lördag 30 augusti 2014

I dag för 868 år sedan


Redan före vår tideräkning fanns det armborst. Säg mig det land som inte investerat i vapentillverkning.
Konciliet i Rom 1139 påbjöd att armborst inte fick användas mot kristna, men det var helt OK mot kättare och hedningar. Och den 30 augusti 1146 förbjuder ett antal europeiska kungar och furstar användandet av armborst. De var naiva nog att tro att man på så sätt fått slut på krig — för all framtid

tisdag 26 augusti 2014

Jag missade

 att det var "go topless day" i söndags.  Nu gjorde det ingenting, eftersom jag inte hade minsta längtan att spatsera omkring i bara mässingen — inte ens om vädret tillåtit det. Men visst föder det många tankar kring feminism och frigörelse, är man frigjord om man gör något, påklädd eller avklädd, bara för att det ska så vara. Intressant tyckte jag också att det var, att läsa att sedlighetspolisen i Atlanta City 1935 slog till mot de som badade topless — man arresterade 42 män som gick barbröstade. Kanske var de ovanligt strikta i Atlanta City, jag hittade ett vykort på nätet där en moralens väktare mäter hur långt ovanför knäet baddräkten slutade. Bilden kan förstås ha varit arrangerad

söndag 24 augusti 2014

Söta berättelser


Jag är barnsligt förtjust i vackra förpackningar och rolig reklam, eftersom jag är medveten om det, så inbillar jag mig att jag inte går på vad som helst i den vägen.  Men det har fått mig att förstå hur svårt det kan vara att motstå läcker reklam.  Både sött och läckert tycker jag det gamla knepet att beledsaga reklamen med en berättelse som förefaller tagen ur levande livet är. 
 
Bland mormors klipp finns en urriven sida från "Good Houskeeping", från 1932. Om hon sparade sidan för receptet skull, eller den lilla berättelsen, vet jag inte — kanske för båda delarna. 
Jag kan tänka mig att reklamen vände sig lika mycket till barnen i familjen, som till husmodern, i U.S.A. har man sedan länge utnyttjat barnen som en slags tjatande mellanhand, för att få föräldrar att köpa diverse, mer eller mindre, onödiga produkter. Men om nedanstående berättelse skulle appellera till dagens barn, är mer än jag kan säga.
 
David and Mary Jane sat on the back porch — quiet, disconsolate, homesick. They had recently moved to a strange town and had only just begun to make a few friends. 
Mother called them in and said: "How would you like to give a little party — say, next Saturday, and ..." 
"A party, Mother?" cried both children, cheering up. "But,"doubtfully, "there's no one to ask." 
But Mother found there were Ted and Ruth, around the corner, Helen and Ralph, at school, Joan and Jack, the amusing twins whose mother had brought them to call last week. 
"What shall we have to eat? You choose, offered Mother. "Gingerbread, for one thing," piped David. "Oh yes, Mummie, lucious Brer Rabbit", seconded Mary Jane.  
* * * 
When they sat down to supper, how those boys and girls did squel when Mother brought in lucious, spicy squares of Brer Rabbit Gingerbread with fluffy whipped cream on top. 
"Yum! Looks good!" Joan exclaimed.
"Can we have more when we finish this?" asked Ted, hopefully.
 Mother was ready with more golden-brown delicious molasses squares, and every mother's child of them had a second helping. Good old Brer Rabbit Gingerbread proved the most popular guest at the party. 
* * * 
When your children are hungry, when they crave sweets, give then this delicious treat. Brer Rabbit Gingerbread is a healthful food for them — rich in iron and lime. Brer Rabbit is old New Orleans molasses, make from the very cream of fresh-crushed sugar cane juice ... distictive in flavor. It comes in two grades: Gold Label — the highest quality light molasses for fancy cookery, delicious on pancakes; Green Label — a rich, full-flavored dark molasses.
 
