Läsvärt

”It's not just the books under fire now that worry me. It is the books that will never be written. The books that will never be read. And all due to the fear of censorship. As always, young readers will be the real losers.” 

                              Judy Blume

I många år har jag intresserat mig för vad som händer under efterkrigstider, och läst skönlitterära böcker som berör ämnet. En del böcker har jag letat upp, men rätt många har bara råkat komma i min väg. 

Jag minns så väl första gången jag insåg att bara för att ett krig är slut, så är det inte slut med eländet. 

Det var när jag i de yngre tonåren läste Margaret Bennary Isberts böcker om efterkrigstiden i Tyskland. Nu senast läste jag om hennes ”The Long Way Home”, en mycket läsvärd bok om en ung pojkes flykt från Östtyskland, varifrån han for till USA. Och hur han första år där, gestaltade sig.

Flera av hennes böcker finns hos Internet Archive — jag rekommenderar dem alla.

Nu senast hittade jag novellen ”Contact”, i novellsamlingen ”Contact and Other Stories” av Frances Noyes Hart, om en ung kvinna som förlorat sin fästman i kriget.

När jag letade efter gamla inlägg upptäckte jag att jag skrivit långt mer i ämnet än jag mindes. Här kommer några länkar för den som är nyfiken på vad som finns skrivet om vardagslivet efter ett krig.

https://bastmattan.blogspot.com/2020/06/stickning.html?m=1

https://bastmattan.blogspot.com/2020/09/tre-lasvarda-bocker.html?m=1

https://bastmattan.blogspot.com/2011/08/ett-annu-spretigare-inlagg.html?m=1

https://bastmattan.blogspot.com/2014/07/lasvart.html?m=1

Lisa Tetzners bokserie om ”Barnen i 67:an”, är också läsvärda, men de finns inte på nätet, så det blir till att uppsöka biblioteket, eller något antikvariat.

Inget lästips, bara om vad krig för med sig:

https://bastmattan.blogspot.com/2009/04/minnen-fran-en-bussresa.html?m=1

Ett självporträtt

 a la Klimakteriehäxan

Ögonfärg: Blå

2. Äter inte: Ål

3. Musikal: Little Shop of Horrors  (som jag sett framföras av amatörer med mer entusiasm än talang)

4. Inget för mig: Storstädning

5. Hemgjort: Gardiner

6. Värdefullt:   Rubin

7. Halvfabrikat: Nej tack

8. På golvet: Kakel

9. Mat från Italien: Limoncini (som jag inte visste fanns, förrän jag nyss hittade det i en italiensk kokbok)

10. Teaterpjäs: Isidoros af Tadmor  av Jonas Love Almqvist (har jag inte sett, och det vete 17 om den spelats under de senaste 100 åren.)

11. Obehagligt: Ryssland

12. Uppskattar: Dagsljusets återkomst

Av någon underlig, och för mig okänd, anledning kan jag inte kommentera hos Klimakteriehäxan. Ska försöka igen, senare i dag.

Grattis John!

 

John Ernst Steinbeck 

27 februari 1902 – 20 december 1968

Inte förrän häromdagen, när jag snubblade på en av Johns noveller (som jag skrev om i förra veckan), hade jag läst någon av hans noveller. Något som jag avser att snart råda bot på.

FadedPage, har många av hans böcker.

Lördag med Gutenberg

Miss Ethel Philip Reading, 1894

James Abbott Mcneill Whistler

“I am reading six books at once, the only way of reading; since, as you will agree, one book is only a single unaccompanied note, and to get the full sound, one needs ten others at the same time.” 

                        Virginia Woolf

 Johannes hade mycket att erbjuda i dag — så mycket att jag bara hunnit kika på en del av böckerna.

A WAY TO KEEP OUT OF “HOT WATER”—THE PORTABLE DISHWASHER

”Cheating the Junk-Pile, The Purchase and Maintenance of Household Equipments” av Ethel R. Peyser, är en 100 år gammal bok som ger råd till presumtiva köpare av hushållsmaskiner.

”Ignorant buying is the junk-pile’s subsistence.”

