Om Anders slaskar

skall julen braska

 

bras`ka verb ~de ~t 
ORDLED: brask-ar SUBST.: braskande
• vara under fryspunkten i fråga om utomhustemperatur {MOTS. slaska 2} åld.
IDIOM: ~r Anders så slaskar jul om det är kallt på Andersdagen blir det tö till julenKONSTR.: ~
HIST.: sedan 1795; jfr fornsv. braska 'bullra; uppträda överdådigt'; av ljudhärmande urspr.

 

Men frågan är om det slaskar eller braskar när det är nollgradigt?

Det är som bekant Anders som har namnsdag i dag, så jag hade tänkt att han skulle berätta för mig hur julvädret kommer att bli. Får man månne välja när vädret är som det är i dag?

Förresten borde man väl vända på det, och säga att julen braskar om Anders slaskar — så slipper man nödrimmet.

A Cold Forest of Pine Trees Covered in Snow and Frost

 

Jag, en negativ nolla

Och nu talar jag om blodgrupper. Visst har jag hört talas om blodgruppsdieten, men jag har aldrig brytt mig om att sätta mig in i den. Tur är väl det för jag läser nu att: "Personer med denna blodgrupp förväntas vara muskulösa och ges rådet att äta en köttrik diet. Blodgrupp 0 ska inte äta en stor mängd mjölkprodukter, välj mer fett i form av smör, majonnäs, aioli, pesto, nötter och avokado."

Välmenande vänner har försäkrat mig att om jag bara åt rätt mat, skulle jag bli frisk som en nötkärna — det har nog varit en omdiskuterad diet, ända sedan den dök upp, men nu läser jag att den senaste forskningen inte kan finna något som stöder teorin.

Vad jag däremot aldrig hört talas om är att det finns en teori om att vårt temperament och personlighet styrs av vilken blodgrupp vi tillhör. Redan 1927 skrev en japansk professor vid namn Takeji Furukaw, en bok om detta. I japan tycks det fortfarande vara en omhuldad teori. 

När jag läser vilka egenskaper jag förutsätts ha, tycker jag mest att det låter som vad veckotidningarna brukar ha att komma med när de tilldelar oss olika egenskaper beroende på i vilken stjärnbild vi är född.

Döm själv:

Type O
You are the social butterflies. Often popular and self-confident, you are very creative and always seem to be the center of attention. You make a good impression on people and you’re often quite attractive. Organized and determined, your stubbornness will help you reach your goals. You make good leaders. Lovewise, O is most compatible with O and AB. Common career choices: banker, politician, gambler, minister, investment broker, and pro athlete.

Type A
Type As may seem calm on the outside, but inside, you’re filled with anxiety and worry. You’re perfectionists and often shy and sensitive. Usually introverted, you’re stable and thoughtful. You make good listeners and are sensitive to color and your surroundings. You like to be fashionable and are up on the latest trends, but never flashy or gaudy. You like romantic settings and often shun reality for fantasy worlds. A is most compatible with A and AB in the love department. Common career choices: accountant, librarian, economist, writer, computer programmer, and gossip columnist.

Type B
You can be very goal-oriented and often complete the ambitious tasks set before you. Outgoing and very charming, you’re good at reading people and providing support. Though critical of appearance (but not your own), you aren’t picky and are unlikely to dwell over the little things. Type Bs are impulsive individualists who often create their own path in life. You are very strong and optimistic. B is most compatible with B and AB lovers. Common career choices: cook, hairdresser, military leader, talk show host, and journalist.

Type AB
Not surprisingly, ABs can be quite dualistic, possessing both A and B traits. You may be shy and outgoing, and hesitant and confident. You often stand out from others, don’t like labels, and are nice and easy going. You are logical and determined to do things correctly. Usually trustworthy, you like to help others. You often speak in a serious manner. Your patience, concentration, and intelligence are admirable. AB can find a soul mate with any other blood type. Common career choices: bartender, lawyer, teacher, sales representative, and social worker.

Grattis Frances!

Frances Hodgson Burnett

24 november 1849 – 29 oktober 1924

Många kvinnor i min generation har nog läst, och gråtit över, "Lilla prinsessan", "Lille lorden" och "Den hemliga trädgården", de tre av hennes böcker som blivit mest kända i Sverige.

Trots hennes framgång som författare, uppfattar jag inte henne som en lycklig människa — kanske hade hon svårt att leva upp till sin böjelse för volanger och titlar.

Hos Bokus får jag 1095 träffar på hennes namn, och ser att man kan köpa hennes samlade verk som e-bok för 23:-, och flera av de mest kända böckerna kostar inte mer än 34:-, bland annat "A Little Princess", med fina illustrationer av Ethel Franklin Betts, just den utgåvan har jag skrivit om här. 

