måndag 4 november 2024

fjärde november

 


Jag är oerhört imponerad av Fredrik Boyes insatser i utgivandet av ”Magasin för Konst, Nyheter och Moder. En Månadsskrift”. Från 1823 till 1844 gav han på egen hand ut detta magasin med egna illustrationer. Varje nummer hade en färglagd modeplansch och räknas som Sveriges första modetidning.

Jag har bläddrat i novembernumret för 1828, och inser att modet för drygt hundra år sedan förmodligen inte är gångbart i dag, tack och lov, men fascineras av hur idealen alltid tycks ha varit onåbara. Även om man hade en kammarjungfru som kunde fixa håret och snöra korsetten, så måste det ha varit plågsamt att se ljuv ut med en korsett som tryckte ihop både lungor och midja, och skor som måste ha haft samma effekt som japanskornas snörda fötter.


Mode-Costym för Damer

Fig. 1 Dans-Costym (innan en för vintern ny Dans-Costym hinner inventeras och hit anlända, meddela vi den som ännu senast varit begagnad dels i våras och öfver sommaren). Hårklädsel efter Herr Albins uppfinning i Paris. Krusflorsklädning med siden-sars-rullar och blommor. Hvita handskar och skor.


Fig.2 En Bonnet af blonder prydd med blommor. Denna Bonnet består af tvenne etager öfver hvarandra satta blonder, som bilda en dubbel krona; kullen är platt och bakföre finnes tvenne bandroser. Klänning af gros de Naples. Hvita handskar och kängor af lika färg med klänningen (äfven af annan behaglig färg.)

söndag 3 november 2024

tredje november

 


Graf Spee enters the Indian Ocean 3rd November 1939 
Vincent Alexander Booth  

  Karl August Tavaststjerna gav sig inte förrän han knåpat ihop 13 stormfyllda verser — vill du läsa dem alla får du gå till Litteraturbanken där hela dikten finns — jag nöjer mig med de tre första här
  

Novemberstorm.


Du är min årstid, du mörka, kalla,

med dyster dager och regntung sky,

med gula skogar och blad, som falla

för stormens rensande friska by.


Än bär du sorgsen i många dagar

på vissna minnen från solljus tid,

din bölja blytung mot stranden klagar,

och molnet brister i gråt dervid.


I dimgrå dager din morgon randas,

så tröstlöst grå är din korta dag,

och nattens skuggor med qvällens blandas

i samma färglösa hvardagslag.

lördag 2 november 2024

veckans meningsutbyte

Skriv-Robert uppmanar oss att dela med oss av en mening, som drabbat oss under veckan.



Så värst mycket att glädjas åt, hittar man inte i Edith Whartons ”The House of Mirth” men, hon är alltid läsvärd.

Huvudpersonen Lilly, en överklasskvinna, som inte rättar in sig i leden, som en sådan förväntas vara, har stora spelskulder, och säger vid ett tillfälle (i sjätte kapitlet):


and the only way not to think about money is to have a great deal of it.”


andra november

 

All Saints' Day I

Wassily Kandinsky


A soul, a soul, a soul cake,

Please good  Mississippi a soul cake, 

An apple, a pear, a plum or a cherry, 

Or any good thing to make us merry.


Så här i början av november blir jag alltid lätt förvirrad av dagar med både själar och helgon — för att inte tala om ett och annat spöke och annat oknytt.

Jag inser att jag inte vet tillräckligt mycket om olika länders, och trakters, traditioner för att berätta om dem. Men jag har förstått att de ofta påminner om varandra, och att det tycks vara vanligt att gå från gård till gård och tigga något ätbart.

Så jag nöjer mig med att dela med mig av ett recept på kakor, och en av alla sånger som tiggarna sjunger.

Sång och recept har jag hämtat från ”Cattern Cakes and Lace” av Julia Jones och Barbara Deer.


