min lördagsmening

 

Mother reading with her baby 

Anthea Craigmyle

 Jag ser att Klimakteriehäxan trofast fortsätter att lägga ut meningar som fått henne att tänka till — för att visa att även jag emellanåt tänker till, rotar jag fram filen med tänkvärda meningar.

Folke Dahlberg var en intressant, och mycket läsvärd författare, i novellen (som han kallar småprosa) ”Regndag” läser han ”I brist på lektyr, utled på årknirk och strandvandringar”, en postorderkatalog, om vars texter han säger:

”Man är till en början skeptisk och avvaktande men hänger sig sedan reservationslöst åt fabrikanternas varubeskrivningar: ett nytt språk, skapat av traditionslösa psykologer för att övervinna bondskt köpmotstånd.”

minnet av en ros

Intressant, det här med vad som för alltid fastnar i hjärnan. 

Den här vildrosen, från min sommarö fick mig att minnas ett studiebesök för förfärligt många år sedan. Barnkrubban besökte det bageriet där Max pappa arbetade — det enda jag minns, förutom att vi var där, är hur Max pappa visade oss hur man gör en marsipanros. 

tillsammans med kompisarna Max och Margareta — på den tiden man, iförd ”kuli-hatt” fortfarande sjöng tjing-tjong medan man mekaniskt viftade med händerna.

Nu är tårtor inte min passion, i synnerhet inte prinsesstårtor, så så värst ofta stöter jag inte på en — men gör jag det, går mina tankar omedelbart till Max.

Nostradamus lär ha uttalat sig om marsipan:

"De kan användas som medicin men är mycket goda att äta när som helst". 

En sökning på nätet lär mig att araberna tillverkade marsipan redan på 600-talet (efter vår tideräknings början, antar jag), och då använde man honung som bindemedel och sötning.

Såvitt jag förstår är vi svenskar ensamma om att göra prinsesstårtor, men inte om namnet, det tycks finnas en uppsjö av olika sorts tårtor med det namnet — men vad vi oftast förknippar med detta rojalistiska bakverk, sägs komma från ”Prinsessornas kokbok” 1948.  

I en barnbok från 1891 får vi ett detaljerat och mycket pedagogiskt recept på en prinsesstårta:

    »En tårta är ju det nödvändigaste af allt , hvad skulle vi eljest äta till syltet», sade Charlotta.
    Ja, en tårta skulle de laga till, en som stod beskrifven i Charlottas kokbok och som hade ett så lustigt namn. 
    I kokboken stod det så här:
             Prinsesstårta. 

Tag ett ägg, slå sönder det i ett fat, kasta bort äggskalet och vispa gulan och hvitan i 6 minuter tillsammans med en matsked fint socker. 

 Hela boken, med receptet och illustrationer av Jenny Nyström hittar du hos Litteraturbanken.

Vill du ha en novell, med både en dödlig dos marsipan, och vuxentilltal, finns ”The Kidnapping of Madame Storey and Other Stories” av Hulbert  Footner, hos FadedPage.

Jag har skrivit om Hulbert och hans serie om Madame Storey tidigare — en vacker dam som kedjeröker och löser mordgåtor på sitt eget vis.

Söker du på Madame Storey så får du även ett AI genererat svar, på svenska.

”Still smiling, she picked up the cake daintily between thumb and forefinger and conveyed it to her mouth.  A little cube two inches long, covered with green icing.  Her white teeth met through the middle and she crunched it once with just the expression of a child who pops answeet into its mouth.

And then an awful look came over her face.  She clutched her throat; she had no time to spit the stuff out, no time even for a cry.  She went dead just as quick as that.  Dead without a sound.”

Från novellen ”The Scent of Almonds”

Etikettsregler

 Vad det är som gör mig så fascinerad av etikettsregler vet jag inte — kanske det faktum att jag kan strunta i dem, och bara förundras över att de fanns en tid då det var oomkullrunkeliga.

Jag vet att jag redan skrivit om dessa regler — och att jag förmodligen kommer att göra det igen.

Mitt senaste fynd hos Litteraturbanken är en tunn liten bok av en anonym författare.

Här gör jag bara några nedslag i den första halvan av boken.