Där finns också flera biografier om henne. Själv har jag bara läst Gretchen Gerzinas "Frances Hodgson Burnett, The Unpredictable Life of the author of The Secret Garden", en läsvärd bok.

Men går du till Gutenberg kan du läsa många av hennes böcker gratis.

Jag saknar ett ord

 Portrait of a Woman Suffering from Obsessive Envy

 Jean Louis Théodore Géricault (1791–1824)

 

Ofta vaknar jag samtidigt som P1 drar igång sin sändning på morgonen — förr i världen undrade jag alltid hur någon kunde somna ifrån ett intressant radioprogram, nu undrar jag hur folk gör för att hålla sig vakna. Jag sätter alltså på radion i hopp om att somna om. Ibland tar det en stund, och jag hinner få hela, eller delar av morgonandakten till livs. Den här veckan har temat varit avund, de eventuellt uppbyggliga i andakten har gått mig förbi, eftersom mina tankar, varje gång, irrat iväg på egen hand. Jag inser att min tolkning av ordet avund inte är korrekt. Avund som är en dödssynd,  är synonymt med missunnsam, ett ord som jag alltid sett som mer negativt än avund. 

Om någon berättar att de ska ge sig av på en jorden runt resa, kan jag mycket väl säga att jag avundas personen i fråga — vilket inte alls betyder att jag missunnar personen den upplevelsen. Jag menar bara att jag tycker att det skulle vara roligt att komma ut och resa. Men för detta finns inget ord — eller har någon ett ord att föreslå?

a`vund subst. ~en 
ORDLED: av--und-en
• känsla av olust över att inte vara delaktig av ngn annans förmån ibl. blandad med missunnsamhet: en gammal ~ mot den äldre systern; ett nickmål som skulle gjort NN grön av ~;en beundran blandad med ~; väcka ~
BET.NYANS: ibl. om allmänt spridd känsla: ~en hindrade henne från att vinna erkännande
KONSTR.: (av) ~ (mot ngn) (för el. över ngt), ~ (mellan ngra) (för el. över ngt)HIST.: sedan äldre fornsvensk tid; fornsv. afund 'avund; harm; fiendskap'; till fornsv. af- i bet. 'inte' och unna

Såvitt jag kan förstå, är förhållandet detsamma på engelska, envy innehåller också ett viss mått av missunnsamhet.

Inga traditionella kattfröknar

 Gossarna i Alexandra Crocketts bok "Metal Cats", spelar alla med i olika band där man spelar metal. Jag vet nätt och jämt vad för slags musik det är — annat än att det inte är min melodi. Däremot är det kul att det kommer en bok med killar och katter. För i synnerhet i Staterna är det ju så att "riktiga karlar" gillar inte katter. Delar av bokens intäkter kommer att gå till katthem.

Och nej, jag har inte läst boken, men tycker att det skulle vara kul att åtminstone se den.

Ett dagligt gissel

Och då talar jag om matlagning. Min fantasi arbetar på övertid, då det gäller att komma på ursäkter för att inte laga mat — men någon matfantasi är lögn att uppbåda. Det finns många skäl till denna min aversion — ett av dem, är att det ta'r tid från annat som är roligare. Snabbmat är alltså min melodi. Alla som rör sig på nätet har säkerligen stött på recept på hur man bakar kakor i en mugg i mikron. Det tycks vara omåttligt populärt, för ögonblicket, men har ni sett alla recept på hur man lagar riktig mat, på samma sätt?

"250 best meals in a mug — Delicious Homemade Microwave Meals in Minutes" av Camilla V. Saulsbury, heter en av de kokböcker som underlättar livet för oss som, inte tröttnat på livet, men väl på matlagning. Nu tror jag inte att det här är en bok för de som är roade av mat, recepten leder inte till några kulinariska storverk, och bilderna ser mycket mer aptitretande ut än de rätter jag har rört ihop — men det ger dig näring för dagen.

Gulligt,

och i början, men mest i början, en aning ansträngda lustigheter. Men trots allt är den läsvärd, boken om Grace — den vita, blåögda och döva ulmerdoggen som förändrade Dans liv. "Amazing Grace" är den amerikanska titeln på Dan Dye och Mark Beckloffs bok. På svenska heter den "Den fantastiska Gracie" — men om du, som jag, skvätter till varje gång det står mig, istället för jag och han istället för honom, så råder jag dig att läsa boken på engelska. Precis när jag skriver detta, slår det mig att även engelskspråkiga personer har stora problem med sina pronomen, så jag kan ju inte garantera att originalet är korrekt.

