I examenstider

fast nu för tiden heter det ju skolavslutning.

Under min skoltid hette det fortfarande examen, i alla fall de första sex eller sju åren, fast det aldrig var frågan om någon examination. 

Mina två första examina var av den sorten Ester Ringnér-Lundgren beskriver i "Tussi i skolan", vi sjöng och läste verser, allt under det rörda föräldrar tittade på. Men något som kommer i närheten av Ruskaby skolas examen  har jag aldrig upplevt.

 Årsexamen i Ruskaby skola är ett lustspel skrivet av Walter Stenström. Pjäsen handlar om en skolavslutning i folkskolan under senare delen av 1800-talet och utspelar sig i den fiktiva "Ruskaby skola", och räknas som en av de mest spelade teaterpjäserna i Sveriges historia.
Pjäsen tycks första gången ha publicerats 1923 under titeln Årsexamen i Ruskaby skola för 50 år sedan och har sedan återutgivits flera gånger.

skriver Wikipedia om pjäsen, som uppenbarligen inte läst pjäsen. För ett förord skriver Walter Stenström att det är "en fri bearbetning av en pjäs, som i avskrifter och i sinsemellan mycket olika versioner börjat vandra de svenska skolorna runt och där redan ofta blivit spelad.

Det har icke lyckats mig att exakt utforska den ursprungliga lilla pjäsens tillkomst. Enligt en uppgift, jag erhållit, skulle den första stommen ha författats av en kvinnlig seminarist vid Falu seminarium".

Pjäsen börjar med att en av flickorna läser innantill ur "Små sedelärande berättelser". Att det är en Falstaff Fakir berättelse, sägs inte, men alla som läst Fakirens böcker, känner genast igen "Den ståndaktige Konrad".

Wikipedia är lika snål på uppgifter om Walter Stenström, som om ovannämnda pjäs. Då är biografiskt lexikon mer utförlig. Bland annat framgår där att Walter var med och startade Skådebanan (jag är säker på att jag skrivit om denna förträffliga förening tidigare, men kan inte hitta det nu). Han brann för teatern, och i synnerhet för att "ge teatern åt folket", och författade sagospel och pjäser lämpliga för amatörteater.

En av dessa pjäser, avsedd för barn är "Prinsessan som inte ville äta havresoppa", (jag tror prinsessan har en själsfrände i Olgakatt), en pjäs som jag och några klasskamrater började öva in. Förmodligen rann det hela ut i sanden, för jag har inget minne av att vi framförde den. På ett papper som ligger i häftet, ser jag att kompisen Siv och jag, gamat åt oss de bästa rollerna.

Årsexamen i Ruskaby skola för 50 år sedan, finns att läsa på nätet.