Det var inte alls länge sedan jag läste en utmärkt beskrivning av sjukhuskorridorer och den typiska sjukhuslukten. Men jag kan inte för mitt liv minnas vad det var för en bok — annat än att det var en Gutenbergsbok.
Däremot minns jag mycket väl sjukhuslukten. När försvann den? Det måste ha varit länge se’n, tidigt 60-tal?
Det är nog rätt många lukter som försvunnit. Färghandelslukten till exempel — dog den ut samtidigt med sjukhuslukten på 60- talet. Kanske var det decenniet då många lukter gick i graven. Tvättinrättningslukten, försvann förmodligen i den vevan också, när man inte längre lämnade bort tvätt i samma utsträckning som tidigare.
Förmodligen hade alla småbutiker sin speciella doft, som försvann när skomakare, bagerier och diversehandlar lades ned och allt blev rationellt, hygieniskt, utslätat och —luktfritt.
Jag upplever att sjukhuslukten fanns kvar mycket längre än sextiotalet, ända in mot nittiotalet, kanske
SvaraRaderaJag blir alltid lika glad och förvånad när folk kommer in i vår lilla brödbutik och tycker att det doftar så gott av allting där, så troligen handlar lukter om småbutiker av olika slag. De stora är alla så lika. Tror jag måste tänka på lukter mera nu när jag går in i någon inrättning eller affär. Intressant
ha en fin dag Margaretha!
Karin,
RaderaVäntar med spänning på en sniff-rapport, där du berättar vad du kommit fram till i ditt luktande:"På jakt efter den doft som flytt".
Margaretha
Men nog har man börjat utnyttja dofterna i butikerna med det butiksbakade brödet. För den doften är ju bara inte att motstå!
SvaraRaderaNågon speciell sjukhuslukt känner jag inte igen - har tjänstgjort på för många olika. Men eterdoften hos skolsyster ger mig nästan hjärtklappning den dag som är.
Läderdoften hos skomakaren är dock magisk för mig. Älskar den sedan jag var mycket liten. Det fanns ett skomakeri i en källarvåning i vårt kvarter där man ibland hade ett fönster i gatunivå öppet, precis lagom för en liten unge att stå och sniffa. Döm om chocken när den sura skomakarfrun en gång satte vattenslangen rakt i ansiktet på mig! Hon var väl trött på ungar som gjorde bus men jag ville ju bara ha litet golukt! Efter det var jag livrädd och vågade inte gå nära fönstret. Jag hade också svårt att förklara hur min mössa med fårskinn hade blivit dyngsur när jag kom hem. Minns att mor var mycket skeptisk.
En obehaglig lukt som tack och lov är sällsynt numera är formalinlukten i tygaffärerna. Inte för det finns så många sådana längre, men jag hade svårt att vara i en tygaffär mer än några minuter på 60-talet innan mina ögon rann och jag fick svårt att andas. Dagens appreturer är luktfriare men vem vet, kanske ännu farligare än formalin?
Olgakatt,
RaderaDet var en le kärring! Jo, jag kan förstå att hon var trött på busande ungar, men fullt så snabb att döma får man inte vara - i synnerhet inte när det gäller barn.
Jag är lite osäker på exakt vad det var som luktade så speciellt på sjukhusen - kanske en blandning av desinfektionsmedel och andra lukter. jag hade för länge se'n en salva (mot klåda eller kanske soleksem, tror jag) som luktade sjukhus. Läste på innehållsdeklartionen och kom fram till att det var kamfer som luktade sjukhus - men jag vet inte om man använt kamfer på sjukhusen. Eller påminner den lukten om eter?
Det luktfria är kanske ännu mer förädiskt än det som ger ifrån sig en ärlig lukt.
Har en känsla av att man i dag är mer för konstgjorda dofter - ingeting får lukta naturligt (tänk om det luktar människa?). Fast fullt så artificiella som i Amerika är vi inte - inte än.
Margaretha
PåSladden
RaderaKom just att tänka på flamskyddsmedlen, som vi människor, i synnerhet små barn, och djur, sägs vara fulla av. Skulle kanske vara bra om de luktade illa.
M
Kamfersprit var det enda acnemedel som stod till buds när jag behövde ett. Inte ett dugg effektivt, kan jag intyga. Jag sätter inte den doften i samband med sjukhus men jag är ju yrkesskadad.
SvaraRadera