"...ein Buch muss die Axt sein für das
gefrorene Meer in uns. Das glaube ich."
Franz Kafka
Här sitter jag med min tekopp mellan boktravarna, för jag håller fortfarande på att klänga runt bland böcker, flytta böcker, katalogisera böcker, bläddra i böcker och utforska LibraryThing ytterligare. Jag minns inte om jag redan berättat att det finns massor med roliga funktioner på LibraryThing, man kan se hur många böcker man har på olika språk, eller se hur fördelningen mellan manliga och kvinnliga författare ser ut, hur många andra som har samma böcker som jag, vilka orter som handlingen i mina böcker utspelar sig i och liknade fakta som är mumma för en kalenderbitare. Men man kan även besöka andra medlemmars bibliotek, och det gjorde jag i morse — det var då jag hittade citatet ovan, och norrmannen som lagt in det, tillade:
"Jeg tror vi kun bør lese den type bøker som evner å såre oss og gi oss stikk innert i sjelen. Dersom boken vi leser ikke vekker oss som et dunk i hodet, hvorfor leses den da ....?..."
Det har fått mig att grunna över mina läsvanor och vad jag har för bevekelsegrunder för min läsning. Jag känner mig förfärligt ytlig när jag inser att jag varken vill bli sårad eller dunkad i huvudet.
Min läsning kan jag nog dela in i två huvudgrupper, den viktigaste är för att få nya kunskaper och den andra är som eskapism.
Visst kan nya kunskaper vara omvälvande, men jag värjer mig mot det våldsamma i uttalandet ovan.
Och nog finns det många orsaker till att läsa böcker som inte väcker oss, att bekräfta våra egna tankar, att bli road, att resa utan att resa sig från fåtöljen, att lyssna till andra människors tankar...
Jag tror inte att jag kommer att förändra mina läsvanor.
