Till flydda dagar

 

Inte hade jag tänkt tillbringa dagen med att resa i tiden — det bara blev så.

Jag behövde kolla ett citat, och lyckades med konststycket att plocka fram rätt anteckningsbok på en gång.

På den tiden jag reste brukade jag börja på en ny bok för varje resa, böcker som inte bara blev dagböcker utan där allt hamnade som jag ville komma ihåg, citat, boktitlar, adresser, recept och ibland de mest kryptiska krumelurer, felstavningar och förkortningar, som jag inte längre kan tyda.

Eftersom det här var en av de mest äventyrliga resor jag gjort, med ett bombhotat flygplan, en amöbainfektion, stängda flygplatser och möten med alla, precis alla, slags människor (större krav än så, har jag inte på äventyr), så vällde minnena över mig, och jag kunde inte sluta läsa.

Nu med hela internet i knäet kunde jag bara inte låta bli att se om några av mina antecknade böcker finns på nätet — den möjligheten hade jag ju inte då, för bortåt trettio år sedan.

Och si, de finns: ”Elinor Wylie : a life apart : a biography”, Stanly Olsons biografi om poeten Elinor Wylie.

Jag hittar också flera böcker av John Rowe Townsend, en specialist på litteratur för barn. Hans ”Written for children : an outline of English-language children's literature”, har jag länge velat ha tag på.

Och så en bok jag inte har en aning om varför jag skrivit upp som åtråvärd: ”Esther Waters” av George Moore — det ska bli spännande att läsa den!

Men det som tog längst tid var att i minnet vända tillbaka till Western Hills Garden i Occidental, Kalifornien. En fantastisk plantskola, med en uppvuxen trädgård, där man kan ströva runt, för att så småningom avsluta dagen i butiken där man kan förköpa sig på plantor av de de växter som väckt en habegär. 

Jag vet inte hur många timmar min kusin och jag vandrade runt i den 3 tunnland stora trädgården, som i mina ögon är otroligt exotisk. 

Occidental ligger vid kusten, och många av växterna klarar inte ens klimatet i min kusins trädgård i Santa Rosa, som ligger lite längre in i landet. 

Trädgården har fått nya ägare, men jag hittar en fin artikel om den, i ”Sunset” som skrevs medan den var till salu.

Jag tog många bilder, men tyvärr bara diabilder som jag inte har haft möjlighet att se på många år.

Blott ett misstag

 

Blue Horse I - Franz Marc   

Eftersom jag missat att blått var veckans korrekta tema, började jag grunna på om jag kunde dra mig till minnes några blå böcker. Den första jag kommer på är Hardys ”APair of Blue Eyes”, en bok som jag inte har för avsikt att rekommendera eller läsa om. Däremot rann det till en hel mängd sagor och noveller — så kanske blir det ett novellinlägg framöver. 

Tisdagens uppgift

Den här veckans uppgift är att presentera böcker om konst och fotografi.

            Evening Reading, 2019

           Karen Lederer 

En omöjlig uppgift att bara välja tre konstböcker! Jag kan inte rangordna mina favoriter, men vet att en av dem är Gwen John (1876-1939), en konstnär från Wales, som länge befunnit sig i skuggan av sin mer kände bror Augustus. Gwen bosatte sig tidigt i Frankrike, där hon förblev för återstoden av sitt liv.

I boken ”Gwen John, a life”, ger Sue Roe en god inblick i denna tillbakadragna konstnärs liv.

Mitt andra val blir ”Mary Cassatt A Life” av Nancy Mowll Mathews, en biografi där man får lära sig det mesta om Mary, hennes famil och hennes förfäder. Hon kom från en välbärgad familj — den sortens familj som ibland kvistade över till Europa, där man stannade långa perioder.

Boken med sina 383 sidor ger en utmärkt bild av denna konstnär som också hon kom att bo i Frankrike under större delen av sitt liv. 

Frankrike är den enda gemensamma nämnare jag kan komma på för dessa två kvinnor — både vad beträffar deras bakgrund och uttryck. Gwens färgskala är mörk och  dov, medan Marys målningar är ljusa och lätta.

Det finns gott om konstböcker att läsa på nätet, mitt tredje val kommer från Litteraturbanken, ”Om konst och annat”, en essäsamling av Richard Bergh.

Som överintendent på Nationalmuseum, kända han naturligtvis de flesta av samtidens kändisar, som han målade många porträtt av — en av de mer kända är bilden av Gustav Fröding sittandes i sin säng.

Men han hade även en period med romantiskt måleri, då bland annat ”Riddaren och jungfrun” kom till.

En relativt ny biografi om honom är ”Richard Bergh - ett konstnärskall av Hans Henrik”.

