Matteus 13:12

Ty den som har, åt honom skall varda givet, så att han får över nog; men den som icke har, från honom skall tagas också det han har.

Prinsessa med slända, 1896

Hanna Pauli

Ser i bladet att landets konung varit i Trollhättan, med sig hem har han en present åt sitt barnbarn — en leksaksbil från Saab.

Varför i all världen öser man prylar över en familj som har råd att köpa allt de vill ha — och lite till?

Vore det inte bättre för alla parter, om de som tänkt sig att ge bort något, istället planterar si eller så många träd i VI-skogen, skickar en container med leksaker till ett barnhem, skaffar sig fadderbarn, bekostar en läkare i ett läkarlöst land, ger pengar till forskning eller något annat som kommer mänskligheten till godo. Allt detta kan man ju göra i kungafamiljens namn. 

Damm

No dust in my house

Chaloner Woods

Jag skulle nog se lika självbelåten

ut, om jag kunde säga detsamma.

Läser en notis som säger att det trillar ned 27 ton damm från rymden varje dag. Vilket blir 10000 ton om året. Eftersom uppgifterna kommer från U.S.A., där ett ton är något mindre än här, så motsvarar det 24,494 ton respektive 9071,8 ton.

Men varför i all världen ska allt damm ramla ned hos mig?

Traspojkar?

 Kör bakom en skåpvagn och läser vad som står bak på den: ”Miljövänliga traspojkar”. Grunnar på vad traspojkar är - traspojkdockor? Och vad är det som gör dem så miljövänliga? 

Efter ett par mil upptäcker jag att det står transporter.

 

Bilderna från Johnny Gruells bok "Raggedy Andy Pandy Stories".

Grattis Shel!

Batty

The baby bat 

Screamed out in fright, 

'Turn on the dark, 

I'm afraid of the light.' 

                            Sheldon Allan Silverstein

Sheldon Allan Silverstein

25 september 1930 –10 maj 1999

Shel, den underfundige, rolige, begåvade poeten, musikern, serietecknaren och barnboksförfattaren.

En av mina favoritsånger, som han skrivit, skrev jag om förra året.

Hug O'War

I will not play at tug o' war. 
I'd rather play at hug o' war, 
Where everyone hugs 
Instead of tugs, 
Where everyone giggles 
And rolls on the rug, 
Where everyone kisses, 
And everyone grins, 
And everyone cuddles, 
And everyone wins. 
                         Sheldon Allan Silverstein

Färgäkta?

Eggplant solalum melongena

Elissa Della-piana

Vegetables

Eat a tomato and you'll turn red

(I don't think that's really so);

Eat a carrot and you'll turn orange

(Still and all, you never know);

Eat some spinach and you'll turn green

(I'm not saying that it's true

But that's what I heard, and so

I thought I'd pass it on to you). 

                             Sheldon Allan Silverstein

Kanske borde jag sluta äta äggplanta. (finns bara en färg att få i min by).

Beundransvärt

 Det finns ännu en filmsnutt av Octavio, från i mars i år, då han är 104 år, men den verkar smygfilmad och gör mig illa till mods.
Förutom goda gener och det dagliga äpplet ska man tydligen ta en daglig cykeltur om man vill bli gammal.

Ända tills han var 100 år, cyklade Octavia på en vanlig tvåhjuling, men hans 20 år yngre Alicia, bad honom sluta cykla, eftersom han hade cyklat omkull några gånger.
Det var då han skaffade sin trehjuling.
Se’n kan man ju fråga sig hur klokt det är att cykla omkring på allmäna vägar, seden körkortet dragit in på grund av dålig syn. Kanske håller han mest till i parker och på cykelvägar.

Uronpall

och ett gott (?) råd i pallartider. 


palla
knycka vard.: han ~de äpplen i grannens trädgård
KONSTR.: ~ ngt
HIST.: sedan 1898; till pall

 pall subst. ~et, plur. ~, best. plur. ~en 
ORDLED: pall-et
• äpple vard.
HIST.: sedan 1910; av förbrytarspråk och slang pall med samma bet.; ev. av knoparmoj (sotarspråk m.m.) uronpall 'päron'

The Doctor had a fine pear tree which was often robbed; when the pears were ripe, he had inserted emetics in several of the finest of them, and soon after was called to visit Joe, who had been suddenly taken with vomiting; the Doctor soon relieved him, but found he had been eating his pears.
Från "Doctor Bolus" av anonym författare

I bokens titelberättelse får vi följa doktor Bolus, på hans sjukbesök under en dag.
De andra berättelserna, och verserna är även de moraliskt oförvitliga.

