Om kunskap

 

Kunskap är temat för Klimakteriehäxans tredje kärleksförklaring. 

Alltid lika spännande att på onsdagen se vilket tema hon valt. I dag blev det ett ämne utan slut — jag tror knappast att det finns ett mer vittomfattande ämne att fördjupa sig i

 Ex Libris, c. 1924 

Edward Frank Gillett

”Med ordet kunskap .. förstås hvarje sats, som innebär ett vetande om något, d. v. s. ett klart och tydligt medvetande af någonting.”
                   Claëson

Utan kunskaper kommer vi inte långt. Sen är det en helt annan historia att vi alla har olika uppfattningar om vad som är nödvändiga baskunskaper, och vilka kunskaper som ger oss det där lilla extra och förgyller vardagen.

Eftersom jag bor isolerat och sällan lämnar bostaden är jag hänvisad till de kunskaper som står att finna hemomkring.

  

Vita contemplativa (I)(det kontemplativa livet)

               Alexander Eibach

 SAOB

Högt upp på min kunskapsinhämtningslista finns SAOB, som jag besöker flera gånger om dagen.

I dag fick jag lära mig ett nytt ord: SUVAROFF (ett slags stövel).

Förutom att hjälpa mig med stavningen av knepiga ord, och etymologin, så får jag veta hur orden ska användas — heter det en eller ett stövel?

För ögonblicket svårt att komma in här.

RADIO

Det finns drösvis med intressanta och lärorika program, och nu för tiden när man kan efterlyssna behöver man aldrig gräma sig över att ha missat något lärorikt.

Bildningsbyrån presenterar personer som inte syns och hörs så ofta Vetenskapsradion har program i ämnen som jag inte ens vet att de finns.

Är bara ett par av P1:s lyssningsvärda program.

BÖCKER, BÖCKER, BÖCKER, 

Ja, böcker är nog min främsta källa till

kunskap, och då talar jag både om ”riktiga” böcker och alla tusentals böcker som finns att läsa, avgiftsfritt, på nätet. Här hittar man både förströelselektyr och tekniska och vetenskapliga böcker vars innehåll kräver större fattningsgåvor än jag besitter.

Wikipedia i all ära, men utan uppslagsverk (obs. pluralis!) klarar jag mig inte — många udda ämnen och personer, ramlar mellan de olika verken, och då krävs mer än ett verk.

Nationalencyklopedin, den som kärleksfullt kallas ”Hojen”, eller mer fantasilöst N.E. finns på nätet, mot en årsavgift, får här representera ett antal olika uppslagsverk.

Gunnar Hellström har förutom romaner skrivit en intressant reportage ”Gustaf Hellströms reportage kring suffragetterna”,  som tillsammans med Barbro Hedvalls ”Vår rättmätiga plats” ger en inblick i kampen som förde fram till allmän rösträtt.

Vänner

Vi har nog alla vänner som kan mycket som vi själva är okunniga om — be dem om råd och tips! 

Mina engelskspråkiga vänner tycker det är kul att få frågor som de aldrig kommit på tanken fråga sig själva, och vi kan grotta ned oss i oändliga samtal om prepositioner och andra knepigheter.

Hade min far inte varit intresserad av dödahavsrullarna, så hade jag väl aldrig kommit på tanken att läsa ”Rösterna ur Dödahavsrullarna” av Robert Eisenman och Michael Wise, en av hans efterlämnade böcker.

Det finns utmärkta sidor på nätet som handlar om konst, ändå vill jag inte vara utan mina konstböcker — att sitta i sin läsfåtölj och bläddra är både avkopplande och lärorikt.

Att läsa i antologier, av alla de slag, är ett bra sätt att prova sig fram till vad som fångar en och som kanske leder vidare till nya kunskaper — eller rent av till en dikt som nuddar vid dagens ämne:

 Gnosis

Thought is deeper than all speech,

Feeling deeper than all thought: 

Souls to souls never can teach

What unto themselves was taught.

     Ch. P. Cranch

Nätet bjuder på ett överflöd av bra lexika, mitt första val är Merriam Webster, som inte bara talar om vad ett ord betyder, utan ofta länkar till informativa, och roliga artiklar med anknytning till ordet.

