Bokstaven I

 är det enklaste av alla skrivtecken. I kan beteckna talet ett, varvid II betyder två och III är lika med tre. Grekerna som kallar sitt i för iota reducerade det ibland till en liten krumelur under omega; det kallas då av lärda språkmän för iota subscriptum, och det är nog detta tecken som avses i det bibliska uttrycket inte ett jota.

  berättade Alf Henrikson

 Min lista på I-ord är lång — men som vanligt är merparten opassande ord — ofta mer intressanta än de passande.

Favoriten är interrobang — det användbara skiljetecknet som jag skrivit om tidigare.

för den den riktigt hängivne ”interrobangnisten” finns ju möjligheten att tatuera in tecknet

foto Jeremy Keith 

 Vi vet ju alla hur nyckfull vår svenska sommar kan vara — stönar vi inte i värmen, så huttrar vi och hoppas på dagar där vårt svenska lagom ska passa in. Och medan vi väntar åker kanske islandströjan fram.

 Jag medger att terminologin är aningens luddig när det kommer till stickade tröjor i Norden — alla länderna har sina egna mönster, (och namn) och en tur på nätet har inte gjort mig så värst mycket klokare.  Men det förefaller som mönster till tröjor liknande den jag har på bilden, säljs som islandströjor.

På ängen

Claude Monet

Idyller av alla de slag finns det gott om — ett ord som likt impressionism används både om litteratur och musik, men som kanske mest för tankarna till måleriet.

Illusion är ett annat ord som kan användas i olika samband. För länge sedan gjorde jag ett enskilt arbete om synvillor, och när jag nu läser om den sortens illusioner, inser jag att jag inte minns mycket av de teoretiska förklaringarna.

Dagens gladaste nyhet är nog att igelkotten ska bli fridlyst!

Nu gäller det att komma med inlägg som pekar på det positiva här i livet — det är klimakteriehäxan som uppmanar oss att visa på detta livets goda.

lördagens mening

 

omslaget av John Sjösvärd

 I dag gäller det en översättning från Eleanor H. Porters ”Oh Money! Money!”

I originalet står det:

”You wouldn’t be seen letting me start off on a wild-goose chase like this without your guiding hand at the helm to see that I didn’t come a cropper.”

Här är det översättningen av ordet ”cropper”, som jag finner intressant. deepL och Google har fullt acceptabla översättningar, ”går på en smäll”, respektive ”gick på en mina”. 

Inte förrän jag plockade fram den svenska översättningen, av Ebba Atterbom, sondotter till P.D.A. Atterbom, från 1919,blev det intressant. (En bok som har sina egna minnen). 

Så här översätter hon den meningen:

Du skulle inte låta mig fara åstad så här på måfå mot något ovisst utan att hålla en hand på rodret för att hindra mig att bli gräsryttare.

Så här säger SAOB:

”GRÄSRYTTARE. (vard., numera föga br.) skämtsam benämning på ryttare som (icke är sadelfast o.) som faller l. plägar falla av hästen; jfr -RIDDARE. Gosselman Col. 1: 212 (1830). (Hästen) gjorde mången gräs-ryttare. KrigVAT 1846, s. 155. Bli gräsryttare. WoH (1904).”

Jag hittar ordet i en handfull romaner från 1800-talet, och i ”Svenska språkets ordförråd”, 1891.

Det var Robert som kom upp med den här meningsfulla lördagssysselsättningen, men även om han  valt att göra ett sommaruppehåll, står det alla fritt att bidraga med sin lördagsmening.

Hiaderia hiaderalla

 Nu är dä sommar, å nu ska vi tralla

Hay Carts, Cumberland Market  1915  

Robert Bevan 

Hölassens tid

I seklets gryning på Östermalm 

var gårdarna fulla av hö och halm

som kom gungande lass

och i alla gathörn kring skrindornas stråt

stod kärror och vagnar med hästar som åt

sex timmar om dagen vid pass

och bönder i mängd bragte gräs och strå

men stan hade rikligt med plats ändå

för sin över- och underklass.

      Alf Henrikson

Så här i hömånaden är det svårt att komma förbi hästskjutsar, hölass och hässjor (som i mina trakter kallas hejser), idel trevliga humörhöjande företeelser. 