Den som vistas i U.S.A., och i synnerhet den som har hund, känner nog till "Three Dog Bakery", men här är berättelsen om hur två fattiga killar med hjälp av en döv hund, kom att starta ett bageri för hundkäx, bakat med naturliga ingredienser, och utan tillsatser, tämligen okänd. Det är en äkta amerikansk framgångssaga,  som ger en stunds vilsam och vänlig läsning.

Jag får tillstå att jag blir en gnutta avundsjuk på Grace, och hennes människor, som har en veterinär som doktor Benjamin — en sådan skulle jag vilja ha både för Åskar, och mig själv!

Skuggor, bråddjup och elände

Reading by the Brook, 1879 

Winslow Homer

Jag fortsätter att botanisera bland antologierna med lyrik — det är inte uppbyggligt.

Folket i Bilds förlag gav 1952 ut "De bästa dikterna, av tolv moderna svenska författare" (en av de tolv var en kvinna). Året därpå kommer en ny antologi "Tolv moderna poeter" (den här gången med två kvinnor). Där finns så mycket existentiell smärta att jag snabbt återbördar de moderna poeterna till bokyllan, och i stället ägnar mig åt en drygt hundra år gammal bok. "Valda dikter, poetiskt läsebok för skolan och hemmet" är en tunn bok, där jag i förordet läser:

Vid urvalet ha tvenne grundskäl gjort sig gällande: dikternas förmåga att tilltala sin läsekrets samt deras lämplighet vid öfning i välläsning.

Moraliska pekpinnar saknas inte, men när gjorde de det, på den tiden?  det är nöjsam läsning, jag fastnar för en lång dikt av farbror Zacharias — den får mig att tänka på fru Lenngrens berättande dikter, och jag noterar också att Lennart Hellsing inte var först med att låta gurka rimma på masurka. 

Prästgårdsflickorna

Det var en fattig prästgård långt från staden.

Där bodde pastor Björk med hela raden

af barn och blomma. Han var god och from

och nöjd med att tjäna Gud i fattigdom.
,

Pastorskan var också en präktig gumma,

men hörde stundom på sitt öde brumma

hur här på landet röjes, som man vet,

stor brist på bildning och belefvenhet.
-

För den skull var hon glad, när hon fick sända

de äldsta döttrarna till moster Blenda

för att i stadens yppersta pension

få lära dem en finare fason.
-

Där blefvo de rätt snart ofantligt snälla:

snabbmåla kunde syster Petronella

och knäppa visor på en spansk guitarr

att muntra pappa, när han var på knarr.
-

Agathe-Julie var frodig som en gurka,

men dansade med stor talang masurka

och kunde bjäbba: "Mon très cher ami,

comment vous portez — vous aujourd' hui?"
-

När systrarna nu fått en smak så bildad,

blef däremot den yngsta helt förvildad:

Sofi lärt koka, baka, väfva, sy,

men hade af talanger ej ett gry.
-

"Min lilla Fiken" — hördes mamma klandra —

"hon är en stackare bredvid de andra.

Men Petronella och Agathe-Julie,

de skola hela släktens stolthet bli."
-

Nå väl! En dag blev hej i prästgården.

Pastorskan flängde kring, så snabb som mården.

Allt skulle bullas upp hvad där fanns bäst,

ty biskopen man väntade till gäst.
-

"Hvad skall jag göra?" hördes mammas stämma.

Min gamla Kajsa är ju inte hemma.

Jag får ej plättar. Smöret är ju härskt,

och hönsen ha ej värpt ett enda färskt.
-

Hvad i all världen skall det af oss blifva!

Hvad skall jag biskopen till middag gifva?" —

"Jo grisstek, mamma," sad' Sofi och log.

"Och mjölk och smultron ha vi mer än nog."
-

"Ja, det var ej så illa, det försöket,"

sad' mamma. "Men blif du, Sofi, i köket,

när dina systrar med sitt bättre vett

undfägna biskopen på bästa sätt.
-

Fast pappa ej vill söka pastoratet,

så tänker jag vi ha det nog i fatet,

om hans högvördighet får i vårt hus

se dina systrar stå som tända ljus."
-

Så sagt och gjort! Agathe och Petronella,

de skyndade att framför spegeln ställa

sin älskvärdhet i allra bästa dag.

Sofi i köket ställde allt i lag.
-

Just som hon stod så smultronröd vid spisen

och stekte gladeligt den rara grisen,

en gubbe tittade i dörren där

och sad': "Förlåt, bor inte pastorn här?"
-

"Jo visst," sad' flickan utan att sig vända.