Boken gavs ut i samband med utställningen på Prins Eugens Waldemarsudde 2002. 

Mer att läsa:

Gwen blev så småningom August Rodins modell och älskarinna. Om honom finns det ett flertal biografier, några hittar du hos Gutenberg. Rodins sekreterare Rainer Maria Rilke skrev en ”August Rodin”. Vill du hellre läsa Rilkes dikter så finns en diktsamling översatt till engelska där.

Vanligtvis undviker jag att läsa romaner som framstår som biografier, men tycker att Harriet Scott Chessman har lyckats väl i boken ” Lydia Cassatt Reading the Morning Paper”. Förmodligen får du köpa den antikvariskt, eller låna den på biblioteket, om du vill ha tag på den läsvärda lilla boken.

En relativt ny biografi om Richard Bergh är ”Richard Bergh - ett konstnärskall” av

Hans Henrik.

Boken gavs ut i samband med utställningen på Prins Eugens Waldemarsudde 2002. 

Lördag med Gutenberg

 

foto Max Dupain 1950-51

Om jag stod på stolen med böjd rygg kunde jag nå

strömbrytaren. De lät mig, och iakttog mig.

Att vidröra den lilla knappen satte fart på magin.

Att vrida på ratten på deras radio fick stationsskalan

att börja lysa. De lät mig, och iakttog mig

när jag strövade runt bland världens stationer som jag ville.

    Electric Light  

Seamus Heaney

Har du stött på ”Aunt Sammy”, uncle Sams fru?

Hon debuterade den 4:de oktober 1926 i det nya radioprogrammet ”Housekeeper’s Chat”, ett program som riktade sig till kvinnor (som förväntades sköta hushållet), och behandlade allt som rörde hemmet och hushållet. 

Programmet, och i synnerhet ”Aunt Sammy” blev snabbt mycket populärt — och recepten som presenterades blev så efterfrågade att man började trycka dem, något som snart resulterade i en inbunden receptsamling: ”Selections from Aunt Sammy's Radio Recipes and USDA Favorites”

Jag har inte provat något av recepten, men de förefaller vara klassisk amerikansk husmanskost.

Egentligen är det inte recepten som intresserar mig, fastmer fenomenet radio. Eftersom jag är tillräckligt gammal för att minnas livet innan televisionen gjorde sitt intåg, ramlar en mängd radiominnen över mig. Hur familjeprogrammen nästan fick Sverige att stanna — praktiskt taget alla satt som klistrade vid sina radioapparater. Själv minns jag kanske bäst Gunnel Lindes program, som ”Lustiga huset” och ”Osynliga klubben”, ”Räkna med bråk” och naturligtvis ”Frukostklubben”.

Och skolradion — den speciella stämningen som rådde i klassrummet när vi fick lägga undan de vanliga skolböckerna och lyssna till allvarliga herrar, och en och annan dam, men vad de talade om har jag i dag ingen aning om.

Watteauveck

 

     Målning av Antoine Watteau

Snart går SAOB i mål, och jag anta’r att det är därför som dagens ord på sistone har varit ord som börjar på någon av bokstäverna i alfabetets slut.

Nyligen var watteauveck ordet för dagen.

Det är ett ”konstfullt veck på klädesplagg, i sht klänning (som var populärt på 1700-talet o. ofta avbildades av konstnären A. Watteau”.

När jag beger mig ut på nätet, för att få veta hur ett sådant veck ser ut, så visar det sig att Watteau var långt ifrån att avbilda klänningar med sådana veck. 

The Silk Gown. Portraits of Maria Tuke Sainsbury

Henry Scott Tuke 

Tea gown. With a Watteau back,

Published in ”La Mode illustre,

December 1899

Jag har inte lyckats lista ut om det finns ett svenskt ord för ”Tea gown”, men jag lär mig att det var en klänning avsedd för informella bjudningar i hemmet. De var tänkta att vara bekväma, och kunde bäras utan korsett — men, står det i artikeln, eleganten kom alltid i första hand. Och jag tackar min lyckliga stjärna för att jag inte levde på den tiden!

Med en årstid i boktiteln

Intet är som väntans tider,

vårflodsveckor, knoppningstider,

ingen maj en dager sprider

som den klarnande april.

  ur ”Intet är som väntans tider”

 Den här veckan uppmanar Ugglan oss att presentera tre böcker med en årstid i titeln. Genast kom jag att tänka på Elizabeth von Arnims klassiker ”Enchanted April”, från 1922 — men se’n var det tvärstopp.

Men titlar rann snabbt till när jag kom på den ljusa idéen att botanisera i mina ägandes hyllor. Vad mer är, det stimulerade min tankeförmåga så till den milda grad att jag haft svårt att välja bland alla intressanta titlar — trots att jag valde bort vaga syftningar på vår, sommar och vinter.

