Woman Scrubbing the Floor
Daniel MacLise
Bläddrar i en bok ”An independent daughter” av Amy Ella Blanchard, för att se om den är läsvärd, och ramlar över denna klämkäcka mening — som förresten är två meningar — och kan inte bestämma mig för om det är ett gott råd, eller bara en moralisk pekpinne. Boken, från 1898) utspelar sig på ett college för kvinnor.
As for myself, I decided long ago that I could be either gloomy, miserable, and burdensome, or cheerful, happy, and helpful, just as I cultivated a contented spirit. It is mainly a matter of cultivation.
Som så ofta, leder Persis (huvudpersonen) fyra år på college (ett manligt dito tycks finnas i grannskapet) till det eftertraktade Mrs.
Att stanna upp inför en nyligen läst mening, som vi sedan delar med hugade läsare på bloggen, är Roberts goda idé.
Small Talk By The Fence In The Evening Light
Sigurd Solver Schou
Kan man småprata så kan man väl småskriva, tänker jag, och hittar till min stora förvåning ordet (småskrivande), men med ett ”kors” framför: ”(†) om ringa l. obetydligt skrivande”. Och det passar mig utmärkt, för något betydelsefullt flyter sällan ur min penna. Om något över huvudtaget kan flyta ur dagens skrivdon är jag osäker på. Men klart är att jag är oerhört tacksam över att kunna skriva, trots att mina händer inte längre är samarbetsvilliga.
Via ordet skriblera landar jag på ett annat intressant ord: skribbskrabb — ”ett slags vävnad, möjl. av blångarn”, vilket får mig att inse att jag har en skribbskrabbduk, som jag är för lat för att rota fram och fotografera just nu.
Hur jag därifrån hamnade hos Märta Helena Reenstierna är jag osäker på. Men hon är så intressant att det blev ett långt besök på Årsta gård, och då inser jag att jag har varit där flera gånger eftersom en av mina klasskamrater bodde där. Hade jag vetat då, vad jag nu vet så hade jag väl sett till att få se köket, men dit kom jag aldrig.
Så jag läser vidare och förflyttas snabbt 204 år tillbaka i tiden, till ett par dagar i början av mars 1821:
5 Måndag. Svåra sträng frost — eldning i rummen fördubblades — alla blomkrukor i fönstren ledo, ty jorden frös till sten. Jag bakade 5 tjog Paltbröd, 8 rågbullar, 4 Råmjölks pannkakor, ungefärlig 50 små Sockerkringlor och stekte ett refbensspjäll, det blef allt bra, men gick långsamt uti lilla köksugnen. — Mamsell Lille och jag lade oss ej förrän klockan ett om natten.
6 Fet-Tisdag. Lindrigare väder. Folket fingo bullar, korf, bränvin, Caffee, olika allt efter mitt eget tycke och deras rang och värdighet.
Om nejpultar har jag skrivit tidigare — men då bara om ordet nejpult, som helt enkelt betyder syskrin — nu hittar jag en bok som talar om vad du ska ha i din sykorg:
”A work-box should contain six or eight of the useful sized white reel sewing cottons, black cotton, and silks, white, black, and coloured, both round and for darning; a few useful tapes, bobbin, galloon, buttons of all kinds, including thread, pearl, metal, and black; also, hooks and eyes. An ample needle-book, containing a page of kerseymere for each sized needle, not omitting the darning, glove, stay, and worsted or carpet needles.”
Detta, och mycket mer, lär jag mig när jag läser ”The workwoman's guide
av Sarah Josepha Buell Hale,en bok från 1838
En oumbärlig, och pedagogisk, bok för dem som är tvungna att själva förfärdiga sina kläder, laga och lappa och dessutom framställa alla textilier som hör till ett hem.
Uppmaningen från Klimakteriehäxan är i dag tala om känslor, ett väl så omfångsrikt tema som förra veckans kunskap. Dessutom har de båda orden, känslor & kunskap, språkligt ett gemensamt förflutet.
Känslornas goddagspiltar
Känslornas goddagspiltar störtar till smörgåsbordet,
staplar assietterna fulla: inlagda boderskap,
medlidande i hummersås, sorgsna aladåber. Försök vår importerade indignation och den lagrade hatosten!
Gästernas ögon skiner, änglakindema glöder.
Snart är det tid för det småvarma:
tårar i tomat, helgonglorior i olja.
