På G

 Hop, hop, hop, horse, run gallop!
Over sticks and over stones,
But don't break your little bones.
Hop, hop, hop, horse, run gallop!

Jag är lite tveksam när det kommer till ordet gunga eftersom Linné har har skrivit:

”Gunga är en god motion men försvagar hufvudet.”

Det låter ju inte så bra, men jag dristat mig till att använda det i sammansättningen gunghäst, enbart därför att jag har många glada minnen av min gunghäst, som burit mig i många vilda galopper.

Även av ordet galopp kan man bygga nya ord galoppstygn till exempel, exakt hur de ser ut vet jag inte, annat att det på ett ställe står att det är slarviga långa stygn. Men så låter det inte i ”Amalia Hillner”: 

” Constances smak för allt, som på ett eller annat sätt kunde bildas till tafla, eller utveckla sig i sköna former, gjorde också våra sy-öfningar till en hufvudsak. Point-de-poste eller Galopp-söm kunde hon redan innan jag kom hit; det är också ett lappri, ehuru det kan göras nätt nog på trådtyll och linon. Men såsom jag medfört de der utsökt vackra mönstren för tapisseri, så dröjde jag icke att börja med det, och jag fäste hennes uppmärksamhet på rutorna i en stramalj. Hon förstod utan svårighet, huru man i dem skall korrekt öfverflytta hvad man ser uti mönstret. 

Friherrinnan afhörde min första information, och mönstrets rutor voro ju också gudvarelof små riktiga qvadrater! Jag finner att geometri duger till någonting.”

  ur ”Amalia Hillner”

  av Carl Love Almqvist 

(ett tips till den som undrar vad man ska med geometri till)



 Ehuruwäl à la glace är en mycket ohälsosam spis, så kan likwäl icke underlåtas att deraf uptekna några slag för dem, som denna kylande maten änteligen wilja hafwa.

När man den wil göra så är dertil nödigt at hafwa följande former, hwilka göras af förtent bläck med täta låck som til exempel en façon af en ost, hwilken är så gjord så som er stycke wore utskurit; äfwen äro och dertil tienlige formar i façon af fyr- eller trekantiga piramider som äro spitsiga åt den ena ändan, dock kunna formarna göras uti wad façon som behagas; men till ägg à la glace brukas formar af tenn;



Även om Cajsa Warg inte tycks ha varit så förtjust i glass, så är det väl inget som hindrar att vi gör (eller köper) glass. För så här års är jag nog inte ensam om att vilja svalka mig med glass.

Min glassmaskin är liten och behändig, rymmer bara tre deciliter och drivs med elektricitet. Naturligtvis praktiskt och enkelt, men inte alls lika roligt som att turas om att veva en gammaldags maskin, medan en handfull ungar otåligt väntar på att glassen ska bli ätfärdig.

I den söta och mycket korta kortnovellen ”Cornelia's Customer” av Harriet Lummis Smith spelar en glassmaskin en viss roll.

Den hittade jag hos FadedPage, ett lika viktigt ställe att hitta läsvärda böcker som det större Gutenberg som förgyller mina dagar.

Vill du ha något att tugga på till glassen? Då är kanske en galoppkaka något för dig. Receptet hittar jag i en bok med kakrecept, förmodligen från 60-talet:

Mormors galoppkaka 

100 g smör

75 g socker

1 ägg

rivet skal av en citron

2 tsk kardemumma 

1 dl russin

200 g vetemjöl

2 1/2 tsk bakpulver

3-4 msk kall mjölk eller grädde

Garnering:

ägg, pärlsocker, eventuellt flagad mandel

Rör smör och socker, tillsätt ägg, citronskal och kardemumma.

Blanda russin, mjöl och bakpulver och rör ned växelvis med grädden i smörsockerblandningen. 

Arbeta hastigt ihop degen och klicka ut den ned hjälp av två matskedar till en krans på smord plåt.

