mer brödprat

 Ett färdigt Bröd, består egenteligen af inkråmet, och af öfra samt undra skårpan. 

             Johan Fischerström

Portrait of a Girl Seated at a Table 

Gabriel Metsu

Den här bilden får mig att tänka på sophiamackor — förmodligen hade tanken inte dykt upp om jag inte hade frossat i knäckebrödstankar de senaste dagarna.

Ai står, som vanligt, som ett fån när jag söker på ordet — kanske några av mina mer mogna läsare vet vad det är, i synnerhet de som arbetat inom vården.

Det sägs att det var sophiasystrarna som uppfann denna macka som bestod av en hård brödskiva, och en mjuk, helst kavring, med valfritt pålägg mellan skivorna. Inte så pjåkigt.

Still Life with Bread, Cheese and a Flagon of Wine 

Claude Joseph Fraichot

Och det var mycket att tänka på när man bakade och sen hanterade brödet:

I ”Folkliv och Folkminne i Ås, Vedens och Gäsene härader i Västergötland.” av Klas Olofsson, får jag lära mig hur illa det kunde gå om en kvinna la jäst i degen när hon menstruerade:

”En kvinna, som gick med sin månadsrening, borde aldrig lägga jäst i degen, ty då slog det fel.”

Och 

”Gick man ut under bar himmel med degiga fingrar, fick man värk i fingrarne, och satte man sig sådan att mjölka, finge korna sår ikring klövarne.”

 Bn borde undvika att äta stött bröd, sådant som råkat stötas och såras vid bakningen, samt att bringa sådant på bordet. Man skulle skära bort det stötta stället. Den, som åt stött bröd, blev stötter, det vill säga smått ond. Av möglat bröd blevo pojkarne starka och av bränt bröd blevo tösera vackra.

Det förekom inte så ovanligt, att den ene grannen eller vännen gav den andre en kaka, ena bakekaka, nyss han bakat. Man borde aldrig ge bort en kaka, utan att först sopa av henne bakemjölet, varmed här menas stoftet från ugnen. Det fanns personer, som ogärna åto bakarebrö, det vill säga bröd från yrkesbagare, likasom inte häller främmande bröd.

En borde aldrig bryta bröd ifrån sig, utan alltid emot sig,  d. v. s., så att brottytorna vändes emot en, annars kanske en finge leva brödlös för det mesta.

min lördagsmening

 

A cup of tea  2013

Sofia Datseri 

Även om klockan bara nyss fyllt tre, när jag kom till den här meningen, så hejdade jag mig förmodligen därför att jag plötsligen insåg att jag led av en akut tebrist.

Meningen hittade jag i ”A Scream in Soho”, en av John G. Brandons deckare där (den charmige, snygge, smarta, atletiske och omtyckte) Detective Inspector McCarthy löser gåtan.

”A neighbouring clock had just chimed out the hour of eleven upon a night which might easily have given birth to Henley’s immortal line “black as the pit from pole to pole”, for in the considered opinion of the inspector—not to mention a few million other human gropers at that moment in the metropolis and its environs—it was all that, and blacker.”

Robert har sett till att vi ständigt tänker på vad vi läser — och varför — mycket tål att tänka på, och somt blir antecknat. Liksom Klimakteriehäxan är jag inte alltid på det klara med varför en mening pockar på min uppmärksamhet, men just i dag tror jag mig veta vad som fick mig att hejda mig (och brygga te).

Försenat knäckebröd

 

 Bakdag på Elfsala

Målning av C.A. Wetterling, 1853

Af forsar finns del öfverflöd 

Och fjell, som hugga sönder skyn,

Men solsken är som knäckebröd 

En ytterst sällsam syn.

Diktade Elias Sehlstedt nån gång på 1800-talet, och visst känns det så ibland — men inte i dag, för här har vi haft en solig och kall dag.

Skulptur av Hertha Hillfon

Jag läser att vi svenskar äter mellan fyra och fem kilo knäckebröd om året — och 85 procent av oss har alltid knäckebröd hemma. För tillfället ingår inte jag i den senare gruppen, eftersom jag tycker att det är så erbarmligt trist att kavla deg. Det spelar ingen roll om det är pepparkaksdeg eller knäckebrödsdeg, jag undviker det till varje pris.