Det är åratal sedan jag såg melass i svenska butiker, kanske finns det fortfarande i hälsobodarna — jag har inte frågat. En sökning på nätet säger att man kan köpa det i 40 kg dunkar som djurfoder, vilket nog är att ta i om man bara använder en deciliter, eller två, om året. Har du häst, kan du kanske smyga ut i stallet och låna en skvätt, annars får du nöja dig med vanlig sirap om du vill prova den här pepparkakan.
 
 Brer Rabbit Gingerbread  

½ cup sugar 
3 tbsp. butter 
1 egg 
½ cup milk 
½ cup Brer Rabbit Molasses 
1 ½ cups flour 
1⁄8 tsp. salt 
1 tsp. ginger 
1 tsp. cinnamon 
1 tsp. soda  
Cream butter and sugar, add beaten egg, then add alternately the dry ingredients which have been sifted together and the mixture of milk and molasses. Pour into buttered shallow pan. Bake in moderate oven (350°F) 30 to 45 minutes.
 
Namnet Bre'r Rabbit är taget från en av huvudfigurerna i "Uncle Remus", en samling berättelser sammanställda 1881 av journalisten Joel Chandler Harris. Böckerna som är skrivna på en inte alldeles lättförståelig dialekt finns hos Gutenberg — en del av dem med förklarande ordlista på slutet.

fredag 22 augusti 2014

"Jag gir jäkel i mor!"


Lelle Karl-Johan är vad jag kommer att tänka på när jag läser en artikel om Sharon Standifird, som tröttnade på att hennes söner aldrig besvarade hennes telefonsamtal. Hon konstruerade en app som låste sönernas telefoner, de enda telefonnummer de kan ringa, från den låsta telefonen, är till mor och ett nödnummer.

För den som inte minns Frödings dikt om Lelle Karl-Johan, så har du den här.
 

LELLE KARL-JOHAN

"Lelle Karl-Johan
han skall ni tro, han
brås allt på mej och är from som ett lamm,
klok är han även,
snyter sig i näven
redan som far sin, Karl-Johan, kom fram!

Se, hur han bockar sig,
se, hur det lockar sig
vänt över skulten på lelle Karl-Johan,
jojo, må tro, han
vet allt att vara med folk minsann,
bibliskan kan han
mest som en annan
prost eller präst eller klockare kan.

Säj mej, Karl-Johan, vad lovade Mosen
- tork dej om nosen -
Israels barn, som han förde ur Gosen,
om en vill hedra sin far och mor?

Nu skall ni höra, att lelle Karl-Johan
allt blir en präst, när Karl-Johan blir stor,"
- sade och smekte sin lelle Karl-Johan
mor till Karl-Johan,
men tänk, vill ni tro, han svor
sturigt och lett: "Jag gir jäkel i mor!" 

onsdag 20 augusti 2014

Börja dagen rätt!


och rättare än så här kan det väl inte bli.

tisdag 19 augusti 2014

Grattis John!

Better to hunt in fields, for health unbought,
Than fee the doctor for nauseous draught,
The wise, for cure, on exercise depend;
God never made his work, for man to mend.
                                                                      John Dryden


John Dryden
19 augusti 1631 - 12 maj 1700
 
John var en av sin tids stora författare, Walter Scott kallade honom Glorious John. 
Gutenberg har en hel del av hans böcker — men jag undrar om så värst många läser honom i dag. Själv känner jag honom enbart genom de många citat som man kan hitta lite varstans.
 
Repentance is the virtue of weak minds.
                                                              John Dryden


Morgondusch

söndag 17 augusti 2014

En favoritbok

 Långt innan jag kunde läsa, låg jag på mage på golvet, i vår lägenhet fyra trappor upp, med en bok eller tidning framför mig. Det kunde ju hända att någon i huset mittemot såg mig, så jag var noga med att tidningen eller boken skulle var rättvänd — så att jag inte avslöjade den bistra sanningen, att jag inte kunde läsa. Lite märkligt kanske, för jag var inte särskilt ivrig att lära mig att läsa — för mig skedde det så gradvis att jag inte har något minne av ögonblicket, eller dagen när det hände.
 Däremot minns jag att det här var en av mina favoritböcker då, långt innan jag kunde läsa. 

