yttermera, yverboren och yxlägg

är bara några av alla trevliga Y-ord — ord som är trevliga på fel sätt, och som försvinner i första sorteringen — så jag börjar med Yggdrasil, världsträdet som man hittar i den nordiska mytologin.

Överhogdalsbonaden, lika gammal, och lika märkvärdig som Bayeuxtapeten, visar bland annat ett träd med en fågel i toppen, som skulle kunna vara Yggdrasil med tuppen Gullinkambe.

A depiction of a woman playing with an early form of the yo-yo, or "Bandalore" (as it was called in England then), from a French fashion journal, 1791

När såg du senast någon yo-yoa — eller vad det nu kan tänkas heta när man verbifierar leken.

Hur som helst är det många år sedan jag hört eller sett ordet yo-yo, annat än i Kellgrens dikt ”Dumboms lefverne”

Om i “Joujou de Normandie” 
han ej som mästare briljerat, 
bör han ursäktas däruti, 
ty spelet var ej inventeradt. 

För att förstå det här med yin & yang ska man vara mer bevandrad i kinesisk filosofi än vad jag är, men lite ytliga kunskaper går ju att inhämta på nätet.

Till slut en nobelpristagare William Butler Yeats, en av sin tids största poeter. Han tilldelades priset 1923 med motiveringen:

”… för hans ständigt besjälade diktning, som i den strängaste konstnärliga form ger uttryck åt ett folks anda”

Den trevliga idén att presentera trevliga ord en gång i veckan är Klimakteriehäxans

tips för den reslystne

 



Ragnhild Forsmark och Vera Lilie sprungo båda fram mot den järnvägsvagn, i hvars kupéfönster de sett Ellens glada ansikte. 

— Hon har blifvit väldigt chic där ute, sade Ragnhild gillande. Bara en sådan reshatt anger, att lillan krupit ur småstadspuppan för alltid.

    ur ”Ellen Gude”

av Elisabeth kuylenstierna-Wenster

Hur Ellens reshatt såg ut har jag ingen aning om, den här hatten, med vidhängande knapphändig text, hittade jag i en tidskrift från 1910.

Så värst svårt kan det väl inte vara att vända en papperskorg uppochner, och klämma dit en sidenblaffa, som dekoration. Det tror jag de flesta av oss skulle klara av — bara viljan finns.

Foulard (ibland stavat fulard) är ett mjukt sidentyg som ofta har använts till schalar.

  

Veckans mening

 

”I knew, of course, that he would be older but I had not visualized him in old age; one always remembers people as they were when last you saw them.”

Veckans mening har jag hämtat från Nevil Shutes bok ”The Breaking Wave”.

 

Hos Robert kan du läsa mer om den meningsfulla lördags meningen.

X en obekant storhet

 Tänkandet är ett slags algebra, har man sagt. Vi använda blott tecknen och icke de verkliga värdena . 

För den som har förträngt allt som skolan en gång i tiden tryckte i oss om algebra, finns hur mycket som helst i ämnet på nätet. Jag som faktiskt tyckte algebra var rolig, inser nu när jag ser exemplen att jag inte har några som helst minnen av vad jag då kunde.

 

vad har stomatolskylten med X att göra, frågar sig kanske vän av ordning. Inte mycket kan man tycka — inte annat än att den har samma upphovsman som x-kroken(1908). Uppfinnaren och konstnären Mauritz Larsson var en synnerligen intressant man som bidrog med många praktiska prylar.

Nu associerar man lät till en annan uppfinning som är till stor nytta: den som William Röntgen kallade X-strahl, eftersom han inte visste vad för slags stråle han upptäckt.

 

Xylografi av okänd konstnär föreställande valfiske. Sex män i en lång roddbåt, går till anfall mot den stora valen. Ute till havs ligger ett segelfartyg med en harpunerad val längs fartygssidan.

Xylografi är ett slags träsnitt som uppfanns i slutet av 1700-talet.

Det skiljer sig från det klassiska träsnittet bland annat genom att man använder sig av ett hårdare träslag, vanligtvis ändträet av buxbom.

Istället för knivar använder man sig av sticklar, vassa redskap med vilka man kan göra extremt tunna linjer.

Jag är oerhört imponerad av xylografens hantverksskicklighet — jag har provat på vanligt träsnitt, och insåg snart att det kräver mer handaskicklighet än jag har.

— —

X:et Erixsons konst har inga som helst likheter med träsnitt.

Kejsarkronor vid vägen 

jag slutar med en välkänd, för att inte säga ökänd, kvinna: 

Sokrates hustru Xantippa. Egentligen vet man inte mycket om henne, men många har spekulerat i hur hon egentligen var; satmara eller en intellektuell och handlingskraftig kvinna — som somliga anser var synsk. Hon föddes 435 före vår tideräkning, så det finns inga grannar att fråga.

Varför mina vänner kallade mig Xanna (förkortning av Xantippa), lämnar jag åt läsaren att grubbla över.

Den trevliga idén att presentera trevliga ord en gång i veckan är Klimakteriehäxans.

A och Ω denna lördag

 

 Death and Life, c. 1911 

Gustav Klimt



I ”Visitors to Hugo” av Alice Grant Rosman hittade jag min lördagsmening:

Funny thing, Death, but not half so dam’ funny as Life. 

Hos Robert kan du läsa mer om den meningsfulla lördags meningen.

