om den varmaste, mellan vår o. höst inträffande årstiden (varunder vegetationen når sin höjdpunkt o.) vartill i Sv. normalt räknas månaderna juni, juli o. augusti; äv. (numera i sht i fackspr.) om mera exakt avgränsad sådan årstid, särsk. dels om den kalendariska perioden mellan sommarsolståndet o. höstdagjämningen (på norra halvklotet från den 21—22 juni till 23—24 september), dels om meteorologiskt (efter temperaturen) bestämd period (nu om period varunder dygnets genomsnittstemperatur är lägst +10° C); äv. med (numera i sht mer l. mindre omedvetet) inbegrepp av vår (o. höst): sommarhalvår; äv. med särsk. tanke på väder o. värme l. växtlighet som kännetecknar årstiden sommar.
Så förklarar SAOB ordet sommar — men nämner inte med ett ord att det är en årstid mycket väl lämpad för att läsa utomhus.
Madame Guillaumin Reading in the Garden
Jean Baptiste Armand Guillaumin, 1895
Det tycks finnas oändligt många böcker med sommar i titel och/eller i handlingen. Jag hittar massor med passande böcker som jag aldrig hört talas om tidigare — många ser lovande ut, kanske hamnar några av dem i inlägg framöver.
I dag ägnar jag mig åt nostalgiska skildringar av barndomsskildringar i Sverige.
Illustration av Eric Palmquist
— Jag har tänkt, på att när man går på luffen, då rår man egentligen om alltihop som man ser.
— Ja, i så fall har du inte bytt bort dig, sa Oskar. Inte ifall du rår om allt det här, sa han och pekade ut över landskapet, som låg där nytvättat i morgonljuset.
Han stannade ett ögonblick och såg sig omkring.
— Levandes Gud, vad det är grönt och vackert så här års! Det är inte underligt att man vill vara ute och gå.
Rasmus hoppade muntert bredvid honom.
— Och alltihop är vårt. Alla björkarna är våra och skön är vår och hagen är vår och alla blåklockorna och vägen är vår och vattenpölarna är våra.
ur Rasmus på luffen
Astrid Lindgren skriver om sommaren i så många av sina böcker, att jag inte kan bestämma mig för bara en av dem. Läsa alla hennes böcker!
En av Astrids generationskamrater är Edith Unnerstad, lika stor som författare, men som tyvärr har hamnat i skuggan.
Det är lika svårt att välja bland hennes böcker, så även nu uppmanar jag er att läsa hela hennes produktion.
”Under tiden var Folke nere i källaren och hämtade en flaska björnbärssaft, medan farmor klöv några färska bullar och bredde honung emellan. Så radade hon ned dem i en korg och räckte den till Pelle Göran.
- Lite matsäck åt två hungriga karlar och ett magert flickebarn, sa hon.
Två hungriga karlar! Pelle Göran sträckte på sig. Det lät något det. Och så gott det doftade ur korgen sen.
Folke och barnen följde en gångstig som slingrade sig snett nedåt bäcken genom den branta liden, där ungbok och hasselsnår växte så tätt att man ibland gick i mystisk halvskymning och fick böja grenarna åt sidan för att komma fram. På de öppna fläckarna dit solen nådde ner lyste smörblomma, gökärt och förgätmigej i det mossiga gräset. Det hördes ett sorl och ett sakta risslande från bäcken. Själva ljudet lät svalkande.
_ _ _
Då satte de sig bland förgätmigejerna och åt honungsbullar och drack björn-bärssaft. Det smakade härligt. Och solen lyste på deras ryggar och i hasselsnåren sjöng småfåglarna och i vattnet kilade små fiskar förbi. Och bäcken porlade och kluckade och allt kändes så märkvärdigt skönt.”
Ur "Farmorsresan" av Edith Unnerstad med illustrationer av Iben Clante.
”Broby låg i en backsluttning, som sakta sänkte sig ned mot sjön. Mellan byggnaden och stranden sträckte sig gården med sandgångar, gräsplaner, almar och lindar; bakom byggningen låg trädgården, den stora präktiga trädgården med körsbärslund, bärbuskar, bersåer, jasmin-och syrénhäckar, grönsaksland, jordgubbsland och gräsmattor med vilda smultron, fruktträd, mossbänkar, vilsäten, kägelbana och ett det allra trevligaste lilla lusthus, enkom uppfört för barnens räkning.
_ _ _
Pratande gingo de vägen framåt, ibland stannade de för att betrakta en stor spindel, som spann sitt nät mellan gärdsgårdstörarna, ibland för att plocka ett lockande smultron eller lyssna till något ljud. Än funno de en glittrande sten, som måste gömmas, ett vackert blad, som kunde passa som plym i dockans hatt, än något annat, som väckte deras nyfikenhet. Greta tyckte om stensöta och hade funnit några stånd i en bergskreva. Vanda brydde sig ej om stensöta utan ville hellre gå upp till moster Annie.
Greta stannade och grävde med fingrarna, obekymrad om hur de började se ut, och Vanda klättrade ensam uppför bergstigen. En och annan lingonkart frestade henne ibland, men de voro ju så sura, att ej ens hon kunde tycka om dem. Hon hade knutit handduken kring halsen för att slippa bära den och gick och roade sig med att försöka, hur mycket hon kunde draga till utan att strypa sig. Vanda hade sådana besynnerliga lekar ibland.”
Ur "Barnen på Broby" av Amy Palm (1859-1916)
Upptäckte nyligen att Litteraturbanken lagt ut två av Amy Palms böcker, ”Barnen på Broby” och ”Borta och hemma eller Mera om barnen på Broby” (1894).
Böckerna om Greta och Vanda av Amy Palm hörde till mina favoriter som barn. Böcker som min mamma läste i sin barndom och som var gamla redan då – den första kom 1892. De var uppskattade när de kom men fick senare hård kritik av Gurli Linder, som kallade dem bland annat snömos. En del av kritiken rörde den borgerliga miljön – familjen var välbeställd och det saknades inte tjänstefolk. Som sju-åttaåring brydde jag mig inte ett smack om familjens sociala ställning. Jag identifierade mig med flickorna, att språket var ålderdomligt störde mig inte det minsta. Men oj, så jag avundades dem lekstugan – ett riktigt litet hus med en riktig vedspis!
Men det tycks som böckerna fått upprättelse på sistone.
SOMMERKVETTER
Nu sjonger foggla på gröna grenar
å bia dia på rosaspenar
å blå ä lofta å sola het
å en ä gla för dä att en vet,
att dä ä sommer
å dä ä blommer
uti hvarendaste lita vret.
Hela Axel Engdahls dikt hittar du hos Litteraturbanken.
I samma stund som jag skulle lägga ut det här inlägget, slog det mig att ”Pellas bok” av Claque (Anna Lisa Wärnlöf), borde var med bland de somriga böckerna.
Claques kärva humor väger upp de gulliga barndomsskildringarna jag började med.
Ulrika Knutson gjorde för några år sedan ett 10 minuters radioprogram om Claque och Pella, läs, eller lyssna på det!
