Att tala för andra

Book love, my friends, is your pass to the greatest, the purest, and the most perfect pleasure that God has prepared for His creatures. It lasts when all other pleasures fade. It will support you when all other recreations are gone. It will last you until your death. It will make your hours pleasant to you as long as you live.
                                                                                  Anthony Trollope.

Fair Reader

Henry Lamb

Det är ett vanligt fenomen att man talar som om vore man normgivande. Det gäller de flesta (mig också), och det mesta — senast hörde jag det i går, på nyheterna. Då sändes direkt från konserthuset och utdelningen av augustpriset, men bara priset i kategorin fackböcker hade ännu meddelats, så reportern säger något i stil med: "och nu väntar vi alla förstås på vem som vunnit i den skönlitterära kategorin". Så 17 heller, jag hade fått höra precis det jag var intresserad av, men priset i skönlitteratur är jag inte speciellt intresserad av. 

Däremot tycker jag att Nina Burtons "Gutenberggalaxens nova. En essäberättelse om Erasmus av Rotterdam, humanismen och 1500-talets medierevolution", låter vansinnigt intressant, och ska genast höra om biblioteket kan fixa den åt mig.

Och jag har även lagt Sigrid Nikkas namn på minnet — och för säkerhetsskull även skrivit upp det.

Lyssnade nu på morgonen på radions kulturnyheter, och blev angenämt överraskad av att personen som meddelade priserna, gjorde det med en alldeles vanlig röst, utan konstiga betoningar och utdragna vokaler Även det värt ett pris!

Eftersom den här sortens priser inte engagerar mig visste jag inte förrän alldeles nyligen hur statyetten ser ut, och vem som gjort den. Jag tycker den är jättefin!

Auguststatyetten skapades av Michael Fare 1989 och är en 31 cm hög och tre kilo tung skulptur i brons. Den består av tre platta skivor med profiler av August Strindberg, vilka symboliserar tre sidor av honom: alkemisten, språkbehandlaren och målaren. På framsidan avbildas Strindberg med ena handen innanför kavajslaget, på baksidan med ett manuskript i handen.
                                                   från Wikipedia

Grattis John!

John Wesley Hyatt

28 november 1837 - 10 maj 1920

De av er som uppnått mogen ålder har förmodligen haft en  celluloiddocka — som kanske sprack, för så värst hållbara var ju inte de dockorna. Fast på den tiden kunde man ju lämna in sina leksaker för reparation i lekaksaffären. Min docka Birgitta hade ett ärr i pannan,  efter ett sådant sjukhusbesök, på precis samma ställe jag hade mitt ärr.

Vad har då John att göra med mina dockor — jo, det var han som kom på ett enkelt sätt att tillverka celluoid.

Han var egentligen boktryckare, men när en firma i New York, 1863 utlovade en belöning på 10000 dollar (värt 188679 dollar i dagens penningvärde), till den som kunde tillverka en biljardboll i ett syntetiskt material som kunde ersätta elfenben, då började John och hans bror Isaiah experimentera med olika blandningar, och kom så fram till ett material av pappersmassa och cellulosanitratlösning.

Fast jag skulle inte råda någon att spela biljard med sin docka — men bollarna var väl inte ihåliga.

November

Poetry is the achievement of the

synthesis of hyacinths and biscuits.

                           Carl Sandburg

November

He has hanged himself — the Sun.

He dangles

A scarecrow in thin air.

He is dead for love — the Sun

He who in forest tangles

Wooed all things fair.

That great lover — the Sun

Now spangles

The wood with blood-stains.

He has hanged himself — the Sun.

How thin he dangles

In these gray rains!

            F. W. Harvey, 1888-1957

Grattis Mary!

Mary i åttioårsåldern

Mary Edwards Walker 

26 november 1832 – 21februari 1919

Världen behöver fler kvinnor av Marys kaliber!

Att hon kom att bli en sådan frifräsare berodde säkerligen till stor del på hennes framsynta föräldrar, de gav sina fem döttrar och enda son samma förutsättningar vad beträffar skolgången. Hemma var de goda förebilder, att se fadern utföra husliga sysslor var lika vanligt som att se modern arbeta i jordbruket, och när Mary och hennes systrar var gamla nog att hjälpa till på gården klädde hon sig i långbyxor, som var avgjort mer praktiska för sådant arbete.

