i värmen

 

 

La sérénade school 

Jean-Antoine Watteau

O hvad band i dessa nackar, 

O, hvad snö af pudradt hår, 

O, hvad tripp af röda klackar, 

Der den ädla skaran går! 

Fint är dessa qvinnors löje, 

Eldig dessa männers blick,

Och i stundens läckra nöje 

Ar ett lätt, olympiskt skick.

Skälmskt i elfenhvita händer 

Rörs solfjädern då och då 

Med små röda sidenränder 

Och med målning af Watteau.

    ur ”Vid Trianon”

    av Carl David Wirsén

 

E, en positiv bokstav

 

  

Martha, a letter reading. (1925)

 Georg Schrimpf 

Brevväxling har förekommit i alla tider. Med alla tider avser jag naturligtvis tider där omständigheterna tillåtet det — i dag har ordet brevväxling förvisats till skåpet där omoderna ord, och företeelser förvaras. Men vad är väl en stor del av e-posten annat än brev — en del som jag skulle finna det svårt att vara utan.

 

The Breakfast Table   1884

John Singer Sargent

En lång, skön, och näringsrik frukost bör innehålla en essä, vald med omsorg för att passa dagens humör. Det finns så många goda essäister att den enda svårigheten är att välja sin frukostlektyr. Nyligen hittade jag ”Arts and Crafts Essays by Members of the Arts and Crafts Exhibition Society”, 34 läsvärda essäer.

 

När ordet elektricitet dök upp i skallen, fäste jag mig inte vid det — men tankarna på allt jag använde denna kraftkälla till, återkom hela tiden. För även om jag har mina orealistiska drömmar om stugan på landet där allt kroppsarbete på något mirakulöst vis gör sig självt, är jag ingen luddit.

Vincent with Radio  

Alex Katz 

För alla som liksom jag irriterat stänger av sommarpratarna efter en kvart (om jag inte somnat dessförinnan), kan jag rekommendera något av alla gamla sommarprogram med Torsten Ehrenmark.

Böcker som inte kräver mer av hjärnan än att hålla reda på personnamn, och vem som är vem, kan vara nog så knepigt — särskilt när förnamn, efternamn & titel omväxlande används — men jag har insett att mordet alltid klaras upp, trots att jag tror att deckaren heter Chaney och inte Camberwell.

För ögonblicket utgörs min kvällslektyr av deckaren med den passande titeln ”The Ear in the Wall” av Arthur B. Reeve.

Nu gäller det att komma med inlägg som pekar på det positiva här i livet — det är klimakteriehäxan som uppmanar oss att visa på detta livets goda.

 

lördagens mening

 Miss Martha Bird, The Artist's Daughter

Edward Bird

Min mening hämtar jag från Dorothy Sayers ”The Documents in the Case”:

 

It is so maddening, the calm assumption of superioriry that a man puts on when he is talking to a woman.

Hos Robert kan du läsa mer om den meningsfulla meningen.

Dolce far niente

angenäm sysslolöshet

Misstänker att vi alla har våra egna sätt att tillbringa en dag i angenäm sysslolöshet.

Kanske någon väljer att läsa en deckare (som ”Death and Letters”, av Elizabeth Daly) eller bara att dagdrömma — två ting som förresten går bra att kombinera, och lägger man därtill musik, så är man bra nära en drömtillvaro. Själv väljer jag gärna musik av Franz Danzi, till exempel hans  Sinfonia Concertante 

Det finns många konstnärer att välja på, vars namn börjar på D, Sonia Delaunay är en av dem.

Här fotograferad framför sin Citroën som hon dekorerat.

Slutligen vill jag påminna om den välgörande dansen — något man kan ägna sig åt, om man så bara kan röra en hand!

 Phantom Dancing with Castanets, 1828

Francesco José de Goya y Lucientes

Nu gäller det att komma med inlägg som pekar på det positiva här i livet — det är klimakteriehäxan som uppmanar oss att visa på detta livets goda.

 

Först, störst och värst

En Opel Darracq från 1902/03

som inte har det minsta med texten att göra.

Från tidningen ”Skärgården” måndagen 6 juli 1903:

 En amerikansk millionär, bankiren Charles Golden från Massachusetts, har satt sig i sinnet att via Grönlands isfält resa till nordpolen — eller åtminstone komma den så nära som möjligt — pr automobil.

För några dagar sedan ankom Mr Golden jemte sin hustru och en fransk chaufför till Liverpool, med den automobil, som skall användas för expeditionen

Automobilen är byggd med hänsyn till den planerade färden. Den är försedd med ett solidt järntak samt kristallrutor, så att man inifrån fullständigt kan öfverskåda vägen, som på långt avstånd upplyses medelst kraftiga elektriska lampor.

Vagnen är fullkomligt tillsluten så att nordpolsfararne kunna göra turen helt och hållet inom fyra väggar. Blir det för kallt för dem ha de en elektrisk värmeapparat, som sörjer för den nödiga temperaturen.

Om det skulle bli nödvändigt att hastigt stanna på grund av en eller annan oförutsedd fara, är automobilen försedd med en särskild bromsinrättning, ett slags ankare, som borrar sig ned i snön eller isen. Denna apparat, som är mycket sinnrikt konstruerad, kan förändras till en propeller, och då automobilens nedre del har formen av en båt, är man i stånd att färdas i vatten, om öppet sådant skulle påträffas i närheten av polen.

Mr Golden medför proviant och benzin för en resa på 200 mil, och då man ämnar använda slädar så långt mot norr som möjligt, skall färden från denna punkt kunna företagas på ett tiotal timmar.

Äfven om det skulle taga litet längre tid, vore det ju i alla fall ett vackert rekord, om amerikanen nådde nordpolen pr automobil och planterade stjärnbaneret där.

Visst väcker notisen en hel del frågor — såväl om det praktiska, som den mänskliga naturen.

Jag hittar inte det minsta om denna expedition på nätet, får bara en klapp på huvudet och ett nedlåtande Ai-svar som säger att jag nog blandat ihop saker och ting.

Traktor

Tractors in the Farm Georgetown  Ylli Haruni  



— Ska 'ru int köp dä traktor?

ropt di te'n
när han geck å harv
mä hästen

— Kunn ja fôll gör,
sa han,

— men kan en hör lärka da,
sa han,
i en tocken maskin.

Gunnar Ehne

ur ”E sali blanning”

min mening:

 

Portrait of Alyson Walsh, Founder of ThatsNotMyAge

Det händer rätt ofta när jag läser, att jag undrar över personbeskrivningarna — i synnerhet när det kommer till hur man åldersbestämmer en nytillkommen person. ”Hon såg ut att vara omkring 23 år”, hur i all världen kan man pricka en en person ålder så exakt?

Men alldeles nyss stötte jag på en beskrivning jag gillade:

 

As to the years he had spent—they might have been thirty, or forty, or twenty, according to the hour in which one met him. 

För visst är det så med oss människor — ibland är vi fräscha och nästan vackra, medan vi andra dagar ser ut som något vi vägrar att kännas vid.

Hittade meningen i ”The Brown Study” av  Grace S. Richmond.

Hos Robert kan du läsa mer om den meningsfulla meningen.