Söndag

 

 "Sunday at the Beach" 

Edward Henry Potthast  

I Didn't Go To Church Today  

I didn't go to church today, 

I trust the Lord to understand. 

The surf was swirling blue and white, 

The children swirling on the sand. 

He knows, He knows how brief my stay, 

How brief this spell of summer weather, 

He knows when I am said and done 

We'll have plenty of time together.

                            Ogden Nash

Tidens flykt

 

Three generations, 1923

Philipp Bauknecht 

PREFACE TO THE PAST

Time all of a sudden tightens the tether.

And the outspread years are drawn together. 

How confusing the beam's from memory's lamp are; 

One day a bachelor, the next a grampa. 

What is the secret of the trick? 

How did I get so old so quick? 

Perhaps I can find by consulting the files 

How step after step added up to miles. 

I was sauntering along, my business minding, 

When suddenly struck by affection blinding. 

Which led to my being a parent nervous 

Before they invented the diaper service. 

I found myself in a novel pose, 

Counting infant fingers and toes. 

I tried to be as wise as Diogenes 

In the rearing of my too little progenies, 

But just as I hit upon wisdom's essence 

They changed from infants to adolescents. 

I stood my ground, being fairly sure 

That one of these days they must mature. 

So when I was properly humbled and harried, 

They did mature, and immediately married. 

Now I'm counting, the cycle being complete, 

The toes on my children's children's feet, 

Here lies my past, good-by 

I have kissed it; Thank you, kids, 

I wouldn't have missed it. 

                        Ogden Nash, 1950

För den som brukar besöka bastmattan är det knappast någon överraskning att höra mig prata om en av mina favoriter — Ogden Nash — betrakta det som en hyllning på hans 118 års födelsedag.

Lämplig lektyr

för dagen.

Must, bid the Morn awake!

Sad Winter now declines,

Each bird doth choose a mate;

This day's Saint Valentine's.

For that good bishop's sake

Get up and let us see

What beauty it shall be

That Fortune us assigns.

                  Michael Drayton (1563 - 1631)

En sväng på nätet gav vid handen att det finns mycket mer skrivet om Valentin än jag kunde ana. Inte nog med att Shakespeare och Chaucer skrev om dagen, så har även många mindre kända författare efter dem gjort — allt från högstämd lyrik till pekoral. Nästan lika känd, som nämnda gossar, är väl Thomas Nash, som förutom att han diktade, gifte sig med ett av Shakespears barnbarn. 

Om denna dag diktade han:

It was the merie moneth of Februarie,

When yong men, in their iollie roguerie°,

Rose earelie in the morne fore° breake of daie,

  

To seeke them valentines soe trimme and gaie°;

Resten av dikten hittar du här

Läser du hellre prosa så finns Myrtle Reeds Elmiry Ann's Valentine.

Jag kan tänka mig att de flesta av er fått nog nu — men är du lika galen som jag så bege dig ut på nätet, där finns massor med valentinlitteratur!

  

Grattis Ogden!

Ogden Nash

19 augusti 1902 - 19 maj 1971

Jo, jag vet att jag skrivit om honom tidigare — och jag vet med säkerhet att jag kommer att skriva om honom igen, för han är en av mina stora favoriter.
Tyvärr är hans halsbrytande rim, med ibland nyskapade ord, svår, för att inte säga omöjlig att översätta. är det något man inte förstår så är mitt tips att läsa det högt, då hör man hur han har knycklat ihop somliga ord för att få det att gå ihop.

Det mesta som han skrivit, finns nog på nätet, men skulle du vilja äga någon (eller alla) av hans böcker, så hittar du både böcker av och om honom hos Bokus.