Om mitt päronträd har jag talat tidigare, nu dignar det åter under sin goda börda. Vad det är för sort har jag ingen aning om, i den vackra boken "Svenska fruktsorter", hittar jag inte något päron som påminner om mina.
Jag har inte för avsikt att preparera frukten. Däremot hoppas jag kunna rädda så mycket av skörden som möjligt. Problemet med päron är ju att de inte håller sig så värst länge, så det gäller att kavla upp ärmarna och ta hand om frukten omgående. 
Lite har redan blivit ”päronsmör”, tyvärr med en sällsynt tråkig färg. Under dagen ämnar jag göra päron-citrusmarmelad. Längre än så sträcker sig inte mina planer — hinner och orkar jag, är jag glad om det kan bli mer för frysen — annars får torkapparaten arbeta på övertid ett tag framöver.

Alzheimer, en förfärlig sjukdom

och gredelint, en lika förfärlig färg

Vilken tur att jag inte levde för si så där hundra år sedan — på den tiden då den enda färg, äldre damer, kunde bära var lilas. (Minns ni att det hette lilas i gamla böcker, om man inte sa gredelin?) Då hade jag fått nöja mig med att bära grå kläder — för gredelint är en färg jag skyr.

Så när jag nu upptäcker att september är den “World Alzheimer’s Month”, och vi uppmanas att klä oss i lila på alzheimerdagen den 21 september, har jag inte ett endaste lila plagg att plocka fram.

I och för sig tycker jag att det där med band och färger, för att markera att man sympatiserar med en god sak, ofta bara känns som en munnens bekännelse. När det kommer till alzheimer så behöves mycket, mycket mer än vaga ord.  

 Men kanske är det en god början att vi börjar tala om sjukdomen, för det är en lågstatussjukdom — i motsats till cancer (med vilken man visar sin sympati med en annan färg jag tycker hjärtligt illa om). Cancer är en otrevlig sjukdom, men den går många gånger att bota, och för cancerpatienter finns en handlingsplan som gör att de flesta känner sig väl omhändertagna (OK, jag vet att det finns skandaler även inom cancervården). 

För alzheimerpatienter finns ingen bot — och det är inte bara gamla människor som drabbas, även om det inte är mycket vanligt, så får även medelålders människor alzheimer. Det är en sjukdom som på goda grunder, ofta kallas de anhörigas sjukdom.

På alzheimer föreningens hemsida, kan du läsa mer om sjukdomen, och vilka olika aktiviteter och program som bjuds för att uppmärksamma den.

gredeli´n adj. ~t 

ORDLED: grede-lin

• som har en (skarp) färg som ligger mellan rött och blått {1lila, violett}: ~a karameller

BET.NYANS: i substantivisk anv.: en klänning i ~t

HIST.: sedan 1665; av fra. gridelin med samma bet., till gris de lin 'grå som lin'

violett´ adj., neutr. ~ 

ORDLED: viol-ett

• (ofta i substantivisk anv.) som har en färg mellan blått och rött vanl. närmare blått och ofta tämligen mild {gredelin, 1lila}: träden kastade ~a skuggor; björkarna började dra åt ~

HIST.: sedan 1560; av fra. violet med samma bet.; till viol

lila [li´- äv. li`-]  adj., ingen böjning 

• som har en färg som ligger mellan blått och rött vanl. närmare blått {gredelin, violett}: lilafärgad; en ~ orkidé; han var nästan ~ i ansiktet av ansträngning

HIST.: sedan 1819; av fra. lilas 'syren; syrenfärg'; via spa. av arab. lilak 'syren

humph

B.B. I

By Robert Mcclintock 

stod  det på ämnesraden i ett mejl, jag nyligen fick — och det fortsatte, “du hade rätt (som alltid)”.
När jag, för många år sedan, hälsade på Stephanie, hade hon två katter. Gammelkatten Doggie (hon skällde mer än jamade) och en pytteliten vit kattunge med svarta fläckar. Doggie, var trots sina femton år en livlig dam, som gärna klättrade i gardinerna och sov i lampkronan. Kattungen var en liten försynt tös, som smög efter väggarna — jag kallade henne sötnos och det tyckte Stephanie lät så gulligt att hon fick heta det. Fast det blev ju Sotnos, vilket passade utmärkt, eftersom en av de svarta fläckarna satt på nosen.
Som så ofta i U.S.A. stod familjens badrumsdörr alltid helt öppen, och jag föreslog att de skulle börja fälla ned locket på toan, eftersom Doggie var mer vild än tam. Men den idén vann inget gehör — katter klarar sig alltid påstod Stephanie, och sen blev det inte mer sagt om saken.
Vi övergick tll att diskutera kattluckor, eftersom Stephanie tänkte köpa en. Jag hade ingen erfarenhet av kattluckor, så jag nöjde mig med att påpeka att de flesta katter gillar att “dra till huset”, och att jag inte uppkattar deras generositet.