Blixtreferat

 

Storskär vid Ramsmora Möja akvarell av Lasse Algemo



Om Arvid Annell vet jag inte mer än att han levde mellan 1868 och 1945. Litteraturbanken har

en av hans böcker (hans enda?) ”Höstlöf” från 1912, där hittar jag den här roliga versen som skulle kunnat vara skriven i dag.

Blixtreferat 

Lördagsmiddag, ångbåt, pensionat,  

lusttur, Stora Sund by, mycket mat,  

gröna holmar, sol och hvita svanor, 

kaffetår med dopp i långa banor. 

Bordet länsadt, samling högst på däck, 

se på villan där hvad den är täck, 

och den röda stugan där på näset 

nästan dold utaf det höga gräset! 

Trånga sund, en brygga då och då, 

med en massa landtprodukter på, 

ost och smör i byttor, höns i burar, 

och två bönder som hvarandra lurar.

Framkomst, landgång ut, farväl kapten!

Och så marsch framåt i solens sken, 

inom kort står hela kavalkaden 

och bekikar noga slottsfasaden.

Parken Öppen, själfva slottet stängdt 

för besökande, helt välbetänkt;

grefveparet borta, myggen hemma, 

allmän rökning uti slik dilemma.

Stall med hästar, ladugård med kor, 

får och kalfvar, nytt för Stockholmsbor; 

kon kan bitas, akta, se på hästen, 

usch en sådan ryslig doft förrästen!

Ekorrlek och taltrast, gök som gal, matsäcksdukning under björk och al, 

lilla nubben, pilsner, sill i låda, 

och en »Cederlund» till sist att skåda. 

Dagen skrider, solen går mot väst, 

uppbrott, stufning, på hemfärd efter häst.

Snart är resan blott ett minne fagert,  som här refererats skäligt magert.

Med en »Cederlund» avses punsch från Johan Cederlunds punschfabrik i Stockholm.

Vidunderliga V

 

”Starka skäl talar alltså för att behandla w som de andra 28 bokstäverna, ge det den fasta platsen efter v i alfabetet och använda dess rätta namn dubbelve vid bokstavering.”

skrev Sture Allén i en artikel 2004, men inte förrän 2006 fick w en egen plats, efter v, i alfabetet.

I dagens jakt på positiva V-ord bortser jag från det korrekta och kastar mig ut bland alla spännande ”ven” och fastnar för ett av mina favoritord: vedervåga — ett ord där konsonanterna vällustigt trillar från tungan, och man riktigt hör att här riskerar man något, sätter verkligen något på spel.

”Konsulinnan Östermann hade redan lämnat sitt eleganta  hem och styrde nu vägen mot Gamla Norrbro för att på  denna centrala men på samma gång så undanskymda del  af staden vedervåga ett rendez-vous med trubaduren, i hvilken hon alldeles förälskat sig.”

    ur ”Gunnar Holms minnen”

    av Axel Kerfve

På radion talar någon om att vidmakthålla något — ett härligt gammalt ord, men hur positivt det är beror ju alldeles på vad man vill vidmakthålla, och med vilka medel. 

The Shuttlecock, plate 11 from Le Bon Genre, 1802 

Jag fortsätter att smaka på V-orden på min lista. Volang är ett trevligt ord, hade någon frågat mig vad jag tyckte om det när jag var tio år, hade jag valt — om inte ordet — så själva volangen. Mer intressant är ordets andra betydelse:

”Ynglingen och flickan roade hvarandra med boll- och volang-kastning, med att spela Räf och Dam, allt under skämt och smått gnabb.”

     ur Minna Tersmedens ”En sjelfbiografi”

Nu inser jag att jag tog mig vatten över huvudet när jag valde vatten som ett av mina positiva ord — för vem kan leva utan vatten?

Det finns så mycket skrivet om vatten att man skulle kunna starta en vattenblogg, det är svårt att välja bara ett exempel.

Min gissning är att om du har läst om Krafvelskrafvel så var det rätt länge sedan. Här kommer en länk till H. C. Andersens saga ”Vattendroppen”, en mycket kort, men ständigt aktuell berättelse.

At the loom, 1890

Marie Krøyer Alvén

I min värld hör allt vävrelaterat till livets glädjeämnen — och här finns oändligt många möjligheter att på svenskt vis bilda en mängd olika sammansättningar där ordet väv ingår, till exempel vävnota:

Inte ens Strindberg kunde avhålla sig från att använda sig av vävning som en metafor för livet.

 Alldeles ja, överallt sig likt ... När man är ung ser man väven sättas opp: föräldrar, släkt, kamrater, umgänge   tjänare är ränningen; längre fram i livet ser man inslaget;  och nu går ödets skyttel fram och tillbaks med tråden; den  brister ibland, men knyts tillsammans, och så fortsätter  det; bommen slår, garnet tvingas ihop till krumelurer och  så ligger väven där. På ålderdomen när ögat blir seende,  upptäcker man att alla krumelurerna bilda ett mönster, ett  namnchiffer, ett ornament, en hieroglyf, som man nu  först kan tyda: Det är livet! Världsväverskan har vävt det!

till slut går mina hälsningar till 

Winnie-The-Pooh 

som fyller 100 år i dag

HIPY PAPY 

BTHUTHDTH THUTHDA BTHUTHDY.

Att presentera 

några positiva ord varje

vecka gör vi på en 

uppmaning av

Klimakteriehäxan.