lördagsmeningen

 

Bus stop

Ruth Addinall

Inför den senaste tisdagstrion fick jag anledning att bläddra i Ester Blenda Nordströms ”Amerikanskt”, och jag fastnade för en sanning som jag tror de flesta av oss mött, i en eller annan form.

 Och där stodo vi och hängde och betraktade varann litet i smyg och försökte se ut, som om vi varit med om det här otaliga gånger förut. Om jag kunde begripa varför man alltid skall vara liksom lite generad för att visa sig tafatt och ovan, när man ändå känner sig så ! Och alla vet, att man är det.

Du kan läsa om lördagsmeningen hos Robert.

Skönt att få litet rent på sig

— sa’ sotarpojken, vände skjortan på julafton. 

The Little Laundery Girl

Pierre Bonnard 

TVÄTTNOTA

(I Wesmanska familjen)

Fruns kläder och lifstycken 

Med hennes tröja nätt, 

Uppskrifven till en tvätt,

Som nu lär blifva mycken: 

Kalsonger, trenne par, 

Och aderton näsdukar, 

En dito hufva rar, 

Som hon om natten brukar. 

Nock strumpor, som man ser, 

Till tio par skall tvättas; 

Kjolsäckar, som berättas, 

Blott tvenne, men ej fler; 

Och tretton, märker jag, 

Af hvad på soffor sättas 

Af var och öfverdrag. 

        Carl Michel Bellman 

”Stör mig inte, jag räknar tvätten.” Läser jag i Östergrens ”Nusvensk ordbok” — hur nusvensk den är, vill jag låta vara osagt för det slår mig att ordet tvättnota förmodligen inte är ett gångbart ord nu för tiden.

När jag var barn, och vi bodde i lägenhet, skickade vi bort vår tvätt, så jag har varit med om det rätt tråkiga jobbet att räkna tvätt. 

Däremot är tvättmärken något jag bara läst om i deckare — något som i bästa fall kunde hjälpa till att identifiera mordoffret.

(Som i Ashton-Wolfes ”Det ondas tjusning”: Näsduken med vilken hon blivit strypt identifierades genom tvättmärket därpå.)

Det fanns tydligen en uppsjö av olika sorters märken — och det fanns pennor, man kunde märka plaggen med, märken som inte syntes förrän kläderna belystes med ultra-violett ljus. (Det har jag lärt mig av min vän Perry Mason).

(Som i Ashton-Wolfes ”Det ondas tjusning”: Näsduken med vilken hon blivit strypt identifierades som min genom tvättmärket därpå.)

 Washing Day

Elin Danielson Gambogi 

Tankar som kom till mig nu, när jag äntligen kan hänga ut tvätten. Visserligen fick jag rusa — skynda, är nog närmare sanningen — ut när det började åska. Ett kort åskväder som avslutades med en lika kort regnskur.

The Laundress

Edouard Frère 

Så värst mycket att stryka eller mangla gav inte den här tvätten, inte mer än att jag kan stå på kökstrappen och stryka medan solen skiner och fåglarna kvittra.

”Till en tvätt på 100 kg. behöfves en half spann .. god aska”, läser jag i Mathilda Langlets ”Husmodern i staden och på landet”, och jag glöder mig åt att slippa den sortens byk.

Sen läser jag kapitlet ”On Washing” i Catharine Esther Beechers ((ja, syster till Harriet Beecher Stowe) bok ”A Treatise on Domestic Economy; For the Use of Young Ladies at Home and at School” och inser att inte ens i kristider skulle jag klara av den sortens bykdagar. 

Flera sidor går åt till att räkna upp allt man behöver för att kunna tvätta — allt från blåelse och klädstreck (sea-grass, or horse-hair is best;), till bykkar, klädnypor och en träskopa (metall rostar).

Washing on the Tiber

Heinrich Dreber

Klarälven och Tibern är ungefär lika långa, hur det är med vattenkvaliteten vet jag inget om — bara mjukt vatten duger till tvätt, säger Catharine — men vilka kriser vi än må drabbas av, hoppas jag slippa ligga på knä på en klappbrygga, i Värmland eller Italien.

Så slutligen ett tips för dig som tvättar kalikåplagg:

”Beef's-gall, one spoonful to two pailfuls of suds, improves calicoes.”

STADENS TVÄTTERSKOR

Förbi den gamla staden flyter en flod

och två gamla kvinnor tvätta kläder i denna flod,

klappar kläder på rinnande tvättbräden

och vrider ur dem glittrande vatten.

De sköljer bort staden smuts i floden

och vita tvättkläder tar flaxande simtag,

kvinnornas munnar fladdrar och sladdrar,

de göder sina själar med stadens hemligheter

och snyter sina rinnande näsor i floden.

Mången solnedgång står tvätterskorna vid floden

och sköljer kläder i rinnande guld

och deras klappträprosa flyter in i vårens duvokutter.

Blomfrön, trädfrön kommer med vattnet

och guldprickar tvätten,

och floden brusar upp vid slagregnen

och sköljer förbi med trädgrenar

och döda kattor, förlorade trätofflor

och fågelbon med pipande ungar i —

och tvätterskorna väntar på klart vatten

och snyter ilsket sina sura näsor i floden

och mumlar om fattighuset.

     Arthur Lundkvist

 

I västerled

 Picking five favorite books is like picking the five body parts you’d most like not to lose.