THE SMOOTH TOP 38″ GAS RANGE TAKES THE STOOP OUT OF STOOPID COOKERY

Än så länge har jag bara ”bläddrat” i boken, men är fascinerad av omfattningen av de moderna hjälpmedlen, och tycker att råden verkar sunda. En hel del känner jag igen från det min mor berättat om sin barndom.

A MEMBER OF THE KITCHEN ROTARY CLUB AT WORK ON CAKE-MIXING.

Läser på nätet att centraldammsugare kom till Sverige först i slutet av -70 talet, men i den här boken tycks det vara vad man rekommenderade.

LOOKING FOR THE DUST WHICH WAS SUCKED DOWN FROM ABOVE STAIRS!

”You may have never felt the need of these types of workers, but then you never knew the use of the radiogram until you used it!”

Den här sortens myggnät skulle jag vilja ha, de är ju mycket mer praktiska än de otympliga ramar med uppspänt när, som både vi och amerikanarna har. 

THE SCREEN WHICH ROLLS UP IS A COMFORT AS WELL AS A SAFE AND SANE INSECT OSTRACIZER

En annan bok som fångade mitt intresse var ”Blackboard Sketching” av Frederick Whitney. Det än kändes bekant, och jag ser att jag för nio år sedan, skrev om en annan av Whitneys böcker.

För de av er som inte var med på svarta tavlans tid — eller inte ens på gröna tavlans tid, så har Wikipedia en kort artikel i ämnet.

Hos mig väcker det många minnen, om hur lärare gick till skolan på kvällen för att öva på det de skulle rita nästa dag — och ibland lämna kvar avancerade teckningar till nästa dag. 

Nog är det ofattbart att det går att måla så med tavelkritor på en svart tavla!

Planerar du ett bankrån?

 Du kan du ha glädje av Mr. Hogans råd:

“To successfully rob a bank, forget all about hanky-panky.”

 

You can read whatever you want  

Danielle Wortman

Det är ju självklart att jag kan läsa vad jag vill — men ibland vet jag inte vad jag vill, då är noveller perfekta. Jag låter mig överraskas, och förvånansvärt ofta blir jag positivt överraskad — som när jag hittade den här pärlan av John Steinbeck.

Det är en kort novell, bara 26 sidor, som först publicerades i ”The Atlantic Monthly”  i mars 1956.

Jag vet ju redan innan jag börjar läsa att Mr. Hogan kommer att råna en bank, men är förvånad över hur elegant Steinbeck lyckas skapa en viss spänning genom att tänja ut första delen av novellen, med detaljer, så att hinner bli rejält nyfiken på hur det kommer att gå.

How Mr. Hogan Robbed a Bank.        

John Steinbeck

Bokmärke

Reader 

Nik Ad

 1) märke (band, papperslapp o. d.) som lägges i en bok på ett ställe hvilket man vill kunna slå upp med minsta möjliga besvär, särsk. på det ställe där man för tillfället afbrutit läsningen.

Weste, Erik Wilhelm

Svenskt och fransyskt lexicon. 1-2 

Stockholm, 1807

För flera år sedan skrev jag ett inlägg om bokmärken — kanske publicerade jag det aldrig, för nu hittar jag det inte.

Men jag minns att jag hittade mer information om bokmärken, än vad som rymdes i ett inlägg, som att känn och känne är ett skånskt dialektalt ord för bokmärke:

Känn, n. bokmärke, veck i en bok för att återfinna ett visst ställe.

Allt som är platt, och inte alltför tjockt, går ju att använda för att som bokmärke.

Smörgåsar rekommendera inte (inte ens tunnbröd), jo det lär ha förekommit, enligt en bibliotekarie!

Då är tidningspapper bättre:

Tomas vred sig på sin stol. Han visste icke hvad han skulle svara. Han satt och stirrade på det färglysande titelbladet af en amerikansk detektivroman, som låg hopslagen på pulpeten med en remsa tidningspapper inskjuten som bokmärke mellan bladen.

     ur ”Förvillelser” av Hjalmar Söderberg

Men råkar man ha ett korrespondenskort till hans så går ju även det utmärkt. Det här hittade jag i Olle Hedbergs ”Då bleknar bruden”. Det är skrivet till en äldre släktings födelsedag 1951, från hennes brorsdotter. Jag misstänker att boken var en födelsedagspresent, för även den är från 1951. Kortet ligger vid sidan 35, så det ser inte ut som den föll fastern i smaken.