Pensla, strö över socker och flagad mandel och grädda kransen i 30 minuter i 225°.

kransen.

Av alla kompositörer vars namn börjar på G, väljer jag i dag Gershwin eftersom hans musik alltid muntrar upp mig. Här kan du se och höra George Gershwin spela ”I Got Rhythm”. 

Nu gäller det att komma med inlägg som pekar på det positiva här i livet — det är klimakteriehäxan som uppmanar oss att visa på detta livets goda.

Nu galopperar jag vidare på min gunghäst Rulle, en häst som bara pojkar kunde vinna.

Hur det gick till när jag vann honom skrev jag om för femton år sedan.

Äntligen!

 Äntligen har jag funnit en vardagskostym.

Det tog nästan hela livet. 

Vad det känns skönt. 

Bara ett stycke tyg skuret på enklaste och ändamålsenligaste sätt. 

Jag rör mig i min känslas flöde 

utan ansträngning.

Jag kommer emot dig 

och du märker lättad 

hur litet det behövs. 

Tänk att det dröjde så länge!

       Olof Lagercrantz 

I mitt fall gäller det inte en kostym utan en osedvanligt strulig uppkoppling  — men just ser det ut att ha fixar sig. Inte av sig själv, nej, tro inte det, det har krävts 

oräkneliga telefonsamtal, och assistans av en god granne.

Holding printouts from a UNIVAC computer, the Vic Pakka family of Denver visits the Seattle World's Fair 

Ted Spiegel

Utskriften av några av mina första första vävnotor har jag på den här sortens ”metervara”.

Det känns smått osannolikt att jag var med på den tiden…

Men nu när jag kan både ringa och koppla upp mig ska jag försöka komma ikapp, läsa bloggar och svara på obesvarade kommentarer.

”The whining of the wind, the slashing cut of the rain down the long window panes, effectually muffled from him the slight sound of the nearest window catch being lifted with a knife blade. He only became aware of his seclusion being disturbed when the black velvet curtains suddenly billowed inwards and a blast of icy wind surged into the warmth of the room.

Instantly he was on his feet, bewildered, his first thought being that the gale had snapped the window catch. He soon saw how wrong he was as he beheld a figure standing in the opening, a figure in dripping mackintosh and sodden felt hat. An automatic was gripped tightly in his hand.

‘Make no moves, Judge Langton! Sit down!’”

Vad passar väl bättre en regnig dag som denna, än en kort mordhistoria (9 sidor).

Du hittar John Russell Fearns ”Foolproof” hos FadedPage

F

 säger den fonetiska sakkunskapen med pedagogiskt allvar, betecknar i de flesta fall en tonlös dentolabial spiran.

 Gunhild Facks (1874–1928) var en svensk illustratör och bildkonstnär. Hon är mest känd för sina illustrationer i den tidiga svenska barnlitteraturen och skolböckerna under tidigt 1900-tal, bland annat i verk av författaren Anna Maria Roos.

och det låter väl inte som något som förgyller dagen — men tänk efter; det finns så många både fantastiska och förtjusande f-ord — men det kommer an på mig att förvandla de stela och torra bokstäverna till något förtrollande, frappant, fabulöst och eventuellt frivolt.

Men Karlfeldts ”Fem farliga F”, har inget att göra i det här inlägget, så jag kastar mig rakt in bland f-orden (utan fallskärm) och väljer något jag är glad över att jag kan höra: fågelsång: 

 Birdsong

Károly Ferenczy

Fågelsång

Blå hampdånets underläpp trutar

i dikesren och på klöveräng.

Gökarnas slagdänga tutar

istadigt sin tersrefräng.

Stenen är varm under baken

och bra när man lånar sitt öra åt

konserten som inte har maken,

buskskogens fåglalåt.

Halsbandsflugsnapparn tar kvinten

till svarthättans flöjtlika Mozartcitat,

som tävlar i lövlabyrinten

med blåmesens ivriga prat.

