Stuvad kål och paj

Nej, detta är inte att av mina sällsynta matinlägg — fastmer, ännu ett språkinlägg (så nu är du förvarnad!).

"Cousin Reginald Spells Peloponnesus." 

Norman Rockwell, 1918

jag hittar inga bilder på crambo, men kan tänka mig 

att en sådan tävling, kan se ut ungefär som

det gör vid en stavningtävling.

Jag börjar med kålen, och ska försöka redogöra föra mina tankeskutt. Allt började med att jag slog upp "crambo", denna lek, eller kanske ska det kallas spel, som jag känner till någon bra översättning till. Det är en rim-lek där man kan tävla både person mot person, eller i lag. En lek, som finns i olika varianter, och som har en lång historia — ända sedan 1300-talet, säger en källa. Om ordet crambe, säger Wikipedia:

The name comes from the Latin crambe and Greek krambē, meaning cabbage (as in crambe repetita, literally meaning re-stewed cabbage). Hence the players started with a rhyme and then "re-stewed" it.

Även om jag aldrig hört talas om att vi i Sverige organiserat rimtävlingar, så var vi nog alla haft våra "rim-perioder".  Kanske bara när vi läst Elsa Beskows "Hattstugan", eller som i andra fall, mer utbrett, när vi mer eller mindre tvångsmässigt rimmat på det mesta.

Men så började jag fundera på om det rimmas i samma utsträckning nu, som förr — modern poesi, är ju oftare orimmad, än rimmad nu för tiden — hur det är med barn och ramsor, nu för tiden vet jag inte. Men jag är tämligen säker på att vi inte läser de gamla, ofta mycket långa dikterna som en gång var så välkända. 

Det finns det jag hellre läser, men jag är full av beundran över konststycket, att skriva långa berättelser på vers. Det är inte allom givet att behärska den konsten, och det gav naturligtvis upphov till massor av pekoral, när diktare in spe, försökte sig på den svåra konsten.

Men även om resultatet blir uselt, så är det ett förträffligt sätt att vidga sitt ordförråd, när man blir tvungen att hitta synonymer för att få till både rim och meter. Och är de några jag beundrar, så är det de som lyckas översätta lyrik, utan att den förlorar varken mening eller skönhet.

På tal om att lära sig nya ord, så vimlar det av dem — det vill säga, återupptäckta gamla ord, som får mig att rådfråga allehanda ord-gurus, och ibland inse att det ordet har jag slagit upp förr: 

Nu lägger marken av sin gråa vadmals pajrock

och isen flottas bort från vill- vall- välvand sjö.

Nu drager skogen på sin lätta gröna majrock,

och Syrinx spelar gällt i strandens brutna rö

sitt gamla herdespel för sven och mö.

Var mig hälsad, broder Lorens,

där du utgår en av vårens

första lövsprångsdova kvällar,

skämtande bland raska sällar.

Karfeldt, både begabbad och hyllad, blandar friskt både poetiska och jordnära ord och uttryck — lövsprångsdova, vad sägs om det — men här var det pajrocken som lät bekant. Mycket riktigt, jag har skrivit om paj tidigare, men nu hittar jag fler källor: 

pajrock, sv. dial., även: paje-, överrock, kapprock, Växiö 1696: pajeråck,  under Karl XI:s o. Karl XII:s tid vanligt som beteckning för ett slags uniformsplagg av grått vadmal el. buldan:från Ity. peyrock, vars första led är ett vida spritt ord för livrock o. skjorta:fsax. péda, fhty. pfeit, pheit (sydty. dial. pfait), ägs. påd, got. paida (vartill ga-paidön, bekläda), motsvar. ett förgermanskt. baita = grek. (trak.) baite, herderock av getskinn, med /c-avledn. i alban, petke; sannol. ett urgammalt vandringsord, möjl. ej av indoeuropeisk upprinnelse. 

(säger Hellquist)   

Så långt ifrån Karlfeldt man kan komma, är väl Ogden Nash med sina halsbrytande rim — som han vid behov själv yxade till:

There was a brave girl of Connecticut

Who flagged the express with her pecticut,

Which her elders defined

As a presence of mind,

But deplorable absence of ecticut.