Som alltid, är det mycket att tänka på innan man beger sig av på en resa. Just nu lägger jag upp en resplan — den blir en aning annorlunda än föregående år, eftersom jag har några påskbrev att leverera på vägen.
Jag måste bestämma mig för vilken av kaffepannorna jag ska ta med, och snygga till den. Kvasten måste trimmas, och så försöker jag förmå älsklingen att skjuta rygg. Skjut rygg själv, säger han och fortsätter att snarka.
På min morgonpromenad möter jag en katt som säger sig vara villig att följa med på resan. Förutom att han är svart som sig bör, så är han betydligt lättare än min älskling. En fördel, för det är svårt att lyfta med älsklingen.
Men min nya vän är inte så bra på att skjuta rygg, och tröttnar på mitt tjat om en stund.
Inget annat att göra, än att gå hem och göra påskbreven färdiga. För den som vill skicka ett äkta värmländskt påskbrev, finns instruktioner på nätet. Googla på "vika påskbrev", så får du napp. Riktigt hur gammal traditionen är, vet man inte, på 1800-talet gjorde man det — kanske tidigare. I Värmland veks de till trekanter, sen var det noga med att de skulle levereras anonymt. Var man inte tillräckligt kamouflerad bakom huckle och röda kinder, så kastade man in brevet och sprang.
Kanske möts vi på väg till Blåkulla! Jag tar med mig en kaffepetter på ben för kaffekok över öppen eld.
SvaraRaderaMen jag har inga påskbrev, det var en ny tradition jag lärde mig i ditt inlägg. Eftersom jag tycker om gamla seder gjorde det mig glad.
Hälsar häxan Viola
Viola,
RaderaBlev lite försenad i starten, men ska försöka att komma ikapp dig.
Börja måla påskbrev nu, så har du ett lager till nästa påsk. För är du som jag kommer både jul och påsk som en total överraskning för mig, och allt jag tänkt göra, får vänta ytterligare ett år.
Margaretha
Och jag funderar på om Olga orkar med resan i år; kanske bara Sonja åker med denna gång.
SvaraRaderaOlgakatt,
RaderaJag tror att både Olga och Åskar har det bättre hemma i stugvärmen.
Margaretha