Själv gillar jag de små dubbla märkena, med magneter.

Skuggor och speglingar

tycker Helena att vi ska skriva om i dag. På hennes blogg kan du hitta länkar till andra bloggares inlägg.

The reading room Painting 

Federico Cortese

What she was finding also was how one book led to another, doors kept opening wherever she turned and the days weren't long enough for the reading she wanted to do.” 

― Alan Bennett, The Uncommon Reader

 

Den första titeln som dök upp när jag såg dagens tema, var ”Skuggornas Hus”, Åke Holmbergs bok från 1946. Det vara flera evigheter sedan jag läste den, i yngre tonåren, skulle jag tro, så jag mindes inte mycket av den — inte annat än jag tyckte om den. Nu gav jag den en ny chans, och kunde konstatera att boken håller än.

Enn Kokk skrev om den för några år sedan — läs det inlägget, om du är nyfiken på boken.

Skuggan

I dagens sken, vid sjelfva ljusets sida

Beständigt mörka skuggan skrider fram.

Kan den ej flykta, kan den ej förbida

Tills natten anländt tyst och allvarsam?

O, jag förstår så väl hvad skuggan menar;

Här icke är vårt rätta hem och hus;

Först när sig själen ifrån stoftet renar

Hon se och lefva får i idel ljus!

              af C

Om C och hans dikter skrev jag i går.

Det verkar som det finns betydligt fler ”skuggböcker”, än sådana med en spegel i titeln. Ett tag tänkte jag föreslå H. C. Andersens ”Snödrottningen”, bara fr att jag är så förtjust i Honor Charlotte Appletons illustrationer av den. Visserligen utgår sagan bara från en flisa från en spegel, som Kaj får i ögat — men jag tyckte att det var att tänja lite väl mycket på spegeltemat. Men vill du se illustrationerna, finns de här.

Istället valde jag ”The Girl in the Mirror” av  Elizabeth Garver Jordan en intressant författare, som jag bara nosat på tidigare.

Egentligen fann jag inte boken inte särskilt inbjudande när jag först kikade på den, men jag var nyfiken på om det skulle märkas att författaren var en suffragett. Min tanke var att jag skulle läsa så långt att jag fick reda på vem flickan i spegeln var, och sedan bestämma mig för om jag skulle läsa vidare. Nu har jag fått reda på vem flickan var, och anar hur det kommer att sluta — men eftersom jag bara läst en fjärdedel av boken, anar jag också att det kommer att vimla av förvecklingar, och en och annan bov, innan jag kommer till slutet. 

Hand Shadows To Be Thrown Upon The Wall

Henry Bursill

Tredje boken handlar om skuggor — mycket påtagliga sådana.  Kanske var det ett vanligare nöje förr, då när rörliga bilder inte var vardagsmat, men kanske har några av er försökt att forma skuggor på väggen, som med lite god vilja kan tolkas som ett djur. I den här boken får man lära sig att göra några av de vanligaste motiven. 

Det finns olika slags skuggspel, och mina tankar går osökt till roliga timmen, nå’n gång på mellanstadiet. 

Några av killarna i klassen hängde upp ett lakan i karthissen — minns ni karthissarna — fixade med lampa och spelet kunde börja. Bakom lakanet utfördes en blindtarmsoperation, med såg, hammare, jättestor sax och kökskniv. Vi följde ingreppet andlöst, i synnerhet avlägsnandet av det sjuka organet (en cykelslang), som med handkraft drogs ut ur patientens buk.

Självporträtt

 enligt Klimakteriehäxan, där du kan läsa hur det går till.

