måndag 30 mars 2015

Inside information

Böcker är tunga, så det här med att flytta böcker fungerar som styrketräning — en balanserad övning som belastar kroppens båda sidor lika mycket. Inte alls som att väva med ryckverk, som ger både ryckvärk och en mycket väl utvecklad kappmuskel (trapezius), på ena sidan av kroppen. 
 I dag kom jag att tänka på den där kappmuskeln, när jag tog en paus i styrketräningen, för att försjunka i barndomsminnen. jag kunde nämligen inte låta bli att sätta mig ned och titta i "Dr. Minder's Anatomical Mannikin of the Female Human Body", (det finns även en "of the Male Body") två otympligt stora böcker som min mormor köpte i början av förra seklet. Det finns inget tryckår, men vid en sökning på nätet, fann jag rätt många exemplar till salu, alla förmodas vara tryckta omkring förra sekelskiftet.

 Jag älskade att titta på dem tillsammans med mor  på samma vis som hon har berättat att hon älskade att sitta med sin mor och ta reda på hur vi människor ser ut på insidan. Den här beskrivningen hittade jag på ett ställe:
This work features eleven layered chromolithographed plates with detailed anatomical illustrations superimposed. Lifting the layers shows the anatomy as it would appear during dissection, moving from the surface to the muscles, bones, and internal organs. These books were intended for the layperson and were very popular. The format of the flaps however is very delicate and copies with all of the flaps intact are very rare.
 Mina exemplar är i tämligen gott skick, förmodligen därför att det var mor som skötte bläddrandet, men inälvorna kommer lätt i oordning, och jag får passa mig så att bukens innehåll ligger där det ska, innan jag fäller ihop atlasen.


 Ett utmärkt sätt att visa barn, hur de låg i mammas mage, innan de gjorde entré i världen.  I min mors generation var det ju inte helt självklart att små barn visste varifrån de kom. Inte ens gravida kvinnor visste alltid hur barnet kommit in i dem, eller hur det skulle komma ut. Var det inte Ada Nilsson som på en ung kvinnas fråga hur barnet skulle komma ut, svarade att det kommer ut samma väg som det kom in.

9 kommentarer:

  1. Barn av idag vet var de kommer ifrån, helt klart. Kanske vet de alldeles för mycket. Som vår yngsta dotter i 6-årsåldern upplyste sin mor om att grannen kanske var bi. Hennes sambo var ute ur leken och en kvinna hade tagit hans plats. Så att.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hjo,
      ongera vet mer är far- och morföräldrarna i dag!
      Margaretha

      Radera
  2. Vilka fantastiskt intressanta böcker du har att njuta av i styrketräningspausen!
    Jag skulle nog ta paus alltför ofta om jag var hos dig, tror jag.

    Karin

    SvaraRadera
    Svar
    1. Ja du Karin, det är ständiga karaktärsdanande övningar när jag försöker hitta självdisciplinmuskeln.
      Margaretha

      Radera
  3. Mina anatomistudier startade precis där - med utvikningsinälvor. Jag fick bläddra själv men bilderna är faktiskt intakta än i dag.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Olgakatt,
      Det ska böjas i tid...
      Inte förrän jag var i skolåldern var min finmotorik tillräckligt bra för att jag inte skulle byta byta plats med blåsan och levern.
      Margaretha

      Radera
  4. De där böckerna hade jag älskat! Vi hade mest bara Bibeln och Nordisk familjebok. Och en tjock medicinsk uppslagsbok. Den var hemsk. Läskiga bilder på folk som led av de konstigaste åkommor, och allt kunde man dö av.

    Jag hörde en kul vits om kvinnnan som sökte läkare för att det kändes som om en fågel rörde sig i magen, och växte. Läkaren frågade om hon inte märkt att fågeln flög in. Näe... verkligen inte.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Forts.
      - Men du kan vara lugn för att du märker när den flyger ut!
      (Jag gillar enkel bondkomik...)

      Radera
    2. Bloggblad,
      Men Nordisk familjebok är ju intressant - och räcker länge.
      Har man redan pippi, så kanske man inte lägger märke till ännu en fågel.
      Margaretha

      Radera