fredag 22 februari 2019

The Stout Miss Hopkin's Bicycle — novellutmaningen

 18. Läs en novell där det finns en cykel — "The Stout Miss Hopkin's Bicycle", (1911), av Octave Thanet ur novellsamlingen "Stories That End Well"
 Rencontré à bicyclettes

Lorania rose; in the glass over the mantel her figure returned her gaze. There was no mistake (except that, as is often the case with stout people, that glass always increased her size), she was a stout lady. She was taller than the average of women, and well proportioned, and still light on her feet; but she could not blink away the records; she was heavy on the scales. Did she stand looking at herself squarely, her form was shapely enough, although larger than she could wish; but the full force of the revelation fell when she allowed herself a profile view, she having what is called "a round waist," and being almost as large one way as another. Yet Lorania was only thirty-three years old, and was of no mind to retire from society, and have a special phaeton built for her use, and hear from her mother's friends how much her mother weighed before her death.

Vad har kvinnor, i alla tider, inte stått ut med för att uppnå sin drömfigur. Lorania beslutar sig för att lära sig cykla för tukta sin kropp, så att den inte ska välla ut på icke önskvärda ställen. En väninna ställer upp som moraliskt stöd och en instruktör städslas.

Between their accidents, they obtained glimpses of an exquisite exhilaration. And there was also to be counted the approval of their consciences, for they felt that no Turkish bath could wring out moisture from their systems like half an hour's pumping at the bicycle treadles. Lorania during the month had ridden through one bottle of liniment and two of witch hazel, and by the end of the second bottle could ride a short distance alone.

Trägen vinner — vilket i det här fallet inte betyder att hon förlorade alla kilon hon tänkt sig, men hon fann, och vann, lyckan. 

Lästa noveller:
 29. Läs en novell där någon dör/har dött — How He Left the Hotel, ur "Collected Stories" av Louisa Baldwin.
35. Läs en novell vars titel är en allitteration — Possessing Prudence av Amy Wentworth Stone, ur Atlantic Narratives (1918)
34. Läs en novell där ett brev spelar en viktig roll  —  The Case of the Registered Letter av Auguste Groner
12. Läs en novell med ett efternamn i titeln — Dr. Wygram's Son av G. M. McCrie 
31. Läs en novell där det sker något övernaturligt — The Last Séance" av Agatha Christie

698

dagar kvar 
i

torsdag 21 februari 2019

Redan de gamla grekerna


använde cold cream lär jag mig i dag. Visst har jag väl någon gång funderat över varför det heter cold cream, men närmare än så har jag inte kommit detta urgamla skönhetsmedel. Förmodligen därför att jag är för otålig för att stå framför spegeln. Men så ägnar jag en stund åt att rensa, sortera och slänga sådant som borde ha tagits om hand för flera evigheter sedan, och hittar en, förmodligen urgammal, nästan tom tub med cold cream. 

The Mirror  
Laura Knight

Läser man gamla böcker, så kan man ge sig på att någon smetar in sig med cold cream, fast när jag försöker komma på någon av alla dessa passager, kan jag bara minnas att Rose i L. M. Alcotts "Eight Cousins" blir tillsagd att använd cold cream på sina örsnibbar när hon låtit en väninna göra hål i hennes öron:
"There! Now pull the bits of silk often, and cold-cream your ears every night, and you'll soon be ready for the rings," said Ariadne, 
För att få veta vad denna kräm innehåller får jag vända mig till Wikipedia. Den svenskspråkiga är, som vanligt, kortfattad och inte så värst upplysande:
old cream är en kosmetisk hudvårdprodukt, som består av vax, spermacetiolja och mandelolja. Parfymeras med rosenvatten 
Men den engelska har mycket mer att berätta, som att det var läkaren Claudius Galenus som, för så där en 2000 år sedan, sägs ha blandat till den första satsen av denna kräm  på franska heter det fortfarande "cérat de Galien". Sedan dess har det uppenbarligen blandats till oräkneliga satser av cold cream, och de tycks alla skilja sig åt en aning. 
 "The Woman Beautiful," av Helen Follett Stevans är bara en av många böcker som ger oss råd om hur vi ska sköta vår hy för att se evigt unga ut. Hennes recept är tämligen enkelt:

Cold Cream:
White wax, ½ ounce.
Spermaceti, ½ ounce.
Orange flower water, 2 ounces.
Almond oil, 4 ounces.

