Blixtreferat

 

Storskär vid Ramsmora Möja akvarell av Lasse Algemo



Om Arvid Annell vet jag inte mer än att han levde mellan 1868 och 1945. Litteraturbanken har

en av hans böcker (hans enda?) ”Höstlöf” från 1912, där hittar jag den här roliga versen som skulle kunnat vara skriven i dag.

Blixtreferat 

Lördagsmiddag, ångbåt, pensionat,  

lusttur, Stora Sund by, mycket mat,  

gröna holmar, sol och hvita svanor, 

kaffetår med dopp i långa banor. 

Bordet länsadt, samling högst på däck, 

se på villan där hvad den är täck, 

och den röda stugan där på näset 

nästan dold utaf det höga gräset! 

Trånga sund, en brygga då och då, 

med en massa landtprodukter på, 

ost och smör i byttor, höns i burar, 

och två bönder som hvarandra lurar.

Framkomst, landgång ut, farväl kapten!

Och så marsch framåt i solens sken, 

inom kort står hela kavalkaden 

och bekikar noga slottsfasaden.

Parken Öppen, själfva slottet stängdt 

för besökande, helt välbetänkt;

grefveparet borta, myggen hemma, 

allmän rökning uti slik dilemma.

Stall med hästar, ladugård med kor, 

får och kalfvar, nytt för Stockholmsbor; 

kon kan bitas, akta, se på hästen, 

usch en sådan ryslig doft förrästen!

Ekorrlek och taltrast, gök som gal, matsäcksdukning under björk och al, 

lilla nubben, pilsner, sill i låda, 

och en »Cederlund» till sist att skåda. 

Dagen skrider, solen går mot väst, 

uppbrott, stufning, på hemfärd efter häst.

Snart är resan blott ett minne fagert,  som här refererats skäligt magert.

Med en »Cederlund» avses punsch från Johan Cederlunds punschfabrik i Stockholm.

Vidunderliga V

 

”Starka skäl talar alltså för att behandla w som de andra 28 bokstäverna, ge det den fasta platsen efter v i alfabetet och använda dess rätta namn dubbelve vid bokstavering.”

skrev Sture Allén i en artikel 2004, men inte förrän 2006 fick w en egen plats, efter v, i alfabetet.

I dagens jakt på positiva V-ord bortser jag från det korrekta och kastar mig ut bland alla spännande ”ven” och fastnar för ett av mina favoritord: vedervåga — ett ord där konsonanterna vällustigt trillar från tungan, och man riktigt hör att här riskerar man något, sätter verkligen något på spel.

”Konsulinnan Östermann hade redan lämnat sitt eleganta  hem och styrde nu vägen mot Gamla Norrbro för att på  denna centrala men på samma gång så undanskymda del  af staden vedervåga ett rendez-vous med trubaduren, i hvilken hon alldeles förälskat sig.”

    ur ”Gunnar Holms minnen”

    av Axel Kerfve

På radion talar någon om att vidmakthålla något — ett härligt gammalt ord, men hur positivt det är beror ju alldeles på vad man vill vidmakthålla, och med vilka medel. 

The Shuttlecock, plate 11 from Le Bon Genre, 1802 

Jag fortsätter att smaka på V-orden på min lista. Volang är ett trevligt ord, hade någon frågat mig vad jag tyckte om det när jag var tio år, hade jag valt — om inte ordet — så själva volangen. Mer intressant är ordets andra betydelse:

”Ynglingen och flickan roade hvarandra med boll- och volang-kastning, med att spela Räf och Dam, allt under skämt och smått gnabb.”

     ur Minna Tersmedens ”En sjelfbiografi”

Nu inser jag att jag tog mig vatten över huvudet när jag valde vatten som ett av mina positiva ord — för vem kan leva utan vatten?

Det finns så mycket skrivet om vatten att man skulle kunna starta en vattenblogg, det är svårt att välja bara ett exempel.

Min gissning är att om du har läst om Krafvelskrafvel så var det rätt länge sedan. Här kommer en länk till H. C. Andersens saga ”Vattendroppen”, en mycket kort, men ständigt aktuell berättelse.

At the loom, 1890

Marie Krøyer Alvén

I min värld hör allt vävrelaterat till livets glädjeämnen — och här finns oändligt många möjligheter att på svenskt vis bilda en mängd olika sammansättningar där ordet väv ingår, till exempel vävnota:

Inte ens Strindberg kunde avhålla sig från att använda sig av vävning som en metafor för livet.