Men ingenting går väl upp emot att läsa sig till kunskapen i en bok. Själv minns jag så mycket mer än just texten — jag minns om det var en höger- eller vänstersida, om det stod högt upp eller långt ned på sidan, jag minns ovidkommande detaljer, som var jag satt och bokens tyngd och doft. Allt bidrar till att minnas vad jag läst.

Sa jag att ämnet är outtömligt? Kommen så här långt inser jag att jag inte sagt ett ord om barn- och ungdomslitteraturen. Men den förtjänar ett eget inlägg, precis som en del lite smalare ämnesområden — textil till exempel.

Och jag har inte ens nuddat vid alla praktiska kunskaper — sådana som kroppen minns, och som vi skulle stå oss slätt förutan!

I ”Smärre skizzer I” skriver carl august adlersparre:

”Det vackraste sättet att använda sin kunskap är, att hjelpa den mindre kunnige fram, utan att han behöfver rodna derför.”

Visst är det så, dessutom är det ett bra sätt att befästa sina kunskaper.

Jag tycker att den här illustrationen som A. Garth Jones gjort till Charles och Mary ”The Essays of Elia” på ett utmärkt sätt åskådliggör dagens tema.

mer brödprat

 Ett färdigt Bröd, består egenteligen af inkråmet, och af öfra samt undra skårpan. 

             Johan Fischerström

Portrait of a Girl Seated at a Table 

Gabriel Metsu

Den här bilden får mig att tänka på sophiamackor — förmodligen hade tanken inte dykt upp om jag inte hade frossat i knäckebrödstankar de senaste dagarna.

Ai står, som vanligt, som ett fån när jag söker på ordet — kanske några av mina mer mogna läsare vet vad det är, i synnerhet de som arbetat inom vården.

Det sägs att det var sophiasystrarna som uppfann denna macka som bestod av en hård brödskiva, och en mjuk, helst kavring, med valfritt pålägg mellan skivorna. Inte så pjåkigt.

Still Life with Bread, Cheese and a Flagon of Wine 

Claude Joseph Fraichot

Och det var mycket att tänka på när man bakade och sen hanterade brödet:

I ”Folkliv och Folkminne i Ås, Vedens och Gäsene härader i Västergötland.” av Klas Olofsson, får jag lära mig hur illa det kunde gå om en kvinna la jäst i degen när hon menstruerade:

”En kvinna, som gick med sin månadsrening, borde aldrig lägga jäst i degen, ty då slog det fel.”

Och 

”Gick man ut under bar himmel med degiga fingrar, fick man värk i fingrarne, och satte man sig sådan att mjölka, finge korna sår ikring klövarne.”

 Bn borde undvika att äta stött bröd, sådant som råkat stötas och såras vid bakningen, samt att bringa sådant på bordet. Man skulle skära bort det stötta stället. Den, som åt stött bröd, blev stötter, det vill säga smått ond. Av möglat bröd blevo pojkarne starka och av bränt bröd blevo tösera vackra.

Det förekom inte så ovanligt, att den ene grannen eller vännen gav den andre en kaka, ena bakekaka, nyss han bakat. Man borde aldrig ge bort en kaka, utan att först sopa av henne bakemjölet, varmed här menas stoftet från ugnen. Det fanns personer, som ogärna åto bakarebrö, det vill säga bröd från yrkesbagare, likasom inte häller främmande bröd.

En borde aldrig bryta bröd ifrån sig, utan alltid emot sig,  d. v. s., så att brottytorna vändes emot en, annars kanske en finge leva brödlös för det mesta.

min lördagsmening

 

A cup of tea  2013

Sofia Datseri 

Även om klockan bara nyss fyllt tre, när jag kom till den här meningen, så hejdade jag mig förmodligen därför att jag plötsligen insåg att jag led av en akut tebrist.

Meningen hittade jag i ”A Scream in Soho”, en av John G. Brandons deckare där (den charmige, snygge, smarta, atletiske och omtyckte) Detective Inspector McCarthy löser gåtan.

”A neighbouring clock had just chimed out the hour of eleven upon a night which might easily have given birth to Henley’s immortal line “black as the pit from pole to pole”, for in the considered opinion of the inspector—not to mention a few million other human gropers at that moment in the metropolis and its environs—it was all that, and blacker.”

