Walpurgis Night in Bergslagen, Grangärde in Dalarna, 1896
Anshelm Leonard Schultzberg
Valborgsmässa.
Vi tändt vår brasa på hällen
i domnande sista April;
en välkomsthälsning bland tjällen
till Majmön hon vara vill.
Kring stammar , som spöklikt glöda,
hon kastar sin irrande glans,
och buskar i mantlar röda
stå rundt som till munter dans.
Hit tränger från andra kullar
ett jubel af sång och skratt,
och ljudet af sprängskott rullar
i skymmande, vårlig natt .
Så doftande ljum ligger trakten;
det ångar från skog och snår,
och öfver de mörka schakten
en villande dimma står.
Det hviskar i granen och furen,
det tassar i mossa och kratt.
Det är, som hölle naturen
själs vaka i denna natt.
Det är, som om tonsvagt hördes
en vårhymn, melodiskt skön,
det är,som om läppar rördes
i brinnande andakts bön.
När man redan rimmat på natt och skratt och inte har någon användning för hatt, katt och fnatt så är det tur att ordet kratt finns kvar. Det är mitt första möte med ordet — ett ord som väl borde gå att använda ibland.
(småkrafs, strunt, skräp, busksnår; lågvuxen, risig o. snårig småskog säger SAOB att det betyder)
Det var aningens överväldigande att upptäcka hur många som diktat om valborg. Jag fastnade tidigt bland sippor, skyar och späd grönska, och hittade dessutom intressanta uppgifter om en av mina förfäder. Jag har alltid trott att han var en trist surgubbe (han tyckte ju att Bremers Hertha var omoralisk), men nu får jag lära mig att:
” Han var en poetisk, rikt begåfvad natur med — hvad ju ännu bättre var — ett varmt och ädelt hjerta. För en utarmad stackare, som anropade honom om hjefp, skulle han varit i stånd att taga af sig rocken eller ett ännu nödvändigare plagg, blott för att hjelpa och lisa.
Som de flesta sådana naturer var han dock ytterst opraktisk i allt, som rörde ekonomi och dylikt, — fck han en styfver, så brände den honom, innan han väl lyckats blifva af med den;”
Så rann min dag ifrån mig.
I”Vidskepelser, vantro och huskurer i Danderyd och Lidingö i slutet af 1700-talet” av Johan Peter Wallensteen får vi goda råd om hur vi inte ska bete oss i dag och i morgon:
”Första Maji hvarje år skall all ungdom låta öpna sig ådern, i synnerhet skall detta vara nyttigt och för flickor. Då skall man ock roa sig med dants och drickande hvilket kallas att dricka märg i benen. Aftonen för första Maji göres eldar på höga berg, hvartill berget ofvanföre Danneryds krog varit nyttjat i Danneryd, till des genom före ställningar från prädikstolen år 1786, om den fara och oskick som med denna sed, medelst dants, drickande, skrål och skrik, skutande, deraf följande förkylningssjukdomar, slagsmål, skador med m. äro förenade, hvaremot man utan fara och oliud kan med mera nöje och heder roa sig under tak, den uphörde till år 1791, då någre Herrar N. N. saman satte sig att åter bringa sama osed i bruk, och dertill tubbade någre socknens drängar. Framtiden skall visa om välmening och dygd, eller ondska och orolighet segrar. Men åderlåtningarne blefvo år 1786 aldeles afskaffade äfven genom föreställningar från prädikstolen. Tillförene var vanligt, att å Kyrkobacken kungordes det åderlåtaren den första Maji skulle ankorna till krogen, dit ungdomen sama dag kunde sig infinna för att hvar och en få ådern öpnad för 2 s. b. personen.
