På liv och död

 

Death and life completed 

Gustav Klimt 

Det här är nog det svåraste temat hitintills — det finns så ofattbart många böcker med liv och död, i synnerhet liv, i titeln, eller som huvudtema. 

Om man som jag gillar biografier, är det en fröjd att kunna vada fram bland alla böcker om, och av, intressanta personer — men att välja bara tre böcker är inte lätt.

Så slår det mig, handlar inte de flesta böcker egentligen om liv och död?

Men mitt första val är en traditionell deckare, från vad som i den genren kallas för ”the Golden Age of Detective Fiction”.

Det sägs att Elizabeth Daly var Agatha Christies favorit deckarförfattare — något jag väl kan förstå.

Elizabeth Daly skrev 16 böcker, alla med Henry Gamadge i rollen som amatördeckare — egentligen var han en bibliofil som specialiserat sig på sällsynta böcker och manuskript, och han tycks veta allt om olika sorters papper och bläck.

Precis om i Dame Agathas böcker, är intrigerna komplicerade, och det kan ta en stund innan man kan begripa vad boken handlar om eftersom författare pytsar ut informationen i små doser allt eftersom handlingen framskrider.

Dagens bokval faller på den näst sista boken hon skrev:

Death and Letters av Elizabeth Daly

Det spelar ingen roll i vilken ordning man läser böckerna — om man bara är ute efter en stunds avkoppling med en deckare — men vill man följa Henry Gamadges liv, är kronologisk ordning att rekommendera. 

Av alla biografierna väljer jag ”Brev till Livet”, 1993, av Sven Edvin Salje, därför att han var en intressant person som behärskade berättarkonsten. 

Här berättar han om sitt liv, från det fattiga arbetarhemmet i Blekinge, via självstudier, korrespondenskurser och folkhögskola.

Hans första roman ”Dimman lyfter”, kom ut 1940, och det var arvodet för den som gjorde det möjligt för honom att bekosta en folkhögskolekurs — och en skrivmaskin.

Feministen Laura Marholm var en intressant kvinna, hon var gift med författaren Ola Hansson, även han en mycket intressant person.

I hennes ”Fru Lilly som ungmö, maka och moder”, får vi följa Lilly i hennes sökande efter sin identitet, och i hennes tankar om kvinnornas situation. 

Vad ska man ha böcker till?

 

Vad ska man ha böcker till?

Jag tänkte bli en handelsman

med penna bakom varje öra

och väga gott åt Marianne,

som farbror Kryddlund brukar göra.

Till strutar tänkte jag ta blad,

som finns i pappas stora hylla,

med kola knäck och marmelad

jag skulle sedan börja fylla.

Så tänkte jag just ur en bok

en massa långa sedlar riva,

och sedan ett par andra sjok

att ha ifall jag ville skriva.

Men då så kom min pappa in

med steg som som var så väldigt långa

och sa att aldrig någonsin 

man river blad fast man har många.

Vad ska man då ha böcker till

om man inte får göra strutar,

paket och påsar om man vill

och snurra snören kring med knutar?

Tja, man kan till exempel förvara tidningsklipp i dem — fast den här versen var utriven, inte klippt, och tyvärr har poetens signatur skadats. Inte för jag ser det som en förlust eftersom verket inte når några högre höjder.

Av både innehållet och bilden att döma har klippet legat länge i boken innan jag fann det i går.

Till havs

bär det av i dag, när vi delar med oss av litterära hav. Läs mer hos Ugglan & boken.

 Endless sea

                           Kristoffer Jonsson

Det är en strimma hav, som glimmar grå
vid himlens rand,
den har en mörkblå vägg,
som liknar land,
det är där min längtan vilar
innan den flyger hem.

     Edith Södergran

Bengt Danielssons ”Villervalle i Söderhavet” kom ut 1957, så jag är rädd att den gått under i glömskans hav, vid det här laget. Jag har inte hunnit läsa om den, men minns att jag som barn tyckte om den tillräckligt mycket för att läsa den flera gånger.

Bengt Danielsson var en intressant och kunnig författare som förutom att han var antropolog, etnolog och etnograf också var upptäcktsresande — han var med på Heyerdahls Kon-Tiki-expedition 1947.

Boken om Villervalle är en lättsam och fartfylld bok, där man får lära sig en hel del om Polynesien, där Bengt och hans fru var bosatta.

 

Det är mycket hav i Thorsten Jonssons novell ”Dimman från havet”. Det är den sista novellen, av fyra, i en novellsamling med samma namn som den avslutande novellen.

De fyra novellerna, som alla utspelar sig i Amerika,är fristående men  hör ändå ihop.

Det är först på sistone som jag upptäckt denna författare som inte slösar med orden, men ändå lyckas förmedla situationer och människor på ett mästerligt vis.

Thorsten Jonsson var väl hemmastadd i USA, och översatte många av de välkända amerikanska författarna till svenska.

Det är bara några veckor sedan jag skrev om en annan av hans novellsamlingar.

 

Mycket hav är det också i Booth Tarkingtons bok ”Mirthful Haven” en bok som utspelar sig i en liten kuststad i södra Main — en stad som avfolkades i september varje år för att åter fyllas av sommargäster i Juni.

Both Tarkington och hans fru skaffade sig 1923 ett stort sommarhus i Kennebunkport — orten där boken utspelar sig.

Har du ett syband?

Vet du i så fall hur det ska användas?