Vårmånaderna har mycket på sitt samvete när det kommer till poesi, av skiftande kvalitet. Det är inte bara Karlfeldt som skaldar om ”den klarnande april” — förfäras inte, jag nöjer mig med att presentera en diktsamling.

Men jag börjar med ”Enchanting April”, Gutenbergs exemplar saknar illustrationer, mitt exemplar, som jag visar här, är en Folio Society utgåva med illustrationer av Debra McFarlane.

”It began in a Woman's Club in London on a February afternoon—an uncomfortable club, and a miserable afternoon—when Mrs. Wilkins, who had come down from Hampstead to shop and had lunched at her club, took up The Times from the table in the smoking-room, and running her listless eye down the Agony Column saw this:

To Those Who Appreciate Wistaria and Sunshine. Small mediaeval Italian Castle on the shores of the Mediterranean to be Let furnished for the month of April. Necessary servants remain. Z, Box 1000, The Times.”

Så inleds boken, Mrs Wilkins läser annonsen men bryr sig inte om den — allt hon äger är 90 pund, så hon insåg genast att ett medeltida slott vid Medelhavet inte var något för henne. Men tillslut kommer hon ändå att tillbringa en ljuvlig månad i detta slott, tillsammans med två kvinnor som hon hittat via en annons.

Det finns rätt många junititlar, men de är alla romantiska historier, och inga böcker jag vill rekommendera — ett par av dem har jag inte ens orkat läsa ut.

Tror inte heller Trotzky intresserar så värst många, så honom lämnar jag därhän.

Istället börjar jag bläddra i Lars Englunds diktsamling ”Snö i juni” — det blir en glad överraskning för jag upptäcker att många av dikterna läste jag, om och om igen, i min ungdom.

Säg du till livet —

Ur diktsamlingen ”Lågmält”, 1941

Lägg bort titlarna med tillvaron. Säg du!

Varför leva som en främling här i detta hem

bland mjukt vanliga ring —

lönnarna i parken,

rummets vita skymning, och vatten att svalka pannan.

Varför orda stort om Liv och Död?

Säg du.

Min tredje bok har jag inte läst sedan i tidiga tonåren, och har bara vaga minnen av den. Det är Jan Fridegårds första roman ”En natt i juli”

En kriminalhistoria kallas den av kritikerna, en bok som räknas till den första i det som kom att betecknas som statarskolan.

En strejkbrytare mördas under en lantarbetarstrejk — men jag minns inte vem mördaren var. Det är nog dags att läsa om boken

Vem avgör vad dålig litteratur är?

 Reading On A Sofa, Georges Despagnat

The art of not reading is a very important one. It consists in not taking an interest in whatever may be engaging the attention of the general public at any particular time. When some political or ecclesiastical pamphlet, or novel, or poem is making a great commotion, you should remember that he who writes for fools always finds a large public. A precondition for reading good books is not reading bad ones: for life is short.” 

― Arthur Schopenhauer, Essays and Aphorisms

Bildningsväder

Oh, vilket sömnigt väder!

When reading fallen asleep 

William Powel Frith

Jag kan ju inte sova hela dagen — det vill säga att det kan jag visst, men jag vill inte göra det. Så med en viss ansträngning sliter jag mig från min sköna fåtölj, vid elementet. Ikläder mig stövlar och regnkappa och hämtar in en kärra ved.

Inte piggade det upp mig något nämnvärt, min tankeförmåga lyser fortfarande med sin frånvaro. Försöker, utan framgång, att läsa, så jag övergår till att titta på bilder.

Bokomslagen från det förra sekelskiftet, ofta jugendinspirerade, har alltid fångat mitt intresse — men jag har lärt mig att det inte behöver innebära att boken är läsvärd.

Ibland kan både innehåll och illustrationer vara så förfärliga att böckerna blir roliga.

ur ”The Motor Maid” av paret Alice Muriel Williamson och Charles Norris Williamson

Med illustrationer av F. M. du Mond och F. Lowenheim 

”The Lightning Conductor Discovers America”, också av paret Williamson 

liksom nästa bok

”The Princess Passes”

Alice Muriel Williamson and Charles Norris Williamson

”Himmelsvolk” av Waldemar Bonsels är illustrerad med silhuetter av Margarete Schreiber

”Pretty Madcap Dorothy” av Laura Jean Libbey

A Romance of the Jolliest Girl in the Book-Bindery, and a magnificent Love Story of the life of a Beautiful, Willful New York Working Girl.

har inte heller den en namngiven illustratör

Och slutligen en bok av Mary Stewart Daggett: ”Mariposilla”