Framtidsskildringar

 Den här tisdagen ska vi tala om framtidsskildringar. Hos Ugglan & boken kan du läsa vad andra bloggare har kommit fram till.

Portrait d'une jeune fille lisant

 Valentine Reyre

Jag har redan skrivit en hel del om den här sortens böcker, senast i januari, så alla självklara böcker går omedelbart bort (som Boye, Morris, Martinsson, Wells & Bellamy). Nu blev det till att rota fram gamla, och delvis bortglömda, läslistor.

Framtiden tycks ha intresserat människor i alla tider, för även om Tomas Moores bok ”Utopia” från 1516 räknas som den första framtidsromanen, hade många andra redan tagit sig an ämnet. Platon, och flera andra samtida greker, skrev om framtiden — men jag kan inte berätta vad, eftersom jag bara läst om deras böcker.

Inte heller har jag läst, eller kommer att läsa Christine de Pizans ”The Book of the City of Ladies från 1404. Kanske förstår ni varför när ni tagit er igenom titeln på hennes bok: 

Here begynneth the boke of the cyte of ladyes the whiche boke is deuyded into. iij. partes. The fyrst parte telleth howe and by whom the walle and the cloystre about the cyte was made. The second parte telleth howe and by whom the cyte was buylded within and peopled.  The thyrde parte telleth howe and by whom the hyghe battylmentes of the towres were parfytely made, and what noble ladyes were ordeyned to dwell in ye hyghe palayces and hyghe dongeons. And ye fyrst chapyter telleth howe and by whom and by what mouynge the sayd cyte was made.

Muntergök — sagor av Elsa Beskow

Elsa Beskow är väl inte den första man kommer att tänka på när det kommer till utopiska skildringar — men det är just vad hennes ”Doktor Klokamundus uppfinning” från 1919 är.

Doktor Klokamundus som bor i Kringelikrokien har en lat och ohängd son. Så doktorn beslutar sig för att konstruera en uppfostringsmaskin. I den finns ett antal små rum, där blir sonen, och några andra busfrön instängda på sitt sommarlov. Mat levereras automatiskt genom en lucka i väggen, lektioner i ett antal ämnen, ges via ett högtalarsystem.

I augusti visar det sig att gossarna har dragit det längsta strået — något jag storligen uppskattade. Det var vår lärare i småskolan som läste sagan för oss, och jag minns fortfarande hur jag gick hem och återberättade den.

”Syskonlif” från 1848 av Fredrika Bremer är en otroligt fascinerande bok — lite annorlunda, än andra framtidsvisioner kanske, i det att inga årtal nämns — den kallas för en socialistisk utopi.

 I know not how many hours that summer dawn while the sun came over the hills and coloured the beautiful roses in my mother's garden. As I lay drowsily gazing through the window, I thought I had never known a morning so sultry, and yet so pleasant. Outside not a leaf stirred; yet the air was fresh, and the madrigal notes of the birds came to me with a peculiar intensity and clearness. I listened intently to the curious sound of trilling, which drew nearer and nearer, until it seemed to merge into a whirring noise that filled the room and crowded at my

 studio ears. At first I could see nothing, and lay in deadly fear of the unknown; but soon I thought I saw rims and sparks of spectral fire floating through the pane. Then I heard some one say, "I am the Wind." But the voice was so like that of an old friend whom one sees again after many years that my terror departed, and I asked simply why the Wind had come.”

Så inleds ”The Last Generation, A Story of the Future” av James Elroy Flecker som tillslut blev mitt sista val — därför att den är något så ovanligt som en poetisk framtidsvision. Sf hör inte till min favoritlektyr, men jag får erkänna att det finns en hel del böcker i den genren som lockar mig, nu när jag börjar titta närmare på utopiska böcker. Så jag får nog anledning att återkomma till några sådana.

Men åter till James Elroy Flecker som först och främst var poet, även om han skrev några romaner.

Hans liv blev kort, bara 30 år gammal dog han i tbc, och det sades då att hans död utan tvekan var ”the greatest premature loss that English literature has suffered since the death of Keats — vilken han ofta jämfördes med.

Många författare nämner eller citerar honom i sina böcker, Agatha Christie gör det ofta, och Saki gör det i en novell, liksom Nevil Shute, som citerar honom i sin första roman.

Själv blir jag lite förvånad över att lära mig att en av Fleckers mest kända verk heter ”Hassan: The Story of Hassan of Baghdad and How he Came to Make the Golden Journey to Samarkand”. 

Den kom ut 1922, alltså före Jascha Golowanjuks debutroman ”Min gyllene väg från Samarkand”. som kom ut först 1937. En titel som knappast kan vara en slump.