"Portrait of the Artist as a Prematurely Old Man"
It is common knowledge to every schoolboy and even every
     Bachelor of Arts,
That all sin is divided into two parts.
One kind of sin is called a sin of commission, and that is very
     important,
And it is what you are doing when you are doing something
     you ortant,
And the other kind of sin is just the opposite and is called a
     sin of omission and is equally bad in the eyes of all right-
     thinking people, from Billy Sunday to Buddha,
And it consists of not having done something you shudda.
I might as well give you my opinion of these two kinds of sin
     as long as, in a way, against each other we are pitting them,
And that is, don't bother your head about sins of commission
     because however sinful, they must at least be fun or else
     you wouldn't be committing them.
It is the sin of omission, the second kind of sin,
That lays eggs under your skin.
The way you get really painfully bitten
Is by the insurance you haven't taken out and the checks you
     haven't added up the stubs of and the appointments you
     haven't kept and the bills you haven't paid and the letters
     you haven't written.
Also, about sins of omission there is one particularly painful
     lack of beauty,
Namely, it isn't as though it had been a riotous red letter day
     or night every time you neglected to do your duty;
You didn't get a wicked forbidden thrill
Every time you let a policy lapse or forgot to pay a bill;
You didn't slap the lads in the tavern on the back and loudly
     cry Whee,
Let's all fail to write just one more letter before we go home,
     and this round of unwritten letters is on me.
No, you never get any fun
Out of the things you haven't done,
But they are the things that I do not like to be amid,
Because the suitable things you didn't do give you a lot more
     trouble than the unsuitable things you did.
The moral is that it is probably better not to sin at all, but if
     some kind of sin you must be pursuing,
Well, remember to do it by doing rather than by not doing.

Stuvad kål och paj

Nej, detta är inte att av mina sällsynta matinlägg — fastmer, ännu ett språkinlägg (så nu är du förvarnad!).

"Cousin Reginald Spells Peloponnesus." 

Norman Rockwell, 1918

jag hittar inga bilder på crambo, men kan tänka mig 

att en sådan tävling, kan se ut ungefär som

det gör vid en stavningtävling.

Jag börjar med kålen, och ska försöka redogöra föra mina tankeskutt. Allt började med att jag slog upp "crambo", denna lek, eller kanske ska det kallas spel, som jag känner till någon bra översättning till. Det är en rim-lek där man kan tävla både person mot person, eller i lag. En lek, som finns i olika varianter, och som har en lång historia — ända sedan 1300-talet, säger en källa. Om ordet crambe, säger Wikipedia:

The name comes from the Latin crambe and Greek krambē, meaning cabbage (as in crambe repetita, literally meaning re-stewed cabbage). Hence the players started with a rhyme and then "re-stewed" it.

Även om jag aldrig hört talas om att vi i Sverige organiserat rimtävlingar, så var vi nog alla haft våra "rim-perioder".  Kanske bara när vi läst Elsa Beskows "Hattstugan", eller som i andra fall, mer utbrett, när vi mer eller mindre tvångsmässigt rimmat på det mesta.

Men så började jag fundera på om det rimmas i samma utsträckning nu, som förr — modern poesi, är ju oftare orimmad, än rimmad nu för tiden — hur det är med barn och ramsor, nu för tiden vet jag inte. Men jag är tämligen säker på att vi inte läser de gamla, ofta mycket långa dikterna som en gång var så välkända. 

Det finns det jag hellre läser, men jag är full av beundran över konststycket, att skriva långa berättelser på vers. Det är inte allom givet att behärska den konsten, och det gav naturligtvis upphov till massor av pekoral, när diktare in spe, försökte sig på den svåra konsten.

Men även om resultatet blir uselt, så är det ett förträffligt sätt att vidga sitt ordförråd, när man blir tvungen att hitta synonymer för att få till både rim och meter. Och är de några jag beundrar, så är det de som lyckas översätta lyrik, utan att den förlorar varken mening eller skönhet.

På tal om att lära sig nya ord, så vimlar det av dem — det vill säga, återupptäckta gamla ord, som får mig att rådfråga allehanda ord-gurus, och ibland inse att det ordet har jag slagit upp förr: 

Nu lägger marken av sin gråa vadmals pajrock

och isen flottas bort från vill- vall- välvand sjö.

Nu drager skogen på sin lätta gröna majrock,

och Syrinx spelar gällt i strandens brutna rö

sitt gamla herdespel för sven och mö.

Var mig hälsad, broder Lorens,

där du utgår en av vårens

första lövsprångsdova kvällar,

skämtande bland raska sällar.

Karfeldt, både begabbad och hyllad, blandar friskt både poetiska och jordnära ord och uttryck — lövsprångsdova, vad sägs om det — men här var det pajrocken som lät bekant. Mycket riktigt, jag har skrivit om paj tidigare, men nu hittar jag fler källor: 

pajrock, sv. dial., även: paje-, överrock, kapprock, Växiö 1696: pajeråck,  under Karl XI:s o. Karl XII:s tid vanligt som beteckning för ett slags uniformsplagg av grått vadmal el. buldan:från Ity. peyrock, vars första led är ett vida spritt ord för livrock o. skjorta:fsax. péda, fhty. pfeit, pheit (sydty. dial. pfait), ägs. påd, got. paida (vartill ga-paidön, bekläda), motsvar. ett förgermanskt. baita = grek. (trak.) baite, herderock av getskinn, med /c-avledn. i alban, petke; sannol. ett urgammalt vandringsord, möjl. ej av indoeuropeisk upprinnelse. 

