ska idag ha min eller mitt i titeln
Vem vet — kanske att Shakespeare hade haft färre tankar om han hade läst fler böcker?
Edward Young (1683-1765)
Det är minsann
inte helt enkelt
att välja en ”min- eller mittbok”, bland överflödet av slika böcker!
Jäspalt, så svårt att begränsa sig till bara tre böcker.
Minsann
[jfr d. minsandten; av det äldre, bedyrande uttr. på min sann, på min ära, till SANN, sbst., sanning, redlighet]
”Hur som helst, här föreligger nu en bunt alster av skiftande sort och substans. Synnerligen skiftande, som den inte ont anande läsaren skall finna!”
så säger Povel själv, om sin bok, på första sidan — och jag kan bara hålla med — här är både verser och korta prosastycken, allt med författarens egna teckningar.
SVENSKSOMMAR
Solskivan drunknar i strilande regn
Blåklinten duckar i rågaxens hägn
Vallmons klarröda bladbåt
seglar i pussen bort
Svensksommar
Gladvåt
Kort
Min ordkynniga penna
av Povel Ramel
Nästa bok har jag valt därför att jag inte minns mycket av den, inte annat än jag tyckte den var rolig — när jag var elva år.
Jag har en känsla av att Sven Aurén i det närmaste är bortglömt, trots att han var en välkänd journalist och radioröst, som rapporterade från jordens alla hörn.
När han var stationerad i Paris upptäckte han plötsligt att hans pudel Youka sände meddelanden till honom. Som lydig husse skrev han ned vad Youka meddelade honom, och i den hör boken kan du läsa om hur Youka upplevde Paris.
Så slutar jag med ”en Agatha”. Det var många år sedan jag läste den — så jag minns inte ”vem som gjorde det”, och varför. Men Agatha är alltid nöjsam, så jag rekommenderar den gärna. Tyvärr finns hennes böcker inte längre att läsa på nätet vilket säkert har med rättigheter att göra. Men det borde inte vara något problem att få tag på ett exemplar.
Boken börjar på en tandläkarmottagning, där den arme Poirot, inte visar några herkuliska drag.
”He (Poirot) was a man who was accustomed to have s good opinion of himself. Ge was Hercule Poirot, superior in most ways to other men. But in this moment he was unable to feel superior in any way whatever. His moral was down to zero. He was just that ordinary, craven figure, a man afraid of the dentist’s chair.”
Dessutom var hans tandläkare av den sociala pratsamma sorten — visst är det trevligt, men jag har själv haft den sortens tandläkare och vet hur svårt det kan vara att småprata med munnen full av diverse instrument.
” Slightly indistinctly, owing to the difficulty of formimg consonants while keeping the mouth open, Hercule Poirot was understood to say that there was mo special trouble.”
