lördagens mening

 

Efter ett par kapitel var jag böjd att ge upp J. Jefferson Farjeons bok ”The Z Murders”. Jag hade inte mycket tålamod med bokens huvudperson som är irrationell & naiv, och dessutom tappar huvudet när han får syn på en vacker kvinna.

Men språket är en njutning och metaforerna träffande och roliga, så jag läser vidare. Även om intrigen är osannolik (i vilken deckare är den inte det?), och huvudpersonerna prövande, så vägs det upp av språket. 

Mitt problem är att välja ut vilken mening jag ska presentera eftersom jag har fetmarkerat en hel radda med ”tankfulla” meningar. 

Till slut föll valet på:

As a rule her face was as composed as her drawing-room.

Hos Robert kan du läsa mer om den meningsfulla lördags meningen.

reklamera

 

är ett märkligt ord som har två motsägelsefulla betydelser — och är av den anledningen inte ett ord jag väljer i dag. Däremot hämtar jag inspiration från ett mycket slitet reklamhäfte från 1938 — och alls som känner mig vet att jag är svag för gamla reklamhäften. 

Sir Rumford tycks ha varit en driftig karl som inte bara insåg att inte bara farmaceuter kunde ha glädjer av perkolatorer — de lämpade sig också till att brygga kaffe. Bränslesnåla eldstäder konstruerade så att röken drog ut istället för att rummet fylldes med rök, var en annan av hans uppfinningar.

Men hans namn lever vidare som varunamn på ett bakpulver. Men om det har jag redan bloggat.

Roliga R-ord vimlar det av — vem minns inte alla roliga timmar, men jag ratar strax rulltrappor & rutschkanor och skänker alla rösträttskvinnor en tacksam tanke. Det är svårt för oss nutidingar att inse hur svårt det kunde vara att vara kvinnor innan de blev myndiga.

Frigga Carlberg har skrivit en mycket läsvärd liten berättelse ”Varför fru Håkansson gick in i rösträttsföreningen”, om hur livet kunde te sig för en ensamstående kvinna — läs den, den är knappt tre och en halv sida lång!

Så slutar jag med en maträtt som i alla tider serverats vid högtidliga tillfällen i vårt hem, raclette.

I boken ”Heidi” beskriver Johanna Spyri hur Heidi och hennes farfar äter raclette, vid den öppna spisen. Ett mysigt sätt att anrätta denna osträtt— men varm, nu för tiden finns det elektriska bordsgrillar.

Quo vadis

  

en berättigad fråga, kanske mest känd som den fråga som Petrus ställde till Jesus.

Men det är även titeln på en bok av  Henryk Sienkiewicz, från 1885 — en bok som bidrog till att han tilldelades Nobelpriset 1905.

Det finns en handfull böcker vars titlar börjar på Q, då oftast en välkänd fras på franska eller latin.

Men de finns desto fler författare vars efternamn börjar på Q, inte sällan en pseudonym.

Till exempel Ellery Queen, som i verkliga livet var ett par kusiner som skrev deckare tillsammans. Ett par av deras böcker finns hos Litteraturbanken, många är översatta till svenska, fast när jag bläddrar i ”Skomysteriet” blir jag inte imponerad av översättningen.

 

 

 Wolfgang Amadeus Mozart and Maria Anna Mozart, circa 1780

Vore inte mitt piano så gräsligt ostämt, jag en så usel pianist med händer som inte längre kan samarbeta så vore det trevligt att slå sig ned vid pianot tillsammans med en god vän och spela Quatre mains.

Det visar sig att, mot min förmodan, är det precis lika svårt nu, som tidigare i alfabetet, att bestämma sig för vilka  Q-ord som inte får vara med i leken.

Jag har en nederländsk sommargranne som heter 

Quirina, hon är rar men  hennes namn fascinerar mig mer än det gör mig lycklig. Det är ju en femininform av Kvirinius, som jag bara hört, och läst, i Lukasevangeliet.

Har du funderat över varför bokstäverna finns där de finns på tangentbordet? Den vanligaste uppsättningen alltså — den som kallas qwerty — och ser ut som den gör för att armarna (maskinens) inte ska trassla in sig i varandra, om man någonsin lär sig att få upp hastigheten.

Qi Baishi var en kinesisk konstnär, kalligraf & poet som jag tycker mycket om.

En av hans teser var att ”målningar måste vara något mittemellan likhet och olikhet”.

Nu gäller det att komma med inlägg som pekar på det positiva här i livet — det är klimakteriehäxan som uppmanar oss att visa på detta livets goda.

A day is ending

The Eternal Rest 

J. Alden Weir

A day is ending
And nothing has been done
It is possible to try and rush
But perhaps it is better to give a day to nothingness
So many days have already been given to nothingness
And perhaps all the days will one day be given to it-

A day is ending
No work has been done
There was time
So much time
And all of it was wasted-

One day into nothing
Perhaps the next day
Fueled by guilt
Will be work for more than one day
Perhaps –

The day is ending
And a poem has been written about the nothingness of this day
A day in which one small poem has been written
And one thing has been done.

Shalom Freedman 

het lördagsmening

Woman reading with peacock   

Marita Peña Mora

”I hope he will fry in hell and be served up with cayenne pepper on a red-hot dish!”

säger Lord Peter när han är missnöjd med åklagarens inställning i ett mål som han själv är involverad i.

 ur ”Strong Poison” av Dorothy Leigh Sayers

Hos Robert kan du läsa mer om den meningsfulla lördags meningen.

i stället för friggebod?