Men visst finns det mer:

 

Till de säsongsbundna glädjeämnena räknar jag både humlor och hallon  — mycket somrigare kan det knappast bli.

”Nätter och dagar

ligger jag i feernas hängmatta

och drömmer underliga ting”

skrev Edith Södergran, och visst har hängmattan kommit att representera den perfekta sommaren — även om jag personligen tycker att hängmattor är obekväma och dessutom besvärliga att hantera. Den hängmattan jag vävde för bortåt 40 år sedan, har jag, högt räknat, kanske använt tio gånger.

”och familjefäderne, slutligen, de söka väl uppmuntra sig med snusning och tidningsläsning, men äfven detta tyckes knappt förslå. ”

Baking bread, 1920

Aksel Waldemar Johannessen

Det är möjligt att somliga blir uppmuntrade av att snusa och läsa tidningen, men det är inget jag provat (och inte börjar det på H).

Nej, min osvikliga uppmuntringsmetod består av att jag grottar ned mig bland några roliga ord — som till exempel ”hattenkratten”. 

”(i sht förr) kok. ett slags bakvärk som kokas i flottyr o. därefter rullas i stötta skorpor o. socker; risoll; förr äv. om bakvärk som veks dubbelt omkring en fyllning av frukt l. sylt o. tillreddes i skirt smör. Warg (1765).”

Ett ord som jag ser att jag skrev om för flera år sedan, då med ett recept.

Det finns många fantastiska kompositörer, många av dem med ett namn som börjar på H — skulle jag bli tvungen att bara välja en (varför jag nu skulle ställas inför ett sådant val) faller mitt val på Joseph Haydn vars musik har följt mig genom livet. Naturligtvis skulle jag ha överlevt utan hans musik, men den har ofta gjort livet mer uthärdligt.

Och hantverk, jag har svårt att tänka mig en värld utan hantverk.

Nu gäller det att komma med inlägg som pekar på det positiva här i livet — det är klimakteriehäxan som uppmanar oss att visa på detta livets goda.

För drucken man och vredan bör ett hölass vika. 

En uppmaning

som gjorde mig glad

På G

 Hop, hop, hop, horse, run gallop!
Over sticks and over stones,
But don't break your little bones.
Hop, hop, hop, horse, run gallop!

Jag är lite tveksam när det kommer till ordet gunga eftersom Linné har har skrivit:

”Gunga är en god motion men försvagar hufvudet.”

Det låter ju inte så bra, men jag dristat mig till att använda det i sammansättningen gunghäst, enbart därför att jag har många glada minnen av min gunghäst, som burit mig i många vilda galopper.

Även av ordet galopp kan man bygga nya ord galoppstygn till exempel, exakt hur de ser ut vet jag inte, annat att det på ett ställe står att det är slarviga långa stygn. Men så låter det inte i ”Amalia Hillner”: 

” Constances smak för allt, som på ett eller annat sätt kunde bildas till tafla, eller utveckla sig i sköna former, gjorde också våra sy-öfningar till en hufvudsak. Point-de-poste eller Galopp-söm kunde hon redan innan jag kom hit; det är också ett lappri, ehuru det kan göras nätt nog på trådtyll och linon. Men såsom jag medfört de der utsökt vackra mönstren för tapisseri, så dröjde jag icke att börja med det, och jag fäste hennes uppmärksamhet på rutorna i en stramalj. Hon förstod utan svårighet, huru man i dem skall korrekt öfverflytta hvad man ser uti mönstret. 

Friherrinnan afhörde min första information, och mönstrets rutor voro ju också gudvarelof små riktiga qvadrater! Jag finner att geometri duger till någonting.”

  ur ”Amalia Hillner”

  av Carl Love Almqvist 

(ett tips till den som undrar vad man ska med geometri till)



 Ehuruwäl à la glace är en mycket ohälsosam spis, så kan likwäl icke underlåtas att deraf uptekna några slag för dem, som denna kylande maten änteligen wilja hafwa.

