Veckans mening — om diktatur

 

Jag har flera gånger tänkt att jag skulle deltaga i Skriv-Roberts ”meningsutbyte”, som innebär att vi varje lördag uppmanas att presentera en mening, från boken vi läser, en mening som fått oss att hejda oss och tänka till.

För tillfället ägnar jag mig åt Verner von Heidenstam, som jag läst alldeles för lite av. I ”Tankar och utkast” finns det mycket att hejda sig inför och fundera över om man håller med eller ej.

När det gäller det här stycket, hoppas jag innerligt att han har rätt.

Biskop Tomas’ muntra sång om friheten är alltid uppfriskande och rolig att höra, ty i grunden äro vi svenskar ju ganska frihetskära, synnerligast när det gäller tankarnas, ordets och den personliga livsföringens frihet. Skulle det inträffa, i en stund av nöd, att också vi tvingades att samlas omkring en diktator, finge den mannen säkert inte mycket lugn nattsömn.

 

Är du pickhågad?

  Är ordet nytt även för dig? Ett vardagligt ord enligt SAOB — ett ord som (ännu?) inte är dödförklarat, men jag hittar ingen text yngre än hundra år, där ordet förekommer.

Och hur ska ordet användas, undrar du säkert. 

 ”hågad eller intresserad (för ngt), begiven eller pigg (på ngt), angelägen (om ngt); förr äv. övergående i bet.: nyfiken; vanl. i predikativ anv.; särsk. i uttr. (vara l. bli) pickhågad på (förr äv. till) ngt l. att göra ngt. ” 

säger SAOB. 

Coaching Scene 

Henry Thomas Alken

Fredrika Bremer skriver i kapitlet ”Visiter”, i boken ”Famillen H***” om hur hela familjen ger sig ut för att avlägga visiter i grannskapet. Men fram på kvällskvisten tappar vagnen ett hjul, och ekipaget välter:

Med deras tillhjelp sökte Öfversten nu, att resa upp den gamla  tunga vagnen. Men vägen bestod af djup sandmylla, vagnen hade  fallit så godt som i en grop, kusken var en invalid, betjenten en antiquitet; de ropade »Eu ... uh!» ... Öfversten allena arbetade – och vagnen kom ej ur fläcken.

Ett besök i det grå huset (den enda menniskobostad, som var  synlig) blef nu nödtvunget, och Öfversten, som var så pickhågad på detta besök och på sin »kopp thé,» att han var helt glad öfver  händelsen med vagnen, utropade: »vi måste följas åt allesammans i lust och nöd!» bjöd sin hustru armen och förde henne, med ovanlig munterhet och under komiskt skämtande, fram på den smala  vägen, som slingrade sig genom en tät gran- och tallskog och tycktes föra till det mycket omtalta grå huset.

Charron with cart wheel and apprentice. Engraving late 18th century.

I ett brev till Esaias Tegnér skrev Frans Michael Franzén den 18 november 1881 

Half-length portrait of a gentleman  Sir William Beechey

”Bäste Tegnér ! 

Just nu lemnade mig din brorsson ett exemplar af dina tal, af hvilka jag förut läst några och af de andra sett stycken i korrektur. Om jag ock icke egde förut denna kännedom af bokens värde, om den ock icke bure ditt namn, så skulle jag endast vid den bläddring, jag nyss gjorde deri, blifvit till dess läsning pickhågad, om jag får nyttja det hvardagsordet.”

e kônsti ti

 

 The Crystal Ball 

Robert Anning Bell

Dä ä att e kônsti ti

vi lever i

Vi sôm ä gamle å sletne 

vet fôll 

att en int’ har nôa framti

Män värst ä dä fôll 

att di onge 

di tror int 

dä finns nôa

di häller

Stig Berg

ur fôlkprat2

Sápmi

 

Kvällsläsning   

Georg Pauli

Books are a guide in youth, and an entertainment for age. They support us under solitude, and keep us from becoming a burden to ourselves. They help us to forget the crossness of men and things, compose our cares and our passions, and lay our disappointments asleep. When we are weary of the living, we may repair to the dead, who have nothing of peevishness, pride or design in their conversation. 