En trädgårdsbyggning i göthisk stil.

Under namn av Cottage, som egentligen betyder en koja, backstuga eller hydda, hafva Engelsmännen i sina Trädgårdar uppfört hus eller byggningar, som långt ifrån at svara til detta namn, äro mer eller mindre prägtige, hvarföre de ock stundom blifvit benämnde: cottage ornée (prydd koja), gothic cottage (göthisk hydda) och numera utgöra en väsendtlig del af deras Parkers försköning. Vi äga på vårt språk icke något egentligt namn för dessa byggningar, ty det fordna ordet Lusthus tages i en inskränktare bemärkelse och uppfyller icke ändamålet af Cottage, som äfven är et boningsställe för ett mindre hushåll och dymedelst förenar nyttan med det pittoreska och romantiska. Plantage, hvarmed i sednare tider dylika ställen i våra Trädgårdar blifvit benämnde, skulle till en del förklara meningen deraf, ehuru med detta ord egentligen förstås själfva planteringen af träd och växter, och således icke är så omfattande eller bestämmande som ordet Cottage, likasom ordet Landthus i sin rätta mening betyder ett våningshus på landet i sitt ekonomiska förhållandet til jordbruket, utan afseende på dess belägenhet uti Trädgårdar eller Parker; man torde således under et allmänt namn af Trädgårdsbyggning komma detta ord så väl som det fransyska maisonnette närmast, och med epithetet grann, landlig, göthisk m. m. lemna här en teckning av en liten byggning i göthisk stil passande i en Park. Den består av et mindre och et större förmak, en mat-sal, et kök och et skafferi samt fyra rum i öfvra våningen. Källaren är under matsalen och stora förmaket. Tjänstefolkets rum äro några trappsteg lägre än de öfvriga, genom et mellantak (entresol), men ingalunda synlig eller menlig för byggningens yttre utseende eller fägring.

Jag återkommer ofta till Fredrik Boijes (ibland stavat Boye), ”Konst och Nyhets-Magasin för Medborgare af alla Klasser”.

Det gavs ut mellan 1818 och 1844 och anses vara Sveriges första modemagasin. Men herr Boije skrev om så mycket mer än mode. Kanske kan dagens artikel betraktas som mode för trädgården.

Jag har skrivit om honom flera gånger tidigare, och kommer säkert att göra det igen eftersom jag är ohyggligt imponerad av illustrationerna som han själv stod för.

pladder om plantor & petitesser

men inget om paradiset, pajer, pacifism, polka, palindromer, poesi, pigvatten, pantalonger eller annat personligt prat

och inget skrivet i papyrus eller palatino 

Pelargoner

Har en förunderlig förmåga att pigga upp mig. De flesta av mina vänner delar min uppfattning — men det finns några som inte står ut med doften av dr. Westerlund blomma (Pelargonium graveolens).

Ännu en bokstav som man skulle kunna skriva en bok om — med ord som är varken bra eller dåliga. Eller rättare sagt, i grunden bra även om de inte förgyller min dag.
Pampusch till exempel; visst är det en fantastisk uppfinning, ingen gillar att bli våt om fötterna, 

(utom a mud lark) men nuförtiden finns det bättre sätt att undvika våta fötter.

Eller papiljotter — eftersom lockar i alla tider varit eftertraktade, misstänker jag att många av mina generationskamrater provat sig igenom rätt många olika sorters papiljotter. Nu för tiden är jag mest tacksam över att inte tycka mig behöva slika tortyrredskap.

Om att picknicka har jag skrivit många gånger — så många gånger att det är lätt att inse att det är något jag gillar. Men att sitta på marken är inte alltid så lätt för gamla tanter, och så har det nog varit i alla tider, för jag har lagt märke till att i många av alla målningar som skildrar picknickar, så sitter damerna påfallande ofta på stolar. 

Anglers Repast 

William Ward

Det är inte utan att jag funderar på hur man får med sig stolar ut i skogen. Tjänstefolk är förmodligen förklaringen — att de fick kånka med sig stolar och släpa på tunga matsäckskorgar, var ju inget herrskapsfolk behövde bry sig om.

Utan papper och pennor har svårt att klara mig. Det finns ju så mycket man kan ha papper till. Har du provat att göra ditt eget papper? (På nätet kan du lära dig hur man gör.) Barn brukar tycka att det är kul. Till och med att riva sönder pappret som ska bli pappersmassa, brukar de tycka är kul — kortare stunder — något jag löste genom att hämta säckar med makulerat papper på banken.

The Parsnip Seller

Mahmoud Sabri

Der kommer en med ett lass persilja, purjo och palsternackor i famnen; 

Det finns mycket gott ätbart bland p:na — har man då en pirat* att lägga varorna i, så är lyckan fullständig:

”Jag säger som du, Malin”, instämde Amanda, under det hon kastade på sig kappan och tog sin hushållspirat,  som redan länge kryddat gummornas samtal med en stark lukt af rödlök, purjo och starkpeppar; ”och nu adjö, kära flickor, jag får lof att tänka på middagsmaten”.

*ett slags (stor, fyrkantig) handväska (vanl. stickad l. virkad l. av tyg) för damer, avsedd att förvara småting (särsk. sysaker) i; sypåse; 

Musik av Ignaz Pleyelrekommenderas varmt!

Den trevliga idén att presentera trevliga ord en gång i veckan är Klimakteriehäxans.