 Boken trycktes 1948 och är inte bara en ordlista, det är ett tidsdokument  både vad det gäller vilka ord som var vanliga, hur föremålen såg ut och med den självklarheten man konstaterade att far skrev på skrivmaskinen medan mor tvättade


 Jag minns att jag var särskilt förtjust i helsidesillustrationerna, där jag kunde förlora mig i bilden, och skapa min egen berättelse.


Nu bläddrar jag i boken, och kan känna samma barnsliga glädje över bilderna, som då  trots att jag ser bilderna med vuxna ögon. 
Som alltid när jag ser tillbaka på tidiga minnen, undra jag hur mycket bilderna påverkat mig — hur mycket har den idylliska synen på det perfekta livet präglat mig.

lördag 16 augusti 2014

Humlor äga företräde

 nej, detta är inte dagens 
medvetna humla, jag hade 
ingen kamera till hands, 
vid vårt möte

Det gäller att smida, det vill säga klippa, medan järnet, i det här fallet gräset, är om inte varmt så i alla fall någotsånär torrt. Så efter att ha vilat frukost, begav jag mig ut på långpromenad med gräsklipparen. Jag har inget emot att klippa gräs, det är skönt att vandra efter klipparen, och även låta tankarna vandra — en legitim anledning till att inte stanna inne och städa. I tidigare inlägg har jag talat om hur blödig jag är, när det kommer till att meja ner vackra växter, mina gräsmattor brukar se rätt punkiga ut, med sina öar av kvarlämnade buketter. Att störa en humla mitt i lunchen, är inte att tänka på, så jag tyglade klipparen och gick långsamt mot vädden där humlan lunchade  de brukar ju lyfta när man kommer tillräckligt nära. Men den här humlan visste sina rättigheter och satt kvar, trots att klipparen nu nosade på växten, så att den böjde sig mot marken. Jag fick retirera. Nu står där två ensamma väddar och en rölleka, mitt i gräsmattan, som en påminnelse om vilka regler som gäller!


Har du inte läst "Humlor i Sverige, 40 arter att älska och förundras över", av Björn Cederberg och med ljuvliga illustrationer av Bo Mossberg, så gör det — och förundras

fredag 15 augusti 2014

Skamligt?

skam`lig adj. ~t 
ORDLED: skam-lig
• som ger upphov till skamkänslor
 el. bör göra det {→skandalös}: den ~a vapenexporten till militärdiktaturen~a gärningarhan behandlades ~t illa (adv.)
BET.NYANSER: a) spec. (sexuellt) oanständig: syfilis ansågs vara en ~ sjukdomhan gjorde en ~ gest mot henneett ~t förslag ett opassande förslag om sexuellt umgänge b) försvagatdet är ~t vad vi har försummat trädgården i årde var ~t lyckliga (adv.)
HIST.: sedan yngre fornsvensk tid; fornsv. skamliker


Är det skamligt att använda ordet skamligt?
Det var länge sedan jag hörde det.

torsdag 14 augusti 2014

Att fika efter något gott

Montmartre, 2003 
William Ireland


Inte förrän jag började röra mig i bloggosfären, upptäckte jag att folk talar om go-fika och fin-fika. Är det nya ord, eller har jag på något märkligt vis lyckats undgå dessa två ord?
Varför fika alls, om inte fikat är gott?
Förresten undrar jag över varför folk tar en fika istället för att fika. Och varför man inte tar ett fika om man nödvändigtvis ska klämma in en artikel — de flesta människor säger ju fikat.
Det är ju inte bara fikat som drabbats  folk lyckas klämma in en eller ett på de mest märkliga ställen. Man lagar ett rotmos och tar ett snack, bara för att ge ett par exempel

onsdag 13 augusti 2014

Finns det vanliga dagar

och vanligt folk? Och vad är det, i så fall? Förresten så är det väl två helt olika frågor, som inte går att slå ihop så här. 