Jeremy Collier.

 

Sápmi

är dagens tema — ett område som jag inte vet så värst mycket om. Visserligen kom jag i kontakt med samer innan jag började skolan, men om deras kultur hade jag inget begrepp.

Jag skulle tro att jag fick boken om Elle Kari när jag var i nioårsåldern. Fotografen Anna Riwkin och skribenten Elly Jannes följde Elle Kari, och hennes familj, under ett år. Boken lär ha gjort succé när den kom ut 1951. Även om jag tyckte om den och gärna tittade på bilderna, förstod jag inte vilket värdefullt dokument den utgjorde.

 

Einar Wallquist, ofta kallad lappmarksdoktorn, skrev ett 40-tal böcker om sina, ofta strapatsrika och spännande, 40 år som provinsialläkare i Arjeplogs kommun. Böcker som han själv illustrerade med pennteckningar — och som blev mycket populära.

Under hela sitt yrkesverksamma liv samlade han på kulturföremål från trakten, och efter tre år som pensionär öppnade han silvermuseet.

Mina föräldrar besökte en sommar museet, och berättade att de inte hunnit gå där länge förrän en liten man började tala med dem. Det visade sig vara Einar Wallquist, som under ett par timmar underhöll föräldrarna med berättelser både om föremålen, och sitt liv.

Min sista bok är en ohyggligt spännande — och skrämmande — bok om krigsåren i nordligaste Norge.

Det var belagt med dödsstraff att hjälpa flyktingar och krigsfångar att undkomma nazisterna — ofta innebar det att hjälpa dem att ta sig över gränsen till Sverige.

Kirsten Svineng var en av många, ofta kvinnor, som satte sitt liv på spel genom att på olika sätt göra livet en aning mer drägligt för en stor grupp människor. 

Bland annat gömde hon mat på olika ställen i skogen för att dryga ut de undermåliga matransonerna som de jugoslaviska tvångsarbetarna, som byggde vägar, fick.

 De kallade henne Mamma Karasjok.

Diversehandeln

    

Handelsboden i Vrengen  1888 

Edvard Munch

Jag läser att de äldsta annonserna i Sverige kan man hitta i ”n:r 35 för 1645 af Posttidningar.”

Så gammal är inte den annonsen jag hittade i ”Små poetiska utflykter i naturens rike (1890)”, ett litet häfte av en anonym författare.

Först trodde jag att det var ett tidigt mästerverk för Åhlén & Holm, men den postorderfirma grundades först 1899 — nio år efter det att den här versen fanns i tryck.

Jag läser mig till att melodin den ska sjungas på är ur ”Boccaccio”, en operett med musik av Franz von Suppé. Men en operett måste väl i rimlighetens namn bestå av mer än en sång, så jag trallar på, på en hemsnickrad melodi.

Annons.  Mel.: Ur Boccaccio. 

I Åhléns Diversehandel 

Fins så mycket smått och godt 

Såväl söt- som som bittermandel 

Anis, fenkol och muskott 

Lagerblad, kanel och russin 

hundra dussin 

Knappar, nålar 

: || : Kom och köp 

Hos Åhlén : || 

— Hos Åhlén fins ingefära 

Peppar, stark - och krydd - och hvit 

Lakrits, stärkelse med mera 

Mesost — svensk hvarenda bit, 

Honung, sirup, karameller 

Saft, konfekt och mirabeller 

: || : Kom och köp Åhlen : || : 

Hos Hos Åhlén fins apelsiner 

The choclad och kakao, 

Kaffe, socker af stettiner 

Lutfisk, lax och kabiljo,

Makrill, hummer och sardiner 

Och anjovis som är finer

 : || : Kom och köp 

Hos Åhlén : || : 

 Hos Åhlén fina mycket mera;