Som ung arbetade hon några år som lärare för att tjäna ihop till sin läkarutbildning, som hon blev färdig med 1855, samma år som hon gifte sig med en kurskamrat — och behöll som gift sitt flicknamn.

Tillsammans öppnade de en praktik, som inte gick så värst bra eftersom allmänheten misstrodde kvinnliga läkare.

 Eftersom hon ansåg att den traditionella kvinnodräkten inte bara var till ett hinder, ansåg hon dessutom ohälsosam, med tanke både på att den krävde korsett och samlade damm. Så hon klädde sig i byxor, och över dem bar en en knäkort klänning med vid kjol. Så småningom övergav hon klänningen och klädde sig som en man, för vilket hon blev arresterad vid upprepade tillfällen. 

Men hon framhärdade och sa: "I don't wear men's clothes, I wear my own clothes."

Under inbördeskriget gick hon ut som frivillig (för nordstaterna), först som sjuksköterska, men så småningom som kirurg. För att ge vård åt en civila personer gick hon in på sydstaternas sida och fängslades under några månader.

Efter kriget skilde hon sig från maken som varit otrogen, och fortsatte oförtrutet att arbeta för allt hon trodde på, främst för att kvinnor skulle ha samma rättigheter som män, men hon var även engagerad i nykterhetsfrågan. Hon skrev ett par böcker, många artiklar och reste runt för att hålla föredrag.

En verkligt tacksam

kalkon.

Fire Dreams

(Written to be read aloud, if so be, Thanksgiving Day) 
I remember here by the fire, 
In the flickering reds and saffrons, 
They came in a ramshackle tub, 
Pilgrims in tall hats, 
Pilgrims of iron jaws, 
Drifting by weeks on beaten seas, 
And the random chapters say 
They were glad and sang to God. 

And so 
Since the iron-jawed men sat down 
And said, "Thanks, O God," 
For life and soup and a little less 
Than a hobo handout to-day, 
Since gray winds blew gray patterns of sleet on Plymouth Rock, 
Since the iron-jawed men sang "Thanks, O God," 
You and I, O Child of the West, 
Remember more than ever 
November and the hunter's moon, 
November and the yellow-spotted hills. 

And so 
In the name of the iron-jawed men 
I will stand up and say yes till the finish is come and gone. 
God of all broken hearts, empty hands, sleeping soldiers, 
God of all star-flung beaches of night sky, 
I and my love-child stand up together to-day and sing: "Thanks, O God."
                                                             Carl Sandburg (1918)

Grattis Scott!

Scott Joplin

 född omkring 1867-1868 —1 april 1917 

Alla sidor utom en (som jag hittat) säger att man inte vet exakt när Scott var född — men jag lyssnar till minoriteten och tycker att det är ett utmärkt tillfälle att få lyssna till en inspelning med Scott själv (pianorulle).

Ett nytt ord (för mig)

Eftersom jag skrivit om tacksägelsedagen flera gånger tidigare, hade jag tänkt avstå från det i år, men jag kan inte låta bli att förundras över att så många kallar den för "friendsgiving".

Googlar jag på ordet, hittar jag bara en ordbok som har tagit upp det, "The Urban Dictionary", som skriver: The celebration of Thanksgiving dinner with your friends. This usually occurs on the Wednesday before or the Friday after Thanksgiving Day, since Thanksgiving is usually reserved for family gatherings.

 Även om många tycks fira både "Thanksgiving" och "Friendsgiving" förefaller det att i många fall ha blivit ett alternativ till "Thanksgiving",  för dem som firar dagen tillsammans med vänner, snarare än familjen. (Höger)kristna vänner påstår att det är därför att de inte tror på en högre makt, som de valt ett annat namn på dagen.  Nu har jag förstås svårt att tro att man måste vara religiös för att kunna vara tacksam. Jag har firat dagen både med vänner och med släkt — och ofta ensam, vilket inte på något sätt förändrar allt jag har att vara tacksam för. 

De flesta träffarna jag får när jag söker på "friendsgiving" är matsidor, vilket för min del skaver lika mycket som när julen kommer att handla mest om mat och dryck — och presenter.

Nu ska jag återvända till köket för att se om pumpapajen är färdiggräddad — provar ett nytt recept i år. 

Bilderna från L. M. Montgomerys novell "Aunt Susanna's Thanksgiving Dinner" som kanske kan vara passande läsning för tillfället.

Den ser bra ut, och den doftar som den ska — hur den smakar, får jag veta i morgon.

En riktigt bra jazzpianist — novellutmaningen

17. Läs en novell där musik spelar en stor roll — "En riktigt bra jazzpianist" av Richard Yates, i översättning av Charlotte Hjukström från novellsamlingen "Noveller för världens barn 2009".

ett av styckena som spelas i novellen

En av fördelarna med att möblera om i bokhyllorna, är att jag rent fysiskt kommer i kontakt med böckerna. För även om jag dessförinnan visste precis hur många novellsamlingar som finns i min ägo, så blev det så mycket mer påtagligt nu när de fick en egen bokhylla. Visserligen hade jag bestämt mig för att inte försjunka i någon intressant bok, men att tjyvglutta i några, kunde jag naturligtvis inte avhålla mig ifrån. Så när jag ögnade igenom registret i "Noveller för världens barn, 2009", och såg att det fanns en novell med musiktema, så behöll jag boken framme.

För mig är Richard en ny bekantskap, som jag nog ska fördjupa. Trots att han fick goda recensioner under sitt liv, slog han inte igenom förrän några år efter sin död — om detta kan du läsa  i essän The Lost World of Richard Yates.

Jo, musiken spelar en stor roll i novellen, men det är vad som händer bakom musiken, mellan människorna, som är av betydelse. Komplicerade relationer, hudfärg och status behandlas på ett sätt som jag inte kan skaka av mig, berättelsen lämnar mig inte, inte ens nu, dagen efter avslutad läsning.

lästa noveller:
39. Läs en novell med en huvudperson som har ett husdjur —  "Cats", ur novellsamlingen ""Be Good to Yourself. A Book of Short Stories" (1930), av Nellie McClung (en spännande och intressant bekantskap).

37. Läs en novell med en titel som består av ett enda ord — Cheese av Ethel Lina White, 1941.

10. Läs en novell som utspelar sig på hösten — A Word for Autumn, av A. A. Milne.

28. Läs en novell med ett lyckligt slut – Aunt Maryfrån Collected Short Stories av Fred M. White

25. Läs en kuslig novell — Cambric Tea av Marjorie Bowen 

29. Läs en novell med ett yrke i titeln — THE INCONSIDERATE WAITER, By J. M. BARRIE från "Stories By English Authors: London"

1. Läs en novell som är utgiven 2016 — "Melina" av Emelie Spak, ur novellsamlingen "Låt oss berätta — noveller från Värmland".

14. Läs en novell som utspelar sig på en ö — The Cobbler In The Devil's Kitchen, från "Mackinac And Lake Stories", 1899 av Mary Hartwell Catherwood

7. Läs en novell som handlar om en förälder och ett barn — "OATS FOR THE WOMAN" ur novellsamlingen "Humoresque A Laugh On Life With A Tear Behind It" (1920), av Fannie Hurst.

31. Läs en novell där någon råkar ut för en olyckshändelse — "The Reaper" (1922) av Dorothy Easton.

22. Läs en novell med något grönt i titeln — Green Gardens av Frances Noyes Hart, ur novellsamlingen The Best Short Stories of 1921.

 12. Läs en novell med en titel som består av fyra ord — Magpie Over the Hill från 1912, av John Galsworthy.

16. Läs en novell med en kroppsdel i titeln — "The Nose" ur novellsamlingen "The Mantle and Other Stories", av Nicholas Gogol.

Blir man tjock av choklad?

Big Diva Loves Chocolates

Wyanne

Lyssna till vad Dr. Michael Greger har att säga om saken.

Men inte med ett ord berör han att choklad innehåller fenyletylamin.

Strukturformel för fenetylamin.