(Det var ju någon tiggare kanhända).

"Vi ha nu brådt, ty bispen väntas hit.

Men sitt ändå! Nog finns för er en bit."
-

"Stort tack," sad' främlingen, här lefs ju gratis."

"Åh," sad' Sofi, "med mjölgröt och potatis

vi lefva mest. Men höga herrars krås,

det måste smörjas nu i dag, förstås."
-

"Ja, det förstås," sad' gubben. "Hvarför söker

ej pappa pastorat, som tunnan öker?"

"Nej," sade flickan, "det är ej hans håg

att schackra själar för en tunna råg."
-

"Jaså," sad' gubben. Och så var han borta.

Sofi var rädd, att grisen kom till korta

och tordes ej det minsta se sig om. —

Strax därpå sades det, att bispen kom.

.

Han hade i den vackra sommardagen

för ro skull promenerat genom hagen

och togs nu mot med mycket fjäs och krus

af pappa, mamma och två "tända ljus".

.

Agathe-Julie neg på fransyska viset,

och Petronella täflade om priset.

Allt var så utmärkt bildadt, fint och sött,

att hans högvördighet blef riktigt trött.

e

"Få vi ej bjuda på musik?" sad' mamma.

Men nu var bordet färdigt i detsamma.

Man satte sig. Då sade biskopen:

Har icke pastorn här en dotter än?"

w

Åh jo, men hon är sysselsatt i köket." —

"Bed henne in!" — "Förlåt, hon är i stöket..."

"Jag ber, låt henne komma!" — Hjälpte ej.

Åt biskopen törs man ej säga nej.
-

Sofi kom in, rödbrusig och förlägen. —

"Herr pastorn har en flicka snäll och trägen.

Jag önskade jag hade vid min spis

en, som  kan så förträffligt steka gris."
-

Sofi såg ned och rodnade förskräckligt.

Köksgubbens stämma kände hon tillräckligt.

Hon tog det, stackars barn, för skymf och hån.

Hon var ju van att anses dum som ett spån.

f

men biskopen tog mildt och varmt till ordet:

"Gott är att ha en trägen hand vid bordet.

Men ännu bättre är ett barn, som vet

sin bästa prydnad: huslig enkelhet.
-

Hon har förstånd och hjärta, som ej tryta.

Af henne hör jag, att ni ej vill byta

er fattiga församling mot en ann'.

för det ni älskar den, ni hedersman.
-

Så skall ert ringa bröd ändock förmeras.

Ni vet, att stiftet nu som bäst regleras.

Jag lägger fyra rika byar till.

Och eder inkomst jag fördubbla vill." —
-

"O, tack, herr biskop!" — "Mig skall ni ej prisa.

Den lilla köksan här er tack bevisa. 

Hon bjöd mig nyss en bit i köket där.

Det är ju billigt att jag tacksam är."
-

Så sade biskopen till stor förvåning.

Agathe-Julie var nära att få dåning,

och Petronella, som var klok och vis,

beslöt att lära sig att steka gris.
-

Pastorskans miner kunna ej beskrifvas.

Men nu begynte man i köket trifvas.

Och från den dagen sågs i pastorns hus

tre snälla barn, men inga tända ljus".

                                                    Zacharias Topelius

Lyrik, poesi, vers, dikt,

är det någon skillnad? Vad man än kallar det, har jag upptäckt att folk antingen gillar det, eller inte alls uppskattar det. Och vilken grupp man än tillhör, har man en bestämd uppfattning om hur det ska — eller inte ska vara.

 Lili Reading 

Theodore Earl Butler 1861-1936

En väninna frågar om jag kan skaka fram en av Emily Dickinsons dikter, på svenska. Jag beger mig till lyrikhyllorna, och där blir jag fast — visserligen hittar jag inte boken, som jag trodde att jag hade, men vad gör väl det, när jag hittar så mycket annat spännande. 

Minns ni "Tre tryckare", som gav ut så många vackra presentböcker? Söker på nätet, men finner ingenting om det tryckeriet. Bläddrar i deras "Poesidagbok" från 1964, en bok med en vers för årets alla dagar — slår upp en sida på måfå och läser:
,

Människan klagar då hon lider

men hon höjes, hon förkovras

hon blir god och känslofull.

Heta äro kvalens strider, 

men den ädla malmen sovras

genom elden och blir gull.

