”Wouldn’t it have been just perfect if we could have had the pews repainted before we laid the new carpet!”
“It would, indeed,” the president answered; “but it will take us all winter to pay for the present ”improvements, without any thought of fresh paint. If only we had a few more men-folks to help along!”
“Or else none at all!” was Lobelia Brewster’s suggestion.
“It’s havin’ so few that keeps us all stirred up. If there wa’n’t any anywheres, we’d have women deacons and carpenters and painters, and get along first rate; for somehow the supply o’ women always holds out, same as it does with caterpillars
an’ flies an’ grasshoppers!”
Kate Douglas Smith Wiggins,”The old Peabody pew; a Christmas romance of a country church” är en inte alltför lång, romantisk berättelse om hur kvinnorna i en församling beslutar sig för att snygga till kyrkans innanmäte före jul. Det är rolig läsning, när dessa New Englandkvinnor tacklar golv och kyrkbänkar med sina skurborstar, utan att låta arbetet tysta mun.