 Alldeles ja, överallt sig likt ... När man är ung ser man väven sättas opp: föräldrar, släkt, kamrater, umgänge   tjänare är ränningen; längre fram i livet ser man inslaget;  och nu går ödets skyttel fram och tillbaks med tråden; den  brister ibland, men knyts tillsammans, och så fortsätter  det; bommen slår, garnet tvingas ihop till krumelurer och  så ligger väven där. På ålderdomen när ögat blir seende,  upptäcker man att alla krumelurerna bilda ett mönster, ett  namnchiffer, ett ornament, en hieroglyf, som man nu  först kan tyda: Det är livet! Världsväverskan har vävt det!

till slut går mina hälsningar till 

Winnie-The-Pooh 

som fyller 100 år i dag

HIPY PAPY 

BTHUTHDTH THUTHDA BTHUTHDY.

Att presentera 

några positiva ord varje

vecka gör vi på en 

uppmaning av

Klimakteriehäxan.

Lördagens mening

Reading under the lamp 

 Willi Baumeiser

Alfred Alexander Gordon Clark (Hare, Cyril) skrev i sin bok ” Tenant for Death”:

 ”Like her drawing-room, Mrs. Eales probably looked best by artificial light.”

Roberts jakt på en meningsfull mening går vidare.

UTAN PORTO

Beröm någon i dag

Syster på akuten. Skatteministern

Kanske rentav Gud

Det kostar inget porto

Beröm dina moln

De håller sig till sanningen

Lovorda din dagliga motgång

även om den är obetydlig

Allt är värt en vänlighet

och din värste ovän

han med dålig andedräkt

är värd ett telefonsamtal

Beröm någon i dag

Det behövs inga överansträngda ord

Ibland räcker en blick

i den gemensamma hungern

              Folke Wirén 

läs(o)vanor

Bailie Duncan McWheeble at Breakfast 

James Eckford Lauder

”Deprived of their newspapers or a novel, reading-addicts will fall back onto cookery books, on the literature which is wrapped around bottles of patent medicine, on those instructions for keeping the contents crisp which are printed on the outside of boxes of breakfast cereals. On anything.” 

                  Aldous Huxley

U. P. A.

 

Eule mit Brille und Büchern. Um 1625)

Cornelis Bloemaert



 Inte anade jag att det skulle vara lika svårt att begränsa sig nu när vi hunnit till U — alfabetets tjugoförsta bokstav, men också här hittar jag massor med trevliga ord och företeelser.

Ulm är en trevlig stad, men det är så länge sedan jag var där, att jag inte vågar påstå att den fortfarande är det. Men naturligtvis går mina tankar till den trevliga hundrasen ulmerdog, som numera för det mesta kallas grand danois. Jag var på vippen att bli ägare av en, den hade ”fel” färg så uppfödaren sänkte priset med flera tusen för att jag skulle kunna köpa den. Men jag stod i begrepp att flytta till en annan ort för att plugga, så efter stor tvekan avstod jag från denna underbara jycke.

Men jag stannar i Ulm en liten stund till eftersom jag får lära mig att det det finns något som heter ulmerduk och ulmerbyxor (tack Aina för alla uppdrag som slutar i nya kunskaper). Det är en tät bomullsväv, vävt i kypert på tre skaft.

 Förutom att man sydde byxor av användes det till dynvar.

Upasträd stötte jag på första gången i mina tidiga tonår då jag läste Florence Barclays bok ”The Upas Tree”. På den tiden var jag hänvisad till gammaldags uppslagsverk — då, så svåra att klara sig utan — och då ansågs upasträdet vara så giftigt att man blev dödligt sjuk om man råkade somna i skuggan av det. 

En bok som förmodligen inte intresserar så värst många — i synnerhet inte de som inte är roade av böcker befolkade av ädla personer och osannolika intriger. Och naturligtvis lyckliga slut.

Upas Tree from an 1887 illustration

Långt innan vi hunnit hit, till U, i vår jakt på trevliga ord och företeelser, så snavade jag på den här intressanta bilden, i Bonniers konversationslexikon, från 1948, på ett universalinstrument. En fascinerande bild, men jag kan inte med bästa vilja i världen få den att passa in på några som helst trevligheter. ”ett inom geodesin och astronomin använt vinkelmätningsinstrument”, lär det vara. Som vanligt inställer sig frågan om vad som egentligen är ett trevligt ord — kanske räcker det inte att jag jag tycker att föremålet är fantasieggande. På samma sätt som jag tycker det är kul att veta att Understen är en ö som ligger där Ålands hav och Södra Kvarken möts — men jag är tveksam om ön bör få en plats på min ö lista.

Något som kan lyfta livsandarna är en utflykt — särskilt nu när hösten visar sig från sin bästa sida.

Excursions av Henry David Thoreau är en liten bok med essäer, fylld med Thoreaus tankar från hans vandringar i Massachusetts. Margaretha 

Nu gäller det att komma med inlägg som pekar på det positiva här i livet — det är klimakteriehäxan som uppmanar oss att visa på detta livets goda.