Steken väntar därute, fromhetssteken,
späckad med kärleksfett.
Känslornas goddagspiltar rapar och slinker ut.
över pensionatet lyser stjärnor isigt rena. Döda syster, räck mig glaset med en dryck som smakar ingenting.
Så värst positiv kan man väl inte beskylla Olof Lagercrantzs dikt för att vara — och positivt skulle det vara idag.
Men jag är inte säker på att det finns renodlat positiva känslor. Jag tror att vi behöver sorgen, vemodet och upprörda känslor som klangbotten för det positiva.
Men visst fylldes jag av glädje i morse när jag tittar ut genom fönstret och ser en liten klunga med tappra snödroppar.
Och jag blir mer än glad när jag nås av budskapet att en av mina bästa vänner har konstaterats nu vara cancerfri, efter en lång och mödosam kamp.
I get a warm feeling among my books.”
har Anthony Powel sagt
och visst är det så — jag behöver bara titta på bokhögarna som omger mig — jag har den ovanan att låta böcker jag tycker om ligga kvar inom räckhåll. Här två böcker som är så olika det bara är möjligt, men både fyller mig med glädje.
Minnen har en förmåga att locka fram känslor — alla sorters minnen, och alla sorters känslor. Som när jag skalar apelsiner och minns hur min far oombedd brukade skala mina apelsiner, bara för han visste hur mycket jag ogillade att göra det.
Så har vi musiken ”Sången ädla känslor föder, hjärtats nyckel heter sång", sjunger man, i synnerhet om man sjunger i en manskör. Den svenska texten står Johan Jolin för.
Ja visst föder den känslor — massor med sådana — oftast blandade känslor av vemod och glädje i en oskiljbar blandning.
Att upptäcka Elmer Diktonius bok ”Opus 12. Musik” hos Litteraturbanken var också det anledning till en stilla glädje. En bok med korta stycken, lagom att begrunda till eftermiddagstet
Två böcker med titeln ”Blandade känslor” känner jag till, men har inte läst någon av dem. Cecilia Hagens kåserisamling kom 2015 och Thomas Tidholms diktsamling kom 2025. Den senare blir jag nyfiken på, dessutom har den ett vackert omslag.
Nu lossnar det i marken
den tunga vintertjälen
ger efter och går bort.
Det sjuder sång i själen
likt saften som i barken
nu stiger inom kort.
Vilhelm Ekelund
Att jag gillar att läsa brevväxlingar, är väl knappat någon nyhet — men då ska det vara riktiga brev, inte ”Bästa-Broder-brev”, skrivna med baktanken att de så småningom ska ges ut. Fiktiva brev har jag ingenting emot, de är ofta roliga (som Websters ”Daddy Longlegs”, Lindgrens ”Britt-Marie lättar sitt hjärta”, James”A Bundle of Letters”)
Här rör det sig om ett fiktivt brev i Love Almqvists ”Drottningens juvelsmycke”. Bokens första del handlar mest om systrarna Amanda och Adolfine, och jag har valt ett kort brev från Amanda till systern.
Att hon använder den franska stavningen för skiss förvånar mig inte det minsta — minns att jag blev tvungen att ta fram ett franskt lexikon när jag läste boken i mina tidiga tonår.
Ordet karutscha väcker minnen till liv, eftersom vi ofta använde det i vår familj — bara för att det är ett roligt ord.
Här klappar väl ingen på min dörr, men jag slutar ändock; pennan är så dålig, jag har icke på länge haft någon som formerat den åt mig. Köp mig litet karutscha, och haf ut med dig, jag skall taga ut några
feldrag på min stackars esquisse.
Kl. ½ 12 på natten.
Amanda.
Det är Robert som insett att läsningen ofta får ta sig en tankepaus för att begrunda texten vi just läst.
Kunskap är temat för Klimakteriehäxans tredje kärleksförklaring.
Alltid lika spännande att på onsdagen se vilket tema hon valt. I dag blev det ett ämne utan slut — jag tror knappast att det finns ett mer vittomfattande ämne att fördjupa sig i
Utan kunskaper kommer vi inte långt. Sen är det en helt annan historia att vi alla har olika uppfattningar om vad som är nödvändiga baskunskaper, och vilka kunskaper som ger oss det där lilla extra och förgyller vardagen.
