Adventsläsning

  I ”Grönköping i helg och söcken” finns fler kapitel med julanknytnimg, jag väljer versen ”Mot jul”.

Mot Jul

Mel. Här är gudagott att vara, resp. (om man kan) Rhenvinets lov

Åter börjar Bore bitas,

Celsius springer ned å 0.

Parkens sista kronblad slitas,

Vindens suckan går i moll.

Uti floran som bland djuren

råder depression och baisse.

Tystnad, vart vi styra turen,

fyller psyket med tristesse

 

Men i hemmens värld det rustad

desto mer med stoj och stök,

golven skuras, dammet pustas,

och det korvas i vart käk.

Litet barnaöga gluttar

re’n å klapparna på tå,

och i källar’n far han smuttar

å julbrygden då och då.

Även kommersen härskar

liv och hausse i enda kör.

Allmänheten trängs och äskar

mera varor än man för.

Stundom vållar också priset

prutning och tidsutdräkt.

— Lätt förstås, att å det viset

lyran ej får samma fläkt…

Men när helgens afton randas 

med sitt otium över lag, 

ack, i trötthetskänslan blandas 

ändock julandets behag. 

Se, det snögar överr taken, 

å staketen och bredvid! 

Och å frusna fönsterhaken 

pickar liten domprost blid. 

Sätt då fram av julespisen, 

i pokalen glöggen slå,

och tag zittran ned från frisen, 

ty i kväll jag sjunga må! 

Och att stämningen förtäta, 

I-a, under eget bord, 

i kantaten vill jag fläta 

ock om kärlek några ord.