Else Fisher får nog betraktas som en av de bortglömda i dag — och minns någon henne, så är det ofta som en av Ingmar Bergmans fruar (43-46). På nätet finns det märkligt lite om henne.
Jag har nämnt henne tidigare här, när jag talat om hennes bok "Udda Person" — har du inte boken kan du lyssna till den här, när Yvonne Lombard läser den, men bara året ut.
När jag gick igenom skåpet med läromedel, hittade jag ett maskinskrivet häfte med en teaterpjäs av Else Fisher: "ETT FÄRGSPEL OM FREDEN, pjäs i en akt och epilog". Säkerligen aldrig utgivet, eftersom den inte nämns med ett ord, någonstans på nätet.
Det finns inte heller något årtal, men jag skulle gissa på 60-tal för det handlar om FN, kärnkraft, vapenfabriker och krigsindustrin — ur slutklämmen i epilogen läser jag:
Grå flicka: — utan alla barn på hela jorden skall hålla ihop och vara vänner!
Violett pojke: För det är ju vi ungdomar, som har framtiden i våra händer,
Violett flicka: för det är ju vi, som ska skapa den fred på jorden, som alla längtar efter!
Violett pojke och flicka: Men vi behöver er hjälp till det, och därför är vi glada att ni kom.
Hur världen ser ut i dag,vet vi ju.
Men vad kul! Jag tänkte på den där boken häromdagen, Udda Person. Undrade om den skulle fungera idag. Om jag skulle försöka leta upp den på nätet och köpa, bara för att se om den är så finurlig som jag minns den. Jag fick den som sjuåring (och då hade jag redan läst böcker i ett par tre år, så jag ansåg att den var för barnslig för mig) och gillade den trots allt. Jag minns att jag tänkte att det nog finns många udda små personer som skulle må bra av att få en sån här bok. Att in faster, som gav den till mig, tyckte att jag var lite udda kom jag att tänka på först långt senare.
SvaraRaderaKarin,
RaderaJag funderade också på hur dagens barn skulle uppfatta Udda. Du kan kanske testa på dina barnbarn och låta oss veta vad de tycker.
Margaretha