Det ämnet som höjer välbefinnandet hos oss när vi äter choklad. För den som önskar öka sitt välbefinnande, så har jag bett Gutenberg om några lämpliga chokladrecept.

CHOCOLATE SOUP

Put three tablespoonfuls of cocoa into a double boiler, and add gradually one pint of boiling water. Stir for at least five minutes over the fire. Add four tablespoonfuls of sugar, take from the fire and add a teaspoonful of vanilla. Turn this into one pint of cracked ice, and when the soup is cold, turn into the serving cups, and put on the surface a tablespoonful of whipped cream, and serve.

CHOCOLATE COOKIES

Beat to a cream half a cupful of butter and one tablespoonful of lard. Gradually beat into this one cupful of sugar; then add one-fourth of a teaspoonful of salt, one teaspoonful of cinnamon, and two ounces of Walter Baker & Co.'s Premium No. 1 Chocolate, melted. Now add one well-beaten egg, and half a teaspoonful of soda dissolved in two tablespoonfuls of milk. Stir in about two cupfuls and a half of flour. Roll thin, and, cutting in round cakes, bake in a rather quick oven. The secret of making good cookies is the use of as little flour as will suffice.

CHOCOLATE CANDY

One cupful of molasses, two cupfuls of sugar, one cupful of milk, one-half pound of chocolate, a piece of butter half the size of an egg. Boil the milk and molasses together, scrape the chocolate fine, and mix with just enough of the boiling milk and molasses to moisten; rub it perfectly smooth, then, with the sugar, stir into the boiling liquid; add the butter, and boil twenty minutes. Try as molasses candy, and if it hardens, pour into a buttered dish. Cut the same as nut candy.

Lördag med Gutenberg

Dagens besök hos Gutenberg resulterade i några få titlar som jag antecknat och sparat på därför avsedd plats. Det vete 17 när jag ska få tid att återvända till dem, men en bok fångade mitt intresse så pass att jag genast gav mig i kast med den: Josephine E. Butler, An Autobiographical Memoir, från 1909. Nu är det inte vad jag skulle kalla en självbiografi, snarare en biografi. Två personer, Lucy A. Johnson och George W. Johnson har samlat ihop material från böcker, skrifter och brev som Josephine skrev under sin livstid, och gett ut den här boken.

Josephine Elizabeth Butler (1828-1906) har trots allt hon uträttade under sitt liv, kommit att hamna i den stora — enormt stora — grupp av numera bortglömda kvinnor.

Denna kvinnosakskvinna arbetade aktivt för att kvinnor skulle få rätt till samma utbildning som män och för att hon som gift kvinna skulle få rätt att bestämma över sina tillgångar, men det som kanske låg henne varmast om hjärtat var att avskaffa prostutitionen — i synnerhet bland barn.

Både Josephine, och de hon brevväxlar med, skriver ofta om böcker de läst, där nämns för mig helt okända författare som Dora Greenwell och Frederic Myers, men också författare som Tolstoy och Tennyson. En bok att läsa långsamt, som kommer att ge anledningar  till många googlingar och utflykter till diverse referenslitteratur.

Slutet gott, allting gott

Inte nog med att killarna lagat bilen, de fick den ombesiktigad (inte en endaste anmärkning!) innan Johan hämtade mig!

Och nu är bilen som ny,

och jag kan andas ut, tills det är dags för nästa besiktning om ett år.

Min tro på mänskligheten är återställd.

Efter en deppig vecka, när jag börjat misströsta om mänskligheten, var det dags för bilbesiktning. 

Vad gör man när man man står tre mil hemifrån och bilen inte får rulla en meter? (Trasigt bromsrör).

Besiktningsmannen var hur hygglig som helst, letade upp telefonnummer, och sa att han inte skulle anmäla mig om jag körde till närmaste verkstad (väldigt nära).

Där kunde de inte fixa bilen i dag — så där stod jag och visste inte hur jag skulle ta mig hem utan bil. Men även killen på verkstaden slog knut på sig själv för att hjälpa mig. Han frigjorde en kille som skjutsade mig hem — och lovade att den killen hämtar mig i morgon när bilen är fixad. 

Det började med en katastrof,

fortsatte med en sång — gled omärkligt över till ett lapptäcke, varefter den språkliga nyfikenheten tog över.