Laughing Children with Cat, 1629

Judith Leyster 

1

Är ni gift och har barn, så visa er aldrig angelägen att för andra berömma era barns ovanliga anlag och framsteg. I nio fall bland tio skola visserligen alla prisa och smickra er lilla afgud, men de skola likväl inom sig le åt er fåfänga.

 2

För damer är det mindre passande att sitta till bords med handskar på; och ingen

annan, än den som har fula händer, bör följa detta mod. Att däremot visa sig i kyrkan, på spektakel eller annat offentligt ställe utan dessa oundvikliga tillbehör för en fulländad toilett, är högst vårdslöst.

5

Låt aldrig er sträfvan att vara klädd på modet gå så långt, att man deraf kan frestas tro er största omsorg vara att följa modet.

9

Då ni mottager förmiddags-visiter, är det ej nödvändigt att gömma undan eller upphöra med det arbete, ni har för händer, i synnerhet om det består i någon finare söm eller broderi.

10 

Parfym äro tillåtne; men de få aldrig vara så starka eller i sådan myckenhet använde, att de på något sätt ådraga er uppmärksamhet. Då de brukas i öfverflöd, tror man er egna någon serskild orsak därtill, och vanligen anser man den vara elak andedrägt.

 

11

Hvarje fruntimmer af fin takt, huru förtrollande hon än må anse sina kroppsliga behag, bör omsorgsfullt undvika att nyttja alltför korta klädningar, hvilka uteslutande tillhöra theaterns dansöser. — Om fruntimmer i allmänhet kunde föreställa sig hvilket oemotståndligt behag ligger i en enkel och anspråkslös klädsel, så skulle de tvifvelsutan allvarsamt studera blygsamhetens reglor för klädsel, fast måhända mera av begär att behaga än av grundsats. Den lustiga skulle använda blygsamheten så som ett konstgrepp; kokett skulle tillgripa den som en lockelse; den dygdiga kvinnan såsom en dragningskraft, och den vällustiga så som det ofelbaraste sätt att förföra.

     från ”Etikett för damer” (1840)

Fashion Plate by Christian Dior

Illustration from the Magazine Vogue, June 1947

Christian Berard 

lagom lång?

Det 

julibildning

 

Vad sägs om att fira julis ankomst i en äppelgrön klänning med volanger.

I ”Harper’s New Monthly Magazine” får du lära dig hur du klär dig rätt. Där får dessutom läsgods för en månad — om Alexis Soyer till exempel, en känd kock, som jag aldrig tidigare hört talas om, som såg ut så här

en målning gjord av Alexis hustru

Eller vad sägs om en artikel om ”BATHING—ITS UTILITY”, eller om hur man levde för 50 år sedan (1800). Därtill artiklar om dagshändelser mer kändisar och verser.

Perfekt läsning för den som vill lära sig sådant man inte kan lära sig någon annanstans.

vita gäss & kalla kårar

här ser Östersjön bedrägligt inbjudande ut



17 plusgrader tycker jag är acceptabelt så här års, men när frånlandsvinden drämmer till med 14-17 meter per sekund (kuling, har jag läst mig till) rakt in i duschen, då krävs ett visst mod, för att skala av sig alla kläder, och duschen blir föredömligt kort.

Ordet kåre använder jag inte så ofta, nu när jag bekantar mig bättre med ordet inser jag att de kalla kårar jag förknippat med ordet, lika gärna kan vara heta, varma eller stolta:  ”Och när hon läser att en kvinna blifvit 

stadsfullmäktig, går det en kåre af

stolthet öfver hennes rygg.”

Behöver du något spännande att läsa när regn och rusk håller dig inne?

”The Wind Blows Death” av Cyril Hare (pseudonym för Frances Gordon Clark,  

En violinist har mördats, med den klassiska silkesstrumpan, och det finns ett antal karlar att välja bland, när en mördare ska utses. 

Väderberoende är vi allihopa — även om vinden inte ger oss migrän eller värk någonstans — det här inlägget var jag på väg att lägga ut igår, men vädergudarna hade andra planer och ökade vindstyrkan, så till den milda grad att det blev strömavbrott. 

Det enda jag kunde göra var att lyssna till rängnet (så stavade min gammelfaster till regn) som vrok ned, och vinden som tog i av alla krafter, allt under det att åskan, med blixtar, hade en magnifik uppvisning.

