Uppskjutardjävulen

Det finns väl inga som har det så välstädat i sina hem och verkstäder, som konstnärer och författare, när de står i begrepp att starta ett nytt projekt. Aldrig är vi så kreativa i att uppfinna giltiga skäl, som när vi vill slippa tackla vad som väntar oss.

Tack vare den mekanismen sitter jag här och ser ut över ett nyvaskat golv och en prydlig diskbänk. Jag har till och med städat under diskbänken, vilket innebar att dammsuga upp muslortarna, så att jag har koll på hur ofta jag har dessa nattliga besök, än så länge bara nattliga. Men nu när kylan är i antågande, misstänker jag att mössen flyttar in permanent. Jag hoppas att min väninna som ska komma på besök, kommer ihåg att ta med de finmaskiga nät hon hade över.

Nu är det i och för sig inga konstnärliga projekt som jag en längre tid tagit omvägar kring — bara trist byråkrati, men även byråkrati får flyktidéerna att flöda. Kommer inte jag på någon bra ursäkt, så hjälper Åskar mig — han vet att när han sätter sig i mitt knä, jan jag inte göra något förrän han behagar resa sig.

Förresten ledde dagens städorgie till ett trevligt avbrott. När jag gick ut på trappen för att hämta in en kudde och filt, som jag lagt ut, körde en bil upp på gårdsplanen. Ut kliver ett främmande par, som inte alls skulle till mig, utan till en granne, kvinnan blev alldeles till sig, när hon fick syn på kudden och filten som jag hade i famnen. Var kunde hon köpa sådana, det var precis vad hon ville ge svägerskan i 50-års present. Tyvärr infaller högtidsdagen mycket snart, så att vänta en längre tid på att få en beställning effektuerad, var inte aktuellt.