Det är gott om nötväckor i matlaget — hur många har jag inte kunnat räkna ut, eftersom de rör sig snabbare än jag räknar.
Det får mig att tänka på den fina lilla boken "Samtal med en nötväcka" av Björn von Rosen. Den kom redan 1966, så den som inte är lycklig nog att ha ett exemplar i bokhyllan, får nog vända sig till biblioteket.
Det sjunker snabbt i hinken med solrosfrön jag nyligen köpte — det förefaller som jag har hela Svealands samlade "fågulation" i min magnolia. Det är alla de vanliga småfåglarna plus skator som gör sitt bästa för att komma åt fröna, men nu har börjat inse att de får hålla till godo med fröna från de rika fåglarnas automat.
Hör jag att det dundrar extra mycket, hinkar som rullar och krall på fönsterblecket — då är ett ett ekorrpar som vill vara med i laget. De är feta och välmående, med blank päls och extra långa och ludna svansar. Den mörkaste och fetaste gjorde tappra försök att nå in i automaten, men de är bra, de där rören med små sittpinnar utanför varje mathål, den fick ge upp efter en stunds gymnastiserande.
Kombinationen skitiga fönster, dålig kamera och rörliga objekt, är ingen bra kombination om man vill bli fågelfotograf — eller ekorrfotograf för den delen.