1. Min bästa sida: vänlig eller möjligtvis vanartig

2. Livekonsert: Güttler (skulle jag vilja höra i verkliga livet, innan det är för sent)

3. I kylen: rödbetor

4. Choklad: ragusa

5. Film: aldrig

6. Vill besöka igen: Göttingen

7. Vanlig present: näsdukar (det vill säga det var vanligt, på den tiden man nyttjade tygnäsdukar — helst skulle man virka en udddspets runt dem — och varför inte brodera ett monogram i ena hörnet)

8. Tidsfördriv: romanläsning

9. Bok jag rekommenderar: ”Grasshopper Green and the Meadow Mice” med text och illustrationer av John Rae

10. Blomma: Erica tetralis (klockljung)

11. Material: siden

12. Så lär jag mig nya saker: naturlig nyfikenhet

Högre studier

och vad de gav.

Hvar finns friden?

Säg, var finner människan friden?

Bor den uti glädjens rus?

Nej, det flyktar snabbt som tiden,

Släckes ut med festens ljus.

Finnes friden uti natten,

När sig månen speglar mild

I den tysta insjöns vatten,

Utaf friden sjelf en bild?

Nej, då kommer drömmens skara,

Gycklande med qval och tröst,

För att fjerran åter fara,

När den sårat har ditt bröst.

Friden finns blott då man känner

Hjerta varmt mot hjerta slå;

Friden bor bland trogna vänner,

Som ens inre väl förstå.

            af C.

Varje gång jag har ett ärende till mina lyrikhyllor, passar jag på att se ut en bokrygg jag inte kan identifiera, och ta’ med mig den ned.

I dag fick jag med mig en tunn bok, med sliten rygg, där pärmen nästan lossnat från inlagan.

”Smärre Dikter af C.”, läser jag, och med hjälp av ett förstoringsglas ser jag att boken är tryckt i Stockholm 1865.

Men det framgår inte vem C var, så jag beger mig ut på det motspänstiga nätet.

Ett par exemplar finns att köpa antikvariskt, det ena till det facila priset av 3800 kronor. Den boken har en dedikation:

»Till Dardel från den gamle bekante vännen Carl».

Men det framgår inte om C är författaren — men med tanke på att det finns en kunglig krona på titelbladet, så googlar jag på Karl XV, och lär mig att han både målade och diktade — bland annat den här diktsamlingen.

Fortsätter jag min vandring på nätet så bekräftas min misstanke att författaren var Karl XV.

Bland annat genom en anmälan av ”Smärre dikter”, där det visserligen inte står uttalat att kungen är poeten, men anmälaren tycks ta för givet att alla vet vem den noble författaren är. Men du store tid så många vackra ord som här staplas på varandra — det kan inte vara helt enkelt att ge ett omdöme om något som rikets konung skrivit.

Så här inleds anmälan:

Smärre Dikter af C. Stockholm 1865. 

Den vackra lilla bok. som vi här anmäla, utgör ett nytt, och vi vilja tillägga: hittills det skönaste blad, som den för alla välkända signaturen C. inom kort tiderymd inflätat i sin författareäras krans. Hvar och en, som här gör bekantskap med dessa "Smärre Dikter", skall med oss erkänna, att förf. är lyckligare, när han, gripen af ögonblickets ingifvelse, skänker oss i raska drag och i en oftast lycklig form den lifliga bild, som för stunden fyller honom med en sannt poetiskt stämning, än när han befinner sig inför en större och mera omfattande uppgift, hvars episka bredd icke tilllåter den att uppfattas och återgifvas i ett enda ögonblick af glödande produktionsifver. 

Vill du läsa resten hittar du hela texten hos Runeberg.

Kortvillig

 Dictionary of the Ideal Man 

Sasha Neschastnova

”Erik Johansson kallas en »lustig och kortvillig herre», men var i yngre åren av ett ganska häftigt sinnelag, så att han år 1490 i en förlikning med Stockholms stad på rådstugan måste avbedja åtskilliga våldsamheter och lova att, om någre fattige borgare högge ved på hans skog eller nyttjade hans fiskevatten, han ej strax skulle slå dem i järn eller hantera dem såsom oskäliga djur, utan låta dem njuta lagen”.

Så skrev Erik Gustav Geijer i sin ”Svenska folkets historia”.

Kortvillig är ju knappast ett ord som man kan gissa sig till, vad det betyder, om det inte framgår av sammanhanget.