SOUL-CAKES

175 g butter

175 g caster sugar

3 egg yolks

450 g plain flour

1 teaspoon ground mixed spice 

75 g currants

A little milk to mix


oven 180°


Cream the butter and sugar together in a bowl then beat in the egg yolks, one at a time. Sift the flour and spice into another bowl then add to the butter mixture. Stir in the currants, and add milk if neccessary to form a soft dough.

Form the dough into flat cakes and mark each with a cross. Put on a greased baking sheet and bake for 10-15 minutes until golden brown. 

fredag 1 november 2024

första november

 

November 

Alexander Trifonov


November


November.

Vintern kommer, hu! jag fryser!

Större brasa, mera ved!

Näsan som cinober lyser,

Isad är hvarenda led.


Molnen flyga, stormen hviner,

Fullblod är det spann, han kör.

Bore visar barska miner,

Är ej god att råka för.


Genom rymden, hvart jag granskar,

Snö och isbark strör han ut;

Slår med sina belgskinns-handskar,

Så det dånar i hvar knut.


Gamla Bore! gerna rasa,

Gerna dina snöslott hvälf!

Vid min lyra och min brasa

Trottsar jag hin håle sjelf.


Hur du verlden väldigt skakar,

Hur du sållar jorden hvit! —

Lyran klingar, elden sprakar:

Fåfängt, att du tittar hit!


Dina vindar gerna tjute!

Jag tar lugnt mig en pris snus.

Det må gerna storma ute,

Vi ha trefligt inom hus.

         från Fiskmåsen. Poetisk    

         vårkalender för 1853

 


Elias Sehlstedt tullinspektören som under större delen av sitt yrkesverksamma liv bodde i Sandhamn, hör väl inte till de mest lästa i dag. Men ge honom en chans, det är han värd.


I min jakt på helt andra saker upptäckte jag att november har fått mycken uppmärksamhet både i litteraturen och konsten — ett sätt att hålla den stången






 

onsdag 30 oktober 2024

I dag för 119 år sedan

 



spelades Bernard Shaws pjäs ”Mrs. Warren’s Profession” på ”The Garrick Theater i New York, direkt efter föreställningen såg en sammanslutning av puritaner till att pjäsen lades ned. Påföljande dag arresterades både producenten och alla skådespelarna, eftersom stycket ansågs obscent. Men målet lades ned och ingen blev fälld.

Pjäsen handlar om Mrs Warren, (titeln Mrs tillagd för syns skull) som för att kunna ge sin dotter en god utbildning hade arbetat som prostituerad— men nu hade avancerat till bordellmamma.
Pjäsen finns att läsa hos Gutenberg, eller om du vill läsa om pjäsen, kan du göra det hos Wikipedia 





tisdag 29 oktober 2024

att behålla jämnvikten

 

Schwankendes Gleichgewicht, 1922

Paul Klee


”När marken gungar
tar jag små små steg
nästan alldeles
omärkliga
så kanske jag kan
hålla balansen

När sekunderna
stockar sej
och sen kommer störtande över mej
alla på en gång
är jag mycket sträng mot dem
det måste jag vara
En och en, en och en
får de tillstånd att passera mej
och de oändliga timmarna
tills det är morgon

När sidor och stycken
och meningar
verkar ogenomträngliga
tar jag orden
ett efter ett
och håller länge upp dem mot lampan
så de blir genomskinliga

Sen samlar jag ihop
de alldeles små resterna
av mitt mod
och viskar tyst
men bara till dem
som har örat helt nära marken
och som kryper fram
som jag”


       Märta Tikkanen

Oavslutade böcker

              Den här veckan har Skriv-Robert gett oss i uppdrag att berätta om några böcker vi av någon anledning inte läst ut.

The Novel

I alla tider har läsare nog rekommenderat vad de läst.



Det är ett av livets gissel att man måste läsa tusentals böcker för att upptäcka att man inte hade behövt läsa dem.

Thomas de Quincey (1785-1859)


 Det fanns en tid, för oändligt länge sedan, som jag inte kunde tänka mig att inte läsa ut en bok som jag börja läsa.

