En bok som jag inte läste i jultid ser jag av min notering på försättsbladet, där jag skrivit att jag fick boken i februari -96. Jag är inte övertygad om att jag kommer att läsa om boken, det finns så mycket oläst att ägna sig åt.
När jag säger det, börjar jag grunna på vad som krävs av en bok för att jag ska vilja läsa om den — ju mer jag funderar ju osäkrare blir jag — det är inte alltid de litterära kvaliteterna som är avgörande. Jag kan komma på mig med att tycka om, och läsa om, böcker som långtifrån är några mästerverk, men som ändå har — ja, har vadå — det där något, som jag inte kan sätta fingret på. Eller fingrarna på, för det kan vara olika saker, ett vackert språk kan kompensera en tråkig handling, liksom ett äkta uttryck kan rädda en taffligt intrig.
"Miss Muffet's Christmas Party, av Samuel McChord Crothers är den julberättelse vi rekommenderar i dag.
'Twas the night before Christmas, and it was very quiet in Mrs. Muffet's house,—altogether too quiet, thought little Miss Muffet, as she sat trying to eat her curds and whey. For Mrs. Muffet was a very severe mother and had her own ideas about bringing up children,—and so had Mr. Muffet, or rather he had the same ideas, only warmed over. One of these was on the necessity of care in the diet of growing children. "First," said Mrs. Muffet, "we must find out what the children don't like, and then we must make them eat plenty of it; next to breaking their wills, there is nothing so necessary as breaking their appetites." Mrs. Muffet had read this in a book, and so she knew it must be true; and Mr. Muffet had heard Mrs. Muffet say it so many times that he knew it was true.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar