ack, genom detta hål
hon kunde ej få ner ett enda mål.
Hon måste köpa sig en liten tratt
och hälla i sig både ditt och datt.
Den stackars flickan, fordom så kokett,
nu stundom gråter en förfärlig skvätt.
Här kommer nu historiens sens moral:
Lev aldrig livet efter modjournal!
Svarta Masken