Skinka medvurst, korf och sill,

Jordärtskockor, scorzonera,

Gurkor, pepparrot och dill,

Äpplen päron, plommon rara,

Surkål — magdeburger vara. —

: || : Kom och köp 

Hos Åhlén : || 

Hos Åhlén där fina nejlikor,

Mejram, persilja också

Purjo, selleri, rättikor,

Rödbetor, rädisor små,

Capris, pickles, lök och nötter

Palsternackor, kål och rötter

: || : Kom och köp 

Hos Åhlén : || : 

Hos Åhlén där fins så mycket

Soda, såpa, tvål och ljus,

Till sex, åtta öre stycket

Fins cigarrer, där fins snus,

Blomsterfrön och hyacinter,

Sviskon, fikon och korinter

: || : Kom och köp 

Hos Åhlén : || : 

Hos Åhlén där fins citroner,

Bruna bönor, salt och mjöl, 

Ärter, gryner, maccaroner

Mjölk och grädde, potter, öl,

Smör och ägg och hvad allt heter

Säljes i litet, gram och meter

: || : Kom och köp 

Hos Åhlén : || : 

Jag är imponerad av utbudet av varor, det är banne mig större än vad min orts två butiker erbjuder.

Mina böcker

ska idag ha min eller mitt i titeln

A Girl Reading, 2019

Jia Lee

Vem vet — kanske att Shakespeare hade haft färre tankar om han hade läst fler böcker?

Edward Young (1683-1765)

Det är minsann

inte helt enkelt

 att välja en ”min- eller mittbok”, bland överflödet av slika böcker!

Jäspalt, så svårt att begränsa sig till bara tre böcker. 

Minsann

[jfr d. minsandten; av det äldre, bedyrande uttr. på min sann, på min ära, till SANN, sbst., sanning, redlighet]

”Hur som helst, här föreligger nu en bunt alster av skiftande sort och substans. Synnerligen skiftande, som den inte ont anande läsaren skall finna!”

så säger Povel själv, om sin bok, på första sidan — och jag kan bara hålla med — här är både verser och korta prosastycken, allt med författarens egna teckningar.

SVENSKSOMMAR

Solskivan drunknar i strilande regn

Blåklinten duckar i rågaxens hägn

Vallmons klarröda bladbåt 

seglar i pussen bort

Svensksommar 

Gladvåt 

Kort

 Min ordkynniga penna

av Povel Ramel

Nästa bok har jag valt därför att jag inte minns mycket av den, inte annat än jag tyckte den var rolig — när jag var elva år.

Jag har en känsla av att Sven Aurén i det närmaste är bortglömt, trots att han var en välkänd journalist och radioröst, som rapporterade från jordens alla hörn.

När han var stationerad i Paris upptäckte han plötsligt att hans pudel Youka sände meddelanden till honom. Som lydig husse skrev han ned vad Youka meddelade honom, och i den hör boken kan du läsa om hur Youka upplevde Paris.

 Så slutar jag med ”en Agatha”. Det var många år sedan jag läste den — så jag minns inte ”vem som gjorde det”, och varför. Men Agatha är alltid nöjsam, så jag rekommenderar den gärna. Tyvärr finns hennes böcker inte längre att läsa på nätet vilket säkert har med rättigheter att göra. Men det borde inte vara något problem att få tag på ett exemplar.

Boken börjar på en tandläkarmottagning, där den arme Poirot, inte visar några herkuliska drag.

”He (Poirot) was a man who was accustomed to have s good opinion of himself. Ge was Hercule Poirot, superior in most ways to other men. But in this moment he was unable to feel superior in any way whatever. His moral was down to zero. He was just that ordinary, craven figure, a man afraid of the dentist’s chair.”

Dessutom var hans tandläkare av den sociala pratsamma sorten — visst är det trevligt, men jag har själv haft den sortens tandläkare och vet hur svårt det kan vara att småprata med munnen full av diverse instrument.

” Slightly indistinctly, owing to the difficulty of formimg consonants while keeping the mouth open, Hercule Poirot was understood to say that there was mo special trouble.”