Så här säger SAOB om ordet:

KORTVILLIG, adj.; adv. -T.

Etymologi

[jfr d. kortvillig; av nt. kortwilig (jfr mnt. kortwilich, kortvarig) resp. t. kurzweilig; avledn. av kortewile resp. kurzweil (se KORTVILL, sbst.)]

(†) lustig, rolig, nöjsam, skämtsam. Schroderus Dress. 260 (1610). Vthi snack och taal såsom och eliest ganska skämptachtigh och kortwijligh. Dens. HoffWäck. 77 (1616). 

— —

Ordet har stundom gm missuppfattning användts i bet.: kort, snäv (jfr KORT, adj. 5). (Betjänten) kom nu upp med en kortvillig befallning från Majoren, att (osv.). Knorring Ståndsp. 1: 84 (1838). Carl XII misstyckte de mångfaldiga svordomarne, och kortvillig och som alltid fåordig .. sade han endast: Låt bli svärjandet. Wingård Minn. 11: 62 

Här avkortat av mig, vill du läsa allt hittar du det här

Intressant att se hur man redan på 1800-talet glömt bort den ursprungliga betydelsen, och använder den som man tror det ska vara. 

På samma sätt som menlös, björnkram och övermaga har förändrats i våra dagar.

Ansiktsbehåring

Man kan grunna, snart sagt, över de flesta ord — varför heter tvål tvål, och säng säng. Men alla dessa vardagsord har vi ju vant oss vid och ägnar dem, för det mesta, inte så mycket uppmärksamhet. Så finns det de lite ovanligare orden, ibland lustiga, som kan få mig att fundera över varför i all världen de heter vad de heter. Häromdagen ramlade jag över ordet ”burnside”, som jag tänk slå upp så många gånger, men aldrig kommit mig för. 

”Colonel Stratton is a real military colonel. He wears burnsides and they are very becoming.”

Nu äntligen blev det av:

”a reference to U.S. Army Gen. Ambrose E. Burnside (1824-1881) of Civil War fame, who wore them and inspired the style.”

Nu var ju inte steget långt till att undra varför det heter polisong på svenska.

Etymologi

[en bl. i svenskan anträffad bildl. anv. av fr. polisson, gatpojke, glop, liderlig person, till fr. slangspr. polisse, stöld, till polir, polera, stjäla (se POLERA). Den fr. benämningen på ”kindskägg” är favori (jfr FAVORIT 

Då kan man ju undra varför i all världen man valde ett så negativt ord, när man kunde ha fått ett ”favoritord” — men det lär vi nog aldrig få veta.

”POLISONG-DIGER. (†) försedd med stora polisonger” 

skulle man väl kunna kalla generalen.

”Mannerskog hade ganska giltiga skäl att med brådstörtande gång begifva sig ifrån huset i nejden av Lidingöbro; ty utom det att han i tid måste infinna sig på Catharine kyrkogård såvida han skulle kunna förekomma dem han där viste vilja uppfiska ett gömdt skrin; så hade han även anledning att rädas ett obehagligt möte med samma polisongdigra fysionomi, som i trappan på Blå porten, derest han dröjde vid Lidingön längre än högsta nöden fordrade.”

     ur Smaragd-Bruden av C. J. L. Almqvist

Eftersom min far gillade Ibsen brukade jag föreslå att han skulle anlägga ”ibsenpolisonger”, men så långt var han inte redo att sträcka sig.

TVÅL

[fsv. thval, m.? o. n.; jfr fd. tval, n., ä. d. tuol, toel, fvn. þuól, ack., got. þwahl, fht. dwahal, bad, dop, feng. ðwēal, m., n., tvätt, bad, tvål; avledn. av TVÅ, v.]

SÄNG

[fsv. siäng, siang, säng, sv. dial. säng, säing, saing, saingj, äv.: bolster, motsv. fd. siang, sæng(h) (d. seng, ä. d. sæing), fvn. sæing, sæng, nor. seng; av omstritt ursprung, möjl. till den rot som äv. föreligger i SÅ, v.; skrivningen sang torde — så vitt felskrivning ej föreligger — återge det a-haltiga ljudet i sv. dial. saing o. d.]