Anthony Trollope.
Fair Reader
Henry Lamb
Det är ett vanligt fenomen att man talar som om vore man normgivande. Det gäller de flesta (mig också), och det mesta — senast hörde jag det i går, på nyheterna. Då sändes direkt från konserthuset och utdelningen av augustpriset, men bara priset i kategorin fackböcker hade ännu meddelats, så reportern säger något i stil med: "och nu väntar vi alla förstås på vem som vunnit i den skönlitterära kategorin". Så 17 heller, jag hade fått höra precis det jag var intresserad av, men priset i skönlitteratur är jag inte speciellt intresserad av.
Däremot tycker jag att Nina Burtons "Gutenberggalaxens nova. En essäberättelse om Erasmus av Rotterdam, humanismen och 1500-talets medierevolution", låter vansinnigt intressant, och ska genast höra om biblioteket kan fixa den åt mig.
Och jag har även lagt Sigrid Nikkas namn på minnet — och för säkerhetsskull även skrivit upp det.
Lyssnade nu på morgonen på radions kulturnyheter, och blev angenämt överraskad av att personen som meddelade priserna, gjorde det med en alldeles vanlig röst, utan konstiga betoningar och utdragna vokaler Även det värt ett pris!
Eftersom den här sortens priser inte engagerar mig visste jag inte förrän alldeles nyligen hur statyetten ser ut, och vem som gjort den. Jag tycker den är jättefin!
Auguststatyetten skapades av Michael Fare 1989 och är en 31 cm hög och tre kilo tung skulptur i brons. Den består av tre platta skivor med profiler av August Strindberg, vilka symboliserar tre sidor av honom: alkemisten, språkbehandlaren och målaren. På framsidan avbildas Strindberg med ena handen innanför kavajslaget, på baksidan med ett manuskript i handen.
från Wikipedia