Nu, när jag har insett att tiden är knapp, tycker jag att det är ett syndigt slöseri med tiden att läsa böcker som inte intresserar mig. Så nu bläddrar eller skrollar jag och gör slumpmässiga nedslag i en bok innan jag bestämmer mig för att läsa den — eller ta nästa bok i högen.

Båda metoderna gör att jag inte har så värst många halvlästa böcker liggandes.

 


Jag plockar ner del I av Marie Corellis förstlingsverk ”Två världar”, (”Two Worlds”) från bokhyllan. Det är en 25 öres bok i två delar, mitt svenska exemplar är från 1911, men den kom ut redan 1886 på engelsaka.

Corellis böcker var oerhört populära, men betraktades som undermåliga av kritikerna. Det sägs att både drottning Victoria och Gladstone uppskattade hennes böcker.


Boken finns hos Gutenberg, jag gör nedslag i den, försöker förstå varför jag inte iddes läsa ut den. Nu när jag läser bitar i den slår det mig att den nog påminner en hel del om dagens romaner om unga kvinnor med en handfull problem, som i slutet av boken får sin ”prins”.


”In the winter of 188-, I was afflicted by a series of nervous ailments, brought on by overwork and overworry. Chief among these was a protracted and terrible insomnia, accompanied by the utmost depression of spirits and anxiety of mind. I became filled with the gloomiest anticipations of evil; and my system was strung ”up by slow degrees to such a high tension of physical and mental excitement, that the quietest and most soothing of friendly voices had no other effect upon

me than to jar and irritate. Work was impossible; music, my one passion, intolerable; books became wearisome to my sight; and even a short walk in the open air brought with it such lassitude and

exhaustion, that I soon grew to dislike the very thought of moving out of doors.”


Så inleds boken, ( vilket får mig att undra varför jag överhuvudtaget började läsa den) och nog låter det som jäntan i dag skulle fått diagnosen utbränd.




”Shades of Earl Grey” av Laura 

Childes, pseudonym för Gerry Schmitt



Långserieböcker brukar jag akta mig för, så det är lite av ett mysterium varför jag började läsa ”Tea Shop Mysteries” — kanske för att en bok med både te och katter — och klassisk musik — lät lockande. De två första böckerna tog jag mig igenom, men jag började inte ens på kapitel 6 i den tredje boken, för där mellan sidorna 64 och 65 ligger fortfarande, efter många år, ett bokmärke.


Den 29 böcker långa serien handlar om Theodosia Browning som har en tehandel ”Charleston’s Indigo Tea Shop” där hon hittar på ny teblandningar (hiskliga teblandningar tycks vara en amerikansk specialitet), och löser mordgåtor på löpande band.

Författaren Gerry Schmitt skriver under pseudonymen Laura Childs.

 Det torde inte vara något problem att hitta böckerna i handeln.




Jag har rätt länge tänkt titta närmare på Boyd Cables ”The Grapes of Wrath”, en bok som kom ut 1917, alltså 22 år innan Steinbecks druvor låg på bokhandlarnas diskar.

Det märkliga är att folk fortsätter att beställa fel bok, när de vill ha Steinbecks bok — och nu fyller olika bokhandlares recensionsspalter med ilska kommentarer. De beskyller den stackars Cables, död sedan över 80 år, för att vilja sko sig på Steinbecks bekostnad.


Hur som helst så var dessa gamla druvor vad jag först tänkte skriva om, när temat var frukt och bär. Men så upptäckte jag att boken handlar om första världskriget och jag tänkte låta den vila till nästa vecka, när vi ska vara krigiska.

Nu när jag läst de fem första kapitlen tror jag inte att jag kommer att läsa de återstående elva kapitlen.

Inte för att boken är dålig, för det är den definitivt inte. Personteckningarna är fina — så fina att jag glömmer att pojkarna är soldater — språket är gott och boken lättläst, men för ögonblicket räcker det med de pågående krigen.