(säger Hellquist)   

Så långt ifrån Karlfeldt man kan komma, är väl Ogden Nash med sina halsbrytande rim — som han vid behov själv yxade till:

There was a brave girl of Connecticut

Who flagged the express with her pecticut,

Which her elders defined

As a presence of mind,

But deplorable absence of ecticut.

Starkare än Pippi

ant (n.) 

c.1500, from Middle English ampte (late 14c.), from Old English æmette "ant," from West Germanic *amaitjo (cf. Old High German ameiza, German Ameise) from a compound of bases *ai- "off, away" + *mai- "cut," from PIE *mai- "to cut" (cf. maim). Thus the insect's name is, etymologically, "the biter off."

As þycke as ameten crepeþ in an amete hulle [chronicle of Robert of Gloucester, 1297]

Emmet survived into 20c. as an alternative form. White ant "termite" is from 1729. To have ants in one's pants "be nervous and fidgety" is from 1934, made current by a popular song; antsy embodies the same notion.

Jag får väl tillstå att jag inte ägnar särskilt mycket tid åt att tänka på, eller studera, myror. Men ibland snubblar jag över myrfakta, och inser hur intressanta djur myrorna är, och hur lite jag vet om dem. Senast jag snubblade var för över fem år sedan — även då associerade jag till en vers. I dag går mina tankar till den gången vi, ett gäng ungdomar, hade en utflykt i Hagaparken — med matsäck och en vevgramofon. En av de två stenkakorna var nämligen "I Got Ants In My Pants".

Den andra tanken går till Ogden Nash och hans kluriga lilla vers om myror:

The Ant

The ant has made himself illustrious

Through constant industry industrious.

So what?

Would you be calm and placid

If you were full of formic acid?

                                 Ogden Nash

Vad var det då jag snubblade över i dag? Jo:

"An ant can lift 50 times its own weight, which is equivalent to a human being pulling a 10-ton trailer."

Mer ankprat

Behold the duck.
It does not cluck.
A cluck it lacks.

It quacks.
It is specially fond
Of a puddle or pond.
When it dines or sups.
It bottom ups.

             Ogden Nash

Vi är rätt många som konstaterat att det är näst intill omöjligt att ha en enda favorit — och det gäller nog allt från författare till maträtter — men Ogden Nash kommer högt upp på min favoritförfattarlista. 

Huru behålla förståndet

när man ställer klockan

Bilden har jag "lånat" från National Geographic

Det vore väl inte så piffigt att ha åtta armar — för att inte tala om hur besvärligt det skulle vara att sticka tröjor med åtta ärmar — men det finns tillfällen då några extra armar skulle komma väl till pass.

I dag skulle jag försöka få en så kallad väderstation att fungera som tänkt. Inser snabbt att de som utformat bruksanvisningen inte tänkt. Det är ett litet häfte, ungefär 10 x 6 cm. Följaktligen är bokstäverna millimeterhöga. Om jag lägger häftet i knäet, kan jag ha förstoringsglaset i ena handen och väderstationen i andra — och det är nu problem börjar. Jag har i regel inga problem att memorera en text, men då ska det vara texter som jag förstår. Kortfattade manualer på halvsvenska hör inte dit.

För att bevara mitt sinneslugn har jag ställt ifrån mig väderstationen och i stället plockat fram ”Candy is Dandy, the best of Ogden Nash”. Läsning jag rekommenderar då man behöver piggas upp.

The Octupus

Tell me. O Octupus. I begs.

Is those things arms or legs?

I marvel at thee. Octupus;

If I were thou. I’d call me Us.

Ögnar igenom Wikipedias artikel om bläckfiskar och får lära mig att det är intelligenta djur, som har både kort- och långtidsminne. Minns då en mycket spännande historia som vår lärare läste för oss i fjärde klass. Det handlade om någon som slogs med en bläckfisk — kan de ha varit Kipling?

PåSladdden, kan meddela att jag nu lyckats ställa klockan, men inte ens försökt få termometern att visa celsius och vad det finns mer för finesser får jag ta' reda på en annan dag.