Robert har sett till att vi ständigt tänker på vad vi läser — och varför — mycket tål att tänka på, och somt blir antecknat. Liksom Klimakteriehäxan är jag inte alltid på det klara med varför en mening pockar på min uppmärksamhet, men just i dag tror jag mig veta vad som fick mig att hejda mig (och brygga te).

Försenat knäckebröd

 

 Bakdag på Elfsala

Målning av C.A. Wetterling, 1853

Af forsar finns del öfverflöd 

Och fjell, som hugga sönder skyn,

Men solsken är som knäckebröd 

En ytterst sällsam syn.

Diktade Elias Sehlstedt nån gång på 1800-talet, och visst känns det så ibland — men inte i dag, för här har vi haft en solig och kall dag.

Skulptur av Hertha Hillfon

Jag läser att vi svenskar äter mellan fyra och fem kilo knäckebröd om året — och 85 procent av oss har alltid knäckebröd hemma. För tillfället ingår inte jag i den senare gruppen, eftersom jag tycker att det är så erbarmligt trist att kavla deg. Det spelar ingen roll om det är pepparkaksdeg eller knäckebrödsdeg, jag undviker det till varje pris.

Inte ens vetskapen att det är knäckebrödets dag i dag*, får mig att sätta en deg. Istället läser jag på om knäckebröd, och hittar en hel del intressant. Men inte alltid så upplysande — jag har försökt förstå vad skillnaden mellan knäckebröd och spisbröd är, det finns några olika definitioner, men det lutar  åt att spisbrödet bakas av sämre mjöl, och är avsett för tjänstefolket.

*Det vill säga, det var knäckebrödets dag i går, men jag hittade så mycket intressant att läsa om brödet ifråga, om framställningen, matvanor och diverse helt orelaterade frågor att jag inte hann lägga ut det innan jag somnade.

 Inside a bakery 

Gustaf Olaf Cederström

16 juli 1795 skrev Märta Helena Reenstierna:

6 Thorsdag.

Bakade vi uti stora Salen 27 tjog och 16 kakor spisbröd, 3 1/2 tjog kneckebröd, 1 tjog fina rågbullar och 12 hvetebullar till ängscalaset. Söta Far och Hans Abraham uppsatte hyllor och rangerade alla Böcker därpå uti Garderoben. 

Ett gammalt minne dyker upp när jag läser en passage i Ernst Lundqvists bok ”Det gamla lusthuset och andra berättelser”. 

Vi var en scoutpatrull på hajk i Värmlandsskogarna, fem tjejer från hela Sverige, som aldrig setts innan vi påbörjade vår vandring. En av tjejerna kom från Norrland, minns inte vad hon hette, bara att hon var en baddare på att orientera — innan vi andra hade fiskat upp våra kompasser hade hon tagit ut kompassriktningen och börjat gå — jag misstänker starkt att det var hennes förtjänst att vi inte hamnade borti tok. 

Framåt första dagens eftermiddag säger hon plötsligt: ”ska vi inte stanna här och äta en bulle”. Det blev omedelbart bifall och en av tjejerna sa jublande: ”har vi fått bullar med oss, så gott!!!”

Stor var hennes besvikelse när hon upptäckte att när den här norrländskan sa bulle, så avsåg hon en rejäl macka, helst på knäckebröd.

Om Ernst Lundqvist hade någon koppling till Norrland framgår inte, men så här skriver han:

»För resten, när jag säger bullar, så menar jag knäckebröd och spisbröd», fortfor den objudne gästen i en ton, som om det gällt ett viktigt förtroende.»

Model of a baker kneading dough and forming loaves, Ancient Egyptian

Jag har, lite tanklöst kan man tycka, tagit för givet att det heter knäckebröd därför att det är lätt att bryta, knäcka, brödet i bitar.

Men nu har jag lärt mig att en knäck är ett redskap, en bröd-knäck, som man använder för att göra gropar i det ogräddade brödet.

Det bröd vi bröt

var torrt hårt bröd

i ensamhet om natten.

Det bröd vi bröt

var livets bröd,

ditt liv, mitt liv,

för vem utgivet?

     Ebba Lindqvist