Inte ens vetskapen att det är knäckebrödets dag i dag*, får mig att sätta en deg. Istället läser jag på om knäckebröd, och hittar en hel del intressant. Men inte alltid så upplysande — jag har försökt förstå vad skillnaden mellan knäckebröd och spisbröd är, det finns några olika definitioner, men det lutar  åt att spisbrödet bakas av sämre mjöl, och är avsett för tjänstefolket.

*Det vill säga, det var knäckebrödets dag i går, men jag hittade så mycket intressant att läsa om brödet ifråga, om framställningen, matvanor och diverse helt orelaterade frågor att jag inte hann lägga ut det innan jag somnade.

 Inside a bakery 

Gustaf Olaf Cederström

16 juli 1795 skrev Märta Helena Reenstierna:

6 Thorsdag.

Bakade vi uti stora Salen 27 tjog och 16 kakor spisbröd, 3 1/2 tjog kneckebröd, 1 tjog fina rågbullar och 12 hvetebullar till ängscalaset. Söta Far och Hans Abraham uppsatte hyllor och rangerade alla Böcker därpå uti Garderoben. 

Ett gammalt minne dyker upp när jag läser en passage i Ernst Lundqvists bok ”Det gamla lusthuset och andra berättelser”. 

Vi var en scoutpatrull på hajk i Värmlandsskogarna, fem tjejer från hela Sverige, som aldrig setts innan vi påbörjade vår vandring. En av tjejerna kom från Norrland, minns inte vad hon hette, bara att hon var en baddare på att orientera — innan vi andra hade fiskat upp våra kompasser hade hon tagit ut kompassriktningen och börjat gå — jag misstänker starkt att det var hennes förtjänst att vi inte hamnade borti tok. 

Framåt första dagens eftermiddag säger hon plötsligt: ”ska vi inte stanna här och äta en bulle”. Det blev omedelbart bifall och en av tjejerna sa jublande: ”har vi fått bullar med oss, så gott!!!”

Stor var hennes besvikelse när hon upptäckte att när den här norrländskan sa bulle, så avsåg hon en rejäl macka, helst på knäckebröd.

Om Ernst Lundqvist hade någon koppling till Norrland framgår inte, men så här skriver han:

»För resten, när jag säger bullar, så menar jag knäckebröd och spisbröd», fortfor den objudne gästen i en ton, som om det gällt ett viktigt förtroende.»

Model of a baker kneading dough and forming loaves, Ancient Egyptian

Jag har, lite tanklöst kan man tycka, tagit för givet att det heter knäckebröd därför att det är lätt att bryta, knäcka, brödet i bitar.

Men nu har jag lärt mig att en knäck är ett redskap, en bröd-knäck, som man använder för att göra gropar i det ogräddade brödet.

Det bröd vi bröt

var torrt hårt bröd

i ensamhet om natten.

Det bröd vi bröt

var livets bröd,

ditt liv, mitt liv,

för vem utgivet?

     Ebba Lindqvist

en talande tystnad

 

 The Sound of the Sea, 1879 Karl Gussow

I dag vill Klimakterihäxan att vi ska tala om ljud — ett i det närmaste outtömligt ämne — i synnerhet när ska uppmärksamma de positiva ljuden i vår omgivning. För det ska gudarna veta att det finns oönskade ljud, som kan driva oss till vansinne (i alla fall nästan). Och så finns det den vetenskapliga synen på ljud:

LJUDET

det härrör af Elasticiteten i materien. 

När man hör genom en vägg Ljudet till ex . en klocka är det intet klockan man hör utan particklarne i väggen slagne af particklarne i Luften slagne af particlarne i klockan om någon materie äger ingen elasticitet emot sin storlek repeterar den intet samma dallring man hör ingenting igenom madrasser. 