Det är inte första gången jag fascineras av hur hjärnan, synbarligen på egen hand, leder mig på nya vägar, och till nya kunskaper.

Dagens fundering började alltså med det katastrofala valet — och en gammal sång gjorde sig påmind. Eller rättare sagt bara några rader:

Strange things have happened
That never before
My baby told me
I would have to go
Feel bad this mornin'
Ain't got no home
No use a-worryin'
'Cause the world gone wrong

men en stunds klickande gav mig hela texten, och jag lärde mig att textens upphovsman är okänd, även om man på nätet kan få den uppfattningen att Bob Dyland skrev den. Men redan på 30-talet sjöngs den av The Mississippi Sheiks. 

Det tycks inte finnas någon inspelning där just den gruppen sjunger den sången, men jag fick i alla fall höra hur gossarna lät.

Så råkade jag kasta ett öga i högerspalten — vi vet ju alla hur måna alla nätets algoritmer är att behålla oss i sitt järngrepp, och de har uppenbarligen listat ut vad som intresserar mig — för där fanns den här filmen:


Jag blev otroligt imponerad av hur snabbt kvinnans händer rörde sig, det ser nästan trickfilmat ut, fast det är det inte!

Nu har algoritmerna kopplat en halvnelson, eller kanske rent av en dubbelnelson, på mig, och jag fortsätter lydigt att titta på textila klipp. Då bestämmer sig hjärnan för att det är dags att slå in på den språkliga banan. Efter att ha sytt en söm, använder en kvinna sig av det gamla uttrycket "and Bob's your uncle", jag har aldrig kommit mig för med att undersöka vem den farbrodern var, men eftersom jag har annat att göra, som jag inte vill göra, rådfrågar jag Wikipedia:
..And Bob's your uncle is an expression of unknown origin, that means "and there it is" or "and there you have it." It is commonly used in Great Britain and Commonwealth countries. Typically, someone says it to conclude a set of simple instructions. The meaning is similar to that of the French expression "et voilà!"

"Bob's your uncle" is an exclamation that is used when "everything is all right" and the simple means of obtaining the successful result is explained. For example: "left over right; right over left, and Bob's your uncle – a reef knot." Sometimes the phrase is followed with "and Nellie's your aunt" or "and Fanny's your aunt." It is sometimes elaborately phrased Robert is your mother's brother or similar for comic effect.

Origin
A.J. Langguth and others have suggested that the expression arose after Conservative Prime Minister Robert "Bob" Cecil appointed his nephew Arthur Balfour as Chief Secretary for Ireland in 1887, an act which was apparently both surprising and unpopular. In this sense, the expression also carried a hint of sarcastic envy or resentment, rather like "it's who you know, not what you know" that gets results, or "easy when you know how."


In any case, the meaning has become acknowledging, announcing, or explaining a result or outcome that is achieved more easily than might be imagined.

Och här kommer hela texten till Strange things have happened:

Strange things have happened
That never before
My baby told me
I would have to go

I can't be good no more
Once like I did before
I can't be good, baby
Honey, because the world's gone wrong

Feel bad this mornin'
Ain't got no home
No use a-worryin'
'Cause the world gone wrong

I can't be good no more
Once like I did before
I can't be good, baby
Honey, because the world's gone wrong

I told you, baby
Right to your head
If I did leave ya, I would
Have to kill you dead

I can't be good no more
Once like I did before
I can't be good, baby
Honey, because the world's gone wrong

I tried to be lovin'
And treat you mine
But it seems that now, right
Got no love in mind

I can't be good no more
Once like I did before
I can't be good, baby
Honey, because the world's gone wrong

If you have a woman
And she don't be kind
Pray to the good Lord, to
Get her off your mind

I can't be good no more
Once like I did before
I can't be good, baby
Honey, because the world's gone wrong

Then, when you've been good, now
Can't do no more
Just tell her kindly
There is the front door

I can't be good no more
Once like I did before
I can't be good, baby
Honey, because the world's gone wrong

Pack up my suitcase
Give me my hat
No use to ask me, babe because
I'll never be back

I can't be good no more
Once like I did before
I can't be good, baby
Honey because the world's gone wrong.