Nu berättade Stephanie i sitt mejl att hon en morgon, när hon hade hade bråttom till arbetet, kom på att hon glömt ett par brev hon skulle posta. Så hon rusade in, för att hämta dem, och hör då ett konstigt ljud från toaletten. Sötnosen har ramlat i toan, med huvudet före! Några minuter till och det hade förmodligen varit för sent.
Kattluckan har varit låst i ett par år nu — ända sen det visade sig att en grannes katt blev dökär i Sötnosen, och till Sötnosens förtret, mer eller mindre flyttade in huset. Visserligen var det en lucka med magnetlås, som bara öppnades när Sötnosen kom i närheten med sitt halsband, med rätt “öppningsmagnet”. Problemet var att grannkattens halsband också låste upp luckan. Och grannkatten hade alltid presenter med sig — levande föda.

Grattis William!

William Carlos Williams

17 september - 4 mars 1963

Pediatrikern och poeten som var lika framgångsrik inom båda sina discipliner.
Tre av hans böcker finns hos Gutenberg. Och en del av hans böcker finns i svensk översättning. Kanske får man pallra sig iväg till biblioteket om man vill läsa hans böcker på svenska — Bokus har många av hans böcker, men såvitt jag kunde se, inte någon på svenska.
Förresten skrev han inte bara poesi, även om det kanske är det man tänker på först, när man hör hans namn, han skrev noveller, artiklar, en självbiografi och var även översättare.

Villkoret

Ett skrynkligt stycke

brunt papper

ungefär av en

människas storlek

och omfång

rullade långsamt

med vinden runt

och runt på

gatan då en bil

körde över det

och pressade det

platt mot

marken. Olikt

en människa reste

det sig igen och

rullade med vinden

runt runt och blev

som det var förut.

        William Carlos Williams, 1937
i översättning av Stewe Claeson och Åke Nylinder

Grattis Gunnar!

Bengt Gunnar Ekelöf

15 september 1907 - 16 mars 1968 

Jag tror på den ensamma människan
på henne som vandrar ensam
som inte hundlikt löper till sin vittring,
som inte varglikt flyr för människovittring:
På en gång människa och anti-människa.

Hur nå gemenskap?
Fly den övre och yttre vägen:
Det som är boskap i andra är boskap också i dig.
Gå den undre och inre vägen:
Det som är botten i dig är botten också i andra.
Svårt att vänja sig vid sig själv.
Svårt att vänja sig av med sig själv.

Den som gör det skall ändå aldrig bli övergiven.
Den som gör det skall ändå alltid förbli solidarisk.
Det opraktiska är det enda praktiska
i längden.

Hemligt?

Little Secrets

Amanda Jackson

När upphör en hemlighet att vara en hemlighet? Hur många ska känna till den innan det blir allmänt gods?
Fast jag hört talas om mjölsorten Manitoba cream (jäkla namn på ett svenskt mjöl) i flera år, är det inte förrän under sommaren som jag provat det.
Läser på påsen: 
Manitoba cream är ett speciellt vetemjöl med en hög andel av vårvete som är mycket proteinrikt. Det ger fantastiska matbröd med rejält bett, fin blåsbildning och hög volym — det är hemligheten när jag bakar matbröd.
Inte är det en hemlighet längre. 
I sanningens namn har reklammakare använt det hemliga argumentet, så länge jag kan minnas.
Hemligt eller inte, jag kommer inte att köpa mer mjöl av den sorten.

Hemliga tecken

För lite se’n talade ByFånen om barndomens hemliga språk. Det väckte många minnen, både från min egen bardom, och hur jag som vuxen helt skamlöst utnyttjat barns fascination för hemliga språk och chiffer.  Det brukar gå utmärkt att få de mest läs-och skrivovilliga ungar att skriva hemliga meddelanden. Ofta sammanfaller perioden med ett intresse för att mäta och räkna ut saker — här gives utmärkta tillfällen till att rita kartor och anordna hemliga skattjakter.

Medan klasskompisarna höll sig till morsealfabetet, så tyckte min kompis Lena och jag att det var för riskabelt, med något som vem som helst kunde förstå. Vi konstruerade helt enkelt ett eget teckenspråk. Ett tecken för varje bokstav, det var inte på något sätt diskret — vi räckte aldrig ut tungan, men annars var våra tecken helt i stil med bilden ovan — och vi höll på att driva vår lärare till vansinne när vi satt och viftade på lektionerna. Så för att spara både henne och oss, omsatte vi tecknen till stiliserade skrivtecken. Det enda problemet var att min kompis var så usel på att stava.

Lukt

Det var inte alls länge sedan jag läste en utmärkt beskrivning av sjukhuskorridorer och den typiska sjukhuslukten. Men jag kan inte för mitt liv minnas vad det var för en bok — annat än att det var en Gutenbergsbok.