Eftersom jag bor isolerat och sällan lämnar bostaden är jag hänvisad till de kunskaper som står att finna hemomkring.
Vita contemplativa (I)(det kontemplativa livet)
Alexander Eibach
SAOB
Högt upp på min kunskapsinhämtningslista finns SAOB, som jag besöker flera gånger om dagen.
I dag fick jag lära mig ett nytt ord: SUVAROFF (ett slags stövel).
Förutom att hjälpa mig med stavningen av knepiga ord, och etymologin, så får jag veta hur orden ska användas — heter det en eller ett stövel?
För ögonblicket svårt att komma in här.
RADIO
Det finns drösvis med intressanta och lärorika program, och nu för tiden när man kan efterlyssna behöver man aldrig gräma sig över att ha missat något lärorikt.
Bildningsbyrån presenterar personer som inte syns och hörs så ofta Vetenskapsradion har program i ämnen som jag inte ens vet att de finns.
Är bara ett par av P1:s lyssningsvärda program.
BÖCKER, BÖCKER, BÖCKER,
Ja, böcker är nog min främsta källa till
kunskap, och då talar jag både om ”riktiga” böcker och alla tusentals böcker som finns att läsa, avgiftsfritt, på nätet. Här hittar man både förströelselektyr och tekniska och vetenskapliga böcker vars innehåll kräver större fattningsgåvor än jag besitter.
Wikipedia i all ära, men utan uppslagsverk (obs. pluralis!) klarar jag mig inte — många udda ämnen och personer, ramlar mellan de olika verken, och då krävs mer än ett verk.
Nationalencyklopedin, den som kärleksfullt kallas ”Hojen”, eller mer fantasilöst N.E. finns på nätet, mot en årsavgift, får här representera ett antal olika uppslagsverk.
Gunnar Hellström har förutom romaner skrivit en intressant reportage ”Gustaf Hellströms reportage kring suffragetterna”, som tillsammans med Barbro Hedvalls ”Vår rättmätiga plats” ger en inblick i kampen som förde fram till allmän rösträtt.
Vänner
Vi har nog alla vänner som kan mycket som vi själva är okunniga om — be dem om råd och tips!
Mina engelskspråkiga vänner tycker det är kul att få frågor som de aldrig kommit på tanken fråga sig själva, och vi kan grotta ned oss i oändliga samtal om prepositioner och andra knepigheter.
Hade min far inte varit intresserad av dödahavsrullarna, så hade jag väl aldrig kommit på tanken att läsa ”Rösterna ur Dödahavsrullarna” av Robert Eisenman och Michael Wise, en av hans efterlämnade böcker.
Att läsa i antologier, av alla de slag, är ett bra sätt att prova sig fram till vad som fångar en och som kanske leder vidare till nya kunskaper — eller rent av till en dikt som nuddar vid dagens ämne:
Gnosis
Thought is deeper than all speech,
Feeling deeper than all thought:
Souls to souls never can teach
What unto themselves was taught.
Nätet bjuder på ett överflöd av bra lexika, mitt första val är Merriam Webster, som inte bara talar om vad ett ord betyder, utan ofta länkar till informativa, och roliga artiklar med anknytning till ordet.
Men ingenting går väl upp emot att läsa sig till kunskapen i en bok. Själv minns jag så mycket mer än just texten — jag minns om det var en höger- eller vänstersida, om det stod högt upp eller långt ned på sidan, jag minns ovidkommande detaljer, som var jag satt och bokens tyngd och doft. Allt bidrar till att minnas vad jag läst.
Sa jag att ämnet är outtömligt? Kommen så här långt inser jag att jag inte sagt ett ord om barn- och ungdomslitteraturen. Men den förtjänar ett eget inlägg, precis som en del lite smalare ämnesområden — textil till exempel.
Och jag har inte ens nuddat vid alla praktiska kunskaper — sådana som kroppen minns, och som vi skulle stå oss slätt förutan!
I ”Smärre skizzer I” skriver carl august adlersparre:
”Det vackraste sättet att använda sin kunskap är, att hjelpa den mindre kunnige fram, utan att han behöfver rodna derför.”
Visst är det så, dessutom är det ett bra sätt att befästa sina kunskaper.
Jag tycker att den här illustrationen som A. Garth Jones gjort till Charles och Mary ”The Essays of Elia” på ett utmärkt sätt åskådliggör dagens tema.