Hur vinden blåser, är det någon som får motvind. 

ett par meningar

 





There was an Old Man in a Tree 

whose Whiskers were lovely to see;

But the Birds of the Air pluck’d them perfectly bare,

To make themselves Nests in that Tree.

       Edward Lear

        vem annars ‽

Dagens meningar

Mina meningar hör ihop, så jag bjuder på ett extranummer, för att det ska bli så rumphugget:

”Old Sanderson had two smiles, one that was polite and clipped, and one which spread to his whiskers. He gave Ghent the whisker smile.”

Meningar som jag hämtat ur en av böckerna som jag presenterade i den senaste tisdagstrion ”Shabby Summer” av Warwick Deepings.

Det är Robert som initierat de meningsfulla lördagarna — läs om det hos honom.

sommar!

  ”In the midst of winter, I found there was, within me, an invincible summer.

And that makes me happy. For it says that no matter how hard the world pushes against me, within me, there’s something stronger – something better, pushing right back.” 

            Albert Camus

Ännu ett tema med oändliga valmöjligheter.
Jag har en känsla av att var och varannan barnbok utspelar sig under ett sommarlov.
Unnerstad, Lindgren, Montgomery, Falk, Blyton, Cavanna & Enright för att nämna några få som förlagt handlingen i många av sina böcker, till sommarhalvåret.

Eftersom jag gillar de böcker av Warwick Deepings som jag läst, har jag länge tänkt läsa hans ”Shabby Summer”, utan att det blivit av — nu fick jag ju anledning att göra det.
Jag gillar boken om Peter G som under sju års tid arbetat hårt för att etablera en handelsträdgård. Det är inte en trädgårdsbilaga, men författaren tycks kunna mycket om växter och odling.
Det är inte enbart torka och frost som ger Peter problem, en av hans grannar — en rik knöl, om vilken det sägs: ”Bully or bribe, that’s his idea of getting things done. And—mean!” (visst låter det som beskrivningen av en välkänd politiker) — den knölen, med obegränsade pekuniära tillgångar har bestämt sig för att Peters handelsträdgård ska bli hans. Det visar sig att för en samvetslös man finns det många sätt att få växter att dö.

Han Suyin var den pseudonym Rosalie Matilda Kuanghu Chou använde sig av. 

Sommar utan fåglar är en av delarna i hennes självbiografi. Den finns att läsa på engelska hos InterntArchive (Birdless summer).

”Man har vanligen tre epoker i sitt förtroende till menniskorna. I den första tror man alla om godt, och man är böjd att slösa med vänskap och förtroende. I den andra har man haft erfarenheter, som nedslå denna tro , och man får då akta sig att icke misstro alla, och tyda allt till det värsta. Längre fram i lifvet erkänner man att de flesta menniskor ändå äro vida mera goda än onda, och att äfven der man har skäl att klaga, man äfven har mera skäl att beklaga än att fördömma. Och då fattar man för troende på nytt ! . . . 

Du min stackars Ida är nu i detta andra svåra stadium . Men jag hoppas att du en gång skall komma till det tredje, tröstande och lugna.”

             ur ”Midsommarresan”

Slutligen väljer jag Fredrika Bremers ”Midsommartesan”, en resa som börjar i Skåne och slutar i Norrland.

Men jag bör kanske tillägga att det inte är läsning för den otålige — Fredrika är ordrik, naturbeskrivningarna många liksom de inre tankarna som väcks under resans gång.

sommar är dagen litterära tema som Robert gett oss. 

lördagsmeningen

 

”Professor Moritz-Maria von Igelfeldt tänkte ofta på hur lycklig han var just den han var och ingen annan.”

Så börjar Alexander McCall Smiths bok ”Portugisiska oregelbundna verb”, en bok som handlar om den tämligen uppblåsta professor Moritz-Maria von Igelfeldt och två av hans lika obeskrivbara kumpaner.

I meningen jag dröjde vid fortsätter professorn sin tankegång:

”När man gav sig tid att fundera på vem man hade kunnat vara, om födseln inte hade råkat inträffa just när den gjorde— ja, då kunde man ärligt talat bli alldeles förfärad.”

Det är Robert som initierat de meningsfulla lördagarna — läs om det hos honom.