Himmelshögt lärkorna sätter

sin koloratur över vimlet av sång,

där spillkråkans träkastanjetter

bär bofinkens joddeljargong.

Jag sitter och ser på den labra

sydvästens blånande sidenbaner

och rimmar mitt abrakadabra.

Hjärta, vad vill du mer?

Så vackert som livet kan drilla,

minns vad det bränt,

finn dig, var stilla,

ett bland dess instrument.

  Karl Ragnar Gierow

  ur ”Innan klockan slagit noll”

I skolan fick jag lära mig att vi människor har fem sinnen — men vid en sväng på nätet lär jag mig att man utökat det till sju sinnen.

Somliga av mina sju sinnen har förmodligen avtagit, men inte så mycket att det besvärar mig, så när vi ändå är inne på vad vi hör, lägger jag till musik av Gabriel Fauré. Hans ”Pavane” och ”Clair de lune” är ett par av hans ofta spelade stycken, och här kan du lyssna till ” Piano Quartet No. 1 in C Minor, Op.1”.

Folke Isakssons prosadikt ”  då färgerna försvann från jordens yta”, gör mig medveten om hur stor del färgerna har i vårt liv.

Dagen då färgerna försvann från jordens yta

Det måste ha börjat tidigt på morgonen. Jag var ännu inte vaken, men
något senare såg jag färglösheten.

Genom fönstret såg jag, hur en fjäril ryckte till och förvandlades 
till en askflaga. Det fanns fortfarande blommor, men färgerna hade 
bleknat. Jag erinrade mig min vän målaren som skulpterar på hösten, 
eftersom tillvarons kolorit då sviker honom. Jag tvekade men slog hans 
nummer. Han berättade att han hade gått upp mycket tidigt denna 
förmiddag för att försäkra sig om färgernas medverkan i det motiv 
han hade påbörjat.

Tystnaden efter min fråga: var färgerna fanns? Det var, som om han 
befann sig i en oceangrav och talade viskande genom en blymantlad 
kabel. Så kom rösten närmare. Han hade denna morgon iakttagit hur 
färgerna dragit sig tillbaka, in i sina tuber och burkar. Målningen som 
han påbörjat i en stund av tillförsikt var bara dukens väv.

Jag lade på. Tystnaden var nu mycket grå. Skulle också alla ljud 
försvinna? Var vår bristfälliga tillvaro på väg ut i något isande univer-
sum där ingenting av ljus, värme och färg kunde existera? Kanske var 
allt redan försent. Visste barnbarnen någon råd? Kanske hade de hört 
av en nötskrika eller en taltrast, hur det skulle bli med alltsammans. 
Färgerna kanske behövde gråta en stund, de var antagligen utmattade. 
Allt detta målande i jordens alla hörn, detta skrapande på en allvarsam 
yta! All denna brist på tålamod och insikt.

folke isaksson

Osäkra glimtar av ett oförklarligt ljus

I min vilda trädgård har jag gott om småkryp av alla de slag — alla gör mig glad (fästingarna undantagna — trots att de börjar på f). En kär gäst är aspfjärilen,  en av våra största dagfjärilar som blir bortåt 8- 9 centimeter. Jag läser att den betraktas som sällsynt, och känner mig hedrad av besöket.

Fjärilen

Kringfiaddrande fjäril ! Du svingar 

Från blomma till blomma i dans 

Och med dina praktfulla vingar 

Omfamnar hvar doftande krans. 

Sjelf är du en flygande blomma, Utsprucken ur puppan helt nyss.

Så fri och så glad får du komma 

Och gifva den sköna en kyss.

  Johannes Olsson

   ur Bråna-smedens dikter

De tre återstående verserna hittar du hos Litteraturbanken och allt om Klimakteriehäxans positiva projekt kan du läsa om på hennes blogg till vilken min blogg vägrar att länka.

Festina lente!