måndag 2 augusti 2021

Lite bagerihistoria

 När jag läst lite för länge, och inte har ro att fortsätta — eller har så mycket på min läslista, att jag inte vet i vilken ände jag ska angripa den, bläddrar jag ibland i någon av de gamla årgångarna av Svenska Journalen. Jag har alla årgångarna från första numret 1926 till 1947, så jag har en del att välja på.

Jag har flera gånger funderat över den här lilla annonsen, och undrat över att det inte finns någon information om var och hur. Så jag ta’r mig för med att söka efter Olof Asklunds bröd på nätet, och förstår att det förmodligen inte behövdes mer information.

https://sv.m.wikipedia.org/wiki/Olof_Asklunds_Ångbageri


Olof Asklunds ångbageri i Göteborg var förmodligen tillräckligt stort för att de flesta som ville köpa bröd, visste var de skulle hitta det.

”Rörelsen startades blygsamt, med endast en gesäll, en lärling och en månadskarl.”

Olof var uppenbarligen en präktig pöjk, som började som lärling när han var 17 år, och sedan målmedvetet byggde upp sitt ångbageri som fanns i Göteborg ända till 1958, då det köptes upp av Pååls.

Kanske någon rent av minns ångbageri?


I dag var första gången jag stött på ordet månadskarl:

MÅNADSKARL. [jfr östsv. dial. månadskarl, statkarl] eg. o. urspr.: arbetskarl som är anställd per månad; särsk. (i västra Sv.) om gårdskarl. 


Ångbageriet 1901

lördag 31 juli 2021

Lördag med Gutenberg

Fast det blev bestämt mer om hallon, än om böcker.

Crimson in a background of green:

A sign, not of Yuletide, but of Harvest time

At the touch of one's tongue, 

Ripened red clusters detonate 

Bursts of sweet juicy goodness, 

Awakening taste buds

And firing the synapses

With undulating waves of pleasure! 

A deluge of deliciousness! 

    Moira Cameron


Fast så värst mycket tid för Johannes har jag inte så här mitt i bärskörden (börskursen, korrigerar mig stavningskontrollen, som lägger sig i det mesta — vad tror den om mig?). Så jag har  bara kollat vad som är nytt, och har nu en lista med tidskrifter och böcker som jag vid tillfälle, tänker fördjupa mig i.



Men ingen kontroll i världen kan lägga sig i vad jag tänker, så här med nässlor, gullris, ormbunkar och hallonsnår på ena sidan och älven på den andra låter jag tankarna löpa. Mest rör det sig om hallon — det finns en hel del att läsa om hallon på nätet, som legenden om hur hallonen fick sin röda färg:


Legend has it that raspberries were originally white until infant Zeus’ nursemaid, the nymph Ida, pricked a finger picking the pale berries for him, tinting them forevermore with her blood. Her tale, and the fact that raspberries date back to the first century, when the people of Troy picked them in the foothills of Mt. Ida, is immortalized in the botanical name for the red raspberry, Rubus Idaeus, where rubus means red and Idaeus means belonging to Ida.

Wild red raspberries were used as food, medicine, and pigment for art through the ages. Leaves and other parts of the plant were made into throat gargles, digestive cures, and soothers of morning sickness.


På ett annat ställe läser jag att man börjat (1916) torka hallon. Jag torkar en hel del, men hallon har jag inte försökt torka, eftersom min erfarenhet av att torka bär inte är så god. Jo, jag har ett svagt minne av att jag gjorde ”hallonläder” ett år. Det är torkat bärmos, som man sedan får skära eller klippa i lagom stora bitar. 

Några recept hittade jag också på nätet, vad sägs om hallonpankakor?


3 large eggs

1 cup milk

6 Tbsp melted butter

2 cups all-purpose flour 

1 Tbsp baking powder

1 Tbsp sugar

1/2 tsp salt

1 pint raspberries


In food processor or large mixning bowl with an electric beater, beat the eggs, beat in the milk, then the melted butter. Dribble in the flour, baking powder, sugar, and salt. Let the batter rest for 20 - 30 minutes, then gently fold in the berries. If the batter is very thick, add milk to make it runny.

Over medium heat, melt a little butter in a medium-size heavy pancake skillet. When it is hot, pour in enough batter to to make a pancake about 4 inches across. When bubbles has formed on the surface on the pancake — it takes 5 to 6 minutes, be patient — and the batter begins to dry, flip the pancakes over, and  cook for another 2 to 3 minutes on the other side.

   ur ”Mad about raspberries & strawberries” av by Jacqueline Hériteau  

https://archive.org/details/madaboutraspberr0000heri


Nä, det här blev inte vad jag tänkt — jag har ännu inte kommit till min läslista, ochinser att jag nog inte hinner med den i dag. De böckerna får pjag berätta om en annan dag.




söndag 25 juli 2021

I mitt krag- och kravlösa liv

Reader 

Daniel Cacouault


ger jag nu så mycket som flyger och far, i både krav och kragar.

Jag avser att njuta av livet, medan tid är. Till den ändan går jag igenom böckerna i novellhyllan, för att dels hitta något att läsa i skuggan, men också i jakten på en väntrumsbok; inte för stor, inte för tung men läsvärd.

Ett av mina val är ”The Rendezvous” av Daphne du Maurier. Varför har jag inte läst den tidigare, frågar jag mig, fast jag mycket väl vet varför.

Jag läste hennes ”Rebecca” när jag var tolv år och blev besviken — mina förväntningar var både ologiska och orealistiska, jag hade läst Kate Douglas Wiggins ”Rebecca of Sunnybrook Farm”, och trots att jag visste att det var olika författare till de båda böckerna så förväntade jag mig att Muriers bok skulle vara lika läsvärd som Wiggins.

När så en brittisk e-vän skickade ”The Rendezvous” för att mor skulle få något att läsa, under sina sista sjuka år, så avstod jag från att lösa den, trots att mor tyckte mycket om den.

Å andra sidan hade jag inte haft något riktigt bra att läsa nu, om jag inte varit så korkad då — för jag sitter som klistrad vid min bok.

Det är den sortens noveller som fångar mig från de första raderna, jag måste bara få veta hur det går!





fredag 23 juli 2021

En nödvändighetsartikel

 ”När jag kom ned från mitt rum, der jag i största hast tagit på mig en ren krage och en annan väst, stod pigan redan i förstugan och väntade på mig och bad mig stiga ned i lusthuset, der mamsellerna redan hade instal lerat sig med sitt främmande.”

   ur ”Svart på hvitt I (1876)

   av Frans Hedberg

https://sv.m.wikipedia.org/wiki/Frans_Hedberg


Det vill till att man alltid har ett antal rena kragar på lut, för att kunna vara presentabel, när så krävs. Då kan en kragask komma väl till pass.


Att kalla detta etui för ask är väl knappast


riktigt, om det än i hoprullat tillstånd ter sig som en sådan. Den undre figuren å bilden visar oss, hur  ”kragasken” i själva verket ser ut. Man förfärdigar den av en 35 cm. lång, 11 cm. bred remsa grått linne eller annat lämpligt tyg, förser den med stadigt mellanlägg och foder, det senare t. ex. av gult satin, varefter man kantar det hela med band. Längs båda långkanterna påsyr man 12 cm. breda satinremsor, viker dessas ytterkanter i en bred fåll och syr en bred dragsko. Dragskon sammandrages med snodder och etuiet knäppes igen med två tryckknappar. Förser man kragetuiet med ägarens monogram i korsstygn eller annat broderi, blir det naturligtvis så mycket trevligare.

                                                                  Eva

Ur Svenska Journalen 1926.

torsdag 22 juli 2021

Mey-krage

 ”Tage ursäktar sig och lämnar sin dam för att  bjuda upp ett oxygenolblont barn vid ett annat  bord. Beslutsamt reser sig den mörke pojken, som  har känt Violas ögon då och då under kvällens  lopp, går fram till henne och bugar sig allvarligt  och avmätt. De glider ut över golvet famn i  famn, vaggade på vågor av äventyr och hetta.  Kanske mitt öde ... Men genom sina långa svarta  ögonfransar lägger Viola märke till att hans  krage är en Meykrage ...”

     ur ”Astarte”(1931), av Karin Boye

https://bastmattan.blogspot.com/2020/03/slumpstovel.html?m=1


Och jag undrar i mitt stilla sinne vad en Meykrage är. Jag behöver inte fundera länge, för samma dag roar jag mig med att titta på en årgång av Svenska Journalen från 1926, och hittar den här annonsen:



Senare på dagen söker jag på ordet Meykrage, och hittar några rader hos Sörmlands museum:


”Löskrage, nervikskrage av pressat papper, vitt. Knapphål mitt bak och på båda framsidorna. Storlek 38. Text: Sport Mey ED ICH Leipzig. 

S.k. Meykragen - en engångskrage som inte tvättades utan slängdes efter användandet.”

https://sokisamlingar.sormlandsmuseum.se/items/show/299371



onsdag 21 juli 2021

I kraglöst tillstånd

 


är det inte helt enkelt att ta sig i kragen.

Att hitta uttryckets ursprung är inte heller lätt — allt jag kan finna är vad SAOB har att komma med:


”KRAGE m. fl. — särsk. [jfr motsv. uttr. i t.] i uttr. som beteckna att ngn griper tag i ngns (rock)krage (jfr anm. nedan) o. därmed inleder slagsmål l. upptuktelse l. uppsträckning o. d.; äv. bildl. Gripa l. taga (stundom fattangn i (stundom vidkragen, förr äv. springa l. flyga ngn i kragen l. komma i kragen på varandra. (Kristus) griper dieffuulen och hans tiänare Herodem .. j kraghan. PErici Musæus 6: 91 b (1582).”


Att man 1582, i postillan, låter Kristus hugga djävulen (undrar hur hans krage såg ut) och Herodes i kragen, säger ju inget om originaltexten.


I min ungdom hände det att jag sydde fast kragar och manschetter på klänningar och blusar, men det var lika kortvarigt som min period med eyeliner och högklackat (mycket kort). 



Den här kragen har tillhört en av mina gammelmostrar — någonstans har jag nog ett fotografi av henne, där hon har den på sig.


”Så skulle de båda damerna försöka förtjena litet med sina händers flit. Beträffande qvinliga handarbeten är detta ett tröstlöst företag i vårt land, så framt inte alstren utmärka sig för något särskildt pikant eller konstnärligt. De virkade små kragar, som Fanny Bredin Iofvade sälja i staden,och  väntade sig stora ting deraf. Men Fanny skref att tre kronor stycket var det mesta hon kunde få, och så kostade garnet två och tjugofem och det gick åt fjorton dar att få en krage färdig...”

     ur ”Jonas Durmans testamente”(1892)

     av Alfred Hedenstierna

https://sv.m.wikipedia.org/wiki/Alfred_Hedenstierna


Precis som idag!

torsdag 15 juli 2021

Jag tror, jag tror

 Att jag lyckats slingra mig förbi bloggers dörrvakt - men hur förstår jag inte.