        Neil Gaiman

Bench, 2007 

Clive Metcalf

För några år sedan, när Ester Blenda Nordström plötsligen uppmärksammades, kom någon på att man skulle slå ett slag för hennes bok ”Amerikanskt, Som emigrant till Amerika”

Om jag bara kunde förstå varför man (etablissemanget?) så ofta fiskar upp en bortglömd författare, som mycket snart åter blir lika bortglömd som tidigare. 

Då hade jag redan skrivit om henne — inte alltför välvilligt — och tänkte att jag kanske kunde bättra på mina tankar om henne. Jo, det kunde jag, vid en omläsning fann jag den mer underhållande än jag mindes den.

Du kan läsa den hos Litteraturbanken.

Vem R. Pitcher Woodward var, har jag inte lyckats lista ut — men jag har läst hans bok ”On a Donkey's Hurricane Deck / A Tempestous Voyage of Four Thousand and Ninety-Six Miles Across the American Continent on a Burro, in 340 Days and 2 Hours, Starting Without a Dollar and Earning My Way”. En rolig reseberättelse om hur författaren rider från New York City till San Francisco på åsnan Macaroni. Fast jag får tillstå att jag ibland lider med den stackars Macaroni.

Det hela visar sig vara ett vad: 

”I had agreed with a friend to forfeit to him five thousand dollars, in case I should fail to make a donkey trip from New York to San Francisco in three hundred and forty-one days, under the following conditions:

Start from New York City, without a dollar in pocket and without begging, borrowing, or stealing, procure a donkey, and, riding or leading the beast, earn my way across the continent to San Francisco,”

Sista boken är alltid svårast att välja — det är ju nu jag måste bestämma mig för vilka böcker jag måste välja bort. Jag har lyckats korta ner lista till 15 böcker, och här sitter jag nu och ska bestämma mig för om det ska bli en bok om en karl som vandrar från östkusten till västkusten, eller om det ska bli boken där de åker tåg över kontinenten. 

Eller ska jag välja advokaten och tillika konstsamlarens bilresa — en bok som han inleder med att säga:

 ”Any woman can drive an electric automobile, any man can drive a steam, but neither man nor woman can drive a gasoline; it follows its own odorous will, and goes or goes not as it feels disposed.”

Att cykla är förstås ett alternativ.

Så finns ju alla välkända författare som Dan Andersson, Fredrika Bremer & Carl Jonas Love Almqvist — och jag har ännu inte bestämt mig.

Stannar till slut för Franz Kafkas Amerika, av den enkla anledningen att jag inte läst den.

Du kan läsa om den hos Wikipedia.

Hos Robert kan du läsa mer om tisdagstrion.

 

hugget i trä

 är nog inte min mening — men ändå något att fundera över.

Nog ser hon ut att klä sig bekvämt, Emilia.

Jag har bara läst några få av Emilie Flygare-Carléns böcker, men aldrig fastnat för hennes författarskap — och då talar jag mest om ämnesvalen. Jag roas av hennes språk och mångordighet, men har svårt för intrigerna och det det melodramatiska.

Men nu har jag tänkt att jag borde ge henne en chans till, så jag har nyligen gett mig i kast med ”Ett köpmanshus i skärgården” — men helt säker på att jag kommer att läsa ut den är jag inte.

Det är här jag fastnar för veckans mening:

”Qvinnan är poesin i äktenskapet, och när poesin förvandlats till prosa förvandlas hela äktenskapet till ett träsnitt”.

Det är Robert som initierat de meningsfulla lördagarna — läs om det hos honom.

SURROGATROS

 

SURROGATROS

Grändernas smöröga, maskros, lys, 

låt gläfset dig inte förbrylla! 

Världen har jämt varit smått konfys 

när det gällt att häckla och hylla. 

Vänd tryggt dig avig av fröjd mot soln 

och bestryk i förbifarten satkäringskjoln 

med strålar ur stenpinad mylla.

Glina som älskar dig vet vad de gör: 

fast du trampas av var mans sula 

är din gulhet mer gul än det gulaste smör och än äggets mäktiga gula. 

Ja, förvisso du blossar fram ur den glöd 

som djupt i vår jordkropp trotsar all död, surrogatros och skaparglödssmula. 

         R. R. Eklund

Hårda tider

 

 Picking Dandelions  

Eugene Damascus 

 

Att ge sig ut i majsolen för att plocka maskrosor, vore kanske en givande sysselsättning nu när det sägs att kaffet blivit för dyrt. (Själv nyttjar jag inte denna dryck, så jag är inte så insatt i pris eller tillgång.) Kanske var det värre 1917, för då kunde man läsa i bladet

Om någon månad, kanske redan inom några veckor, finns det intet kaffe här i landet. På alla de förfrågningar som framställts om hur det ska bli med kaffet för framtiden svarar folkhushållningsmissionen kort och koncist: Staten förfogar praktiskt taget för ögonblicket inte över något kaffe alls.

Och man kan läsa vidare

För några år sedan berättade en väninna för mig att hennes mamma hade hittat några gamla ransoneringskort när hon städade i en låda. Hon tyckte att det skulle vara intressant för dagens ungdomar att få veta lite om kristiderna. Så när en gosse från hemtjänsten kom för att hjälpa henne, plockade hon fram korten och berättade hur det var att handla med kuponger.

” Att ni gick med på det”, sa den unge mannen.