Melt all together gently and pour into cups to cool. When cold pour off the water, remelt, and pour into jars to keep.

Men det är ett annat av hennes recept som fångar min uppmärksamhet:

Strawberry Cream:
White wax, ½ ounce.
Spermaceti, ½ ounce.
Sweet almond oil, 2½ ounces.
Strawberry juice, ¾ of an ounce.
Benzoin, 3 drops.

Take large fresh berries. Wash and drain thoroughly. Macerate and strain the juice through a piece of muslin. Heat the white wax, the spermaceti and the oil of almonds. Remove from the fire and add the strawberry juice very quickly. Beat briskly till fluffy, adding the three drops of benzoin just as the mixture begins to cool. Put in jars and keep in a very cool place. This quantity will fill a three-ounce jar. Apply every night as a cold cream. This is particularly excellent for sunburn.

Personligen tycker jag det är ett syndigt slöseri på de goda bären, som förresten inte bara är goda, de är nyttiga också. Var det inte Linné som tipsade om att man skulle fylla sina stövlar med smultron för att bota sin gikt? Det var tider det, när man tyckte sig ha råd med att använda läckra bär till utvärtes bruk.

You with words to this purpose your present commend;
Whoe'er with this cream shall her countenance smear,
All redness and roughness will strait disappear,
And the skin to a wonder be charmingly clear;
If pimples arise, this will take them away;
If the small-pox should mark you, those marks will decay;
If wrinkled through age, or bad dawbing the face is,
'Twill be smooth in a trice, as the best Venice glass is;
All this, and much more (could I spare time to write it,
Or my pen go as fast, as your lips would indite it)
You affirm of your cream: and I would not abuse it,
But pray tell me one thing—Do you yourself use it?
                                     Dr. Russell, To A Lady: in imitation of the thirtieth 
                                     Epigram of the fifth Book of Martial (1814)
  

699

dagar kvar 
i
Recreation of Hoban's original plan of the 
White House north face; note the main 
entrance on the ground floor, as in Leinster House

onsdag 20 februari 2019

700

dagar kvar 
i

tisdag 19 februari 2019

701

dagar kvar 
i


måndag 18 februari 2019

Jag minns Ernst Herman Thörnberg

Det råder en oklarhet om när ordet folkrörelse började användas i Sverige, det flesta skulle dock förknippa populariseringen av termen till boken Folkrörelser och samhällsliv i Sverige (1943) skriven av Ernst Herman Thörnberg, en av föregående sekels mest anmärkningsvärda personligheter i Sverige, den första doctor honoris causa i sociologi i landet och för övrigt den enda sociolog som fått en egen staty som finns i Stockholm på Brunkebergstunnelns västra mynning.
                                                                              ur en text av Apostolis Papakostas.
Ernst Herman Thörnberg


trots att jag aldrig träffat honom — men varför jag kom att tänka på honom där jag hasade fram på en isig landsväg i går, är mer än jag kan förstå. För det är åratal sedan jag tänkte på honom — före internets inträde i vårt dagliga liv. Nu kunde jag där komplettera mina bristfälliga kunskaper av denna intressanta person.  
Min far och några av våra bekanta brukade skämtsamt kalla Ernst för mors fästman eftersom han, som sades vara kvinnohatare, hade promenerat runt på Stockholms gator, arm i arm med mor, medan hon väntade på far (som förmodligen satt fast i ett möte av något slag). Att Ernst var kvinnohatare är inget jag fått bekräftat, däremot kan jag läsa mig till att han det var sant det jag hört, att han var livrädd för drag och hade bacillskräck.
Jag, som bara sett en bild av honom i "Levande svensk litteratur" har alltid föreställt mig honom ungefär som Hercule Poirot, med tjock yllerock och dubbla halsdukar  och nu när jag ser bilder av honom ser jag att det kommer rätt nära sanningen  fast jag tror inte att Hercule hade vaddtussar i öronen.
 Tänk om jag haft vett att fråga hur väl mina föräldrar kände honom, och vad han och mor diskuterade på den långa promenaden — allt jag vet är att hon uppskattade honom mycket. När jag nu läser om honom förstår jag att han inte bara var intressant, han var, med sina självstudier, uppenbarligen en beundransvärd man, och jag ska försöka få tag på både sådant han skrivit och sådant som skrivits om honom.


702

dagar kvar 
i

söndag 17 februari 2019

703

dagar kvar 
i

lördag 16 februari 2019

704

dagar kvar 
i