När man den wil göra så är dertil nödigt at hafwa följande former, hwilka göras af förtent bläck med täta låck som til exempel en façon af en ost, hwilken är så gjord så som er stycke wore utskurit; äfwen äro och dertil tienlige formar i façon af fyr- eller trekantiga piramider som äro spitsiga åt den ena ändan, dock kunna formarna göras uti wad façon som behagas; men till ägg à la glace brukas formar af tenn;



Även om Cajsa Warg inte tycks ha varit så förtjust i glass, så är det väl inget som hindrar att vi gör (eller köper) glass. För så här års är jag nog inte ensam om att vilja svalka mig med glass.

Min glassmaskin är liten och behändig, rymmer bara tre deciliter och drivs med elektricitet. Naturligtvis praktiskt och enkelt, men inte alls lika roligt som att turas om att veva en gammaldags maskin, medan en handfull ungar otåligt väntar på att glassen ska bli ätfärdig.

I den söta och mycket korta kortnovellen ”Cornelia's Customer” av Harriet Lummis Smith spelar en glassmaskin en viss roll.

Den hittade jag hos FadedPage, ett lika viktigt ställe att hitta läsvärda böcker som det större Gutenberg som förgyller mina dagar.

Vill du ha något att tugga på till glassen? Då är kanske en galoppkaka något för dig. Receptet hittar jag i en bok med kakrecept, förmodligen från 60-talet:

Mormors galoppkaka 

100 g smör

75 g socker

1 ägg

rivet skal av en citron

2 tsk kardemumma 

1 dl russin

200 g vetemjöl

2 1/2 tsk bakpulver

3-4 msk kall mjölk eller grädde

Garnering:

ägg, pärlsocker, eventuellt flagad mandel

Rör smör och socker, tillsätt ägg, citronskal och kardemumma.

Blanda russin, mjöl och bakpulver och rör ned växelvis med grädden i smörsockerblandningen. 

Arbeta hastigt ihop degen och klicka ut den ned hjälp av två matskedar till en krans på smord plåt.

Pensla, strö över socker och flagad mandel och grädda kransen i 30 minuter i 225°.

kransen.

Av alla kompositörer vars namn börjar på G, väljer jag i dag Gershwin eftersom hans musik alltid muntrar upp mig. Här kan du se och höra George Gershwin spela ”I Got Rhythm”. 

Nu gäller det att komma med inlägg som pekar på det positiva här i livet — det är klimakteriehäxan som uppmanar oss att visa på detta livets goda.

Nu galopperar jag vidare på min gunghäst Rulle, en häst som bara pojkar kunde vinna.

Hur det gick till när jag vann honom skrev jag om för femton år sedan.

Äntligen!

 Äntligen har jag funnit en vardagskostym.

Det tog nästan hela livet. 

Vad det känns skönt. 

Bara ett stycke tyg skuret på enklaste och ändamålsenligaste sätt. 

Jag rör mig i min känslas flöde 

utan ansträngning.

Jag kommer emot dig 

och du märker lättad 

hur litet det behövs. 

Tänk att det dröjde så länge!

       Olof Lagercrantz 

I mitt fall gäller det inte en kostym utan en osedvanligt strulig uppkoppling  — men just ser det ut att ha fixar sig. Inte av sig själv, nej, tro inte det, det har krävts 

oräkneliga telefonsamtal, och assistans av en god granne.

Holding printouts from a UNIVAC computer, the Vic Pakka family of Denver visits the Seattle World's Fair 

Ted Spiegel

Utskriften av några av mina första första vävnotor har jag på den här sortens ”metervara”.

Det känns smått osannolikt att jag var med på den tiden…

Men nu när jag kan både ringa och koppla upp mig ska jag försöka komma ikapp, läsa bloggar och svara på obesvarade kommentarer.

”The whining of the wind, the slashing cut of the rain down the long window panes, effectually muffled from him the slight sound of the nearest window catch being lifted with a knife blade. He only became aware of his seclusion being disturbed when the black velvet curtains suddenly billowed inwards and a blast of icy wind surged into the warmth of the room.

Instantly he was on his feet, bewildered, his first thought being that the gale had snapped the window catch. He soon saw how wrong he was as he beheld a figure standing in the opening, a figure in dripping mackintosh and sodden felt hat. An automatic was gripped tightly in his hand.

‘Make no moves, Judge Langton! Sit down!’”

Vad passar väl bättre en regnig dag som denna, än en kort mordhistoria (9 sidor).

Du hittar John Russell Fearns ”Foolproof” hos FadedPage