 Vissa ärenden skjuter jag på i det längsta, vilket betyder att jag bara går till apoteket ett par gånger i månaden. I bästa fall, för de har sällan de medikamenter hemma, som jag regelbundet köper, så det blir ofta en extra tur, vilket väl då får betecknas som en vanlig dag. Precis så var det i dag, det jag verkligen behöver, hade de naturligtvis inte hemma. För att inte tala om att receptutskrivaren, som vanligt hade schabblat med förskrivningen.
Tydligen är det modernt med kraftiga bågar på glasögonen — i alla fall hade apotekets samtliga (tre stycken) damer slika bågar. Det är lärorikt att komma ut på vift ibland. Fick mig att minnas när jag en gång , på 70-talet tror jag, kom hem med just sådana glasögon på näsan — mor tittade på mig och konstaterade att jag såg ut som en mamba.

någon som vet hur man fäster 
tornistern på sin Fiat?

Tankar bilen gör jag ännu mer sällan, så jag får nog betrakta dagen som en ovanlig dag, eftersom jag svängde in på macken, på väg till apoteket. Precis som vanligt mindes jag inte vilken ända av kortet jag skulle stoppa in först, för att få ut min eftertraktade bensin. Men det går ju bara att stoppa in kortet på fyra olika sätt — eller har jag fel där? Tolfte gången jag stoppa de in kortet, accepterade maskinen det, och jag tilläts slå in min kod.

Bankinteriör
Jost Amman 1539-1591

Inte nog med att vår bank inte har några pengar (är det ett kriterium för att få driva en bank, så skulle jag kanske öppna en), de stänger redan klockan ett, utom på torsdagar då de slår på stort och har öppet till klockan tre. När i all världen går de som förvärvsarbetar till banken? Naturligtvis kom jag inte till banken förrän de låst dörren. 

tisdag 12 augusti 2014

Kavla upp ärmarna

 rulla upp byxbenen, och gå ut i solen! 
Helt säker är man inte, men det förefaller som D-vitaminbrist bland annat kan förorsaka Alzheimers
Så passa på att fånga sommarens sista strålar, på din bara hud, medan du promenerar, diskuterar eller läser en god bok. I ett tidigare inlägg talade jag om nunne-projektet, har du inte hunnit läsa den boken än, är det kanske en bok att ta med ut i solen, tillsammans med "Med ålderns rätt" och den bok jag läser just nu, "The Wisdom Paradox, How Your Mind Can Grow Stronger As Your Brain Grows Older".
Sun Bath 
Wang Kae

söndag 10 augusti 2014

Oj, så det rasslade

om oss tonåringar på 60-talet — och oj, så vi fastnade i tröjor, strumpor och varandra. Vi bar nämligen armband med berlocker. Särskilt snyggt var det inte, men det gjorde det enkelt att ge varandra presenter. En berlock kostade omkring tio kronor, vilket var överkomligt för de flesta av oss (10:- 1967, motsvarar 87:- i dagens penningvärde), och det var lätt, och billigt att skicka över hela världen.

 Sitter här och pillar på mina berlocker, grisar, en schweizerost, ett chalet, en fonduegryta, en linbanekorg, tabernaklet i Salt Lake City, ett lönnlöv, en vandrarkänga... jag minns inte alla givarna — men oj, så många minnen ett skramlande armband framkallar.
 Men nu då — vad gör jag med dem nu?

berlock [-åk´]  subst. ~en ~er 
ORDLED: berlock-en
• litet hängsmycke som används som extra prydnad
 t.ex. på armband el. i urkedja; ofta i form av ngn liten figur
HIST.: sedan ca 1760; av fra. berloque med samma bet.; av okänt urspr.

lördag 9 augusti 2014

Varken / eller %

Jag vet inte ens om tecknet har något namn — kanske finns det inte. Det finns inte i min dator, och i "Skiljeteckensboken" av Siv Strömquist, hittar jag bara snedstreck, divisionstecken och bråksnedsteck, och så procenttecknet förstås.