SYBAND. (†) om i bord anbringat band vari syarbete fästes

Holländische Nähschule

Max Liebermann 1876

I ”Handledning i metodisk undervisning i kvinnlig slöjd” av Hulda Lundin, ges följande anvisning:

Lärarinnan bör, såsom redan förut blivit sagt, noga tillse, att eleverna intaga en korrekt kroppsställning: ryggen bör hållas rak, huvudet svagt framåtböjt, armbågarna få icke hava stöd, och benen bära icke vara korslagda (fig. 25). Figur 26 visar en oriktig och tyvärr ofta förekommande kroppsställning. 

Vidare bör man tillse, att ljuset kommer från vänstra sidan, och att ögat icke bländad av solljuset. 

Det är lättare för eleverna att sy, om de hava något att fästa arbetet vid, än om de skola utföra arbetet utan ”fästning”. I brist på ”syklump” kan därtill användas ett ”syband”. 

Men det är icke nog att anskaffa syband, man bör även noga tillse, att dessa användas rätt, ty i motsatt fall torde de mer skada än gagna lärjungarna.

Låt oss antaga, att arbetet skall utföras vid våra vanliga skolpulpeter:

Sybandet fästes på en i bordet iskruvad knapp (denna fästes 10 cm. åt höger från mitten av bordets övre kant) och lägges snett över bordet. Först sedan man har sytt 1 dm., bör man fösta arbetet i sybandet. Arbetet skall fästas så, att den punkt, där synålen sitter, kommer 1 dm. ovanför skolbordets främre kant. När man har sytt till nyssnämnda kant, flyttas arbetet tillbaka o.s.v.

Håller man strängt på denna regel, kommer armbågarna icke upp på bordet, och lärjungarna tvings att hålla ryggen rak under pågående arbete.”

Det påpekas även att: ”Sybandet lämpar sig endast för raka sömmar”

Känner du nu att ett syband är just vad du behöver, så hittar du instruktioner för en slik nödvändighetsartikel, i ovan nämnda bok.

Sewing smallholder girl

Adolf Fényes

Sommarens bästa

  Ordning är återställd — tisdagarna bara väntar på att fyllas av våra boktips.

Hos Ugglan kan du läsa mer om ”tisdagstrion”, och hitta länkar till de bloggare som deltager.

Reading under the Lamp, 1890  

Leon Pourtau

BÄTTRE gradförhöjningsformer till GOD, resp. adv. GODT, VÄL, BRA: hvars goda egenskaper (i ngt afseende l. i sitt slag l. för ngt ändamål) öfverträffa ngn annans l. ngt annats (l. ngra andras osv.) resp. alla andras; förträffligare, förträffligast, nyttigare, nyttigast, gagneligare, gagneligast, fördelaktigare, fördelaktigast, lämpligare, lämpligast, värdefullare, värdefullast osv.; om person ofta (särsk. vid ord som beteckna utöfvare af en verksamhet l. ett yrke o. d.): dugligare, dugligast, skickligare, skickligast; ss. adv. äfv.: på (ett) lämpligare resp. lämpligaste sätt o. d.; i sht förr o. i sht ss. adv. stundom användt ss. mera kvantitativt bestämningsord l. allmännare förstärkningsord: mera, mest, större, störst, högre, högst, hellre, helst o. d., l. med mera speciella, efter sammanhanget växlande bet.

     SAOB: lite torra beskrivning förklaring av ordet bästa.

Bättre än vad? tänker jag när jag försöker minnas om någon av de ytterst få böcker jag läst i sommar, ens kan kallas bra.(har förresten lärt mig, nån gång för länge sedan, att böcker inte är bra, de är goda).

När inte ens de bästa, är särskilt bra, börjar jag fundera över vad som egentligen är bäst — det är ju inte så svårt att vara bättre än medioker.

Fastnar för en bok vars titel passar in på dagens tema: ”At His Best” av Irvin Cobb — en bok med noveller, som jag läst av och till. Irvin Cobb var en på sin tid väl etablerad humorist — och ja, han är rolig, men att vara genomgående rolig i en hel bok, är lite av en balansakt, och understundom känns det en aning ansträngt, vilket inte kommer att avskräcka mig från att läsa de återstående novellerna.

Det känns en aning som fusk när jag friskar upp en ”omläsning”, å andra sidan borde det väl borga för en ”bäststämpel” när en bok håller för att läsas om.

När en väninna bad om tips på en deckare hon skulle våga läsa när hon var ensam i en avlägsen stuga mitt i skogen, kom jag genast att tänka på Jill Paton Walshs fyra

böcker om Imogen Quy, skolsköterska på ett collage i Cambridge.”The Wyndham Case” är den första boken. För att vara säker på att den skulle passa min väninna, läste jag om den. (Och Ingrid, väninnan, blev så förtjust att hon i snabb takt fortsatte med de andra tre böckerna).

Kanske lutar mitt tredje val, även det, åt fusk. En bok jag nyligen börjat läsa, och bara läst hälften av — än så länge — men den verkar lovande.

När jag stötte på Netta Syrett, en helt ny bekantskap för mig, och läste att hon var feminist (inget självklarhet i slutet på 1800-talet), och alltid lät sin kvinnliga huvudperson bli en representant för ”the New woman”, beslöt jag mig för att titta närmare på hennes första roman ”Nobody's fault”, från 1896.  

Redan i första kapitlet får man klart för sig var Bridget (och författaren) står, både i kvinnosaksfrågan och beträffande klassamhället.

Rätt många av suffragetterna från förra sekelskiftet skrev romaner, men det framgår inte alltid var de har sina sympatier — och även om huvudpersonen uttalar sig kritiskt om sakernas tillstånd i samhället, så ”räddas” de ofta, av sin drömprins, i sista kapitlet.

Så nu är jag väldigt nyfiken på hur den här boken kommer att sluta, i all synnerhet som det verkar som en romans är under uppsegling.