Däremot minns jag mycket väl sjukhuslukten. När försvann den? Det måste ha varit länge se’n, tidigt 60-tal?

Det är nog rätt många lukter som försvunnit. Färghandelslukten till exempel — dog den ut samtidigt med sjukhuslukten på 60- talet. Kanske var det decenniet då många lukter gick i graven. Tvättinrättningslukten, försvann förmodligen i den vevan också, när man inte längre lämnade bort tvätt i samma utsträckning som tidigare.

Förmodligen hade alla småbutiker sin speciella doft, som försvann när skomakare, bagerier och diversehandlar lades ned och allt blev rationellt, hygieniskt, utslätat och —luktfritt.

Det var länge se'n

jag hörde den här låten. Det kom jag att tänka på när jag besökte Olgakatt i dag. Jag hittar ingen inspelning med sång, men vill du sjunga med som finns texten här.

Det var nog nästan lika länge se’n som jag använde min plättlagg — i synnerhet till plättar. Det har nog hänt att jag använt den till andra maträtter och bakverk som jag vill ha cirkelrunda. Eftersom den går att stoppa in i ugnen, behöver man ju inte begränsa sig till crumpets och annat som ska gräddas på spisen. Den är förresten inte idealisk till crumpets, men har man inga ringar, så duger den, fast hålen är både för låga och små i omkrets.

Grattis Catharine!

Catharine Esther Beecher  

6 september 1800 –12 maj 1878)

 

Catharine var ingen kvinnosakskvinna även om hon arbetade för att stärka kvinnors rätt till god utbildning. Med sin övertygelse att kvinnans plats var i hemmet, där hon skulle fostra goda kristna medborgare, är det i dag lätt att döma henne som reaktionär. Men man får nog ta ett steg tillbaka och se på hennes verk i sitt sammanhang för nästan 200 år sedan. 

Tre av hennes många böcker finns hos Gutenberg — en av dem skriven tillsammans med lillasyster Harriet. Alla tre läsvärda!

Tänd en talgdank,

Stuart's Dyspepsia, Eating Restaurants,

1910

spela ljuv musik, och gå ned i vikt.
Gardera gärna med ett glas samarin efteråt, för jag misstänker att Stuarts mirakelmedel är ett minne blott.

Höstsuset är här,

och med det drösvis med höstminnen. Jag sitter i solen och lyssnar till suset och njuter av de nästan ljumma vindarna.
För bara ett par veckor sedan var det för varmt att sitta i solen på eftermiddagarna — nu söker vi oss till den.
Jag vet att många med mig, tycker om att bo i en del av världen där årstiderna växlar, även om många av oss tycker att det är vemodigt att säga farväl till sommaren (de gånger vi haft någon). 

ve`mod subst. ~et 
ORDLED: ve--mod-et
• stämning av stillsam saknad och sorg över ngt som upplevs som förlorat: hon kände ~ vid tanken på att barnen snart skulle vara vuxna och utflugna ur boet; det var med ~ stenhuggarna lämnade sin arbetsplats för sista gången; hon kände sitt hjärta fyllas med ~
HIST.: sedan 1637; av ty. Wehmut med samma bet.; jfr ve, mod

Det finns inget riktigt bra ord för vemod på engelska — är det en slump, för nog måste känslan vara universell — eller är vi nordbor mer benägna för vemod, än våra bröder och systrar längre söderut? Och är det i så fall bundet till vårt nordiska klimat och ljus?
 m
Men finns ordet på danska och norska? Nu har jag inget större förtroende för Goggles förmåga att översätta, men så här svarade sagda översättare när jag bad den översättaföljande meningar till några av de vanligaste språken (vanligaste i vår del av världen). 
Jag blir alltid vemodig på hösten.
Det nordiska vemodet.

Norska:
Nordisk melankoli
Jeg er alltid trist på høsten 

Danska:
Den nordiske melankoli
Jeg er altid trist ved faldet

Esperanto:
La Nordia melankolio
Mi estas ĉiam malgaja en la aŭtuno

Franska:
La mélancolie nordique
Je suis toujours triste à l'automne

Italienska:
la malinconia nordica
Sono sempre triste alla caduta

Tyska:
Die nordische Melancholie
Ich bin immer auf der Herbsttagung traurig

På tyska finns ju ordet, så varför det blivit traurig här, är mer än jag kan förstå.
Och om man är trist, sorgsen, melankolisk eller rent av vemodig, i Finland, kanske Karin kan upplysa oss om.
(Valse triste är det finskaste jag kan komma på i den vägen)

Skulle någon ha klädbekymmmer, så kan jag tipsa om lämplig septemberklädsel — i alla fall ansågs den lämplig 1882.

De av er som bor i Staterna, "får" ju bara bära vita kläder ett par dagar till — men kanske kan gräddfärgat passera — någon som vågar försöka?