En ljuspunkt i det grå

Så tyst, så tyst är allt,
och tysta träden stå,
och mjuk och ljus och grå
är himmelen — och stilla.
              Vilhelm Ekelund

 Denna gråluddiga, och regniga, dag vandrade jag lägst älven när jag fick syn på något litet och mörkt som rörde sig i älven. Till min stora glädje visade det sig vara en strömstare som hoppade upp på iskanten, och "sirpade" några gånger innan den flög sin kos. Det är första gången jag ser den i älven — tidigare har jag bara sett strömstarar i stridare vatten, i en liten å här i närheten. 

"The Nose" — novellutmaningen

16. Läs en novell med en kroppsdel i titeln — "The Nose" ur novellsamlingen "The Mantle and Other Stories", av Nicholas Gogol.

Like every honest Russian tradesman, Ivan Jakovlevitch was a terrible drunkard, and although he shaved other people's faces every day, his own was always unshaved. His coat (he never wore an overcoat) was quite mottled, i.e. it had been black, but become brownish-yellow; the collar was quite shiny, and instead of the three buttons, only the threads by which they had been fastened were to be seen.

En surrealistisk historia, som jag aldrig hade kommit att tänka på om inte en operafantast hade skickat en länk till en operaföreställning av Dmitrijevitj Sjostakovitj, en opera inspirerad av Gogols novell "Näsan". (Tack för tipset!)

Vem skulle inte bli skakad ända in i märgen, om man hittar en näsa när man skär itu limpan till frukosten? Och det blir Ivan Jakovlevitch, han ger sig ut på gatorna för att fundera ut vems näsa det kan vara. Den visar sig tillhöra Major Kovaloff, som just denna morgon vaknar utan näsa.

Det är omöjligt att läsa Gogols "Näsan" utan att tänka på barnboken "Den bortkomna näsan" av Jörgen Block. Den är lika fantastisk som Gogols novell, om än inte lika surrealistisk. 

Mitt exemplar är tryckt 1937, och jag tror att många av dagens barn skulle ha problem med språket, även om jag kan tänka mig att berättelsen skulle gå hem. En lämplig bok för högläsning med en vuxen som vid behov kan tolka till nysvenska.

Vill man veta något om Jörgen Block (1880-1957), så får man ta reda på det via hans son Inge Schiöler, konstnären som var en av göteborgskoloristerna.

lästa noveller:
39. Läs en novell med en huvudperson som har ett husdjur —  "Cats", ur novellsamlingen ""Be Good to Yourself. A Book of Short Stories" (1930), av Nellie McClung (en spännande och intressant bekantskap).

37. Läs en novell med en titel som består av ett enda ord — Cheese av Ethel Lina White, 1941.

10. Läs en novell som utspelar sig på hösten — A Word for Autumn, av A. A. Milne.

28. Läs en novell med ett lyckligt slut – Aunt Maryfrån Collected Short Stories av Fred M. White

25. Läs en kuslig novell — Cambric Tea av Marjorie Bowen 

29. Läs en novell med ett yrke i titeln — THE INCONSIDERATE WAITER, By J. M. BARRIE från "Stories By English Authors: London"

1. Läs en novell som är utgiven 2016 — "Melina" av Emelie Spak, ur novellsamlingen "Låt oss berätta — noveller från Värmland".

14. Läs en novell som utspelar sig på en ö — The Cobbler In The Devil's Kitchen, från "Mackinac And Lake Stories", 1899 av Mary Hartwell Catherwood

7. Läs en novell som handlar om en förälder och ett barn — "OATS FOR THE WOMAN" ur novellsamlingen "Humoresque A Laugh On Life With A Tear Behind It" (1920), av Fannie Hurst.

31. Läs en novell där någon råkar ut för en olyckshändelse — "The Reaper" (1922) av Dorothy Easton.

22. Läs en novell med något grönt i titeln — Green Gardens av Frances Noyes Hart, ur novellsamlingen The Best Short Stories of 1921.

 12. Läs en novell med en titel som består av fyra ord — Magpie Over the Hill från 1912, av John Galsworthy.