Lucia, 1910
Carl Larsson
I natten darra
de kalla väder.
Steg hör jag knarra
på vindens bräder:
i vita kläder
stod herrgårdsflickan,
med vaxljuskrona kring håret fäst,
nyss vid mitt läger och räckte brickan
lugnt i sin renhet åt yrväckt gäst.
Nu upp till gamman
i mörka tider!
Med tjärvedsflamman
Lucia skrider
i däld och lider.
I dörren gläntar
med morgonglöggen min muntre värd
och bringar bud, att ung dottern väntar
sin late körsven till festlig färd.
I tidig vinter
re’n snön är fallen,
och foten slinter
på frusna vallen,
och vit står tallen
som silverstaken
för månens prunkande högtidsljus,
och stjärnbloss brinna högt över taken
på djurens fållor och mänskors hus.
Och släden redes
med fäll och täcken,
och selad ledes
från klöverhäcken
den raske skäcken.
Med fröjd vi glida
igenom sovande skogars skjul.
Ur huvan tindrar det vid min sida
som morgongryning till härlig jul.
Erik Axel Karlfeldt
Med tjärvedsbloss, månens prunkande högtidsljus. Han kunde ha, Karlfeldt. Så vacker dikt. Glad Lucia Margaretha!
SvaraRaderaKarin I
RaderaJa, vad som än sägs om Karl Axel och hans dikter, så tycker jag om hans, ibland storvulna, diktning.
Margaretha
Erik Axel hette han ju!!!
RaderaJag som trodde att jag kände till det mesta som Karlfeldt skrivit!
SvaraRaderaTack för den här!
Helena
Helena,
RaderaHan var ju så produktiv, att hålla redanpå allt han skrev är inte så enkelt.
Margaretha
Även för mig är den här dikten en ny bekantskap. Och Karlfeldt är ändå från min hembygd, vilket våra lärare aldrig försummade att framhålla.
SvaraRaderaHärligt med all adventsläsning som du bjuder på!
Karin II,
RaderaDet är väl inte utan anledning som den här dikten har fallit i glömska. Även om jag gillar den så känns det lite som tillfällighetsdiktning.
Även om jag inte kommer från hans trakter, så var han den första poeten jag upptäckte. Vet inte riktigt vad som fick mig att fastna, kanske rytmen och det (skenbart?) begripliga.
Margaretha