                                     J. O. Wallin
,

Det är Fröding, Runeberg, Sehlstedt, Tegnér och gubbar av den digniteten, för hela slanten. Jag har inte läst varenda dikt, så det kan ha smugit sig in någon kvinna, men i så fall har jag missat henne. För att inga misstförstånd ska uppstå, vill jag framhålla att jag tycker om många av bokens dikter, men jag är inte så säker på att boken skulle sälja så bra  i dag. Jag är inte ens säker på om man ger bort diktböcker som gåbortspresent i dag.
.

En bok med liknande urval är "Dagens dikt, en lyrisk tänkebok, utgiven av Radiotjänst" från 1944. Det är ett urval ur sju årgångar "Dagens dikt". Ett utval som skiljer sig betydligt från dagens urval. Frågan är om urvalet, både nu och då, speglar läsarnas och lyssnarnas smak, eller kulturtyckarnas smak. 

Trots att den här boken är tio år äldre, än "Poesidagboken", så finns det flera, kvinnor representerade i den, men fortfarande är det mest etablerade och välkända poeter. Men Rolf Moberg, vet jag inte vem det är (kanske var). Letar på nätet, och ser att man kan köpa hans böcker antikvariskt, men det enda jag finner om honom är några rader:

Rolf Moberg (1918) är född i Skellefteå, uppväxt i Landskrona och Stockholm. Jur kand 1937, advokatpraktik i Piteå och Stockholm 1947-84. Debuterade 1942 på Bonniers med diktsamlingen I förvårens frost. Senare kom ytterligare en diktsamling samt ett par juridiska handböcker. Har översatt Nelly Sachs samlade lyrik som gavs ut 2001 av MånPocket. Romanen Flyktens fånge påbörjades 1943 efter författarens hemkomst från tiden som frivillig i finska vinterkriget.

PÅ VÅR ENSAMHETS JORD

Alla tala vi skilda språk

och vandra alla på skilda stråk

i vilsna livets länder.

Mötas en stund och dela

glädjen att lyckas,

sorgen att fela.
.

Aldrig kunna vi helt förenas

men lätta vår börda och renas

den korta stund vi byta

gemensamt tankar och ord,

mötas att smycka

vår ensamhets jord.

                            Rolf Moberg

Uppskjutardjävulen

Det finns väl inga som har det så välstädat i sina hem och verkstäder, som konstnärer och författare, när de står i begrepp att starta ett nytt projekt. Aldrig är vi så kreativa i att uppfinna giltiga skäl, som när vi vill slippa tackla vad som väntar oss.

Tack vare den mekanismen sitter jag här och ser ut över ett nyvaskat golv och en prydlig diskbänk. Jag har till och med städat under diskbänken, vilket innebar att dammsuga upp muslortarna, så att jag har koll på hur ofta jag har dessa nattliga besök, än så länge bara nattliga. Men nu när kylan är i antågande, misstänker jag att mössen flyttar in permanent. Jag hoppas att min väninna som ska komma på besök, kommer ihåg att ta med de finmaskiga nät hon hade över.

Nu är det i och för sig inga konstnärliga projekt som jag en längre tid tagit omvägar kring — bara trist byråkrati, men även byråkrati får flyktidéerna att flöda. Kommer inte jag på någon bra ursäkt, så hjälper Åskar mig — han vet att när han sätter sig i mitt knä, jan jag inte göra något förrän han behagar resa sig.

Förresten ledde dagens städorgie till ett trevligt avbrott. När jag gick ut på trappen för att hämta in en kudde och filt, som jag lagt ut, körde en bil upp på gårdsplanen. Ut kliver ett främmande par, som inte alls skulle till mig, utan till en granne, kvinnan blev alldeles till sig, när hon fick syn på kudden och filten som jag hade i famnen. Var kunde hon köpa sådana, det var precis vad hon ville ge svägerskan i 50-års present. Tyvärr infaller högtidsdagen mycket snart, så att vänta en längre tid på att få en beställning effektuerad, var inte aktuellt.

Den femte november

No warmth, no cheeerfulness, no healthful ease,

No comfortable feel in any member—

No shade, no shine, no butterflies, no bees,

No fruits, no flowers, no leaves, no birds,—

November!

                                                             Thomas Hood

Denna valdag

råkade jag på det här citatet.

Women are being considered as candidates for Vice President of the United States because it is the worst job in America. It's amazing that men will take it. A job with real power is First Lady. I'd be willing to run for that. As far as the men who are running for President are concerned, they aren't even people I would date. 
    Nora Ephron, from her San Francisco lecture, November 4, 1983

Tisdagstanke

Young Girl Writing  

Berthe Morisot

"The act of putting pen to paper encourages pause for thought, this in turn makes us think more deeply about life, which helps us regain our equilibrium."
                                                                   Norbet Platt