Ljudet går altid i proportion af materiens Elasticiteter den skall genomgå, i fast luft längre och bättre än i gles luft, i vattnet intet. 

 skriver Carl August Ehrensvärd

ingenting som gör mig så värst mycket klokare 

Contrasting Sounds

Wassily Kandinsky

Kanske är tystnaden ett av de ljud — eller är det ett oljud? — som jag uppskattar mest. Nu talar jag förstås inte om en riktig tystnad, en sån som sägs vara förfärlig, nej, jag tänker på hur det är att sitta ute en sommardag, med vänner, när ljuden bildar en perfekt blandning av lågmält samtal och allt vad naturen har att erbjuda.

Dörren mellan köket & köksfarstun kvider varje gång jag öppnar den. Ingen konst att åtgärda, men på något vis känna det hemtrevligt, och jag småpratar med dörren, ber om ursäkt för att jag inte bjudit på lite olja, och hoppas att lidandet inte är alltför stort. 

The Music 

Gustav Klimt

När det kommer till musik är Joseph Haydn, en stor favorit — i synnerhet kammarmusiken.

Och nyligen har en väninna gjort mig uppmärksam på den fantastiska trumpetaren Ludwig Güttler.

Att sitta framför brasan med en god bok och en kopp te, och då sluta att läsa och bara lyssna till brasans sprakande.

Just nu hör jag att en hackspett trummar, den måste vara nära huset för det hörs så tydligt, fast att skilja på de olika spettarnas trumningar, det kan jag inte.

Bro, bro breja

  stavningskontrollen envisas med att skriva breda, istället för breja, vilket inte är så dumt eftersom breja en gång i tiden var detsamma som bred.

Gamla stenbron i Karlstad, Sveriges längsta stenbro som egentligen heter Östra bron.

Alltid har människan älskat broar.

Av alla byggen är bron det främsta —

längtans väldiga andetag

häver ett revben ur jordens bröstkorg!

Så börjar börjar Anna Greta Wide sin dikt ”Alltid har människan älskat broar”

 The Old Footbridge Over The River Cole At Yardley, 1890 

 Frederick Henry Henshaw

När jag läste klimakteriehäxans broinlägg insåg jag hur rätt Anna Greta Wide hade. Många har skrivit om broar, den första titeln som kommer för mig är Josef Kjellgrens ”Människor kring en bro”.

En bok som handlar om arbetarna som byggde Västerbron.

Staverton Bridge, Devon 

Hugh L. Norris

Den mycket produktive, och ibland sentimentale William John Locke

har skrivet ”Den gamla bron” (”The Old Bridge”), som nu när jag bläddrar i den, förefaller mycket bättre än jag hade för mig. Flera välkända författare (Anders Österling, Ivan Pauli och Martin Koch) har skrivit (lånat sina namn) till lysande omdömen till bokens baksidestext, som:

”Hans berättelser äro en synnerligen fängslande förströelselösning, på samma gång som de vittna om etiskt allvar och intellektuell förfining.”

Vill du läsa den på engelska hittar du den hos FadedPage, och det rekommenderar jag, den svenska översättningen lämnar en hel del att önska.

Hitintills är nog min favoritbrobok ”The family under the bridge” (”Familjen under bron”), en charmig barnbok av Natalie Savage Carlson. Den finns att läsa, på engelska hos InternetArchive, där det även finns fler böcker av henne.

För några år sedan bloggade jag om boken.

Bryr man sig inte om att skilja på kortspelet bridge och broar i största allmänhet, blir både läsgods och bilder i det närmaste oöverblickbart. Kanske kommer jag så småningom att läsa Anne Austin bok ”Murder at Bridge”, som skrevs under, vad som kallas, den gyllene eran för deckare.

 The Devil's Bridge 

Joseph Mallord William Turner

 

Lördagsmeningen

Scholar in his study 

Thomas Wijck 

Johan Henric Kellgrens ”Prosaiska skrifter” är nöjsam läsning. I kapitlet ”Strödde Reflexioner, i Litteratur, Filosofi och Moral, tjänande till svit av Filosofen på Landsvägen” fastnar jag för ett par rader:

En rätt professorisk, rätt grundlärd Man medger mycket lättare att han gjort en falsk sedel, än att han nyttjat en orätt glosa.

The Counterfeiters

Jonathan Eastman Johnson

Det är Robert som uppmanar oss att varje lördag presentera
en mening som fångat oss.