Det är evigheter sedan jag såg ett senast, men i dag råkade jag öppna en bok, där någon plitat in ett slikt tecken. Det för mina tankar till skoltiden, då man markerade var läxan slutade, eller var i texten vi slutade läsa. Varför det såg ut som det gjorde, och varför vi använde det har jag aldrig grunnat över tidigare. 
Att folk skriver det före sitt namn när de avslutar ett brev, har slutat irritera mig — men jag undrar varför de gör det, och när oskicket började.

onsdag 6 augusti 2014

Att spotta eller inte spotta

Omkring 5000 år f.Kr. skapade egyptierna ett pulver för tänderna som bestod av krossade oxhuvuden, pimpsten, krossade äggskal och myrra. Romarna och grekerna använde krossat träkol och bark istället.  Romarna tillsatte även kryddörter för att lindra dålig andedräkt.  Det dröjde till omkring år 1700 innan läkare, tandläkare och kemister i Europa och Amerika utvecklade ett tandpulver.  Det innehöll natriumbikarbonat som huvudingrediens och ibland även tegel, vilket gjorde det skadligt att använda. I början av 1800-talet tillsattes glycerin till pulvret och första riktiga tandkrämen var skapad. År 1873 lanserade Colgate den första massproducerade tandkrämen – på burk. År 1892 kom tandkräm på tub.
                                                         från Wikipedia
Den här annonsen från 70-talet, får mig att minnas Coleen och John, ett syskonpar som jag varje vecka satt barnvakt hos medan föräldrarna dansade folkdans. Exakt hur gamla de var, minns jag inte, men jag tror att Coleen var i femårsåldern och lillebror ett par år yngre. Som alla ungar hade de sina (o)vanor som jag fick anpassa mig till. Deras tandborstningsmetod, förstod jag så småningom, var inte unik — jag såg den tillämpas i andra familjer. 
De spottade inte — de svalde. När jag uppmanade dem att spotta, tittade de på mig, som om jag inte var riktigt klok.
Det jag finner intressant, nu när jag börjar läsa om tandkrämens historia, är att engelskspråkiga wikipedia påpekar ett par gånger att: " Toothpaste is not intended to be swallowed, but is generally not very harmful if accidentally swallowed in small amounts; however, one should seek medical attention after swallowing toothpaste containing fluoride." Svenska wikipedia tycks betrakta spottandet som helt naturligt, och säger inte ett knyst om det.
 
Det finns en hel del att läsa om tänder, bland annat hittade jag en intressant artikel om tandvårdshistoria.

lördag 2 augusti 2014

En ny tanke


Plötsligen så bara stod de där, de blev nog lika förvånade som jag — kanske hade de hoppats att inte stöta på någon. De var trots allt en bra bit in på min tomt, så jag väntade på en förklaring. Tjejen, Linda, fann sig först, bad om ursäkt för att de störde, saken var den att Luddes (hennes kille, som stod och såg generad ut) fars bästis hade bott i vårt hus. Nu när de var i närheten ville de gärna fotografera platsen där han hade haft så mycket kul.
Det kunde jag ju inte neka dem. När Ludde fått sina bilder tyckte han väl att han borde säga något vänligt. Han tittade sig omkring och sade, "så'na här gamla", så sökte han efter orden medan han stirrade på de före detta rabatterna. "Vanvårdade trädgårdar" fyllde jag hjälpsam i. "Ja, just det, de är väldigt charmiga" sa han lättat.
När de gått beslöt jag mig för att det nog gällde gamla vanvårdade tanter också.